Missnöjet över min kropp har länge legat över mig som en grå dimma. Och när jag är missnöjd med både storlek och utseende på mig själv så är det lätt att stirra sig blind på alla råd därute, powerwalks, crossfit, terräng, styrka, lchf, paleo, 5:2, fasta, vegan, rawfood…
Jag vet inte när missnöjet över kroppen kom, definitivt eskalerade det tiden efter att mamma dött och andra tuffa händelser skedde under samma tid, men jag kan också se att jag har haft nedlåtande tankar om mig själv, min personlighet och min kropp sedan jag var barn. Som att långt inom mig ligger en känsla av mig själv som ful och äcklig.
Jag förstår med mitt intellekt att det inte är sant. Jag både ser och vet att det inte är sant. Men ibland hjälper inte förstånd över känslor.
Jag har frågat mig vilka stunder jag mått bättre och kanske rent av trivts med min kropp och då kommer alla yogastunder upp, resorna till Indien och andra resor. Och jag ser ett mönster, av att när jag slappnar av och tillåter det gudomliga (själen) få uttryckas i min kropp – då känner jag mig nöjd, tillfreds, vacker, snygg och ibland till och med sexig.
Missnöjet sitter inte i kroppen, det sitter i sinnet och lösningen är att bjuda in själen, det gudomliga. Så jag ändrar min intention om att vara smal. Jag ersätter det med en känsla istället, mitt mål är att känna mig belåten över min kropp. Jag skulle kunna valt känsla av tillfredsställd, nöjd, stolt, förnöjsam men känslan av belåtenhet känns mer rätt för mig just nu.
Och jag som älskar ord låter ordet falla isär och ser… BE – LÅT – ANDE
Nu ber jag om förstånd att släppa mitt fokus på tillfälliga lösningar och istället fokusera på hur jag vill känna mig och hur jag vill må. Jag vill vara belåten över min kropp. Och där kommer mitt fokus vara, mina böner uttryckas och min energi riktas – till känslan av belåtenhet.
Beach 2017 du är välkommen, jag längtar efter att klä mig i min belåtenhet!
Ps Kolla in Ashely Graham på Instagram eller youtube för att se vad jag menar.
See what happens when you vibrate the energy
of expecting to attract what you been asking for.
Vibrate expectations – the universe will for sure hear you.
Min dagliga kontakt med Gud. Den faller sig lättast om kvällen, då allt tystnar och jag sätter mig på min bänk. En bänk där jag kan slå mig till ro med benen i kors, skriva, kontemplera, meditera. Där sitter jag gärna en längre stund om kvällen och om jag behöver så ber jag, annars så mediterar jag mest. Meditera är att lyssna. Jag lyssnar. Och de flesta gånger så hör jag något inom mig som vill skrivas, och jag faller lätt och ansträngningslöst in i mitt skrivande – bara tar emot orden som de kommer. Det är magiskt, och jag känner mig lätt, upprymd och förankrad i samtidigt.
Under det vardagliga livet så är jag uppmärksam på vad som sägs till mig, kommer till mig, visas för mig.
Tex sågade grannen ner sin ståtliga gamla tall i fredags. Och jag såg med förskräckelse och sorg på hur den åldriga skönheten föll till marken gren för gren, tills ingenting återstod. Den har stått där vid tomtgränsen och givit mig stöd och support under alla år och nu var det dags att stå på egna ben kände jag. Och jag läste om Tall i Växternas Språk av Solöga.
Gör alltid bruk av din egen visdom
Visdom: Jag är stolt över allt jag kan. Jag är stolt över min visdom. Jag använder mig av min visdom. Jag låter min visdom berika världen.
Och ett annat exemplen är när jag gått en tid och funderat på en boktitel, den titel jag fann som kändes så passande visade sig ett amerikanskt företag ha copyright på. Så jag förstod att det inte var meningen att jag skulle använda den titeln. Bad Gud om vägledning. Och mindes plötsligt ett mail jag fått av en vän, precis när mina boktitel-tankar börjat. Han skickade mig ett mail med bilder av ett butiksfönster i Italien som han precis passerat med namnet Savita och en annan bild av undertexten – och där i undertexten var min boktitel.
Det gudomliga kommunicerar med oss dagligen, genom allt vi upplever och alla vi möter. Livet blir så spännande och magiskt när vi lär oss uppmärksamma dessa budskap.
Tillit, jisses vad jag får kämpa med det. Och jag har så svårt att förstå varför jag har problem med att välja och vila i tilliten. För som jag skrivit om förut så har jag ju min starka tro på Gud, att någonting stort, makalöst, magnifikt och kärleksfullt råder. Jag upplever att jag dagligen har kontakt med det gudomliga, jag älskar min kontakt med Gud.
Men så ändå så är det nått som tvivlar inom mig, tvivlar på att framtiden kommer ordna sig, tvivlar på om pengarna ska räcka, tvivlar på om nya pengar ska komma in, tvivlar på både freden, hälsan och ålderdomen. Tvivlar på mig själv. Och allt detta tvivel är så dränerande. Och helt idiotiskt, iallafall för mig som innerst inne tror.
Läste något Joyce Meyer hade skrivit, om att oro och tvivel är en synd. Och att hon kommit fram till att hon faktiskt litade mer till sig själv än till Gud. Det var just det som gjorde henne orolig kan jag tänka. Det som gör mig orolig, är att jag försätter så himla mycket makt, hopp och förväntning till mig själv. Som om jag skulle vara den som råder – börjar jag styra, råda och kontrollera.
Allt på grund av min brist på tillit. Jag brister i min tillit till Gud. Och när jag brister, lägger jag hela löningen på mitt eget omdöme och min egen kapacitet. Det är inget klokt val, det skapar börda och tyngd i mitt liv.
Jag mår bäst när jag gör tvärtom, och vilar i min tillit till Gud. Där får jag ro och känner mig harmonisk och glad. I tilliten kan jag njuta av vad dagen giver. Där kan jag fokusera på att bara vara jag och göra vad som behöver göras i stunden, men också lämna de stora frågorna, livsvalen och händelserna i händerna på Gud.
Människan spår och Gud rår, som min kära mor ofta sa.
Jag tänker ofta i motsatser numer. Det var en terapeut i en anhöriggrupp som introducerade motsatser för mig och det har hjälpt mig jättemycket. Låt oss säga att jag är rädd, så kan jag fråga mig själv vad som är motsatsen till rädsla. Jag kommer fram till att det är tillit för mig och utifrån det kan jag välja att fokusera på tillit. Välja tillit istället för rädsla. Sinnet kan inte fokusera på båda motsatserna samtidigt, det är som att se åt både öster och väster i samma synfält, det går inte – du måste välja. Det jag väljer blir min verklighet. Där mitt fokus är – där växer känslan. Fokus på rädsla, ger mig bara mer rädsla. Fokus på tillit, ger mig mer tillit.
Det finns motsats till smärta, självömkan, depression, ensamhet, stress … Att fråga sig själv vad motsatsen är till det jag upplever nu är en bra början. Vi upplever det vi fokuserar på. Lösningen kanske finns in andra änden.
Åh, vad jag älskar känslan när jag överlämnar mig själv och mina beslut till Gud. Det är så makalöst befriande, det skänker mig glädje, harmoni och tillit. Så skönt!
Till skillnad från när jag råkar glömma bort det och börjar rodda själv i mitt liv och min framtid, det blir ansträngande, tjorvigt, tungt. Och jag blir så självupptagen. Upptagen med mig själv och mitt mitt mitt.
Bäst mår jag när jag lever med öppet sinne och välvillighet till Guds plan för mig. Nått annat som jag mår bra av, på tal om att hamna i självupptagenhet, är att vara i givande. Söka sätt att ge, ge av min tid, min energi, min kunskap … hela tiden påminna mig om intentionen att vara givande. Och fråga mig själv, på vilket sätt kan jag vara till service idag?
Åter till att lämna över framtiden, val, beslut och handlingar till Gud. Det är inte alltid helt lätt, jag älskar ju trots allt att styra mitt sinne, coacha mig själv mot satta mål. Planera och strukturera. Men när jag ser tillbaka på år som gått så tar det ju himla mycket energi och tid att sia om framtiden, så smartaste sättet (som jag ser det) att bevara och kanske till och med fylla på energi är att överlämna sig själv till den gudomliga planen.
Som min stora förebild Louise L Hay svarade på frågan om hur hon planerat sin långa och framgångsrika karriär: Jag har bara besvarat det som efterfrågats via fax och telefonsamtal (inget internet när det begav sig). Hon har alltså inte styrt, hon har varit öppen och följt livet.
Det är där jag vill vara, där jag mår bra, i tillit till Guds plan.
Att föra sig själv till tacksamhet är det snabbaste sättet jag vet för att förbättra måendet. Det finns alltid något att vara tacksam över, och vid närmare eftertanke så har vi oändligt mycket att vara tacksamma över.
Jag kan lätt dra in mig själv i klagomål, oro, grubblerier och rädsla. Och när tankarna fått spinn så skenar det lätt iväg i katastroftankar. Och när tankarna mörknar och hopar sig så drar kroppen på sig stress och spänning, alarmsystemet gör beredskap. Andningen kortas av, axlarna åker upp, käkarna ihop, ryggen spänns, huvudvärken slår till … Och när allt lyser rött i kroppen är det ganska svårt att återfå kontroll. Att återställa balans och återfå harmoni.
Då hämtar jag hem mig själv lättast genom att stanna upp och se mig omkring. Se ut genom fönstret och betrakta naturen, eller ännu hellre gå ut och ta ett andetag av vår friska luft. Sakta in och reflektera över vad som är bra, vad som faktiskt fungerar, och vad som är gott. Och när jag väl börjar tänka på vad jag är tacksam över så uppenbaras liksom bara mer och mer som gör mig tacksam.
Och det är ju så j-a (ursäkta uttrycket) coolt med tacksamhet, för det största för mig är inte att ändra mitt mående, jag är egentligen väldigt trygg med hur jag mår, alltså även när jag mår ”dåligt” – men det coola med tacksamhet är att det är autobahn/snabbkassan/quickfix’et till att attrahera det du önskar. Attrahera mer att vara tacksam över. Attrahera överflöd.
För lagen är så, att det du sänder ut är det du får tillbaka. Så har du ingen aning om vad du vill attrahera (på tal om tydliga intentioner här i tidigare inlägg) så funkar alltid tacksamhet. Gör det till en vana att uttrycka tacksamhet så får du se vad som händer.
Yogan, från början handlade det om fitness och snygg kropp för mig. Madonna körde yoga och det var trendigt, det var därför jag föll in på yogans livsväg då för 15 år sedan. Sedan fick yogan mig på bättre tankar och det blev mindre aerobics över det och mer harmoni. Det blev ett verktyg för stress. Yoga är ovärderlig för att skapa balans, sinnesro och mindfulness till en stressad hjärna. Som en flicka sa efter ett yogapass jag haft med Mayas fotbollslag, ”Min hjärna slutade tänka”. Kan kanske inte förklaras bättre än så.
Så genom fitness och stress så landar jag i essensen av varför jag yogar. För mig är yoga Grace. En nåd. Med yogan så öppnar sig en kanal av gudomlig energi (ljus, kärlek, vibration … ) och jag vet inte om det är Gud eller min själ (kanske same same) och för mig känns det som grace. I love it!
Yogan får mig i ett tillstånd av grace, när jag är i grace så är jag lugn, harmonisk, glad, tillfreds, öppen och i full tillit till Livet. Där flyter jag med utan motstånd och utan rädsla och bara njuter av livet. Allt känns lätt och ansträningslöst. Dörrar öppnas. Dörrar stängs. Allt känns rätt. Jag hör min själs önskan. Jag följer min själs önskan. Jag förstår att livet är gott och vill mig väl. Jag förstår att jag är god och jag vill mig själv väl.
Att förmedla grace är min intention med yogan.
Använder du dig av intentioner? Tydliga intentioner med vad du vill med ditt arbete, din hälsa, familj, ekonomi, semester etc, eller driver du bara omkring och låter dig svepas med eller kanske än värre stagnera.
Att sätta ut en tydlig intention, är att ta ut riktningen, att sikta. När vi ser målet kan vi rikta den gudomliga energin. Det gudomliga vill hjälpa oss, energin är här – redo till vår tjänst. Vi behöver bara tala om vart vi ska, och allra helst varför vi vill dit och hur vi vill må.
Tex om du har intentionen mer pengar, så är det en svag intention, för den innehåller egentligen ingenting. Fundera hellre på varför du vill ha mer pengar, ska du betala av lånen, gå ner i arbetstid, ska du ut och resa, renovera …
För min egen del så ber jag om välstånd, för mig betyder välstånd att vara hemma mycket med barnen, vara en närvarande mamma (Snigelmamma), ha råd att tillbringa semestrar med familjen, äta ute på restaurang, köra en skön och snygg bil, förverkliga mina jobbdrömmar, ha tid till mina vänner … Så jag ber om välstånd och jag mässar ofta mantrat Jag lever det liv jag vill leva – jag lever La dolce vita.
När du sätter intentioner så är det viktigt att du är sann emot dig själv och ärlig med vad du vill. Först då kan du sätta en tydlig intention och det är just när du bringat klarhet med vad du vill som det magiska sker – det gudomliga griper in.
It’s all about energy.
What energy do you invite in your day, your work, your life, your body?