Under lördagskvällen fanns möjlighet för oss som ville att delta på Nattvardsgudstjänst med Gunnar Lundgren som kallas återbrukspräst, han har gått i pension men bidrar med sin närvaro och arbete här på Stiftsgården ett par tillfällen per år. Gunnar har delat mycket visdom med oss de här dagarna, inte bara på mässan utan även vid middagsbordet.
Vet inte hur många gånger jag åkt iväg på seans och sittningar med prestationsångest och oro men jag vet bestämt att det är lika många gånger som jag vänt hem efteråt med en känsla av glädje, energi, mening, ödmjukhet och otrolig tacksamhet. Mitt ego gnatar inför och min själ sjunger högt när jag kommer hem.
Nu har jag bestämt mig för att verkligen inse att min medialitet är en oerhört fin gåva. En gåva det är mening att jag ska dela med mig av. Universum har pekat ut riktningen åt mig länge nu. Allt är omhändertaget. Det är som att en nyasfalterad väg ligger framför mig men jag väljer att åka och småbromsa hela tiden, livrädd att få upp farten…
Jag älskar min andlighet, jag lever med den så nära var dag. Den är så nära att jag vissa gånger inte ens ser att den är där. Det är så enkelt och sant för mig att jag inte förstår att det är något unikt. Det är så vardagligt för mig att jag inte ens förstår att det är något speciellt för andra.
Men varje gång jag varit på ett jobb (seans i synnerhet) så tåras mina ögon av ödmjukhet att just jag fått vara en del i dessa vackra möten. Att andevärlden valt ut mig att bära fram deras kärlek och budskap. Att just jag får möta dessa vackra själar.
Nu har jag bestämt mig för att förstå att min gåva är till för att förvaltas och att det bästa sättet att göra det är att med hela mitt hjärta dela den med andra. Här kan du läsa mer om vad jag kan bidra med – Medial kontakt.
Ett stort tack till dig Camilla för att du arrangerade kvällens seans och tack till er som var där, ni fysiskt på plats och era kära på ’andra sidan’ ♥
Det pirrar i magen när jag tänker på det… nu äntligen har jag bestämt mig för att åka till Oneness University i Indien för att gå Trainerutbildning. Om jag får en plats så åker jag redan i oktober, iiioooooo! Det är mycket i mitt liv som för mig närmare Oneness, jag följer mitt inre och tar emot guidningen jag får från universum.
Att träffa Moria Hawkins var som att träffa Mrs Marple eller någon annan engelsk dam med pondus. Det kändes vissa stunder som jag gick i skolan på 30-40 talet och blev tagen i örat av fröken, tillrättavisad från mitt skratt och entusiasm för att stå rak i ledet och göra som fröken säger. Och det var helt underbart, för hon såg oss och vår gåva och utvecklade oss där vi var med kärleksfull blick och humor. Jag skulle vilja gå fortsättningskursen bara för att få träffa henne igen.
Och alla frågor som hon fick om öppna och stänga chakran, andevärlden som stör i natten, ritualer hit och dit… de svarade hon lugnt med att använda sitt sunda förnuft. Varför i hela friden skulle andevärlden vilja störa min nattsömn, svarade hon. Och att öppna och stänga sig var för henne helt överreklamerat. Hon hade en inledningsprocedur och en avslutningsvis. Den inledande var att hon satte sig för att samla sig och hade intentionen att välkomna andevärlden. Och den avslutande var att hon hade intentionen att avsluta. Thats it!
Jag bara älskar det! Så enkelt och så sant (för mig). Jag slukar hennes sunda förnuft med hull och hår, det klingar igenkännande med var jag kommer ifrån och mina värderingar.
Trancen var mycket enklare och lättare för mig nu, hon fick mig direkt att släppa prestation och resultat och istället se helgen som ett experiment. Just enjoy it! Have fun!
Och nog hade jag skoj, därav lite hutningar åt mitt håll, min entusiasm var det som stod i vägen för mig själv. Jag känner andevärlden så tydligt, jag känner när de är nära och då tar min iver och förtjusning över energin i min kropp och jag förmår inte ’blanda’ mig så väl som jag kanske önskar. Så jag tränade och tränade. Och sen blev det lättare för mig att slappna av, kontrollera min glädje, stilla mig och vara lugn och som hon säger: Just relax, let the spirit blend with you. Jag tackar Yogan och min kroppskännedom för det, att jag verkligen kan slappna av i de flesta lägen om jag bara kommer ihåg att göra det. Så nu tränar jag för fullt med mig själv och ’min vän’. Jag fångar tillfällen att stilla mig och välkomna henne. Så att vi möts och lär känna varandra på ett närmare plan så att säga.
Trance är verkligen min grej. Det är helt magiskt och jag kan inte sätta ord på det. Men som ”vanligt” medium så är jag mer som en tolk. Jag kommunicerar något som andevärlden vill säga. Jag får till mig bilder, ljud, känslor, ord osv för att kunna förklara det för mottagaren. Men att vara i trance är något (för mig) mycket större, i alla fall är det mycket behagligare. Jag låter min vän från andevärlden mötas och ’blend’ med min energi. Det är som att en banan och en jordgubbe mosas kärleksfullt ihop till en ljuvlig smet (konstig liknelse, jag vet). Kan faktiskt inte förklara det, det är magiskt och jag skulle kunna sitta i timmar (känns det som) och bara vara i den energin. Jag bara är! Och sen att jag kan upplåta min röst för deras ord, det är ju bara beyond all. Jag förstår inte ens själv. Jag behöver inte förstå, jag kommer nog aldrig att förstå och det spelar ingen roll för innerst inne så bara vet jag.
Den här helgen fördjupar jag mina kunskaper som Trancemedium med läraren Moira Hawkins. Jag har tagit två Trancemediumkurser förut för Maggie Nath och känner nu att det är dags att ta det en nivå till. Inte för att kurserna lär ut något annat än Trance men verktygen (läs: vägarna att försätta sig i trance) är nog olika för personer och lärare, men det viktigaste för mig är att jag nu mognat mer i min egen resa. Det andliga är här med mig för att stanna och jag vill gärna vara mer öppen för att ta emot än mer av dess kärlek, budskap och omvårdnad.
Vi började kursen igår kväll och den fortlöper hela helgen så jag återkommer och berättar mer lite senare. Den är arrangerad av Leksandrum och försatt i en vacker bystuga i Ytteråkerö utanför Leksand.
Det är en utmaning att stå still och se vad livet vill visa mig för vägar. Och när vägarna uppenbarar sig så märker jag att jag ibland sakta och lite stretsamt (läs: tveksamt) går åt dess håll även om de alltid ger mig mening och glädje. Jag ser det som att vägen alltid är utpekad, oftast rak och tydlig om, eller snarare när jag lyckas släppa mitt härliga lilla ego, besserwissern där inne som tror sig veta bäst och veta mer… mer än livet – daaaaa!
Tydliga sådana vägskyltar har länge pekat på min andliga väg, min medialagåva. Gåvan som jag ofta föringar och förklarar att den har vi alla, den är inge märkvärdig, den finns hos dig och hos mig. Och jag vet att det faktiskt är så, vi besitter den alla. Sen hur utvecklad och finstämd den blir, vibrationen, är det som avgör hur väl vi lyckas motta kommunikationen.
Jag ber varje dag om mer andlig kontakt. Det är min högsta önskan, då det för mig är det högsta, när vi inser ’deep inside’ vilka vi verkligen är. När jag ser och verkligen förstår vem jag är då vet jag att jag är du. Allt är ett. Allt är samma. Så med den intentionen vem är jag att hålla mina insikter och min gåva för mig själv, främst när andra efterfrågar min hjälp.
Jag tror att det är mitt kära lilla ego (väldigt stort i vissa frågor) som satt sig på tvären. För när jag är i mitt högre jag, öppnar upp för det andliga, det mediala så släpper egots kontroll. Tvångströjan faller och jag kan flyga och färdas bortom sinnets begränsningar. Och det är läskigt för egot som gärna vill fängsla mig med skärp och livrem, det är läskigt nu när jag skriver det här inlägget men sanningen är att det är helt gudomligt befriande, lätt och ansträningslöst för mig och min själ att vara i den här kontakten. Det som är lätt är rätt. Jag råkar ha väldigt lätt för att försätta mig i det här tillståndet och jag vill gärna vara här mer. Livet har visat mig vägen jag kan välja och jag ber om modet och förståndet att skrutta iväg på den med lätta steg och barnets nyfikenhet på vart det leder.
Det finns bara en väg att gå. Den lätta vägen, den med lätta steg, den som ge dig energi att studsa fram. Gå som ett barn längs vägen, sjungandes och trallandes helt förtrollad av varje steg du tar och allt vad som livet visar dig längs vägen. Bry dig inte om vart du ska eller när du kommer fram. Släpp kontrollen helt och förlita dig tryggt på att du är omhändertagen, någon ser efter dig, någon kommer att förse dig med det du behöver, du har inget att oro dig över. Inte ens mörkret skrämmer dig. Var som ett barn helt tillitsfull till att jag tar hand om dig. Fortsätt gå dit du vill gå, dit kroppen och nyfikenheten tar dig. Livet har lagt ut små smultron längs din väg. Det enda du behöver göra är att gå i din egen takt och njuta till fullo av att äta dem ett och ett.
Plocka dina smultron och bevara barnaglädjen i ditt sinne. Livet för dig dit du ska och det är inte slutet på vägen som är ditt mål, det är att insupa varje steg du går på vägen dit. Njut just nu, för du vet inte hur länge det varar och när det tar slut. Det är inget som någonsin bekymrar ett barn som tryggt får vara barn. Var ditt eget barn och låt livet vara din kärleksfulla förälder.
Savita
Det är en omtumlande tid för mig just nu och jag är glad att jag står med fötterna jordade här på Solduva och är hemmafru mest hela dagarna. Det känns som energierna höjs hela tiden, som att frekvensen blir starkare. Jag känner av den nya tiden. Jag känner att det är en ny väg som visar sig. Jag gör mitt bästa för att stå kvar och vara rotad samtidigt som jag håller mig öppen för att ta emot och åka med. Nu är det ingen återvändo…
En del av det nya för mig visade sig igår då jag var till Siljan för ett medialt arbetet. Det var ingen vanlig seans och sittning som jag är van att anlitas för utan det handlade om andra energier, vill inte säga att de var högre, men de var iallafall starkare för mig. Jag har under några år känt av dessa frekvenser till och från och fått budskap, men inte vetat riktigt varför. Hur jag passar in, vart budskapen ska och hur de ska förmedlas. Men igår la sig en pusselbit, jag fick agera mediallänk och ingå i ett sammanhang som är av stor vikt. Jag ser upp och tackar för förtroendet. Livet är allt bra magiskt…
Med glädje klev jag in genom dörren till Joanna för ännu en Gudinnemeditation i onsdags. Sist jag var här var så överväldigande så denna gång hade jag ingen förväntan, mer än att få njuta av en stilla stund och skön vila. Någon gammelmoder som Joanna kallar deras visdom (tänkte på blogginlägget nyss om Feng Shui för Moder Jord där hon kallar dem förmödrar) träffade jag inte sist och det var ingen jag hoppades få träffa nu heller. Jag var nöjd med den stund som erbjöds, att få meditera med andra och bli guidad av Joannas ljuva röst.
Det tog nog inte många minuter förrens jag svävade mellan sömn och dröm. Jag såg ganska snart en stor svart och vit spindel med ett runt fylligt vitt ägg på ryggen komma fram bredvid mig Jag som förr varit skräckfylld av spindlars närvaro och säkerligen skulle reagerat instinktivt även på denna gigant såg bara lugnt åt dess håll och insöp dess energi av lugn och trygghet.
Det var sen efter en stund som jag upplevde mig bortom kroppen. Jag har haft utanförkroppen upplevelser förut, redan som barn och då har jag sett kroppen vara kvar medans jag lämnar och beger mig upp. Men den här gången så hände det något annat, något mer. Jag fick resa astralt och se ett nät av energi. Jag fick se, känna, vibrera och uppleva hela jorden, du, jag, hus, djur, ting, planeter, stjärnor, galaxer…. allt – allt var energi, inget annat. Vi, alla är en del av ett stort nät av tunna tunna skimrande trådar nästintill osynliga, som spindelvävens fast mer vita.
Jag såg och förstod allt. Ingen visade mig detta. Ingen kan ta oss dit eftersom vi alla redan är där. Jag såg ingen som var mer än någon annan, ingen som var bättre. Och trots att jag kunde färdas vart jag ville i detta nät, inom loppet av ingen tid, så ville jag ingenstans, för jag såg att allt är oändligt och allt är verkligen lika (same same). Allt är ett. Ett enda stort evigt nät av energitrådar. En spindelväv, guds väv som vi alla har vävt och som vi alla är en del av. Vi är väven. Attraktionslagen transporteras i väven, väven är drivmedlet för all energi, vi kan flöda vart vi vill, vi kan attrahera vad vi vill. Vi kan väva den väv vi önskar i livets väv. Och nu när jag verkligen förstod och tog in hur allt fungerar så måste jag bara tillägga det viktigaste att jag ville ingenstans, jag ville ingenting, allt är precis lika magiskt överallt i den här väven, eller allt är precis lika intetsägande om man väljer att se det så, allt är verkligen ett.
Jag funderade på hur och om jag skulle skriva om detta, hur kan jag sätta ord på något sådant stort. Men jag känner att jag måste försöka. Det gav mig ett sådant djup, jag kände mig så trygg med allt. Allt som är, allt som varit, allt som ska komma, även döden, för jag ser att inget lämnar livets väv, all energi lever för evigt. Och det ändrar inte ens form i väven, vi hålls samman. Så hur kan jag vara rädd för något nå mer, jag är en del i en gigantiskt väv som vi alla vävt, som håller oss samman vare sig vi vill eller inte. Väven är kärleken och hur långt vi än vill fly ifrån varann så är vi ändå sammanbundna i vår energi. Vi håller alltid ihop.
Magiskt. Oändligt. Bortom. Oneness…. orden räcker inte till, de är de jag kommer närmast med nu.
Jag behöver inte förklara. Jag bara vet. Jag önskar en dag att även du vet, vet i ditt innersta din sanning. Vet att det som sagts inom alla livstider är sant. Jag vet det. Jag har sett det. Jag har upplevt det. Jag är där. Vi är alla där.
Jag känner på ordet upplyst. Jag tror ingen kan säga sig upplyst i sig själv. Men det jag såg igår var att allt, du, människor, djur, natur, väsen, saker, stenar, planeter, stjärnor, galaxer lyste i väven, allt lyste så att jag från mitt perspektiv kunde se vägen av oändlighet, allt var upplyst. Vi är alla upplysta. Det betyder att vi alla är ljus i denna väv. Vi är alla ljusets väv. Den är energi. Den är ljus. Den är vi. Väven är ljuset.
Avslutade kvällen med att dra ett Osho Tarotkort och fick kortet Fullbordan.
Och så sökte jag givetvis budskap om spindeln
Ps Kvinnan bredvid mig under mediationen igår hade det här örhänget…
White Widdow (länk)
One of my readers contacting me as she was having reoccuring dreams about a white widow spider. My response to her message follows here:
Dear Web Weaver:
The widow is a beautiful symbol of honoring the feminine energy within each of us. Nurturing, comfort, patience, and wisdom.
Further, the widow is a creature of the autumnal equinox…this season we are entering now…a symbol of harvest and preparation.
Often the widow comes when it is time to prepare our homes and hearts for new events in our lives…to get ready for a new turn in our life’s direction.
The widow also comes as a message of peace and patience. When we may be anxious or edgy the widow reminds us that all things come into (our web) understanding in good time. Simply continue about the business of preparation (spinning) and all good things will come.
This message of patience is also consistent with spiders being symbolic of the passage of time. Many Native American tribes see each round within the spiders web as a certain span of time…as such, many tribes see the spider as the mother of time itself.
The color white is symbolic of purity, enlightenment, and clarity. When white is associated with totems within our visions it is a sign of blessing…a confirmation that our intentions are true, and that we are pure of heart in our endeavors.
Spider (länk)
Just as the Spider weaves a web, so too must we weave our own lives. The Spider symbol meaning here serves as a reminder that our choices construct our lives. When the Spider appears to us, it is a message to be mindful of the choices we are making – and ask ourselves:
How are my choices affecting my life?
How can my choices improve my life?
How are my choices affecting others in my life?
In yet other Native American lore accounts, the Spider (personified as the Grandmother) was the teacher and protector of esoteric wisdom.