Personligt
Utan inblandning
Efter att ha läst (snarare; slukat) boken Tusen ord för glädje av Byron Katie (och nu andra böcker om Tao) så förstår jag att Tao (taoism) och Oneness har mycket likheter, och Oneness är ju för mig så kärt eftersom jag känner pulsen av yoga (vedanta) i det. Undrar som alltid när jag känner mig så här djup om inte jordens alla mästare visat oss mot samma källa. Livets mysterium är inom oss alla, och är man minsta lilla äventyrlig vill man ju upptäcka det men det upptäcks först när man slutar att leta. Det ligger där och vilar (betraktar) bortom letandet. Bortom görandet. Bortom ägandet. Bortom begären. Bort med bort… OM. Uttalas Aum, med lång ljudning och sägs försätta oss i kontakt med världssjälen.
När vi har föreställningar om hur livet ”borde” vara istället för att acceptera det som det är så lider vi. Det handlar inte bara om att acceptera livet utan även mig själv, maken, barnen, kroppen, svärmor, jobbet, chefen, myggen, regnet. Vi lider när vi har en föreställning om vad maken borde göra istället för det han gör nu, hur barnen ska uppträda, vilket väder det ska vara på semestern, utgifterna i slutet av månaden, vilken tid grannen klipper gräset. Föreställningar om de egna sysslorna eller bristen på dem, när barnen ska sova, antal sovtimmar per natt, vad vakennätter gör med en för att inte tala om fullmånen.
Pust och suck, jag blir matt bara av att skriva detta. Tänk vad energi det går åt att tänka ut allt. Och när vi sen inte nöjer oss med att låta föreställningarna härja fritt i sinnet utan även skena iväg i hur vi bemöter livet och dem vi har runt omkring oss. Dikterar och donderar, suckar och jämrar. Styr och ställer. Missnöjet fordas och vi ramlar tillslut utmattade… förhoppningsvis (men mest troligt inte) förstående till vad vi missat – livet.
Oneness lär mig att frigöra mig från lidandet. Jag tror inte på programmen som spelas upp nå längre. Jag ser dem. Jag hör dem. Det vill säga att jag förstår att det hör till det mänskliga sinnet att mata på med allehanda neggogrejer men jag vet numer också att jag inte behöver agera på det. Livet är energi, livet är rörligt. Liv pulserar. Likaså gör tankarna och det upplevda lidandet. Jag behöver inte ta till flykten. Jag behöver inte ändra vare sig maken eller mig själv. Det spelar ingen roll hur stort behov sinnet tycks ha av att ändra tillvaron, den kommer garanterat att ändras med tiden. När tiden är mogen så förändras allt. Tid är inget annat än förändring. Jag vet nu att sinnet vill inte ha några som helst oförutsedda händelser, förutom de angenäma då förstås och allra helst ska det ha styrt upp dem själv på nått vis. Sinnet vill ha kontroll. När jag lever i sinnet har jag tappat kontakten med världssjälen, källan. Många som lever i sinnet förstår inte ens att det finns något som enar oss alla.
Det jag nu ser är att när jag lider så lyssnar jag till sinnets föreställningar om hur det borde vara. När jag har sinnesro så accepterar jag livet som det serveras mig. Jag klagar liksom inte på maten. Jag vet att den är gjord och given med kärleksfull hand, det må inte alltid smaka gudomligt men dess energi och andemening är inget annat än kärlek. Livet är kärlek. Det är när vi placerar och sorterar människor, saker, händelser på olika sidor i vågskålen, bedömer bra och dåligt, gott och ont, det är då vi är i sinnet och skapar separation. Lidande.
Allt är liksom omhändertaget. Allt är som det ska. Jag har inget där att göra genom lägga näsan i blöt. Det är inte min uppgift. Jag har ingen uppgift what so ever mer än att leva och dela det livet med andra på bästa sätt. Och är det någon jag älskar att umgås med så är det med människor som låter mig vara som jag är, accepterar och älskar mig oavsett. Ni vet den kärleken man kan känna från djur. Den kärleken tror jag det är meningen att vi ska ge till varandra. Och med det sagt, först ge till oss själva. Ge oss själva tillåtelsen att vara precis som vi är, aviga, sneda, korta, långa, tjocka, tysta, skälliga, glittriga, dimmiga… i vetskap om att allt detta också är föränderligt, inget består, sinnets skådespel är en illusion med massa föreställningar dygnet runt.
Det finns inget att göra åt det, acceptera även föreställningen som visas även om du råkar ha sett den förut… typ hela livet. Acceptera den också och se vad som händer. Acceptera dig själv. Din figur. Dina smärtor. Dina matvanor. Dina synder. Dina sk sidor. Omfamna och acceptera, se bortom dem. Möt dig själv med samma kärlek, glädje och iver som en liten hundvalp möter husse eller matte. Den är kärlek det är därför den ser kärlek. Den är kärlek det är därför som den möter med kärlek.
Kärlek må vara ett dravligt ord (erkänner att jag tycker det ibland) men tänk istället; acceptans att älska mig som jag är. Villighet att älska mig som jag är. Det spelar ingen roll hur mycket motstånd vi gör mot verkligheten (livet) det är som det är ändå, det tickar på.. dag ut och dag in i perfektion. Allt är perfektion. Allt är redan som det ska. Du med. Jag med. Allt är omhändertaget. Allt är bra och när jag accepterar det mår jag bra.
Handla utan handling
agera utan inblandning
smaka det smaklösa
Tao te ching
Här på Meditationsguiden kan du läsa mer om taoismen.
Passion
Festival
Igår var vi på JOKO´s Multikultifest(ival) som några vänner till oss anordnade, den bjöd på trummor, dans, bad och konstverk skapade av Vilija Vitkuté. Plats Lilltorpet i Falun.
Lite bilder
… från Gotland
Känner mig nöjd
Känner mig helt nöjd med vår Gotlandsresa och stugan vid Slite. Varje morgon har jag tagit mig ett dopp i havet, det är nått magiskt med vatten och horisonter. Love it! Nått jag uppskattar mer och mer är måsskri, det är så mycket sommar och frihet i det. Jag tycker måsarna är helt underbara även om de skiter ner badbryggan.
Nu är vi tillbaka hemma på Solduva igen och det är skönt det med. Resan inatt gick galant med tanke på att barnen sov nästan hela tiden, i bilen och på stolar och soffor på båten. Själv snarkade jag enligt Nogge så att jag väckte mig själv. Vi blev stoppade av polispatrull i Sala, Nogge fick blåsa och visa körkortet. Jag fick en känsla av att det vara gudasänt, eftersom jag sov så djupt (ja, förutom när jag vaknade av snarkningarna då) och Nogge troligtvis började dåsa till. Efter snack med den trevlige konstapeln var energin påfylld igen. Bilfärden kunde tryggt ta oss hem.
Livet är gott!
Mi älka…
Att varje kväll få gåvan att se ut över denna vy är outstanding! Ni ser själva, det behövs (finns) inga ord. Livet är vackert!
Barnen har fått kompisar, de leker ett helt gäng om kvällarna, myggorna vill också vara med. Izabelle sover som björnen i sitt ide, trygg och lugn varje natt. Mitt hjärta värker av glädje och kärlek – tacksamhet. Vad mer kan jag önska än att få leva mitt liv så som jag lever det. Jag niger och jag tackar.
Jag vill inte önska mer, men ändå ber jag om att få komma tillbaka. Gotland är rogivande och underhållande. Slite Strandby är en oas att återvända till.
Mitt hjärta värker för att jag lever. Jag vill leva mer. Jag vill öppna mig mer för mig själv, för min make, för mina barn, för dig, för havet, för myggorna… det finns mer att upptäcka. Jag känner mig som en passionerad nybörjare och jag vill bara ha mer. Leva mer.
Det är lätt att älska här. Det är lätt att älska.
Som Izabelle sa igår efter Pippi-föreställningen på Kneippbyns Sommarland: Mi älka Pippi!
Glädjefull
Det är mysigt att vara tillsammans. Livet är verkligen relationer. Det jag projicerar på andra är mitt, det är för mig att upptäcka vad som gnisslar och tjorvar i det inre som även speglar sig i det yttre. Allt jag irriterar mig på och är missnöjd med hos andra har egentligen ett uttryck och en rot inom mig. Det är där jag ska läka. Inget har någonting med någon annan att göra. Allt är mitt. Allt har en början och ett slut med mig. När jag inser det och låter den loopen av insikt att dra några varv i mitt inre så läker jag. Jag läker där det bör läkas. Jag läker där såret är. Mina (inre) sår läker allt mer och jag upplever större och större glädje till livet och till relationerna jag har lyckan att omges med.
Jag vet att jag är en spirituell varelse och att jag är här för att uppleva och i synnerhet glädjas åt livet i den här kroppen och människorna som jag delar det med. Själva livet är nu och tackvare kroppen kan jag uppleva det och i relationerna finner jag just glädjen och meningen med livet.
Just ikväll (som så många andra kvällar) känner jag mig riktigt glad och levande!!!
Om Shanti
Yogaretreat i Indien
Jag kan inte hålla mig, jag måste kika in här och berätta om en dröm som går i uppfyllelse. Jag kommer tillsammans med den norska resebyrån Reisebazaar arrangera en oförglömlig yogaretreat till ashramet Universal Peacecenter i byn Lachipur den 15-24 november 2013. Är du intresserad av att följa med mig dit så maila in din intresseanmälan till: mail@sofianorgren.se eller anmäla dig direkt till: yvonne@reisebazaar.no Har du frågor om yogaretreaten får du givetvis gärna kontakta mig.
Min berättelse om Indien och Universal Peacecenter finner du här.
Mer praktisk information och resan och yogaretreaten finner du här.
Fylld av tacksamhet är jag ♡ Om Shanti Shanti Shanti ♡
Höstens Yoga
Kära yogisar ♡
Nu är det klart inför höstens yoga som startar vecka 35, den 26 aug.
Måndagar kl 18.15-19.30 i Johannes Kyrkan, Falun.
Följ den här länken för mer information.
Om Shanti
Savita
Drömstuga
Äntligen åter på Gotland! Jag har bara varit här en gång förut och det var under fotbolls-VM 1994, så det minnet blev ju givetvis positivt även om jag inte var så förtjust i själva fotbollen men stämning det går jag i gång på.
Vi har hyrt oss en Drömstuga i Slite med beachfront, så nu sitter jag och bloggar och kikar ut över det grånande havet. Izabella har tokdäckat efter nattens resa hit (färjan gick 04.50) och barnen och Nogge är ute och leker. Det känns som att vara på en resort vid Medelhavet. Jag älskar det. Det här är en ’La dolce Vita-anläggning’ med moderna stugor och (i min smak) snygg stil. Tip Top!
Vi har badat i Tofta och jag har haft en egenlunch på det ljuva Leva och botaniserat runt medans familjen åt på McDonalds i Visby. Alla nöjda med maten och valet, och allra mest jag.
Med semesterlivet i sinnet och familjen i fokus kommer jag ta paus några dagar från bloggen och göra mitt allra bästa på att bara vara…
Alla nu staplade på varandra det är det som är livet.
Louise Linder
Sommarpratare P1
