Personligt
Yogakväll
Manifesting your dreams
Välkommen till en härlig yogakväll då vi ägnar timmarna åt att med hjälp av yoga, meditation och deeksha fokusera på dina drömmar inför 2017. Vad är dina behov, vad drömmer du om och vad önskar du attrahera under 2017? Och hur kan du med hjälp av yoga och meditation lättare förverkliga dem.
Kvällen är även för dig som inte yogat tidigare och/eller känner dig ”ny”. Allt vi gör är mjukt och enkelt så inga förkunskaper krävs. Tag gärna på mjuka och sköna kläder. Och tag med anteckningsbok, penna, yogamatta och filt (finns annars att låna).
Söndag 8 januari
kl 17.30-20.30
Kostnad: 300 kr inkl fika, betalas kontant på plats.
Plats: Samlingslokalen bostadsrättsföreningen mellan Sintergatan/Bonsåkersgatan, Borlänge.
(Bra parkering med P-skiva vid Borlänge Sjukhus).
Anmälan: mail@sofianorgren.se
Senast 4/1
Obs! Kvällen är fullbokad. Maila mig om du vill stå på reservplats.
Lycka och sorg
Jag känner att jag har så lätt till att känna lyckan. Och nu i juletid ligger den gärna och bubblar i mig, den känns varm och härlig. Att känna lycka, vara tacksam och positiv är egenskaper jag utvecklat väl och som jag är stolt över.
Jag tror att lyckan ligger mig så nära tillhands eftersom jag alltid, så länge jag kan minnas, varit i kontakt med sorg. Jag har haft min sorg med mig genom livet, den ligger där och gör sig påmind … alltid. För den ouppmärksamme kan jag nog passera som en sorglös person, men för den uppmärksamme syns den i ögonen. Jag ser den när jag ser mig själv i spegeln. Jag ser den också i andra.
Jag har gått i terapi, processat, kurs’at och försökt förstå och även läka sorgen under många år. Men den har inte försvunnit, den hänger sig kvar. Men nu så här mitt i livet så har jag slutat att försöka skaka den av mig, jag har accepterat att den är här, som en del av mig. Och den får gärna stanna kvar, den gör mig ödmjuk och visar mig förståelse. Och jag tror att det är just den som visat mig lyckan också.
För det är ju trots allt svårt att veta hur det känns att vara frisk om man aldrig varit sjuk, veta när man gör gott om man aldrig sårat, och veta hur det känns att vara lycklig om man inte varit ledsen.
Så tack sorgen, för att du finns i mig och gör den till den jag är. Jag är dig evigt tacksam.
Antiinflammatorisk mat
Jag sökte information om antiinflammatorisk mat och fick tips om boken Food Pharmacy. Och jag vill bara tipsa er andra som är intresserade av att äta hälsosamt att den här boken är ljuvlig – I love it!
Till en början är den så vacker, att både se på och hålla i. Älskar vackra böcker! Och så har den snygg formgivning, underbara bilder och en dos humor. Den skriven så pepp och upplyftande. Den inspirerar. Till skillnad från boken Det sötaste vi har som jag också läst, som jag upplever i stora drag har samma andemening, men den fick jag bara ont i bröstet av att läsa. Den väckte min oro då jag upplevde att den mest belyste hur dålig hälsa vi har eller kommer att få av den kost vi stoppar i oss. Medans Food Pharmacy inger mig hopp om att hälsan går att bevara eller återuppbygga. Den är peppande helt enkelt.
Food Pharmacy har också en härlig blogg att inspireras av – här är en länk dit.
What is the moment asking for?
Hade svårt att sova i natt, låg vaken tills efter 02.00 och vaknade sedan igen strax efter 05.00. Så istället för att banna fullmånen så tänkte jag att jag nog blivit rejält påfylld med månenergi. Och trots den ringa sömnen så var jag pigg när jag vaknade. What is the moment asking for? Vaken och utvilad som jag var, så begav jag mig iväg på en väldigt uppiggande (-13 grader) morgonpromenad.
Efter att barnen begett sig till skola och dagis så tänkte jag åka till Ica och handla, men på väg hem från dagis så kände jag hur skrivandet pockade på, inspirationen flödade och meningar kom till mig … så istället för att handla så skyndade jag mig hem och skrev på mitt manus. Fångade det kreativa flödet.
Har en tid på vårdcentralen senare idag, och läste i tidningen imorse (ja, vi är oldfashion och har fortfarande morgontidning!) att blodcentralerna har brist på blod inför julhelgen. Och jag är gammal blodgivare men under mina år som vegetarian så fick jag inte ge. Men jag har ju inte varit vegetarian på ett tag (läs: några år) nu, och har länge tänkt att jag borde anmäla mig till blodgivning igen… så kom den dagen att ta tag i det.
Jag älskar när jag lever i frågan; what is the moment asking for, för det får mig öppen och ödmjuk inför livet. Det känns så lätt och rätt. Jag släpper min egenkomponerade tidskalender och är lyhörd inför vad livet och stunden efterfrågar. Jag känner mig alive!
Andningspaus
En kort andningspaus som kan vara skön så här inför jul.
Min gud är inte kristen
Jag har haft en gudstro sedan jag var barn. Kan inte sätta fingret på när jag började tro, på nått vis känns det som jag alltid har trott på gud. Några kristna personer som betydde mycket för mig och min tro när jag var liten var mormor, Åke och Elsie. Jag minns när jag träffade några kyrkvänner till mormor att jag inte uppfattade dem som snälla. De hejade knappt och hade inga ord övers till barn. Jag tyckte det var märkligt då de trodde på gud och gick i kyrkan – borde de inte vara snälla?
För mig är andlighet att vara snäll. Att alltid försöka möta upp andra med välmening och godhet.
Och även om jag inspireras av litteratur skrivna av kristna så läser jag lika gärna om buddhism, hinduism och andra trosuppfattningar. För mig blir inte en religion tillräcklig för att beskriva gud. Även om jag tror att det är andemeningen i alla religioner – att beskriva alltet.
Den gud som jag upplever att jag får kontakt, tröst, hopp och vägledning ifrån är inte bunden till någon religion. Att förpacka gud vore som att stå vid stranden och fylla en hink med vatten och kalla det havet. Ja, det är givetvis vatten från havet, men genom att se ner i hinken så kan inte havet helt upplevas. Havet är en mäktig och makalös upplevelse. Lika så gud.
Och även om religioner ger fantastiskt stöd och hopp till människor världen över så ser jag att det också många gånger begränsar och separerar. Jag tror på min gud, alltså måste din vara fel. Och så försvinner snällheten.
Tänk om gud inte kan förpackas i religioner, även om det bara är den goda andemeningen att beskriva gud. Tänk om gud helt enkelt är något gott och kärleksfullt som vill oss väl. Och tänk om den godheten inte är där uppe bland molnen utan inom oss. Inom – för att det ska vara lätt att finna trösten, hoppet och även glädjen när vi behöver det som bäst.
Oro
Medans jag lär mer om mig själv genom livsprocessen så inser jag hur lätt jag har att falla in i oro. Oro verkar vara ett tillstånd dit jag gärna återvänder, omedvetet oftast förstås. Och jag skriver gärna, eftersom jag tror att de flesta tillstånd är något vi själva i mångt och mycket skapar, oavsett om de känns jobbiga att vara i såsom oro, eller självömkan, ånger, skuld, skam osv. För på något omedvetet plan så får jag ändå en payoff av att vara i tillståndet – oro.
Resultatet av min oro är i allafall att jag berövar mig själv och de mina min närvaro i nuet. Oro griper tag i mig och för mig alltid till framåt i tiden, vad ska jag jobba med nästa år, hur ska det gå med detta, vad händer om vi inte har råd, hur ska jag göra om jag inte orkar, vad ska hon tycka, hur ska vi göra på jul … nyår. Jag låter tankar som oroar mig stjäla mitt nu.
Payoffen är då och som oftast med dessa mindre angenäma tillstånd att jag slipper vara delaktig i det som sker, oron befriar mig liksom från ansvar. Här sitter jag och oroar mig, alltså kan jag inte vara till nytta för mig själv, andra eller livet. Jag återkommer en annan dag när oron gått sin väg.
Men den försvinner givetvis aldrig, oron får aldrig nog, den vill äta upp mer av mig och min tid. Den bara ökar och ökar ju mer jag hänger mig åt den.
Oron är min ursäkt från att kliva upp ur sängen, kamma mig och stå till tjänst. Den berövar mig mitt nu, mitt liv, min dag.
Att ge sig in i en match med oron är ingen idé, den vinner alltid våra ronder har jag märkt. Däremot har jag lärt mig att bästa bot mot oro är tacksamhet. Helt enkelt kurera mig med en stor dos tacksamhet, gärna utspritt flera gånger om dagen. När jag är tacksam så tvingas mitt sinne att återvända från sin framtidsresa till nuet. Jag behöver vakna upp och se mig omkring vad jag har att vara tacksam över. Tacksamhet får (tillskillnad från oron) mig att möta mig själv, de mina och livet igen. Istället för att vara där blir jag här.
Kom ihåg att oro definieras som handlingsförlamning i nuet.
Älska dig själv
Wayne W. Dyer
Boken är här!
Vilken känsla att få hålla boken i min hand, Agneta Nyholm Winqvists bok Där mörker möter ljus, i vilken hon bad om att få ta med två bilder på mig. Jag känner mig stolt och ärad. För mig är det så stort att se dessa bilder då jag länge lidit av en självbild av mig själv som ful. Det är som att det gudomliga gett mig den här gåvan, att bli publicerad i Agnetas bok för att jag ska få möjlighet att se och betrakta mig själv närmare och inse att den bilden jag har av mig själv inte är sann. Jag känner hur jag läker, lyfts från mitt inre mörker till ljus. Det är så stort och vackert för mig. Jag är så tacksam. Tack Agneta och tack min vän Pia för bilderna.
Här kan du läsa mer om boken: Där mörker möter ljus
Fotograf: Pia Hed Aspell
Tanka livsenergi!
Kika gärna på min korta inspirationsvideo …
Stressmånad
Jag kände att jag ville skriva ett inlägg om stressen kring julen, eftersom jag vet att ni är många som upplever den och jag har gjort detsamma. Jag minns hur det var för ett antal år sedan, då stressen bet tag i hela mig, inte bara kring julen men runt hela livspusslet. Jag levde för att prestera och vara duktig, jagade den där sinnesron och friden som infann sig när allt tycktes vara komplett och klart. Du vet när jobbveckan är över, räkningarna betalda, huset städat, julklapparna inslagna, barnen lagda för natten, disken och tvätten ren och på sina rätta ställen, ljusen tända – den känslan den ville jag känna.
All den där ”perfekt jakten” höll nästan på att ta kål på mig, jag brände ljuset i båda ändarna som min pappa sa. Och jag behövde ett högt wakeup-call innan jag bestämde mig för att ändra min livsstil. Och för mig började det just så, med att jag bestämde mig och gjorde ett val att leva annorlunda än det liv jag vant mig vid.
Det valet har jag fått gjort om, om och om igen, jag gjorde det senast för några dagar sedan. När jag står inför ett beslut eller aktivitet så frågar jag mig om vad mitt behov är. Tex inför nått så vardagligt som att städa ur skafferiet, så frågar jag mig om det verkligen är ett behov som jag har (är det sant att skafferiet verkligen verkligen behöver städas ur just nu) eller har jag andra behov. Lika så inför en middagsinbjudan eller event, frågar jag mig: Vad är mitt behov? Ibland är behovet att komma iväg, träffa andra och socialisera mig, andra gånger är behovet att vara hemma med min familj istället.
Det är när jag bara säger ja och kastar mig ut genom dörren för att ta emot allt som livet erbjuder mig som jag förlorar mig själv i stressen igen. Livets tempo och utbud är helt enkelt för stort för en människa.
Att värna om mina behov är att välja dem jag vill umgås med, välja mina aktiviteter både utanför hemmet och i det – välja vad jag vill göra med min tid helt enkelt. Det tog mig många år innan jag insåg att jag inte behövde stryka barnens kläder till exempel och att huset inte alls behövde städas varje fredag. Nu har jag insett att julen kan vara precis så fridfull som jag vill att den ska vara trots att skafferiet inte är rensat, att sillen är bortglömd på julbordet och att tvätten ligger i torktumlaren.
Friden har aldrig varit i perfektionen som jag trott, jag eller livet mitt behöver inte vara perfekt för att vara fridfullt. Och när jag insåg att det var friden jag behövde och sökte, så kunde jag släppa taget om perfektionen och njuta av friden som alltid fanns där inom mig.