2015-05-13
Har inte kunnat lyssna på radio på flera månader eftersom vår dockstation inte passade med nya mobilen (ilandsproblem) men så köpte jag ny högtalare och nu kan jag poppa radio. Och idag så väller sorgen över mamma fram i mig. Mamma hade alltid radion på när hon var hemma, det var oftast P4 som spelade glatt i köket. P4 väcker härliga barnaminnen av mamma som var i hemma när jag kom hem efter skolan. För mig var det trygghet, glädje och kärlek. Och saknaden känns stor. Jag skulle så gärna vilja ha henne här nu…. just idag känner jag mig liten som när jag var barn.
Sorgen griper tag i en vid de mest oanade stunder. Det kanske är så det behöver vara, när vi som minst anar det, det är då den tillåts komma fram.
2015-05-13
Love is happy when it is able to give something.
The ego is happy when it is able to take something.
Osho
2015-05-12
Den här känslan som infunnit sig som jag skrev om igår handlar om att jag väljer mig. Inte så att jag gjort ett aktivt val, snarare så att det blommat fram. Min känsla av att tycka om mig själv, tycka om mitt eget sällskap och upptäcka vad jag mår bra av och tillåta mig själv att ha det bra.
Jag märker hur jag släpper taget om relationer, börjar upptäcka människor på ett annat sätt. Jag dömer inte men jag släpper taget och tränar mig i att – lev och låt leva. Jag behöver inte fixa, please’a och rädda. Jag tränar mig i att låta människor vara som de är, där de är och förstår att deras resa i form av läror och beteenden inte handlar om mig. Jag har slutat ta saker så personligt.
Hur andra lever sitt liv och beter sig handlar inte om mig. Som Vuxetbarn trodde jag att allt var ett resultat av att vara älskad eller oälskad.
Och när jag släpper taget och låter andra leva sitt liv och jag lever mitt så vänds energin som fladdrat där ute tillbaka in till mig. Jag väljer mig. Jag gillar mitt eget sällskap. Jag vill vara med mig för att jag älskar mig själv och det är en fantastisk känsla. Där finns tryggheten, friden och glädjen.
Det är där jag är nu. Och jag har sällan varit där. Hela mitt inre, mitt väsen, mina egenskaper och personligheter är som ett outforskat paradis. Det är wow-feeling på att gå på upptäcksfärd i sitt inre. Jag skulle vilja säga att det är som att gå ifrån kaos-förvirring till wow-feeling.
Jag älskar mig. Vad mer kan jag önska. Jag upptäcker den sanna kärleken, den utan förbehåll, åtaganden och förväntningar. Och vet du vad, det handlar inte bara om mig. Det handlar om dig med. Kan jag älska mig själv utan föreskrifter och kontroll så kan jag älska dig med.
2015-05-11
Det är inte den som av andra tros vara lycklig som är det,
utan den som själv tror sig vara det.
Montaigne
1533-1592
2015-05-11
Det är mycket som fallit på plats den senaste tiden. Innan jag började med 12-stegsprogrammet så hade jag yogan och Oneness att vila i. En nära vän sa: att du kan ju det här redan, ang 12-stegsprogrammet. Det var inte riktigt sant, jag hade andemeningen tackvare Oneness men absolut inte gjort stegen. Stegarbetet med min sponsor var en viktig nyckel men tyvärr tappade jag bort Oneness-andan längs vägen. Jag gick All In med 12-stegsprogrammet och fick inte med mig Oneness i resan… i tillfrisknandet.
Och det är väl typiskt (iaf mitt) medberoende att hänge sig åt något och förlora sig själv. Jag flyr lätt ifrån mig själv. Låter det som är viktigast för mig ställas ”on hold” för att fixa något (läs: någon) annat först. Det ser så hjälteaktigt ut att vurma om andras tillfrisknande, deras hälsa, arbete och intressen. Men bakom gloriafasaden som kontrollerat hålls upp göms min ansvarslöshet.
Tänk att ta ansvar över mig själv, min hälsa, mina intressen, min glädje, min frid, min kärlek ska vara så skrämmande att jag hellre hänger mig åt andras leverne. Något de givetvis vill ägna sig åt själva.
Det är iaf den pusselbiten som nu klickat. Att jag väljer mig. Och att överge Yogalivsstilen och Oneness var att överge mig själv. Andlighet är mitt största intresse. Andlighet är min väg till tillfrisknande och för mig är 12-stegsprogrammet ett fint andligt program men my cup of thé är Yoga och Oneness.
Nu behöver jag inte välja. Jag kan inte välja, mitt tillfrisknade vilar på att jag låter dessa sammanstråla. Det är min lösning. Där ligger min frid och glädje. Och det är det jag gjort de senaste veckorna (sedan Recovery 2.0 föreläsningen) och det är därför jag mår så bra.
Tack till er som påpekat detta för mig, att ta in yogan i mitt tillfrisknade, jag hade kanske aldrig kommit på det själv. Vissa saker ligger för nära helt enkelt för att upptäcka dem.
2015-05-08
2015-05-07
Mitt liv är som en ända lång process. Det är säkert ditt också oavsett om du är medveten om det eller inte. Jag känner mig ganska medveten om min process. Jag gillar den på så vis att jag har tillit till den. Jag har slutat försöka sätta mig över naturlagarna och börjat ha tillit till dem istället.
Jag påstår inte att det funkar alla gånger. I söndags hamnade min pappa på sjukhus och då satt jag i bilen och skrek och grät ut min smärta, skrek till Gud att jag inte var redo än, att jag behöver många år till med honom. Bönade och bad om att få ha honom kvar.
Där och då var jag uppenbarligen inte redo för naturlagarna. Nu mår min pappa bättre och min smärta har stillat sig. Nu vaggas jag åter tillbaka i tilliten. Och det är så fantastiskt skönt att vara där. I friden över det som är.
Jag har haft förmånen att få uppleva tillståndet av trygghet, frid och stillhet flera gånger i mitt liv, tackvare yoga, meditation och Oneness och i det varandet så bubblar glädjen. En glädje som inte är som någon glädje jag upplevt annars. En lycka snarare. En bestående frid som varar trots yttre omständigheter. Och att känna det är frihet.
I söndags var jag inte fri, jag var slukade i rädslan grepp. Egots grepp. Och det är helt okej det med. Det är okej att vara mänsklig. Det är smärtsammare men det är okej. För mig hjälper det att komma ihåg att jag bara har mänskliga upplevelser… men att jag är en själ. Evig. Precis som min pappa. Evig. Och att alla själar är oskiljaktiga. Och att egot alltid upplever sig åtskiljt.
Yogan ger mig ett val. Yogan ger mig nyckeln till det själsliga. Genom yogan så känner jag själen i kroppen. Och när jag känner själen i kroppen så försvinner all rädsla och ersätts med tillit. Tillit till naturlagarna. För jag vet att allt är som det ska. Allt är bra. Allt är evigt. Föränderligt som människa men evigt som själ. Och jag vet att inget kan gå mig förlorat eftersom allt är ett.
2015-05-06
God is neither there nor anywhere.
If there is any God, it is either in you or not at all.
To relate to God as outside of you is the biggest insult.
Yogi Bhajan
2015-05-05
Ett äkta feelgoodprogram.
Vi har suttit bänkade stora som små framför Parneviks varje måndagkväll. Det har verkligen blivit ett favoritprogram för mig och jag är glad att barnen har velat se det också. Jag tycker Parneviks verkar vara en helt underbar familj med så mycket kärlek, värme, skratt, gemenskap och känslor. Jag inspireras av Mia, av deras relation och av deras gemenskap. Sa redan efter första programmet att de inte behöver gäster, de som familj räcker gott för oss tittare. Hoppas tv3 följer upp succén fast med mindre gäster nästa gång och mer familjetid i rutan.
2015-05-04
Min längtan till Kundaliniyoga avtar inte, tvärtom blir den starkare. Det var när jag utbildade mig till Samayogalärare (2009) jag började bli lite småkär i Kundaliniyogan då utbildningen bjöd på en del av den varan. Jag resonerade länge att det räcker med en yogalärarutbildning och alla de övriga utbildningar jag tagit, men det resonemanget håller inte längre…
Så nu har jag bestämt mig, jag ska ge mig hän till passionen jag känner för Kundaliniyogan och ta emot vad den har att ge mig. Jag har mycket jag vill lära och jag vet att den kommer med många gåvor i olika former. Inom ett år börjar jag och uppfyller äntligen en dröm – att studera till Kundaliniyogalärare.
Sida 46 av 483« Första«...1020...4647...5060...»Sista »
