Beslutet som känts rätt från första början i hjärtat, men som skapade oro i sinnet och flöde i kroppen, har nu balanserats. Nu äntligen kan jag känna att min kropp, mitt hjärta och mitt sinne är i total balans med resan till Indien. Och det är en sådan lyckokänsla! Wow!
Nu är allt förankrat i alla delar inom mig och tilliten jag hela tiden haft har hjälpt mig fram emot detta tillstånd. Jag är så tacksam.
Och jag är tacksam att jag vågade stanna upp och se, möta, känna alla rädslorna. Mitt i min rädsla, trötthet och förvirring så stärktes det som skulle stärkas. Och tack ni (om än få) som väckt min osäkerhet och fått mig att se vad som jag var rädd att se. Som genom era tvivel och ert ifrågasättande fick mig att se mina egna tvivel och frågor.
Och tack alla ni som ändå från början stöttat och puschat mig. Ni som hjälpt mig bekräfta mitt sanna jag och mitt hjärtats önskningar.
Och mitt största kärleksfulla tack vill jag rikta till min familj som ser mitt sanna jag och låter mig vara den jag är och älskar mig för den jag är!
Jag älskar att leva livet! Jag älskar livet!
Arjuna invände:
Du säger att den hängivne får ett lugnt sinne, men med tanke på sinnets rastlösa natur kan jag inte förstå hur det lugnet skulle kunna bli särskilt långvarigt.
Sinnet är ju väldigt otåligt och kraftfullt, det är ihärdigt och motsträvigt. Jag föreställer mig att det är lika svårt att tämja som vinden.
Krishna svarade:
Visst är sinnet rastlöst och svårt att tämja, men med övning och frånvaro av begär är det möjligt.
Enligt min åsikt är det svårt att uppnå hängivenhet om man inte har kontroll över sinnet. Men den som har sitt sinne under kontroll och som är ihärdig, han kan lyckas med hjälp av de rätta metoderna.
Bhagavad-Gita
Tolkning av Eva Bladh och Patrik Bladh
Har varit över dagen till Stockholm idag för att ordna med Visum och även träffa Henric som skall filma dokumentären om min vistelse i Indien.
Övervägde om jag skulle åka tåg eller ta bilen. Men bestämde mig för att åka tåg, då kan jag ta det det lugnt och även skriva. När jag kom till stationen imorse så var tåget inställt och ersatt med buss. Kändes inte bra. Men när vi stod där en klunga av människor och skulle gå på bussen så bestämmer sig en man för att ta sin bil istället, och erbjuder oss att åka med. Jag och en till kille nappar snabbt på erbjudandet och minuter senare sitter jag kungligt i hans stora Crysler och rullar mot storstan. Tacksam! Så intressant att få samtala en förmiddag med 2 helt okända trevliga människor, tänk vart livet för en om man följer med.
Njuter av staden, solen och värmen. Har inget på agendan förutom att lämna in Visumansökan och ta en fika med Henric. Njuter av att bara vara och se på människor. Känner inget speciellt för shopping heller, så jag ”bara är”. Skönt!
Smidigt går det att lämna in ansökan och tjejen på TT Service meddelar att det tar mellan 2-4 arbetsdagar innan jag har mitt Visum på Posten. Så det känns befriande att höra det. Puh!
Träffar Henric och det känns så rätt! Det har jag givetvis redan känt när vi pratat med varandra, men nu förstärks den känslan. Han är lugn, trygg, öppen och andlig – så han blir nog en perfekt reskamrat för mig. Att han är kompetent och duktig på det han gör tvivlar jag inte nå på, han är närvarande och medveten och har feeling så det blir säkerligen en bra film om jag själv lyckas vara detsamma.
Det känns som det flyter på bra nu….
Idag firar vi 9-årig bröllopsdag och jag är tacksam över det liv vi nu lever tillsammans!
Älskar dig Nogge
I am satisfied, fulfilled, and complete. And I am ready for new adventures of every kind. I clean out the closets of my mind to prepare for all the wonderful things that are coming to me.
Louise L Hay
Haft en ljuvlig eftermiddag hemma och efter en cykeltur med familjen där vi lämnade av Oscar hos en kompis, så plockade vi Liljekonvaljer. Liljekonvalj är min absoluta favoritblomma och jag älskar dom verkligen. Hade Liljekonvaljer i min brudbukett när vi gifte oss, så det väcker mycket kärlek!
Imorgon har vi 9-årig Bröllopsdag och det skall firas med utflykt i helgen ….
Tacksam över att jag idag får börja dagen med DynamicMeditation och avsluta den med Yoga!
Jordkontakt här & nu
Dagarna går och resan närmar sig. Om 16 dagar är det avfärd mot Calcutta. Den värsta nervositeten har lagt sig, iallafall för stunden. Nu är mitt största bekymmer om vi hinner få Visum tills dess. På onsdag åker jag till Stockholm och träffar Henric som skall filma dokumentären. Och så går vi tillsammans och ansöker om Visum. Sen är det väl bara att hålla tummarna.
Henric och jag känner ju inte varandra alls, visste inte ens om varandra för 1,5 vecka sedan och nu skall vi göra denna strapats ihop – tänk vad livet för en bara man vågar släppa taget och följa med.
Jag är så tacksam för att Tidningen FalunBorlänge vill låta mig skriva om min resa, dom kommer lägga in en text innan resan och sen följa mina dagboksanteckningar under resan och dessa publiceras i julinumret.
Även det härliga teamet på Centralen RadioDalarna vill följa mitt äventyr och på tisdag (8 juni) kl 10.00 skall jag vara i radiostudion och berätta om resan.
Jag är så tacksam och lycklig!