2014-05-26
Föraktet finns i mig. Jag har gått genom livet och föraktat sidor hos mig själv, b la föraktet, fientligheten, bitterheten, vreden, missunnsamheten, avundsjukan. Sidor jag inte velat veta av. Förnekat för mig själv och dolt långt där nere så att jag inte ser det eller känner det.
Jag har föraktat kroppen, hur den ser ut, rör sig, yttrar sig. Jag har bannat den när den är seg, trött, vilsen, stel och smärtar. I stunder har jag också irriterat mig på dess vakenhet och energi. Alltid har jag funnit något, sällan lite, oftast mycket att se ner på när det gäller mig själv. Jag är full av förakt och fientlighet.
Hur kan lilla jag (mitt stora ego) förvänta mig att möta en värld av kärlek och medkänsla när jag inte ens kan möta min kropp och spegelbild, min egen person utan förbittring.
Det må råda storm i världen. Men jag kan inte gör någonting åt den storm som blåser kring dig. Jag behöver först finna (sinnes)ro till mitt eget stormiga inre. Jag, dvs min identifikation med egot, kan inte uppnå detta, men jag tror att transformationen är nära när jag möter både mig själv, den jag ser i spegeln och den som fördömer sig själv i spegeln med acceptens, respekt och ödmjukhet. Det är där det börjar… kanske är det där separationen också slutar – och vi istället för två blir ett.
2014-05-26
Tar del av valresultaten om att främlingsfientligheten sprider ut sig över Europa. Den må redan vara utspridd men nu har den börjat visa sig tydligt och utan skygglappar. Facebookstatusar faller om rädslan som främlingsfientligheten väcker. Jag förstår det, jag känner så väl igen mig i rädslan över det mörka. Rädslan över rädslan. Jag ser främlingsfientlighet som rädsla och ingenting annat. För mig personligen som inte mött främlingsfientlighet men djup fientlighet så vet jag vad som händer när jag möter den… rädslan – jag blir rädd.
Rädslan över de rädda (de fientliga) har fått mig att dra mig tillbaka till min kammare, och att tala tystare, agera mildare, förminskat mig själv och glädjen och kärleken jag bär inom mig. Rädslan har gjort mig rädd. Där har jag varit större delen av livet, rädd och gömd. Jag dömer inte mig själv, jag visste inte bättre, det var den strategi jag kunde uppnå… då.
Nu däremot vet jag bättre. Precis nu är jag i frigörelsen av min egen gömma. Jag är på väg ut med dunder och brak, full av hopp, tillit, glädje och kärlek. Det är inte bara jag som har dessa känslor inom mig, vi är alla detta – vi är kärlek!
Rädslan må få oss att vilja dra täcket över huvudet en morgon som denna. Rädslan är den som talar i valresultaten. Rädslan är densamma inom oss alla, men den agerar ut på olika sätt. Vi får inte identifiera oss med rädslan, den förgör mig och genom mig förgör den dig. Vi som har modet bör istället fortsätta uppleva kärleken inom, låta den lysa och sprida sig genom oss själva och till varandra. Tacka för rädslan och låt den bli en drivkraft till att lyfta fram allt det goda och ljusa i Dig. Det är så vi förändrar världen – genom oss själva. Vi är ljus, värme, glädje, kärlek, gemenskap och över alla gränser och hudfärger är vi ett. Jag vet att Du vet det. Rädslan är utanför oss själva – kärleken är inom. Tro mig, Du och jag kan förändra världen genom att gå inom, vara i kärleken i vårt eget inre. Det är när vi går in som vår kärlek sprids ut. Det är så det blir ljust – över hela världen. När Du och jag möter vårt eget ljus.
2014-05-26
Favorit i repis..
… den här ser jag om och om igen. Den är så träffande till mig och min livsväg. Den inspirerar, kittlar och utmanar mig att leva min sanning och följa mitt hjärta. I´m on my way. On my way.
2014-05-26
Himlens stillhet omsluter mitt hjärta i dag.
Fader, så stilla det är i dag. Så tyst allt faller på plats. Detta är dagen som valts att vara den tidpunkt då jag kommer förstå lektionen att jag inte behöver göra någonting. I Dig har alla val redan gjorts. I Dig har alla konflikter lösts. I Dig har allt som jag hoppas finna redan givits till mig. Din frid är min. Mitt hjärta är stilla, och mitt sinne i vila. Din kärlek är Himlen, och Din kärlek är min.
En kurs i mirakler
Lektion 286
2014-05-25
Jag är så glad och tacksam att jag under de senaste 10 åren aktivt jobbat med att möta mig själv. Att säga ”jobbat med” känns dock inte rätt för mig även om det krävs ett hårt och medvetet arbete för att ta sig ner för branten och in i sin egen källa. Vi använder ordet jobb, det gör även jag fast jag förstår att det handlar inte om vare sig handlingskraft eller prestation utan det rör sig enbart (som jag ser det) om att kapitulera och låta allt jag tidigare byggt upp falla ner och krascha. Att möta sitt inre är inte en kamp eller ett görande, det är tvärtom att låta allt som kämpar synliggöras och vila och allt som vill göra låta det vara. Stanna i betraktandet och varandet. När jag stannar där då får egot sig ett Totti Frispel, grips av panik och vill arbeta sig ur obehaget av att inte göra någonting. Att inse att egot inte kan göra ett dyft för att uppnå sinnesro, inte ens uns av äkta sinnesro kan egot skänka och att inse det är att ge upp… kampen och prestationen. För i den insikten så rasar allt, hela ridån faller och jag står där naken och blottad. Kan inte annat än skyla mig genom att falla ner på knä och be. Be till någonting högre, större än mig själv att rädda mig. I den bönen då slinter jag och halkar, i en rasande fart ner för slänten och in i mitt eget hjärta – min källa. Källan där Guds frid bor.
Jag blottar mig numer gärna och jag ber inte om kläder att skyla mig med, jag ber om modet att vara naken, sårbar och äkta. Att våga vara jag. Det är då sinnesfriden ininner sig och stannar kvar.
2014-05-25
Listen to yourself and in that quietude you might hear the voice of God.
Maya Angelou
2014-05-24
Sitter här en lördagkväll med en alkoholfri öl och ser på dokumentären om Swedish House Mafia medans jag väntar in Oscar som hänger hos kompisar och ser Champions League-finalen. Tjejerna har redan somnat in efter en intensiv dag. Jag får gåshud av filmen och minnena väcks av en novemberkväll i extas – Blissful moment!
my father said
Don’t you worry, don’t you worry child
See heaven’s got a plan for you
Dagen har varit sprängfylld med roliga utomhusaktiviteter, fotboll, klassträff och bad… vi har verkligen fått känna på högsommarvärmen och även ett dundrande åskoväder in på knutarna – älskar den här årstiden!
Årets första dopp…
Med tanke på father… känner att jag saknar våra konversationer, de mellan mig och Gud. Det sägs ju att be är att tala med Gud och att meditera är att lyssna till Gud. Jag talar till honom varje dag men jag har inte stillat mig tillräckligt ofta den sista tiden för att lyssna. Längtar efter visdomen i det tysta, insikterna i det stilla rummet inom mig. Lovar mig själv att lyssna innerligt… och mycket snart.
2014-05-24
True Love is born of Understanding.
Guatama Buddha
2014-05-23
Jag lyssnar… till livet och vad det erbjuder mig just nu. Sinnet vill gärna se det som en prövning men ju mer jag känner på det, dvs stannar med det som är, så ser jag det som en gåva. Jag har blivit ombedd att sakta ner, vara här, i mitt och familjens nu, inte mycket annat. Jag är mamma först och främst, rår om de mina och hemmet. Och när tillfällen uppenbarar sig, och de gör det, så pausar jag helt i solen eller med en bok i skuggan. Bara är. Tillåter mig att vara.
Jag tvingas skala av ytterligare och jag mår bara gott av det. Efter ett liv fyllt med måsten och en agenda fulltecknad med allt ifrån jobb till nöjen så känns det befriande (vilket vacker ord… be-fri-ande, be… fri… ande) att ha livet rent och tomt. Det ger mig space till att just be och känna anden (känna livet i mig) och trots att jag egentligen sitter i en fast situation (enligt sinnet) just nu så känner jag mig så fri!
Vilar i tacksamhet. Vilar i tillit.
2014-05-23
Where there is integrity, there is natural flowering of virtue.
Sri Bhagavati Bhagavan
