Personligt

My Yoganess

Hjärtat är fyllt av glädje, harmoni och tacksamhet efter vår Samayoga-reunion på My Yoganess. Det är något väldigt speciellt med vår grupp som gick 200 tim yogalärarutbildning tillsammans 2010/2011 (varav 10 dgr på Bali), vi har verkligen funnit varandra på djupet. Vi har delat så mycket glädje och sorg, sett varandra släppa taget och flyga mot nya marker. Och även modet för några att stanna kvar. Yogan har verkligen funnit sin plats i våra hjärtan. Vi lever med yogan allesammans och den uttrycker sig genom oss på olika sätt men den strålar med samma styrka genom våra ögon.

Måste bara nämna min vän Åsa som nu format fram denna vackra yogaoas med sin man Anders, mitt i djupa smålandsskogarna där vi nu har haft vår retreat. My Yoganess som retreatplatsen heter är väldigt magisk, t ex så står där en otroligt stor och kraftfull Avenbok med hela 17 förgreningar från roten. De känns verkligen som att Yogan är kallad hit genom Åsa & Anders. Mitt hjärta är fyllt av tacksamhet och trots den långa färden ner till Älmhult så vet jag att jag kommer återvända…

 

 

 

 

 

 

Reunion

The body heals with play,
the mind heals with laughter
and the spirit heals with joy.

För tre ljuvliga dagar åker jag till Älmhult och möter upp mina kära Samayogalärar-kollegor för en reunion. Jag är säker på att den här helgen kommer nära mig på många plan. Med bloggen återförenas jag på måndag…

Namaste

 

LCHF-ála Yoga

Efter att varit i skafferiet och letat sockerkickar ett tag nu så för jag tillbaka kontrollen mot LCHF-álaYoga igen. Det vill säga inget kött (inget från det levande djurriket), socker, bröd, pasta men däremot massa frukt och grönt… och fett såklart. Mums!

Före

Efter

 

 

Glädjande sms

Läser detta sms idag och blir tårögd samtidigt som jag ler stort…

”Din blogg ger mig hopp och livslust i tunga tider.
Tack för att du delar med dig av ditt ljus Sofia.
Stor Kram XX”

 

 

I´m a happy person

I’m going to be happy. I’m going to skip. I’m going to be glad. I’m going to smile a lot. I’m going to be easy. I’m going to count my blessings. I’m going to look for reasons to feel good. I’m going to dig up positive things from the past. I’m going to look for positive things where I stand. I’m going to look for positive things in the future. It is my natural state to be a happy person. It’s natural for me to love and to laugh. This is what is most natural for me. I am a happy person!

Abraham – Hicks

 

Tillåtandets konst

Vaknade med häxan Surtant som morrade inom mig imorse. Jag kunde inte helt klart skönja henne direkt trots morret men det var när jag kom tillbaka efter min ljuva morgonpromenad, som jag förövrigt inte ägnat några mornar åt på länge nu, som hon frisläpptes helt. Hon var både argsint och tvär.

Jag förklarade för familjen att det sura pyrde inom mig eftersom jag frångått mina rutiner och ätit socker under Stockholmsresan och att även Lingonveckan var på intågande… sen satte jag henne på en kvast och fejjade runt i några timmar tills huset blev rent och surtanten vädrades ut ur dörren. Pust!

Tänker att det bästa sättet att frigöra sig från ilskan är att tillåta den (under fredliga former för andra förstås) och låta den få ett uttryck. Städning, skrika Ronja-skrik (lämpar sig bäst i bilen) och stampa hejvilt i marken är väldigt frigörande för mig. Tillåtande och frigörande. Jag tillåter och det gör mig fri.

What awakens and heals you is looking at yourself as you are now when you are feeling angry, when you are feeling unhappy, when you are feeling frustrated, restless, helpless or hopeless and you look at this feeling inside you and you allow it and you accept it and you say it’s OK and a shift starts to happen. It’s so simple and so beautiful!

Jinjee
The Garden Diet 

 

Mandalaväska

Jag bara måste visa bild på mitt bästa (och nästan enda) shoppingfynd i Sthlm.
En vacker mandalaväska från Desigual.

  

 

Sommarläsning

En salig och härlig blandning kom i postlådan idag ♥

Footprints on the Path, Eileen Caddy
Det levande ordet, Moder Teresa
Att skriva, Stephen King

 

Hemma igen

Efter en visning av Huldrans Garderob så tog jag bilen och åkte på intuition. Jag hade sagt innan till familjen att jag blir borta ett tag och packade med mig dator och block med penna. Parkerad utanför Motormuseet i Torsång så kände jag att för att börja med en meditation. Jag sveptes in lätt och djupt och ansträngde mig för att komma tillbaka efter 30 min. Det är något starkt som pågår i mig eller kanske överallt, jag känner av mycket energier. Jag har aldrig mediterat så mycket och ofta som jag gör nu, det bara blir, närsom. Det är som ett härligt beroende som själen äntligen fått uttrycka och den vill bara ha mer…

Jag har landat i ett inre lugn och om det beror på allt arbete jag gjort med mig själv de senaste decenniet eller om det kanske är den nya tiden som 2012 för med sig vet jag inte – en ny tid är det i alla fall för mig och den är väldigt angenäm.

 

 

Så är lagen

Jag öppnar knappt datorn, jag läser och mediterar, läser och mediterar. Så fort barnen somnat eller de är upptagna med annat så läser jag och/eller mediterar. En av böckerna jag ramlat över är Attraktionslagen av Esther och Jerry Hicks (Abraham) som jag köpte på Ljusbubblan i Gävle förra veckan. Och när jag skulle till Vattumannen igår så var det stängt, och jag som traskat hela Drottninggatan för ett besök såg att grannbutiken var öppen, en bokhandel med begagnade böcker. Jag fyndade en bok om barnuppfostran Den kompetenta familjen av Jesper Juul och Mosekoden av James F. Twyman. De är dessa tre jag varvar mellan, fast mest inne är jag på Attraktionslagen som även Mosekoden handlar om, för genom den lär jag mig attrahera det jag önskar och då faller även min kära familj med in i mina meditationsattraktioner såklart.

Jag har alltid trott på attraktionslagen utan att förstå hela vidden av den och vilket totalansvar jag har över mitt eget liv. Jag vill gärna se det som universumskraft när ödet slår till, eftersom jag inte tror på ödet utan att allt har en mening. Nu vet jag att all mening startar inom mig och vill jag ändra utfallet så behöver jag ändra mig själv. Jag fyller mitt liv med mening. Men det är inte det som är min ”issue” utan det är den om Tillåtandets konst som jag nu lär mig.

Jag lär mig (och programmerar om mig) att tillåta andra leva i sin attraktionskanal och att tillåta mig själv att leva i min. 
Jag har all rätt och faktiskt all skyldighet (mot mig själv) att leva i mitt ljus och följa min sanna väg. Även att attrahera mer ljus (dvs kärlek, harmoni, glädje, frihet). Genom att jag tillåter andra att leva sin livsväg så möter jag också människor som tillåter mig att leva min. 

Förr har jag trott att jag måste tona in mig på andras frekvenser/attraktioner för att möta dem. Jag har inom mig haft en tro att jag gör bäst nytta genom att vara som andra. Att om andra mår dåligt så bör nog också jag må lite dåligt, att det rimmar illa om jag trallar på i mitt liv om någon annan har det tungt. Att om inte vännen får dansa så gör jag bäst i att sitta med henne istället för att tacka Ja till livsdansen även när jag egentligen vill dansa. Och om jag allra helst lyssnar på P3 och någon annan vill lyssna på Mix Megapol så ”måste” jag styra in frekvensen till 105,5 för att vara en ”bra människa”. Nu lär jag mig att vi väljer själva våra frekvenser och livsdanser. Jag dansar min. Du dansar din. Och glädjen är när vi möts där på dansgolvet… eller inte. Alltid möter jag de jag ska möta och vill jag dansa så är det någon där som bjuder upp, för så är lagen.

 

Sök innehåll