Personligt
Andakt
När jag var liten så bad jag ofta till Gud. Jag bad innerligt och på knä, Gud som haver barnen kär se till mig som liten är… Minns under vissa böner, då jag verkligen kände mig ensam och rädd hur jag upplevde att någon slöt sina händer om mina. Höll dem hårt och tryggt. Jag kände fysiskt hur någon var där, att jag inte var ensam, aldrig någonsin skulle kunna vara ensam.
Jag har alltid trott på Gud, en gudomlig kraft som omger oss och lever inom oss alla. När jag gick en av mina mediumutbildningar så sa min lärare, underskatta aldrig din egen spirit. Och ändå är det kanske det vi alla gör, tappar bort vår egen själ någonstans i livet, oftast kanske så tidigt som i barndomen.
Genom det mediala så har jag bevisat för mig själv (sinnet) gång på gång det hjärtat (själen) alltid har vetat, att livet är förevigt. Att själen är sann, den är inom oss alla och den är evig. Ju förr sinnet dör, identifikationen med sinnet desto snabbare kommer vi att upptäcka det, närvaron av själen. Vi behöver inte vänta tills den fysiska döden för att känna själens eviga liv, det kan vi känna redan idag, just nu. Själens livspuls uppenbarar sig så nära, så nära… bara någon decimeter ner från hjärnan och in i hjärtat.
Genom yogan så känner jag livspulsen i hela kroppen. Igår satt jag kvar i kyrkan när alla yogisar gått hem. Upplevde energin inom mig och närvaron i hela kyrkrummet. Det var tyst och andaktsfullt. Jag kände inget behov av att be…. bara tacka.
Deeksha på distans
Torsdag 2 maj l kl 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
sms: 070-559 29 50
Mästarens frågor
Umasankar ser jag som min mästare, jag har honom och hans mor som dem jag ser upp till mest, de är de renaste och ljusaste människor jag har mött. Det är givetvis samma ljus och renhet som är inom oss alla, men de lyckas att leva i total samklang med det (själen). Det är så som jag ser det i alla fall. Men vad vet jag. Ingenting. Det är min uppfattning efter att ha träffat dem. Hans mor gick dock bort för några månader sedan, så henne kommer jag inte möta igen men Umasankar hoppas jag få träffa många fler gånger. Umasankar ser sig givetvis inte som någon mästare eller guru, han pekar mot vårt egna hjärta och säger: The guru is within.
Tänker ofta tillbaka på frågorna som Sunyogi Umasankar ställer när vi förbereder oss för Sunyoga.
Who am I?
What do I want?
Why do I want it?
What is the purpose of my life?
What is the relation between what I want and what I am doing now?
Och varje gång jag kommer till frågan Vad är relationen (sambandet) med det jag vill och det jag gör nu, så landar jag i samma svar… Jag lever precis just nu det liv jag vill leva. Jag (sinnet) tror mig ha en längtan men varje gång jag håller upp den längtan och plockar isär den, ser dess beståndsdelar och frågar mig vad det handlar om så inser jag att jag redan har det jag vill ha. Jag redan lever så som jag vill leva. Jag redan är där, dit jag vill komma. Allt är som det ska.
Det är bra att jag minns frågorna och ställer dem till mig själv då och då, de får mig att färdas från sinnets önskan till hjärtats tacksamhet. Det finns inget att önska, det finns bara tacksamhet att uttrycka. Och ju mer jag tackar desto mer får jag av det jag vill ha, alltså det jag redan har.
Sällskap av barn
Det blir inte alltid som man tänkt. Min plan med tid och närvaro med barnen spretade isär lite grann. Efter Oscars fotbollsmatch på lördagsmorgonen så försvann han iväg till kompisar och blev kvar både på lunch och middag, och till kvällen hade de kommit på att de skulle ha fest så de hade party en hel skrälldus med barn. Maya ville såklart också vara med på fest, så henne cyklade jag dit med. Så blev det med det. Hur som, glada (och sängfärdiga) var de dock när de kom hem.
Själv hade jag sällskap av både Izabelle och grannpojken i trädgården. Vi krattade och gjorde fint. Vi hade så trevliga samtal han (grannpojken) och jag, det sa liksom klick. Så vi bestämda att jag skulle få köpa honom. Tio kronor var lagom tyckte han själv, så han sprang iväg med en slant till sin pappa och så var köpet klart. Fast han ville förstås kolla med mamma först också, kanske hon ville ha hundra kronor. Och jag sa att jag ville prata med Oscar för han var ju inte hemma, Maya och Izabelle var med på köpet även om Maya suckade över att få två bröder. Jag sa att det kan ju vara bra att sova några nätter på saken också när man tar så stora beslut i livet. Det går nog bra för mig iallafall, sa han 😉
Åh, vad barnen är ljuvliga! Det är allt ett äventyr att möta dem i samtal och umgänge, spelar liksom inte någon roll om de är ens egna eller andras guldklimpar – de förgyller livet för oss alla.
Tid och närvaro
Härom kvällen var vi inbjudna att träffa andra familjehem och få information om Komet, en utbildning som Borlänge Kommun erbjuder familjer för att få bättre kommunikation med barnen och en mer harmonisk hemmiljö med mindre konflikter. Komet visar oss vuxna hur vi kan förbättra vårt beteende, genom oss ändras hela familjesituationen. Precis som jag lär mig inom Oneness, Yogan och den personliga utvecklingen, det handlar alltid (eller oftast) om mig och kan jag förändra mitt beteende eller min inställning så förändras hela bilden. Inom Oneness säger vi att läker en så läker alla. Läker jag så läker alltså mina barn.
Komet berättar hur viktigt det är att ta sig gemensam stund med barnen. Möta barnet på dess villkor, genom lek, sagostund, spel eller annan sysselsättning som passar barnet. Rådet från Komet är att ha en gemensam stund med barnet på allra helst (minst) 15 minuter per dag. Och det visar sig vara väldigt svårt för de flesta av oss föräldrar att lyckas med. Smärtsamt men sant… om vi rannsakar oss själva.
Det lär också ut att vi behöver berömma mer än vi tillrättavisar, bekräfta det positiva 5 gånger mer än vi bekräftar det negativa. Alltså ge positiv feedback för skorna som står på hallmattan istället för att banna mössan som ligger slängd på golvet. Fem gånger mer kärlek! Kärleken är tid tillsammans, beröm, bekräftelse, omtanke, uppmuntran och så mer tid tillsammans och så lite mer tid tillsammans.
Det jag fick med mig mest av kvällen var just det med gemensam tid, ju mer gemensam tid vi har tillsammans med barnet/barnen desto mindre konflikter och bråk. Och när/om de väl uppstår bråk så bör vi välja våra strider, välja varsamt.
Oneness lär ut att livet är relationer, det är essensen av livet att mötas och dela vår kärlek med varann. Ge varandra av våran närvaro och tid. I helgen ska jag ge mina nära och kära tid, och närvaro på deras villkor.
Perfect match
Ungefär så här har mitt senaste dygn känts, upplyftande, energifyllt och lite suddigt. Igår kväll var jag inbjuden till en kväll med trevliga kvinnor i Ladies Circle, där jag fick dela med mig av axplock från min livsresa och guida dem i meditation och ge Oneness Blessing (deeksha). Det känns så fint för mig att få träffa ”vanligt folk” (hoppas ingen tar illa av uttrycket men jag ser mig själv som ganska flummig och umgås med många flummisar) och dela med dem, det är min största motivation att nå dessa vanliga människor, stressande småbarnsmammor som gör karriär samtidigt som det trolovas i kyrkan och byggs nytt hus, alltså sådan som jag själv var när jag sprang som intensivast i ekorrhjulet. Jag vet hur det kan vara där, jag minns…
Det var just när jag ramlade ur detta ekorrhjul med panikångesten vältrande i bröstet som jag bestämde mig för att bli snigelmamma, en sådan mamma som har tid till barnen (läs: tar sig tid), går med dem till skolan, möter upp efter skoldagen och går med dem hem, lyssnar och är närvarande.
Jag är inte alltid närvarande och inte har jag jämt lust att lyssna, men jag är medveten om mina tillkortakommanden. Jag accepterar dem. Jag accepterar mig själv. Och jag gör medvetna val dagligen för att ge mer av mig. Inte bara till barnen utan även till mig själv.
Idag har jag varit med i skolan, halva dagen med Oscar och halva med Maya, levt ett Snigelmammeliv och efteråt for jag till Kicka och blev nedbäddad på den varma britsen och fick mig en ljuvlig massage a´la dolce vita style. En perfekt dag helt enkelt!
Life journey
Kortet Journey (från Birkans, Deck of intuitive answers) drog jag igår när jag var på meditationskväll hos Joanna. Av ren gammal vana hann jag haspla ur mig, undrar vart jag ska? Innan jag fick respons från de andra (och det min själ hela tiden vilar i) att det är inte målet som är det väsentliga, det är ju givetvis resan.
Jag har inget emot att segla runt med det här Onenessskeppet på jordens hav. Vitt och ståtligt med alla segel hissade på det djupa havet.
Skeppet som får vara en symbol för min kropp, mitt fartyg som tar mig ut i världen, seglen för min själ, the guru within, my divine, hjärtat… kärt barn har många namn ♥
Jag behöver givetvis inte veta vart jag ska, med dem seglen hissade så är det bara att vänta på vinden, även den en del av det gudomliga. Allt är som det ska. Varför gömma sig på ett sånt här präktigt fartyg och bekymra sig om ditt och datt. Jag går mycket hellre upp på däck och blir biten av både väder och vind. Känner vinden i håret, saltstänket på kroppen och solen i ansiktet. Det är ju trots allt därför jag är här, för att uppleva livsresan oavsett vart den bär.
Kanske nått för dig?
Det ger mig stor glädje och mycket mening med att få dela med mig av det jag själv får genom Oneness. Nu under maj och juni blir det några tillfällen då du kan komma och vara med om du önskar. Det behövs inga förkunskaper eller övertygelser för att delta, det som kommer underlätta för dig är om du kommer med ett öppet sinne och en intention i hjärtat att möta dig själv på ett djupare plan. Det handlar alltså inte om mig, Oneness eller andra andliga läror, det handlar egentligen bara om en sak – att Du ska få hjälp att finna mer av dig. Mer mening, lugn, harmoni och glädje i ditt liv. I min värld sker det när vi är i kontakt med själen (hjärtat).
- 7 maj Onenesskväll (meditation och deeksha) Falun, Johanneskyrkan.
- 11-12 maj Oneness Awakeningkurs, Falun (personlig utveckling och initering till deeskhagivare)
- 19 maj Välståndsprocess (meditation, kontemplation och deeksha) Fullbokad!
- 20 maj Onenesskväll (meditation och deeksha)
- 2 juni Onenesskväll (meditation och deeksha)
- 8-9 juni Awakening Art, Rättvik (kreativitet, skapande och målning)
Här finner du mer detaljerad information.
Du kan även ringa eller maila mig, Sofia Savita Norgren 070-559 29 50 mail:mail@sofianorgren.se
Känn dig varmt välkommen!
Ego pic
Jag tycker om mig själv!
Alltså på riktigt, ända inifrån märgen och genom varje cell. Det har inte varit så förut, jag har inte känt det som sant. Det må ha sett ut som jag gjort det och mitt beteende har kanske varit så trovärdigt att det lurat någon, precis så som det var övat att göra men jag själv gick aldrig på det. Inom fanns alltid en mörk röst som letade bland mina skuggor, dömde, jämförde och fann fel, allt för att släcka livsgnistan.
Älska dig själv, var ord jag visste var så viktiga att känna. Men att säga dem var mycket enklare än att känna dem… även om jag inte sa dem.
På nått vis har jag också lärt mig att tycka om sig själv är fult. Det är högfärdigt och det är egoistiskt. Fy på den som älskar sig själv.
När svalde vi (jag skriver vi, jag vet att jag inte är ensam) den värderingen som en sanning. Det finns inte ett barn (litet, många av de äldre barnen har kanske ärvt ’våra’ värderingar) som inte älskar sig själv, ser sina behov som viktiga och älskar sin egen närvaro. De värnar om sig själva och ögonen lyser när de ser sin egen spegelbild.
När försvann den kärleken till oss själva?
Jag personligen tycker inte det finns något vackrare i en människa än när ljuset skiner i ögonen, livsenergin bubblar och kroppen hålls sträckt och stolt – inte stolt över någon bedrift – utan helt enkelt en kropp som är stolt över att vara och leva, vara precis som den är. En människa som vågar stå i solskenet och stråla trots skuggan som ligger bakom.
Shine On everybody, shine on!
Universums attraktionslag
Finner vägen in i hjärtat och frågar mig vad är min intention med livet, dagen, stunden… vet att det jag bekräftar är det jag får uppleva. Universums attraktionslag är verksam för oss alla och jag får det bevisat var dag. Jag ser människor sända ut… och en stund senare ta emot. Sända ut – ta emot. Sända ut – ta emot. Jag mobiliserar min närvaro i hjärtat och låter själens energi pulsera genom min intention. Den pulserar alltid bäst när jag stannar i tacksamhet och bekräftelse för det jag redan har (oavsett om jag har det eller inte).
If you look at what you have in life, you’ll always have more.
If you look at what you don’t have in life, you’ll never have enough.
Oprah Winfrey