Buddha
Vi är vad vi tänker. Allt vi är stiger till ytan med våra tankar.
Med våra tankar utformar vi världen.
Vi är vad vi tänker. Allt vi är stiger till ytan med våra tankar.
Med våra tankar utformar vi världen.
Känner mig lycklig och närvarande. Haft ett underbart yogapass i Johanneskyrkan i Falun på morgonen. Jag är så oerhört tacksam att få hålla min yogaklasser i den gudomliga miljön – energin i kyrkan stödjer verkligen.
Efteråt fick jag skön ansiktsbehandling av min vän Annika. En aha-kur-behandling (heter säkert nått annat snyggt och flashigt) med hennes Babor-produkter. Somnade till under behandlingen. Super skönt! Åker hemåt och känner mig så fräsch och ”snygg”.
Välkomnas hem av att maten står på bordet och det är bara att slå sig ner. Lovely! Tacksam över min make och min familj.
Regnet öser ner och planen är pysmys resten av dagen – Lycka!
I det dagliga livet måste vi inse att det inte är lyckan som gör oss tacksamma
utan tacksamheten som gör oss lyckliga.
Broder David Steindl-Rast
Äntligen är det dags, nu börjar Yogagruppen i Falun. Det finns 4 platser kvar.
Måndagar 17.15-18.30 10 ggr. 1000 kr. Start 27 sep. Medtag filt och yogamatta. Anmälan: mail@sofianorgren.se
Gratis Yoga – ProvaPå pass Lördag 25 sep. 08.30-09.45 Drop In. Medtag Yogamatta (liggunderlag) och filt.
Varmt välkommen till JohannesKyrkan!
Började min morgon i Tällberg på Hotell Dalecarlia. Jag var inbjuden till ett frukostmöte med Rotary och berätta om hur jag inspirerar mig själv och andra. Det var med glädje jag föreläste och berättade om mitt ledarskap och deltagarna var otroligt öppna och vänliga och bjöd mycket på sig själva.
Jag fann extra tycke för en sprudlande kvinna, Malin som deltog. Efteråt erbjöd hon mig att följa med henne till hennes kontor. Så vi satte oss i min bil och hon guidade mig nerför berget och till hennes företag. Och till min överraskning visade det sig vara i ett hus som jag fotat och lagt ut på bloggen. När jag var till Tällberg i helgen och hade kurs med Kvinnojouren så fotade jag lite i omgivningarna och fastnade givetvis för detta vackra hus och framförallt dess namn…
Det är spännande hur livet ter sig, att jag nu 5 dagar senare blir inbjuden på fika i huset. Livet är bra magiskt! Och jag ser med spänning framemot fler träffar med Malin då det visar sig att vi har mycket gemensamma intressen och drömmar. Om vissa av dom uppfylls i framtiden får livet utvisa.
Allt sker så snabbt idag att den som säger att något inte kan göras,
vanligtvis blir avbruten av en som gör det.
Okänd
Jävla skit! Jävlar! Argggg!!!!!! Är du dum i huvet? Dumma dig! Dumma! Dumma! Argggg! Jääääävlar! Jävla skit! Argggg!!!!! Jävla! Jäääävlar! Dum! Dum! Du är dum!!!!
Allt är i sin ordning. Hemmet är fullt friskt även om det låter som något helt annat, när barnen och jag turas om att gå rond på Argkudden. Vi turas om att flippa ur på den stora mjuka kudden. Den som har ronden kör på med hela sitt register tills den är nöjd. Dom andra hejjar på. När den ena pustar ut efter sin rond, görs High Five och nästa är på tur. Det blir ikväll att vi kör 3 ronder var. Maya visar sig vara en naturbegåvning i att släppa fram känslorna. Oscar däremot har behövt lite längre tid på sig. När vi började med Argkudden i mars efter min BaraVara-kurs så var han återhållsam med ilskan. Nu däremot kommer den fram.
Jag tror verkligen på detta att låta alla känslor komma fram. Släppa fram dom i trygg miljö, utan att någon blir sårad eller skadad. Släppa fram dom och bejaka dom. Dom är en del utav oss alla.
Argkudden finns här i vårt hem och den tar kärleksfullt emot allt som vi behöver tömma. Det är sunt och friskt att känna alla känslor i vårt hem. Och till Argkudden får man till och med svära. Allt är tillåtet till Argkudden.
Det är Okey att vara arg på varandra i vårt hem. Det är däremot inte okey att ta ut ilskan mot någon annan. Utan vill jag svära, slå eller skrika så finns kudden där.
Det är givetvis tillåtet att känna alla känslor. Vi föräldrar biter oss i tungan när den invanda ramsan vill komma; det var väl inte så farligt. Se så. Upp och hoppa nu. när barnen är ledsna. Jag litar på att barnet själv vet när det är bra igen och låter det vara ledset så länge det vill. Jag finns där, omfamnar, är med, ger kärlek och stöd men aktar mig noga för dom gamla fraserna. Jag är där tills sorgen eller smärtan gått över. Jag stannar kvar och tillåter känslorna få vara.
Jag är av den övertygelsen att känslor som tillåts läker – jag vet inte vad de läker, men det känns som dom läker själen.
Låt det finnas frid inom dig. Låt dig känna att du är precis där det
är meningen att du ska vara. Låt dig inte glömma de tillitsfulla,
gränslösa möjligheter du och alla andra föddes med. Må du använda de
gåvor du mottagit och förmedla den kärlek som har givits dig. Må du
vara nöjd med dig själv precis som du är. Låt den här vetskapen sjunka
in i hela din kropp och tillåta den att fritt få sjunga, dansa,
och jubla. Den finns för envar och alla.
Jag drömmer om att vara en mamma som hämtar tidigare från skola och dagis. Jag drömmer om att stå som en leende husfru med husmanskosten nylagad och varm när familjen kommer hem. Jag drömmer om mer kvalitetstid med barnen, ibland då bara barnet och jag är själva utan syskon. Då barnet pratar och jag lyssnar. Då barnet bestämmer aktivitet och jag följer glatt med, en följa John lek med barnets intresse i fokus.
Jag är på väg dit. Och jag är faktiskt där många stunder. Och jag är långt därifrån somliga. Men jag vet iallafall min strävan och med mitt mål i sikte så märker jag att jag närmar mig mer och mer för varje dag.
Idag var en sådan dag. Jag bestämde mig för att följa med Oscar till skolan och vara där med honom halva dagen. Och det var helt fantastiskt. Det gav mig så mycket och jag såg i ögonen på honom att det betydde mycket för honom. Våra band knöts ännu starkare. Och det var inget svårt val, det var bara att välja bort en halvdag med jobb och välja in det som är viktigast i mitt liv.
Lycklig och tacksam att jag ännu har en son som tycker det är roligt att mamma är med i skolan, för jag förstår att det dröjer inte länge innan han tycker att det är pinsamt.