Frihet
Friheten får du inte.
Friheten måste du ta!
Mikael Wiehe
En räddningsbåt på land, det är min tillflyktort just nu. Jag har varken ork eller lust att sjösätta den och gå ut i nöd. Jag har precis fått upp mig själv på land, jag sitter tryggt i båten väl uppdragen på strandlinjen och vet att det är här jag ska vara just nu.
Idag och troligtvis inte imorgon heller skall jag ut på något livräddande uppdrag. Nu ska jag bara sitta här och betrakta världen runt omkring och ge mig själv tid till återhämtning och vila. Såsmåning om tömma båten på regnvattnet som fyllts upp. Putsa och polera- Fylla på proviant och förnödenheter tills jag en dag kanske känner mig manad att ro ut igen och vara i tjänst.
Men just idag har jag en dag i strand, en dag till mig själv.
Retreat i sand.
Skrivövning Brunnsvik Ord
Att sitta på varm asfalt mitt i gatan det har jag inte gjort sedan jag var barn. Det blir gärna så att jag letar på en bänk eller i alla fall en hög trottoarkant nuförtiden innan jag sätter mig ner.
Men nu sitter jag här med rumpan på min Odd Molly jacka och väcker faktiskt inte så mycket uppmärksamhet när eleverna från Folkhögskolan strosar förbi på väg ner mot Väsman, sjön som ligger stilla nedanför.
Det är bara den äldre herren på cykel som ser förvånad ut. Han stannade till, satte ner cykelstödet, tog två steg bak och ställde sig för att iaktta mig. Se på mig så där som kossorna kan se på en, sådana där blickar som kan få mig att känna mig dum och annorlunda. Känna mig som Odd Sofia.
Det har lätt varit så tidigare i mitt liv att jag funderat och varit bekymrad i vad andra ska tycka om mig och det jag gör. Haft fullt huvudbry med det och varit livrädd att vara annorlunda.
Och nu sitter jag här snart fyrtio år gammal och försöker finna det där barnet inom mig. Hon som var sig själv och struntade i om hon uppfattades som ’odd’. Inte hade en tanke på andras tankar om henne och ingen rädsla för om någon himlade med ögonen bakom hennes rygg.
Den flickan vill jag finna. Henne vill jag väcka. Det är hon som sitter här just nu på asfalten och iakttar livet. Hon behöver inte göra någonting, hon bara är – bra som hon är.
Odd Sofia
Skrivövning Brunnsvik Ord
Nu är skrivandet igång och vi har fått våra första skrivövningar. En av dem var att gå ut och sätta oss för att skriva på annorlunda platser. Idag har jag tränat på att skriva kåserier och personporträtt. Asfaltsbarn och Retreat i sand är dagens arbetsprov.
Att skriva är ett hantverk säger vår lärare och det formas ju mer vi tränar. Och jag älskar verkligen att fatta pennan och ge mig ut med mitt block. Skrivarlyckan är total, jag njuter av var minut.
Så tacksam för där jag är i livet just nu, både fysiskt på plats och även i livsprocessen.
Energin i min kropp vill aldrig sluta pumpa, det bubblar och sprudlar av lyckokänslor efter första dagen på skolan. Jag känner sådan glädje och förväntan, äntligen är det nära, äntligen är det dags att ägna tid åt det mitt innersta längtar efter – att få skriva!
Som en kurskamrat uttryckte sig, att hon vill förlösa sin bebis. Precis så känner jag mig, att jag är på väg in på förlossningen efter att gått över tiden några veckor och nu äntligen ska få föda. Och eftersom det känns som jag är höggravid, hormonstinn och fylld med minst sexlingar, så är det klart jag blir lycklig när jag blir varmt omhändertagen av kunnig och kompetent personal som tar mig på allvar.
Brunnsvik Ord heter Skrivarlinjen och den kan läsas på heltid eller distans. Jag har valt distans eftersom jag kommer kombinera mitt skrivande med mitt företagande som Coach och Yogalärare. Men jag kommer nog att nästla mig in fler dagar och insupa så mycket kunskap jag bara kan. Övning ger färdighet och jag vill lära mig så mycket om detta. Jag anar ingen hejd, jag vill lära mig, journalistik, skönlitterärt, poesi, prosa, haiku… ja, allt vad det nu heter. Jag förstår att jag inte kan lära mig allt, men nyfikenheten och inspirationen är i full gång nu, jag håller i hatten och följer med, litar på att hjärtat leder mig rätt.
Jag har en dröm. En dröm att leva det liv jag vill leva, leva la dolce vita. Jag drömmer om att mitt skrivande skall komma ut, mina texter och bokidéer flöda ut ur mig. Jag vill få dem i livsflödet, just nu pulserar de bara inom och skapar viss oro. Eller snarare en puls, en puls som rör sig inne i mig och söker en ventil att pysa ur, en ventil jag behöver öppna så att trycket lättar och jag kan andas och få mer utrymme på insidan liksom.
I min dröm flödar texterna ut i ett jämnt och fridfullt flöde och jag finner harmoni och glädje i att få dem i universums omlopp. I min dröm sitter jag och signerar böcker på bokmässan nästa år. I min dröm försörjer jag mig på skrivande och yoga och det möjliggör för mig att vara den närvarande glada Snigelmamman jag vill vara, den mamman som har råd och tid att vara mycket med sina barn.
Imorgon tar jag en stort och viktig steg på stigen mot drömmarnas land. Imorgon börjar jag den ettåriga skrivarlinjen Brunnsvik Ord.
Lycka*
Ikväll är det sista yogapasset ute för den här sommaren och jag kommer att hålla klassen utomhus även om det är lite vind som viner i träden. Så klä dig varmt och skönt så att du kan njuta av passet fullt ut. Det börjar kl 18.00. 75 min långt och kostar 100 kr. Gammelgården.
(Om det regnar så flyttas passet in i Yogastudion, Sveagatan 20).
Du är varmt välkommen!
In order to succeed, your desire for success should be greater than your fear of failure.
Bill Cosby
En stor dag idag för en liten tjej. Mayas första dag på skolan (fritids) var pirrig både för henne och mig. Jag minns att den var än värre när Oscar började för två år sedan, nu har både jag och Maya fått längre tid att förbereda oss och så är ju storebror där som en trygghet. Men redan efter 45 min sa Maya glatt; ’Mamma, du kan gå nu’
Och på eftermiddagen när jag hämtade henne var hon inte liten längre,
det var en stor tjej som stolt och lycklig gick hem!