Inspiration
Snabbt förlopp
Energierna är snabba nu. Det betyder att det som du önskat eller väntat länge på förut manifesteras i mycket snabbare takt nu med (energi)höjningen som sker successivt och det nya årets energi. 2014 visar oss vägen mot att snabbt uppfylla det vi önskar. Autobahn ligger öppen.
Kom ihåg att det är stor skillnad på att rikta sina önskningar med hagelbössan och att skjuta med lasersiktet inställt. Var knivskarp med andra ord. Uttryck dig så klarsynt och exakt du kan. Om hur våra önskningar ska få kraft kan du läsa om i förra inlägget om Bönens energi.
Är Du på det klara med vad Du önskar så sätt fart. Sinnet är styrningen och Själen är drivmedlet och som sagt, vägen ligger fri.
…………………………………………………………………………..
Känner Du Dig tveksam till Din önksningar eller har du provat dem förut men utan förändrat reslutat så kan det vara till hjälp att se lite djupare inom och se bakom önskan och då kan du ta ett någon timme, begrunda ett par dagar eller över en tid på det som kommer här nedan.
Inför dina önskningar/mål/böner så kan det vara gott att blidka inåt, se med inre integritet, dvs vara sann med dig själv om ”varför”. Se ärligt på vad det är som motiverar dig. Jag skulle för min egen del kunna ändra min kost och livsstil främst av hälosmässiga skäl, med orden jag vill vara sund och må bra. Men det är mitt luddiga lull-lull svar, där jag inte tonat in helt ärligt. För mitt sanna svar är att jag vill ändra kosten för att jag vill gå ner i vikt och för att uppleva mer av den själsliga närvaron. Varför? För att jag vill vara snygg. Jag vill stråla. Jag älskar att känna den andliga närvaron inom mig, den ger mig en lyckokänsla som består. That’s why! Så kort svar på frågan varför: Jag vill vara (läs: känna mig) snygg och lycklig! Och ja, det låter lite egotrippat även i mina egna öron, men det är så det är. Det är mitt sanna svar. Och när jag vet mitt varför, så blir det så mycket enklare att be.
Inom Oneness lär vi ut en formel:
Intention + Egen handling = Gudomligt ingripande
1) Jag har en intention, satt mitt mål/önskan. Rannsakat mig själv, varit klarsynt med exakt vad det är jag önskar och varför (inre integritet).
2) Jag gör min egen del. Kan ju inte ligga på sofflocket och pilla mig i naveln medans böckerna skriver klart sig själva direkt. Jag gör min del. Vad det nu krävs av mig.
3) Jag får hjälp och stöd från Livet (Universum, Gud) att manifestera min önskan. Och var beredd, hjälpen kan ske på de mest mirakulösa sätt. Var öppen och låt Livet hjälpa till.
Ps Efter det här inlägget så kom jag på mig själv med att jag inte har något ’varför’ med mina böcker. Jag vet fortfarande inte exakt ’varför’ jag vill skriva dem. Jag skriver redan, jag känner att det gudomliga knackar på och vill hjälpa till men jag har missat för min egen del att göra hemläxan om ’varför’. Jag skulle kunna komma på 10 varför just nu men jag ska ta mig tid att kontemplera över den djupaste och sannaste varför, kanske är det samma som ovan, jag vill vara lycklig. Men det vet jag inte ännu, jag ska sätta mig och meditera över mitt varför.
Reningsprocess
Har börjat min egen reningsprocess, börjat kanske är fel att säga för när jag tänker efter så har den pågått en tid. Detox’at agendan, relationer, kost och präglingar under några år nu. Men nu är jag inne i någon acceleration, kaffet blev utbytt mot théet, théet är mestadels ersatt med vatten. Jag har ätit kött och fisk flera gånger den senaste tiden, fast jag varit vegetarian i flera år nu. Det kändes som kroppen behövde det, antigen rent proteinmässigt eller kanske känslomässigt, för jag började känna behov av kött efter att mamma dog. Men det är okey, jag litar på att min kropp äter det den behöver. Däremot litar jag inte på sinnets (ego) begär. Det är stor skillnad på behov och begär. Jag har begär efter kaffe, därför är jag strikt med att inte dricka det alls, för då släpper fördämningen och jag är tillbaka i överkonsumtionen igen. Jag får lätt begär efter choklad och smörgåsar också, så där är jag nu och rensar ut. För även om det är mörkchoklad och glutenfri mackor så märker jag att jag äter ifrån begär och inte av njutning eller behov.
Vi som familj ska också delta i Hälsosmartas Sockerutmaning som börjar den 20 januari och pågår i två veckor. Men jag har redan börjat, jag är igång med min julsockersutrensning. Här är en intressant artikel att läsa om sockrets skadliga effekter.
Det som driver mig i min rening och håller mig motiverad är min andlighet. Jag vill rena mig för att släppa fram mer av den själsliga energin. När jag är motiverad så försvinner kämpandet, det som var en svår match förut blir lättsamt och underhållande. Som jag ser det och känner det i min kropp så stimulerar vissa livsmedel sinnet, så att sinnet går på högvarv och tar över liksom, kaffe, alkohol och socker till exempel. Socker får mitt sinne att vara aktivt, alltså identifikationen med sinnet kan bli större eftersom aktiviteten där blir högre. Och inte nog med det, jag blir lättretlig och ofokuserad när sockret går ur kroppen och helt omedvetet söker mig till nästa sockerboost. Tappar mig själv, alltså den sanna delen av mig – själen.
Jag renar mig med mycket vatten (livets dryck), uppfriskande promenader och stilla meditationer. Jag tänker göra mycket i år för att förstärka den själslig närvaron i min kropp och mitt liv. Det börjar inifrån. Det är där jag öppnar dammluckorna till livets flöde. Må livsenergin strömma!
Inre balans skapar skönhet.
Amaryllis
Växternas Språk, Solöga
Livsnjutare
Jag är inte ’all natural’ även om jag helst väljer det ekologiska alternativet. Jag älskar glamour och skönhet. Jag vet att många yogisar söker det naturella, låter håret växa under armarna, doftar sin egen doft och gör tandkräm själv, men för mig är skönhet en mix av glamour och naturlighet. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det, men jag rakar mig där jag tycker det behövs och är snyggt att vara rakad, jag använder deo hellre än att lukta svett, jag går regelbundet och gör mina naglar och jag färgar håret. Jag älskar skönhetsprodukter vilka allra helst får vara naturprodukter men för mig försvinner feeling’n när jag kladdar ihop min egen ansiktsmask med ingredienser från kylskåpet, jag öppnar hellre en snygg förpackning där innehållet är slätt och doftar gott.
Jag vill ha sköljmedel när jag tvättar, likaså såpa i vattnet när jag torkar golven, ljuset får gärna dofta och bubbelvatten känns lyxigt ibland. Jag är en livsnjutare, så enkelt är det. Och jag vill njuta av livet så länge kan, så det är där någonstans jag balanserar mellan att njuta av livet och att leva det länge.
Jag kan dra upp exempel efter exempel på hur jag är vegetarian men ändå äter kött ibland, hur jag lever utan alkohol men ändå njuter av ett glas rött någon gång om året, hur jag älskar moder jord men ändå vill flyga till varmare land, hur jag tackar nej till vaccin men ändå tar en alvedon om det värker.
Förut har jag trott att jag behövde nischa mig helt i något fack men jag har förstått att jag har rätt att vara precis så som jag är, göra de val jag gör. Jag är medveten och naturell på insidan, i tanke och hjärta. Det kommer aldrig någonsin att betyda att Du upplever min medvetenhet eller sanning och det är inte det jag eftersträvar heller, för mig är det gott nog om jag blir mer medveten om mig själv. Och människor kommer alltid att döma varann, förvänta sig mer av den andre och vilja ställa andra i samma led som sig själv men jag jobbar som bäst med att sluta döma mig själv, sluta förvänta mig mer av mig själv än det jag vill och klarar av och att finna modet att gå min egen väg istället för att snällt stå i led.
Livets rytm
Höstlöven ligger i härliga stora högar på marken, livet har sin årliga cykel i naturen. Jag tror att vi också mår bra av att tona in på livets naturliga rytm, den som naturen följer. Jag tror på att vara mer aktiva på dagen, när ljuset är som starkast och likaså varva ner tempot när mörkret sänker sig mot kvällen. Kanske då och då dra sig undan helt, någon dag/ar eller timme, göra absolut ingenting. Låta tomrummet och tystnaden tala. Ta en egen timeout, vara med sig själv. Ge sig andrum, ett rum där anden (själen) får uttrycka sin närvaro.
Mer och mer väljer jag naturens mat, naturligt och äkta, rent och enkelt. Frukter, grönsaker, rotfrukter, vatten, örter, bär, nötter, frön och så oljorna såklart. Jag känner hur min energi höjs var dag sedan jag tog bort kaffet. Det är inte den aktiva energin jag menar utan just livsenergin, den själsliga närvaron, den känner jag av i större utsträckning. Jag känner att genom att äta rent och medvetet så ges anden rum i min kropp, mitt tempel.
Ingen smärta
Bara lite mer än en vecka sedan jag kved av magsmärtor, magen blåste upp till en ballong och tarmarna vreds. Spelade liksom inte någon större roll av vad jag åt, det var som ryskroulett.
Det jag ändrat sedan dess är att jag har lagt till mer fett i kosten, linfröolja, olivolja, smör, avokado, nötter. Och att jag har tagit bort kaffet. Annars åt jag redan väldigt hälsosamt och har alltid druckit mycket vatten – älskar vatten.
Men det största som hände var att jag såg mitt inre sår, rädslan i mörkret och att när jag genom att se vad för prägling som fortfarande hämmade mig så blev jag fri. Allt blev enkelt, till och med att sluta med kaffet. Och ni som känner mig vet hur hårt jag krampat om mina kaffekoppar, försvarat dem med svett och tårar om så behövts. Det har varit sinnets (egots) heliga dryck. Själens dryck är vatten, det är jag säker på.
Inte en magsmärta jag haft sedan dess. Magen är lugn och stilla. Ögonen glittar. Jag känner mig energifylld i kroppen och jag känner närvaron av livsenergin (själen) var stund. Jag tackar Dig Ylva som var med på den inre resan, utan Din spegling hade jag inte sett det jag behövde se – tack ♡
Dagens mellanmål, ayurveda thé, fröknäcke med avokado, grönkålsblad med ägg och till det dagens text från boken 5 minuters paus av Cajsa Tengblad.
Dag fem
Dag fem utan kaffe. Det går som mest fantastiskt bra även om jag längtar efter en kopp lite då och då. Men jag kan stilla suget med Ayurveda-thé eller vatten, det funkar en stund iallafall även om inget är som kaffe – jag älskar verkligen kaffe! Nu har jag lovat mig själv att ge min kropp åtminstone 10 dagar utan kaffe för att uppleva hur det känns efter den tiden. Vad som skiftar om, hur energin förändras, hur kroppen mår.
Utan kaffe
Det blev en dag utan kaffe. Huvudvärken gav vika efter några timmar, precis då tröttheten tog över. Jag somnade när Izabelle som middag, jag somnade på eftermiddagen när Nogge kom hem, jag somnade framför teven redan vid åtta och sov till och med under hela Hollywoodfruar. Vaknade lagom till slutet och kunde masa mig upp i sängen.
Imorse vaknade jag med förnyad energi, lite kaffesug, lite huvudvärk och stort pms-humör. Jag ger mig på en dag till utan kaffe även om sinnet (egot) säger åt mig att bara en liten kopp skulle lindra resan. Jag vet att det bara dämpar upplevelsen och att en kopp kaffe absolut försenar resan. Jag känner mig redan sen, sen till livet.
Har inte hittat något substitut till kaffet som jag känner mig nöjd med, théet smakar antingen för sött eller för beskt för min smak. Jag dricker mycket vatten, kallt och kokt silverthé – det är ju ändå livets dryck!
Älskade kaffe
Någonting uppdagades för mig, något som gömt sig i mitt inre. Det var tackvare vännen Ylva (som jag tillbringade Bokmässehelgen med) som jag kunde nästla ut vad det var och vad som gömde sig. Hur sinnet (egot) hållit mig fången med kaffe under alla år och nu fann jag ut exakt varför. Jag vet nu varför jag utan minsta problem kan vara utan kaffe på mina Indienresor eller andra retreater där inte kaffe finns tillgängligt. Där jag själv förundras över att suget är som bortsvept och efter någon dag med huvudvärk är allt som hör kaffet till försvunnet inom mitt sinne… även huvudvärken.
Jag vet också nu varför jag aldrig på riktigt har velat sluta med kaffe. Vilket också förvånat mig eftersom jag slutat med det mesta av det andra som jag inte ser främjar hälsan (godis, glass, kött, alkohol, bröd mm) och kan nöja mig med dem någon enstaka gång om året eller så men kaffet vill hålla sig kvar med flertalet koppar om dagen. Nu vet jag varför. Jag har varit livrädd för energin och ljuset jag känner i min kropp när jag lever helt ren. Lever så ren som kroppen och själen önskar. Då blir jag sprakande, livsglad och vital. Då strålar jag…. ända ifrån innersta kärnan, genom varje cell och ut i hela auran. Jag (sinnet) är rädd för det ljuset och den energin, den rena sanna livsenergin som vi alla har inom oss. Kaffet har varit egots slöja för att dölja och dämpa det ljuset, i hopp om att släcka och försura källan.
To see is to be free, säger vi inom Onenss. Och tänk att sedan i söndags då kaffepolletten trillade ner så har jag känt mig så fri. Jag vet vad kaffet fyllt för funktion. Jag vet hur rädd sinnet (egot) innerst inne är. Jag har kärleken att omfamna sinnet. Jag väljer kärleken att omfamna mig själv också, jag är värd ljuset (vi är ju det ljuset). Jag är värd livsenergin och jag är värd att stråla. Jag är värd ett liv utan slöjor och bojor. Jag är den som hållit mig fången och jag är den som gör mig själv fri.
Ps sitter med en väldigt underhållande huvudvärk, drack enbart 3 halvkoppar kaffe igår och ingen alls (ännu) idag. Sinnet darrar och svettas när jag skriver det här inlägget, ropar och gastar, viskar och trilskar; Lova inget nu! Lova inte att du ska sluta med kaffe. Tänk om du misslyckas. Tänk på hur gott kaffet är. Mmmm, det är så gott. Kanske kan dricka bara någon kopp om dagen. Bara Espresso, det tycker du ju så mycket om. Blotta dig inte nu… Publicera inte inlägget.. stopp! stopp!
5:2 dieten
Jag är trött på alla sketna dieter, ät lite mindre och älska Dig själv mer.
Jonas Gardell
Din hälsa – ditt ansvar
Efter att barnen gått till skolan åker jag och Izabelle till Falu Lasarett för att hälsa på en anhörig på avdelning 27, hjärtmottagningen. Direkt innan för entrén möts jag av två välkända ansikten, förstår när jag ser deras kläder och sladdarna som hänger lite här och var på kropparna att de inte är som jag, besökare. De är inlagda på avdelningen trots att de är ”unga”, i min föreställning 10-15 år yngre än dem jag förväntar mig att se här. De är solbrända och ser alerta ut i kroppen, möter mig som vanligt, så som vi mötts många gånger förr på deras respektive arbetsplatser. Men de är unga. De borde vara på jobbet, hänga med barnbarnen, plocka kantareller eller gå på golfbanan – de borde inte vara på avdelning 27.
Kan jag tycka..
Ett annat möte, på en annan plats, är med en butiksanställd som påtalar hur stressigt jobbet är, hur svårt denne har att sova om nätterna då jobbet och tidspressen ger sig tillkänna. Mötet blir kort, personen drar iväg med andan i halsen till nästa uppgift.
Jag minns min egen stress. När jag tillsammans med min kollega Patrik ägde Må Bättre i Falun. Jag minns sömnlösa nätter, hjärtklappning, panikångest, grinigt humör och till slut varken tid eller lust till att vårda mitt serviceyrke, familjen eller andra relationer. Jag minns hur stressen åt mig inifrån. Magkrämporna, öronsuset, hälsporren, domningarna…
Jag led av stressen, det gjorde inte Patrik. Vi stod inför exakt samma tillvaro, samma problem att lösa, samma ekonomiska situation, samesame, jag led, han mådde prima. Det jag lärde mig om mig själv då är att det är inte hur jag har det utan hur jag tar det. Jag tog det annorlunda. Mitt psyke klarade (just då) inte av samma dos av dagliga moment, telefonsamtal, obesvarade mail. Jag tog det för personligt och alldeles för allvarsamt. Jag fick ofta nypa mig hårt i armen och säga till mig själv: Sofia, andas det är lugnt. Du jobbar inte med hjärtsjuka barn eller på en akutmottagning.
Som Karlsson på taket säger; det är bara världsliga ting.
Hur som, vi är alla olika. Det beror säkert på anlag och miljö och massa annat, hur eller om man upplever stress. Jag upplevde den och den förde mig i raskt takt längre och längre ifrån mig själv. Min kärna. Mitt hjärta.
Det jag vill komma till är att oavsett hur stressigt arbete vi har, hur stor påfrestning vi utsätts för och vår kapacitet att hantera det så ligger ändå det yttersta ansvaret hos oss själva. Jag är ansvarig över mitt liv. Jag har förmåga att ändra mitt liv. Nej, det kanske inte leder till samma slant i lönekuvertet, istället kanske ett lönekuvert från annan avsändare. Men det är nog ytterst få arbetsgivare som besöker avdelning 27 (vem vet om chefen själv varit inlagd där redan). På avdelning 27 kommer anhöriga, barn och kanske föräldrar, de som står oss närmast. De kommer dit, de som redan lidit många år av vår stress. Dem som stressen leder oss bort ifrån. De som lider, kanske mer än oss själva. De är dem vi ska se i ögonen där på avdelning 27, om vi har turen att ha ögonen öppna och hamna där när hjärtat ger vika.
Snälla, sluta skyll på arbetsklimat och arbetsgivare. Sluta skyll på andra omständigheter. Det är bara svepskäl för att inte våga ta ansvar över din egen hälsa. Det är ditt ansvar. Och du vet vad som får dig att må bra. Du vet vad att skala av. Jag säger inte att det är lätt och enkelt. Det kan vara enormt påfrestande för sinnet (egot) och du får troligtvis möta massor av rädslor om trygghet, ekonomi och livsstil. Men där på andra sidan, bortom fulltecknat liv. Där kan du andas. Där kan du leva. Förhoppningsvis länge och väl. Din hälsa är allt du har. Utan den försvinner i alla fall allting.
Med kärlek ♡