Albert Einstein
I didn´t arrive at my understanding of the fundamental laws of the universe through my rational mind
Albert Einstein
Personporträtt
Vilken dag!
Idag ringde en kille upp mig från Journalist Högskolan och ville göra en radiointervju med mig, det ingick i hans skolarbete. Så han intervjuade mig i min roll som Livscoach och hur vi finner lycka.
Inte nog med det. Jag hade även ett möte med Martina Bergsten som är frilans reporter. Hon har kontaktat mig för att hon vill göra ett personporträtt av mig som handlar om min medialitet och andlighet. Så idag träffades vi för en 2 tim lång intervju.
Jag känner mig så modig som vågar vara med och blotta denna del av mig i ett reportage. För ärligt talat så är det lite läskigt att öppna upp detta inför ”alla”. Samtidigt som jag vet att jag måste vara sann, framför allt sann emot mig själv. Och det andliga tar större och större plats i mitt liv så egentligen känns det helt rätt att göra detta reportage eftersom det är en så stor del utav mig.
Känner tacksamhet!
Tack Martina
Indien?
Mitt liv går ut på att finna mig själv till fullo. Bejaka hela mig och få mig själv i balans. När jag uppnår det så tror jag att jag kommer känna mig totalt lycklig och harmonisk med mig själv och livet. Jag är inte där ännu – men jag är på god väg.
En del i mig har längtan till Indien. Jag vill uppleva kulturen, folket, yogan, meditationen, ayurvedan och mycket mycket mer. Just nu känns det som alla vägar jag går på leder mig mot Indien på ett eller annat vis.
Så en stor del i min personliga utveckling är att bejaka hela mig och lyssna inåt. När jag lyssnar inåt säger en röst, åk till Indien. Den rösten har för övrigt pratat länge med mig.
Så här sitter jag hemma förra helgen och googlar på Yogaresa till Indien. Min tanke är att åka till Goa i höst/vinter. Lägga in mig på en turistanläggning och få lite ”Indien-light” med yoga och ayurveda. Känns som en lagom Indien start för mig.
Vad hittar jag?
Jo, en yogakurs i Advanced SunYoga och mitt inre skriker högt – this is it!
Allt serveras framför mig. Kursen är i juni och är 5 dagar lång. Min kalender är givetvis tom just denna vecka. Kursen är gratis, mat och logi är gratis. Människorna som jag mailar med är så kärleksfulla och vänliga, besvarar alla mina frågor och finner lösningar på allt som jag ser som hinder.
Så här står jag nu med ett beslut att ta, om jag vågar trotsa mina rädslor och åka själv till Indien på Yogakurs. Givetvis är kursen inte i Goa, den är 12 mil inåt landet från Calcutta. Jag bor inte på lyxhotell utan på Guesthouse. Och när jag ser mina rädslor i vitögat så ser jag bara små hjärnspöken som är rädda för nått så livsfarligt som kackerlackor, råttor, ensamhet och hemlängtan.
Låter jag mina hjärnspöken vinna ännu en gång eller litar jag nu till mitt hjärtats röst? Är jag redo?
…. fortsättning följer
White Eagle
Det är flyktens ande vi vänder oss till – friheten att bäras upp av det som inte kan ses. När den unga örnen lämnar sitt näste för första gången litar hon på att luften kan lyfta henne, att den kommer att bära henne och att den kan föra henne varhelst hon önskar flyga. Hon har ingen anledning att tro att luften ska göra detta, men hennes instinkt säger henne att så är fallet. Hon har levt sitt liv med benen i nästet, på klipporna.
Örnen hade ingen anledning att tro att hon skulle vara utom fara när hon kastade sig ut. Och ändå tog hon steget ut i luften, ut i solskenet; och se på henne nu, hon fann en frihet och en styrka och en elegant skönhet som hon inte visste att hon ägde.
Du är där. Solskenet i det som inte kan ses signalerar åt dig att hoppa.
Du har ingen anledning att tro att du kommer att skänkas friheten i luften snarare än att störta mot marken, men din tro säger dig att så är fallet. Du har verktygen. Du har vingarna. Du har den milda vinden. Vad mer väntar du på? Väntar du på att bli gammal där du står på din klippas kant och tänker att detta är allt som livet har att erbjuda? Vi i ljusets tempel finns där som stöd för dig; vi säger att du har blivit tillräckligt gammal. Det är dags att ta språnget in i ljuset, utan att veta mer än du redan vet, för ur den tillitens handling föds all kraft. Den föds inte förrän du tar språnget.
Så vi ber dig att breda ut dina silvervingar, leda med ditt hjärta och kasta dig mot himlen. För himlen kommer att fånga dig och bära dig till okända universum.
Jonette Crowley – Örnen och kondoren
Gröna kindben
Måndagmorgon och lite stressigt inför att lämna barnen, då kan det sluta så här….
Rougeborste och grön ögonskugga, ingen snygg kombination.
Unik
Jag är unik. Det finns ingen i hela världen som jag.
Sedan tidernas begynnelse har det aldrig funnits en sådan som jag. Ingen har mitt leende. Ingen har mina ögon, näsa, hår, händer, röst. Jag är unik.
Det finns ingen med min handstil.
Ingenstans finns det någon som har min smak, varken vad gäller musik eller konst. Ingen uppfattar saker som jag.
Aldrig någonsin har det funnits någon som skrattar som jag eller gråter som jag. Och det som får mig att skratta och gråta kan aldrig framkalla likadana skratt och tårar hos någon annan.
Ingen annan reagerar på situationer som jag gör. Jag är unik.
Jag är den enda i hela skapelsen som har just mina förutsättningar. Visst, det kommer alltid att finnas någon som är bättre på något som jag är bra på, men ingen i hela universum som kan nå upp till den kvalitetsnivå som mina talanger, idéer, känslor och förmåga utgör. Som ett rum som är fullt av musikinstrument; somliga kan spela alldeles utmärkt på egen hand, men ingen kan övertrumfa en hel symfoniorkester när alla spelar samtidigt. Jag är en symfoni.
Genom hela evigheten kommer ingen någonsin att se ut, tala, gå, tänka eller göra som jag. Jag är unik. Jag är sällsynt. Och när det gäller sällsyntheter – däri ligger ett stort värde.
Tack vare mitt stora, sällsynta värde behöver jag inte försöka härma andra. Jag accepterar, ja, jag hyllar olikheterna.
Jag är något alldeles särskilt. Och jag börjar inse, att det inte är en slump att jag är det. Jag börjar inse att jag blev skapt så här av en anledning. Det måste finnas ett jobb för mig som ingen annan kan göra så bra som jag. Av alla miljontals som söker jobbet är det bara en som är kvalificerad, bara en har den unika kombinationen av det som krävs.
Den personen är jag. Därför att jag är UNIK.
Hälsorapport v 20
Måndag
Bra dag idag. I och för sig försov jag mig från morgonpromenaden, men tog med walkingskorna till jobbet och gick promenaden på lunchen istället. Skönt!
Hann med lite egentid emellan bokningarna, ett kraftfullt yogapass och familjen när jag kom hem. Känner mig nöjd och glad.
Ätit bra, inget godis och lagom stora portioner.
Tisdag
Vaknade av att Maya kom in och sa att hon kissat på sig, den starten på dagen är inge skön. Insåg samtidigt att jag inte hinner gå morgonpromenaden.
Men lyckades behålla närvaro, lugn och harmoni och morgonen flöt skönt! Det gjorde även dagen. Träningen som blev idag var lunchYogan.
Ätit bra idag igen, sallad till lunch och omelette till middag, känns lagom då jag inte är så värst fysiskt aktiv just nu.
Onsdag
Sovmorgon (dvs 05.50), helt däckad. Trött i kroppen. Vill verkligen inte röra mig idag, behöver vila. Får någorlunda fart i mig och lyckas genomföra dagen, men det är inte mycket mer.
Tror att energin förbrukas i mitt grubblande om jag vågar åka till Indien eller inte. Har hittat en kurs i Sunyoga som är om en månad, 12 mil utanför Calcutta. Måste åka själv. Vet att jag skall uppleva detta ensam. Men är livrädd. Rädslan tröttar ut mig, huuu Hjärtat och universum guidar mig dit. Livrädd och ÖverLycklig på samma gång, skum kombination!
Funkar bra med kosten idag. Och kvällen avslutar jag med härlig massage hos Kicka och Ulrika.
Torsdag
Helt crazy dag – kan inte sammanfatta den ännu! Kan inte sammanfatta den alls tror jag. Återkommer om min crazydag på bloggen, kanske imorgon.
Knappt kunnat äta. Uppspelt och bubblig av energi – svävar fram – Crazy! Det händer såååå såååå mycket i mitt liv nu att jag häpnar!
Som tur är har jag Yogapass med en grupp ikväll, det får mig förhoppningsvis att landa!
Fredag
Energin bubblar och kokar inom mig fortfarande. Aptiten är inte som den ska, känner knappt hunger alls. Magen är nervös, puppor som slår ut till fjärilar i magen känns det som. Upplever sån glädje och lycka – jag ser hur jag strålar!
Fick till en promenad idag, men den var inte alls i syfte förbränning och motion. Nej, den var helt i syfte att få mig jordad, så jag gick upp till berget – och det hjälpte. Efter promenaden kunde jag möta upp familjen och vara en ”normal” och närvarande mamma resten av dagen.
Åt kycklingspett på grekiskrestaurang, skönt att få sätta sig och invänta maten. Smaskade lite chips med barnen framför Amigo.
Har gått ner 1,5 kg sen jag vägde mig sist, och det var några veckor sedan. Men jag känner på kläderna att jag gått ner detta bara denna veckan, dom sista dagarna. Tänk om det är så lätt att gå ner i vikt och få flöde i förbränningen, genom att ”bara” släppa taget om sina rädslor och bestämma sig för att leva livet! Vem vet? Jag vet garanterat om några veckor….
Lördag
Hela dagen tillbringar jag i ett andligt spel. Inte fysiskt, fysiskt sitter jag hemma hos Erik & Ann-Marie Grind. Men känslomässigt och mentalt är jag i spelet. Spelar hela dagen mellan 9-22.30.
Det är en stark process och stundom är jag hungrig för att ni nästa stund nästan må illa.
Kommer hem och duschar för att skölja av mig/rena mig – det känns skönt. Stupar i säng, känns som när man kommer hem från en långflygning och är lite jetlagád, skum känsla.
Söndag
Vaknar och känner mig som om jag vore överkörd av en ångvält. Känner det som om jag har världens hangover. Givetvis drack jag inte en droppe alkohol igår, enbart någon kopp kaffe och mängder med vatten.
Vet att känslan är något annat – det är känslor som är i svallning i ljus efter att legat åratal i mörker och gömt sig.
Hela dagen ägnas och betraktande och varande. Jag gör så lite som möjligt och tillåter mig att bara vara.
En promenad friskar upp. Går för att möta naturen. Går för att andas. Stor skillnad från många av dom promenader jag går i syfte att förbränna. Känns ljuvligt att gå på det här viset.
Äter mycket mindre. Betraktar först varför jag vill äta. Och märker att jag är mindre hungrig och alltså i mindre behov. Dricker mycket mindre kaffe, och dom kopparna jag druckit idag smakade inte gott.
…spännande att se vart detta leder.
Går miste om
Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.
Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.
Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.
Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.
Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)
Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.
Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.
Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.
Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: ”Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?”
En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument….
hur mycket annat går vi inte miste om?
Kasta kniven
Fixar frukost i köket och barnen ser på Bolibompa. Hör hur programmet handlar om fiske och fiskar bland annat. Så tar programledaren upp ett gammalt krabbskal från stranden. Och barnen får berättat för sig att krabban gör sig av med sitt gamla skal så att den kan få plats med sitt nya större skal.
Snacka om personlig utveckling. Vi vågar släppa taget om det gamla och det kommer någonting nytt och större.
Förresten Oscar berättade om en dröm han hade här om natten. Han drömde att han hittade pengar och beskrev dem som stora mynt. Han hittade också nått som såg ut som en kniv. Kniven slängde han bort. Och som trolleri kom det flera mynt när kniven kastades bort.
Så gulligt och sött när barnen delar sina drömmar tycker jag, och den här berörde mig djupt.
Strutsar
Var ut till Sahlins Struts igår och träffade dom här sköna typerna.
Visst ser dom lite härligt förvånade ut…?
Upptäck dig själv och dina gåvor.
Din gåva är att uppskatta dig själv och dina förmågor.
Här handlar det om att inte fokusera på andra och deras förträfflighet utan se vad du själv kan.
Djurens Språk – Solöga