Jag är verkligen tokberoende av kaffe och min dag går åt som för andra missbrukare att planera för nästa intag. Det är verkligen inte sunt och mitt humör pendlar upp och ner i samma takt som kaffet slinker ner eller uteblir. Jag ser det, jag förstår det, jag känner det men som sagt jag vill ännu inte sluta. Jag inväntar väl helt enkelt en bättre dag, en djupare insikt, en stark motivation.
Det är inte ett hopplöst konstaterande utan tvärtom ett klokt sådant (tror jag i allafall). Jag försökte bli vegetarian under många år och så vips en dag satt beslutet där inne, hjärnan var omprogrammerad och med på noterna och allt gick lätt och ansträngningslöst. Lika så med sockret, oändligt med många söndagar jag lovat mig själv att sluta med godis, att åtminstone enbart äta till helgen för att senare samma dag eller om det var en bra dag så höll jag mig till dagen efter innan det slank ner gósaker igen. Och nu så fick jag oväntad inspiration och motivation så där hux flux bara och se, nu har jag varit socker och godisfri i 27 dagar – makalös känsla! Helt osannolikt för några månader sedan men än en gång lätt och ansträngningslöst. Så jag inväntar startsignalen där inne, jag väntar på att nya nervbanor skall bildas eller hur det nu kan gå till. Jag litar till att processen är igång, jag kan inte tro annat och har tillit till att jag vaknar upp en dag och väljer bort mitt kaffe med lätthet och helt utan ansträngning – bara för att må bra och ta än mer hand om mig.
Inför den morgonen har jag förberett hemmet med vackra thémuggar med heliga kor och visa elefanter …
Vaknade med en stark dröm, en fin och insiktsfull dröm, det kändes som jag fick motta ett budskap. Skön känsla att vakna berörd av något magiskt. Tacksam!
Hela dagen har varit mycket bättre än igår. Jag har fokuserat mer på maten, dvs att äta bra och äta rätt. Jag har varit närvarande och lugn, inga utbrott idag inte. På eftermiddagen när Nogge kom hem åkte jag på ljuvlig massage hos Kicka, jag fick både massage, själaro och en andligsession under de 60 minuterna. När jag gick hem så kändes fötterna som nya, kroppen utvilad och inspirationen (till mitt skrivande) på topp.
Jag har verkligen ansträngt mig med maten idag, inspirerad av LCHF-tidningen jag köpte igår gjorde jag sparris & parmesanost till lunch, mandelpannkakor till middag och så har jag gjort en hel plåt med god musli som jag kan äta med turkiskyoghurt till frukost eller när suget sätter in – jag håller mig på stigen …
Usch, är på riktig surpuppe-humör. Jag går runt och är småirriterad på det mesta, tex att det ligger saker överallt och när jag ser mig omkring så är det faktiskt saker som jag själv gått och gödslat ut. Jag är tokless på mig själv just nu, less på mitt skrivande som inte formar sig och att jag inte lyckas ta mig tid till det. Funderar jag på vilken tid jag ska få till när jag är hemma med barn/en typ 10-14 timmar dagen och när de somnat så stupar jag på soffan. Jag pyr liksom på insidan och jag får för mig att det är skrivandet som pyr, men det kan lika gärna hänga ihop med pms eller koffeinbrist. Eller så hör det samman med den kommande Vajra Paatra-kursen som redan nu visar mig vad jag ska rensa ut – ilska och frustration. Frustration är förresten ilska mot sig själv lärde jag mig på Bara Vara.
Och vad har det med mina sockerfria dagar att göra då … jo, att jag är och nallar överallt. Jag lyckades ju slänga en 70 % chokladkaka (det som var kvar av den) i måndags för att köpa mig en ny 80 % på tisdagen som jag nu går smygäter. Jag äter på det mesta, som jag nu tillåter mig att äta, jag äter mycket och ofta. Jag är sugen hela tiden men jag har inte ätit godis, socker eller bröd. Men jag äter!
Jag ber familjen ta skydd mot de värsta harangerna och gömmer mig så gott jag kan i min ensamhet och möter det jag ska möta och försöker göra det utan en chokladbit i handen.
Lördagen var min stora dag med 40-års fest. Jag hade planerat maten utefter att vi var några vegetarianer, några som äter glutenfritt och även de som är laktosintoleranta. Det bjöds på buffé med grönsaker, skinka, rostbiff, ostar odyl samt vegetariska pajer. Jag åt paj, grönsaker, några kex och ost. Jag drack även två glas cider (alkoholfri) trots att den innehåller socker. Till théet bjöd jag på jordgubbar och choklad. Gömt undan lite extradark choklad (86%) till mig och Lotta som äter sockerfritt. Så lite föll jag allt ur spår idag med tanke på paj, kex och cidern, men det känns givetvis okey en dag som denna som gjorde mig hög & lycklig av närvaron med alla fina vänner.
Söndag Stod emot nybakade muffins och gjorde mig en fruktsallad istället. Dagen gick bra!
Måndag Idag har jag känt av sug. Var och nallade i en mörk choklad som bara var 70 % och det betyder mycket mer socker. Till slut insåg jag att jag skulle återkomma till gógömman och slängde det som var kvar av chokladkakan. Det positiva var att jag gick till Öppna Förskolan, stans bästa fik, idag och bara åt ett äpple där och drack kaffe. Funderar om suget satte in efter helgen, men det spelar ingen roll, jag grottar inte i det, jag fortsätter min väg med humöret uppe.
Ännu en dag på fin repeat, inget sug och inget intag av onyttigheter. Maya satt och mumsade ostbågar när vi hade fredagsmys och jag hade inga problem att hålla fingrarna borta. Inte heller var det svårt att tacka nej när Oscar kom hem från minidisco´t och öppnade godispåsen han fyllt i kiosken för att bjuda. Möjligen lite svårt att säga nej till sina egna barn (ps Maya håller gärna ostbågarna för sig själv ;)) men jag visar dem ju något annat, att det går att välja bort gósaker och njuta av en fredagkväll ändå … fast jag åkte till mor & far och fyllde en termos med kaffe så att jag kunde njuta fullt ut, hehe.
Vaknade imorse (lördag) och såg mig i spegeln på väg till duschen och till min stora glädje kan jag faktiskt se skillnad. Kroppen slimmas sakta samman och magen är mycket mindre. Jag tränar på att se mig själv i ögonen, le och säga – jag älskar dig – som Louise L Hay förespråkar som den bästa och sannaste vägen till viktnedgång.
Are you doing your best? Well then, are you doing what you can? Maybe that’s a better way to ask the question. You might not be anywhere near your best at this particular time in your life, but you still have a ”best-you-can” that is your best today. Are you doing what you can? Usually if you do what little you can, you get credit. Every little bit helps.
Every positive intention, every step in the right direction, even if it is just turning around and facing the right direction, helps. And when I say the right direction I mean the direction you want to go in, whatever that may be. Wherever we are I love the fact that right here in this moment we can choose to take a step in the direction of our dreams, by doing what we can.
Jinjee
The Garden Diet
Det känns viktigt att ta ansvar över min egen hälsa …
Dagarna försvinner lätt och ansträngningslöst (förutom kaffebristen då och hur jag löser det). Jag är verkligen befriad från mitt sötsug och just idag (torsdag) har jag mått så ofantligt bra i sinnet, känslomässigt och i kroppen. Jag har känt mig pigg och belåten hela dagen. Jag har tänkt på hur skönt det känns att vara lagom mätt hela tiden, aldrig proppmätt och aldrig hungrig. Det är en fantastisk upplevelse att inte känna hunger. Jag har alltid varit hungrig förut, varje dag kände jag mig hungrig vid något tillfälle och så gott som dagligen, oftast flera gånger varje dag kände jag ett sug. Jag har verkligen trott att det har varit genetiskt, att så är min kropp, att den kräver mer mat. Jag har sett mig som Skalman som behöver en ät och sovklocka, bara att min har varit naturligt inbyggd. Nu börjar jag ifrågasätta vad som är jag och vilka uppfattningar om mig som är sanna.
Jag kör ingen diet, jag är emot dieter, kanske för att jag aldrig lyckats finna inspiration eller motivation till att ens påbörja dem. Nu ligger min motivation i att äta sunt, leva hälsosamt och vara stabil i vikt och humör. Jag sneglar lite på LCHF men jag väljer det (för mig) sunda alternativen, äter massor av frukt och grönsaker, äter riktigt fett och väljer såklart bort köttet, försöker istället finna andra sätt att få i mig tillräckligt med protein tex bönor, ägg, tofu.
Jag stakar långsamt ut min rätta väg.
Tisdag Jag ska inte uppta mer tid på bloggen med mitt koffeinbegär mer än att konstatera att jag är djupt beroende och min kropp och universum visar tydligt att jag bör dra ner och lyssnar jag riktigt riktigt noga så hör jag att kroppen vill att jag ska sluta helt. Men det har jag inte bestämt mig för ännu, jag fullkomligt älskar mina kaffestunder och jag känner mig inte mogen att släppa det ljuva som jag har kvar. Däremot tvingas jag kärleksfullt in i en rejäl nedtrappning och jag tänker att kan jag klara mig på 3-4 koppar om dagen istället för de 7-10 som jag druckit den senaste tiden så blir det bra nog … iaf till en början. Det får bli min första etapp.
Och suget blev värre nu när kaffet försvann ur mitt liv. Jag gick och rotade i skåp och gömmor efter något att äta, det visade sig både finnas chips, ostbågar, glass och massa smågodis hemma men ingen mörk choklad som tur var för då hade jag säkert mumsat det, det andra klarar jag mig så lätt utan. Istället så åt jag fruktsallader med grädde och flera gånger slant handen ner i påsen med nötter. Men det är okey, så får det vara, det lägger sig nog. Jag är stolt över att jag inte ätit socker, bröd och pasta. Jag är på rätt väg.
You can never get enough of what you don´t really need.
Eric Hoffer