Mitt skrivande
Words from God
Dear God
I love to write. I actually do. Most of all I love to write and communicate with you.
Please let me know the meaning of my life. What do you want from me?
I want you to relax. Feel your breathe. Feel your aliveness. Know that life is my gift to you. Embrace it. Enjoy it. Be in love with it – your life.
Livet bara ger
Vad händer om vi tänker tanken att Livet bara ger, skriver Sanna Nova Emilia. Och den meningen hjälper mig tillbaka till en bra plats i mig själv där jag bara vet att allt är bra, allt är som det ska och livet vill mig väl. Livet bara ger. Hela livet är en gåva. Och inte bara det här till synes jordelivet utan kanske i ännu större utsträckning livet efter döden – är en gåva.
När jag tonar in på den platsen i mig själv, det tillståndet, då drar jag en lättnadens suck, axlarna åker ner och mungiporna upp. På den platsen kan jag vila.
Det sorgliga är att jag sällan vet när jag förvillar mig bort därifrån. En vacker dag har molnen dragit in, axlarna åkt upp och käken biter ihop igen. Och jag förstår inte varför livet sliter så hårt i mig. Jag drar mig undan, bygger skydd och beredskap för än värre dagar. Livet blir en kamp.
Sådana dagar hjälper det mig att tänka tanken att Livet bara ger … det räcker för att ta mig till platsen där jag vet att Livet är gott och Livet vill mig väl. Livet ger och ger. Livet både ger och är gåvan.
Skrivcoach
Ni som följt mig en tid (eller evighet) vet hur jag längtar efter att skriva klart mina böcker. Men det tycks som jag sitter fast i världens skrivkramp och faktiskt så får jag också ont i underarmen när jag skriver manus … men inte blogg. Mina vänner förstår och ser både min skrivlängtan och frustration när det inte fungerar. Så jag fick tipset av en vän att kontakta hennes skrivcoach Lennart Guldbrandsson. När jag tog kontakten med honom för att få hjälp så var jag livrädd, det kändes som jag blottlade hela mig och jag kom i kontakt med skam. Jag mådde illa.
Men så fort samtalet kom igång så släppte spänningen och nervositeten, hans värme och intresse var så fint och betryggande. Jag fick jättebra och konkreta råd, som gjorde att istället för att få nackspärr av att se uppåt på mitt skrivande som om det vore högst upp på något berg istället blev en liten tröskel att kliva över. Jag inser att jag redan kan skriva, jag har skrivit här på bloggen sedan 2009, och att få till en bok behöver faktiskt inte vara så svårt eller perfekt (iaf inte först gången). Jag kan göra det enklare för mig själv. Jag behöver göra det enklare för mig själv.
Jag fick också med mig massa idéer om hur jag kan utveckla mina texter, och andra tips som satte igång kreativiteten i mig. Han speglade mig också i vad som är mina styrkor och hur jag kan använda dem för att nischa mitt skrivande. Efter vårt samtal kände jag mig glad, lugn och hoppfylld.
Mitt sökANDE
Jag hamnar titt som tätt i tankar om vad som är meningen med mitt liv, vad är jag ämnad att göra, vad brinner jag för och vad ska jag egentligen bli när jag blir stor.
Samtidigt som jag i stort och mycket lever det liv jag vill leva så dröjer sig ändå en känsla kvar av otillräcklighet och otålighet, som att det finns mer av mig som vill fram, vill förlösas.
Och sinnet vill leta yrken, utbildningar och fack att stoppa in mig i. Vill liksom få mig att passa in som en förlorad pusselbit. Men jag blir aldrig helt tillfreds som snigelmamman, yogaläraren, bloggaren, coachen, retreatledaren mm. Där är inte pusselbitarna jag letar efter.
Lösningen är inte vad jag gör. Lösningen är vad jag är. Alltså inte är i form av titel och yrken, utan är i min sanna essens.
Pusselbiten hittar inte hem förens jag sluter ögonen, andas stillsamt och upplever min själ. Jag är gudomlig, evig och fullkomlig i min energi. Och jordliga ting kommer aldrig fylla den närvaron som jag behöver – det kan bara själen ge mig. Göra mig hel och komplett.
Så när tankarna drar iväg med mig på resan, vad är meningen med mitt liv, vad är jag här för att ”göra”, behöver jag påminna mig själv om att jag är här för att uppleva själen i kroppen, själen i jordelivet. Själen är friden jag söker. Själen är min lösning, mitt hem och min mening.
Gå ur rädslan
Rädslan… okey, känn den och följ den i din tanke. Låt sinnet måla upp det värsta scenariot. Det värsta scenariot!!! Känn vad den bilden som sinnet målat upp gör med din kropp, dina känslor och dina handlingar. Känner du dig fastfrusen, paralyserad, isolerad? Vad händer med andningen?
Upplev vad rädslan gör med dig och ditt mående. Gagnar den dig? Gagnar den dem du har i din närhet? Kommer du till din fulla rätt när du är fullproppad med rädsla?
Så, scenariot du just nu målat upp – släpp det. Blunda och tag några långa andetag och återgå till verkligheten. Öppna dina ögon, se dig omkring. Se gärna ut genom fönstret om du är inne. Se på naturen och djuren, fåglar, katt, hund, flugor, fjärilar, rådjur… är rädslan där i natur och djur? Eller är det så att rädslan bara lever i människan sinne.
Det är klart det finns verkliga stunder då vi behöver rädslan, då den hjälper oss. Men när sinnet om och om igen målar upp skräckscenarion av att ”vargen kommer” så tillför den oss inget gott.
Jag tror att vi mår som bäst när vi återtar förmågan att vara mer som naturen och djuren. Naturen för ingen kamp mot livet, djuren räds inte morgondagen, både natur och djur lever i tillit och i stunden. Alltså lever i tillit till det som är.
När jag som människa är i rädsla mår jag inte bra och jag gör inte gott. Jag kan tillföra mitt eget liv och er andra mycket mer värde, värme och kärlek när jag går ur rädslan och in ett högre tillstånd av medvetenhet. Och det är inte svårt, det handlar om mitt val av inställning.
A miracle
is a shift in perception from fear to love.
A course in miracles
Rädsla är energi
Jag ser rädslan som energi, som när den får verka fritt med sin drivkraft orsakar oro, sorg, ångest, frustration och än mer rädsla. Den låser och blockerar. Känn bara vad den gör den när få inträde i din egen kropp och hur det då påverkar ditt liv. Rädsla kan förgöra.
Men eftersom den är laddad med oerhörd energi kan den också användas, användas till kärleksfulla ändamål. Användas till gott. Jag kan acceptera min rädsla, se vad den är – energi – och använda till gagn för världen.
Så länge jag ser rädsla och ilska i andra och i världen så väljer jag att göda just det med energi. Mitt fokus riktar denna energi. Och jag behöver göra mig medveten om jag vill ge min energi till att skapa mer oro i världen eller om jag ska använda min energi till att påverka världen så att den blir en bättre plats.
Och vart och hur kan jag påverka?
Jag behöver bara se mig omkring, se människorna jag möter och se vardagen jag lever i med värme, omtanke och medmänsklighet.
Att säga att andra ska göra världen till en bättre plats är att friskriva mig från ansvar. Jag och du kan också göra världen inte bara lite vackrare, utan mycket vackrare, genom att fokusera och välja att se det goda i människor och livet. Tänka gott, leva gott, göra gott. Det börjar och slutar inte där på andra sidan Atlanten – det börjar med mig.
Kärlek eller rädsla?
Det sägs att det bara finns två grundtillstånd, kärlek eller rädsla. Och att jag inför varje händelse, situation och möte agerar utifrån en av dessa. Oftast sker det automatiskt och jag inser inte att det handlar om hur jag agerar, med kärlek eller rädsla, än mindre att jag faktiskt (även om det sker omedvetet) väljer min reaktion eller syn på det jag ställs inför. Inför allt i livet väljer jag (medvetet eller omedvetet) att agera (eller inte agera, vilket också är ett val) med kärlek eller rädsla.
Jag tycker att det är svårt att greppa just orden kärlek och rädsla, de blir oftast för stora för mig. Så jag har utvecklat ett för mig enklare sätt att bli medveten om min reaktion. Jag tänker frid och stress istället.
Frid är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med kärlek. Frid, det vill säga ett lugn i kropp och sinne. Frid är också för mig acceptans. Jag accepterar det livet visar mig just nu, jag accepterar det jag står inför, människan framför mig, även mig själv. Jag accepterar och kommer till ro med det som sker. Det betyder inte alltid att det inte smärtar, tex sorgen efter mamma mötte jag efter en tid med frid. Det la sig ett lugn över mig, en acceptans att det var livets mening. Och jag lärde mig att sorg kan vara just fridfull.
Frid = kärlek, tillit, acceptans, avslappning, go with life.
Stress är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med rädsla. Stress, kopplar jag samman med oro, skuld, dåligt samvete mm. En känsla av att jag, andra, tiden och livet är otillräcklig. Jag jagar upp mig över händelser, människor jag möter, och även mig själv. Något är inte gott nog i denna stund, jag känner att saker och människor behöver ändras för att jag ska komma till ro. Stress är motsatsen till frid. Och när jag är i stress så gör jag motstånd. Jag strider med livet och det som är. Till skillnaden från fridens acceptans.
Stress = rädsla, motstånd, kamp, spänning (som i spänd), oro, work against life.
Så åter till valet. Jag står alltså inför alla dessa val, dagligen möts jag av människor, besked, händelser, situationer, nyheter och för att inte tala om min egen spegelbild – och mitt ansvar blir då att vara medveten om hur jag väljer, väljer jag att möta livets skeenden med kärlek eller rädsla, med frid eller stress. Så vad är mitt val i dag, att möta livet med frid eller stress?
Livet är magi
Livet är så himla spännande, som ett pussel att lista ut och med ledtrådar att följa. Det är iallafall så det känns för mig, att det är magi över livet. Till exempel …
För några veckor sedan, natten inför kursen Oneness Phenomenon and the Gift, så kom Maya Angelou till mig i en dröm. Hon var så tydlig och berättade om en boktitel, och när jag vaknade visste jag inte om titeln var till mig och manusen jag skriver på eller om det var en redan skriven bok, så jag googlade och fann den – Miracle of love skriven av Ram Dass. Jag har nu kommit över ett exemplar via Bokbörsen och känner förväntning att läsa den.
I ett annat sammanhang ”fick jag till mig” ordet Grace och bestämde mig för att låna hem och läsa boken Graceful Living av Agneta Nyholm Winqvist. Efteråt delade jag ett citat ur boken tillsammans med en bild på mig och taggade henne på Facebook. Hon återkopplade och frågade om hon fick låna den bilden och en annan bild av mig till sin kommande bok. Jag och fotografen Pia Hed Aspell blev förstås ärade och sa ja. Mitt i allt detta så blev jag ju nyfiken på vad det var för bok hon höll på att slutföra och ville ha bilderna till. Hon berättade att boken heter Från mörker till ljus. Och där kom magin till mig, för jag minns så väl ett samtal från en vän för några år sedan då hon sa ”Jag har fått till mig din boktitel, den ska heta – Från mörker till ljus”. Och här är jag nu, förevigad med två av mina bilder i just en bok som heter Från mörker till ljus. Det är dock inte min bok, men ändå … så himla magiskt!
Vi är omgiven av magi och spännande budskap, vägledning och ledtrådar att ta till oss – hela livet är magi.
Vi borde fira
Tänk dig att vi färdas genom galaxer och rymd, i all denna oändliga tomhet svävar så några små planeter och månar och stjärnor lyser från evigheters håll. Och en av denna planeter är jorden och av någon oförståelig anledning har den inte bara liv, utan mänskligt liv – vi lever här!
Vi förstår inte hur vi hamnat här, ingen av oss kan varken skapa liv eller bevara liv, men vi lever – här och nu, på den vackraste av planeter som skådats. Borde vi inte alla sätta oss ner och beskåda detta mirakel av att vi lever och just lever på jorden. Borde vi inte alla sluta bråka, kriga och istället njuta av detta till synes overkliga liv som vi getts – och fira det så länge det varar!
Savita
Bjud in själen
Jag känner en ständig kontakt med det gudomliga (själsliga/andliga), det är som att det pågår en konstant inre dialog mellan mitt sinne och det själsliga. Många gånger den sista tiden har jag dock ignorerat rösten och levt på med egna beslut och det har bökat till det – den inre rösten/intuitionen har alltid rätt. Men men, jag gör förhoppningsvis om och gör rätt. Jag är trots allt bara människa.
Och att leva med det gudomliga är faktiskt en liten utmaning, allra helst som vi är skapta med ett kraftfullt sinne som vill säga sitt om saker och ting. Jag tror det är meningen att vi ska uppleva livet som själar och att sinnet och kroppen är våra tillgångar till ett mänskligt liv. Att själen valt att gå ner i en kropp för att få uppleva det värdsliga livet med just kropp, sinne och känslor.
Men det är så lätt att glömma, att det värdsliga livet är just … värdsligt. Och att världen och det som sker i den och att jag och det som sker i mig blir alltför allvarsamt. När det kanske snarare var så att vi kom ner hit för att njuta av livet som människor, njuta av världen och varandra.
Och min lösning för att bryta allvaret och vemodet jag lätt hamnar i är att bjuda in det gudomliga. Bjuda in min själ i mitt liv. Det räcker som oftast med en vilja att se livet genom själens ögon och leva livet med själens önskan. Jag behöver inte ens veta hur det ska gå till, om det ens är möjligt, jag behöver bara vilja. Viljan tar mig dit, i mötet med min själ.
Och om jag vill vara där. Det är där det händer, det är där det uppfylls – hela livet vibrerar i minsta cell. Allt blir tryggt, lugnt, glädjefyllt och lätt. Livet känns ansträngningslöst. Jag behöver inte anstränga mig, jag behöver bara luta mig tillbaka och leva.
The soul is a continuous source of yourself.
The body and mind are given to you to serve the soul.
Yogi Bhajan