Meet Chris
… and his lovely smile!
Mina favoriter
Några av mina favorituttryck som jag boostar mig själv med dagligen tänkte jag dela här. Många av er har läst och hört dem förut, men här kommer de igen.
What is the moment asking for?
Frågar jag mig ofta då sinnet slinker in och viftar med sin egen dagordning. Genom att ställa mig den frågan så vet jag exakt vad Gud (Livet självt) vill av mig. Jag behöver inte fundera mer än sekunder, och möjligtvis ägna ett par minuter åt att schasa ut sinnet, för att sedan vara tillbaka i nuet/stunden.
Vad har jag att Ge?
Och det här är ett mantra jag vill lära mig leva mer med. Släppa sinnets fokus på: what’s in it for me?! Och istället fråga mig vad har jag att ge i den här situationen, till de här människorna, människan, händelsen. Vad kan jag ge, utav mig själv eller utav det jag har, som bidrar till det stora (Livet).
Till exempel så minns jag min totala presationsångest när jag förr skulle hålla föreläsning ”på sinnets nivå”, med egots tankar om hur ska det gå, vad ska de tycka om mig, tänk om jag säger fel, vad händer om det inte tycker om mig? Ser jag bra ut? Hur ser jag ut? Till skillnad mot att hålla en föreläsning med fokus på människorna som är där istället för på mig (mig, mig) och fråga mig vad har jag att ge dem? Vad i min berättelse kan hjälpa honom eller henne? Hur kan jag använda mina kunskaper och egenskaper på bästa sätt för att ge dem en minnesvärd stund. Vad vill jag att de får för behållning av kvällen/kursen?
Vem blir jag av att göra det?
Jag brukar också fråga mig: vem blir jag av att göra det? T ex så blev jag stressad av att äga Må Bättre, så jag blev ingen ”bra” person till slut även om jag drev ett företag som gjorde gott, gav träning och hälsa till människor.
Så jag frågar mig ofta just det, vem blir jag av att göra det? Då vet jag vilka situationer, människor, upplevelser, jobb mm att välja. Jag väljer det som bringar fram det bästa i mig – inte den bästa prestationen utan den bästa personen.
Allt är omhändertaget
Det visar sig om och om igen hur allt är omhändertaget. Fast jag vet det så förundras jag ändå över alla dessa små och stora mirakler som ”någon” ser till att de införlivas.
Till exempel så skulle jag möta upp en man i Valbo i fredags för att köpa en brandstege (via annons). Jag skrev till honom att vi skulle vara på genomresa och kunde ses vid 10-tiden. När vi väl kom iväg så insåg jag att jag inte skulle hinna, så jag sms’ade och bad om att få ses 10.10 istället. Han svarade att 10.30 blir bra. Sinnet hann snabbt lägga sig i och klaga över att få stå och vänta 20 min men jag agerade inte på sinnet utan körde tyst mot Valbo. Och när var jag framme? Jo exakt 10.28 rullade jag in och bilen som parkerade framför mig var givetvis mannen med brandstegen. Jag log och tackade tyst inom mig över att till och med tidsschemat var exakt.
Stanna med det som är
Dagligen så stannar jag med mina känslor. Inte alla, säker på att några slipper igenom omedvetet. Jag har dock som intention att stanna och känna. Jag vet att känslor som tillåts kännas släpper sin förtrollning. Dvs smärtan och lidandet transformeras när jag tillåter det som känns kännas. Det släpper inte alltid på en gång… men alltid så klingar en känsla av eller byter skepnad när jag stannar och omfamnar den.
Förut var jag så rädd att stanna och känna, det är jag inte längre. Nu välkomnar jag känslan, jag vill känna den, jag vill uppleva den, jag är inte rädd för känslor nå längre även om vissa av dem gör ont – jag vet att de helas när jag är med dem.
Tystnad
Åh, vad tystnaden har gjort mig gott. Inte för att det varit tyst runt omkring mig, tvärtom, det är ett evigt friskt surr på barnen. Men just eftersom jag är ensam med barnen i sommar så känns det extra viktigt att välja vart jag lägger mitt fokus. Att pausa från Facebook har varit befriande, jag märker att jag lätt dras in i statusflödet som rullar. Som att slözappa framför teven en kväll och komma på sig vid midnatt av att ha fastnat. Så fingrar jag på FB-appen på mobilen och vips så är jag inne igen… och igen… och igen… utan att jag medvetet har valt det. En dålig vana har format sig. Och den är nu bruten, i alla fall för en tid. Appen har varit gömd längst bak på mobilen. Låter den vara kvar där så den tar lite längre tid att tumma fram och jag hinner bli medveten om vad jag egentligen vill göra… när jag är på väg att dras in.
I tystnaden har jag inte bara hört barnen, jag har sett dem också. Och jag har sett mig själv. Hört mina innersta behov och önskningar. Lyssnat till dem och hållit dem nära, både det hjärtat viskar och barnen.
Det jag har hört är att jag längtar efter att skriva, kort och långt, ytligt och djupt, till blogg, byrålåda och bokmanus. Jag längtar efter att binda samman mer av mina ord – synliggöra mina tankar och insikter. Jag vill fortfarande vara en del av Facebook, jag älskar hur just facebook sprider det vackra och ljusa vi väljer att dela. Det är en fantastisk kanal. Men jag känner ett stort behov i mig av att hämta tillbaka medvetenheten (i mig själv) om hur, när och vad. Jag vill äga hur och vad jag använder plattformen till och inte låta plattformen (läs: mitt eget ego) äga mig. Tystnaden har gjort mig gott, i tystnaden hör jag både min medvetenhet och mitt omedvetna surr. Det är inget jag kan ändra eller rå på, jag hör hur det kommer budskap från båda, men just tystnaden hjälper mig att förstå vad att agera (och inte agera) på.
Glad midsommar
Jag önskar Dig en strålande och glädjefylld midsommar. Ta väl hand om Dig, lyssna inåt och vårda Din källa – det ska jag göra. Nu tar jag lite sommarretreat och är snart tillbaka…
Med värme
Sofia
Into the unknown
Sometimes I feel like I wanna get off,
This train before I’m completely lost.
Heading into the unknown I need to surrender,
To the plan my soul made in the womb of my mother.
Reser inåt
Nu pockar det på, inifrån, att jag ska ta mig tid och meditera igen… ofta.. dagligen. Jag har inte mediterat regelbundet på flera månader ärligt talat, och det känns och märks. Jag vet hur förträffligt jag mår när jag mediterar. Man kan säga att det öppnar mig för Gud, alltså sanningen om mig själv, bortom tanketjattret och otåligheten i kroppen – den expansiva… ofantliga källan av frid. Frid och ljus – det är det jag finner inom mig när jag mediterar… tillräckligt länge och disciplinerat. Reser inåt till platsen där tankarna bleknar och kroppen blir till ro. Bländas kärleksfullt och varmt av ljuset i mitt inre.
Det är där jag vill vara. För att påminna mig om att jag är – ljuset. Och friden. Vi har det inom oss. Det är i ljuset vi förenas – som ett.
Om negativa tankar
Negativa tankar
Är det möjligt att klassificera någon särskild tanke som särskilt negativt? Det som finns där är rädsla. Lust, avundsjuka och hat är alla sammankopplade och har sina rötter i rädsla. Mänskligheten är full av rädsla, som flödar genom dig.
Vad kan du göra åt det? Finns det en dörr att stänga ute dessa tankar? De kommer och går. Att kämpa med dessa tankar och gräva ned dig i dem skulle leda till depression. Kom igång med ditt arbete och hjälpa dina medmänniskor. Alla saker kommer att falla på plats. Oavsett vad dina tankar, när det är dags kommer jag att befria dig.
Amma