Personligt
Rihanna
Hela mitt liv är en process att leta fram mitt sanna jag, jag finner en liten pusselbit då och då och blir så tacksam. Varje steg i rätt riktning öppnar mig mer och mer för mig ♥ Just nu känns dansen som en viktig pusselbit att lägga och jag dansar gärna loss i min Souldance till Rihanna och låttexten känns väldigt relevant passande nog.
I’ve been everywhere, man
Looking for someone
Someone who can please me
Love me all night long
I’ve been everywhere, man
Looking for you babe
Looking for you babe
Searching for you babe
Where have you been
Cause I never see you out
Are you hiding from me, yeah?
Somewhere in the crowd
Where have you been,
All my life, all my life
Where have you been, all my life
Where have you been, all my life
Where have you been, all my life
Where have you been, all my life
I’ve been everywhere, man
Looking for someone
Someone who can please me
Love me all night long
I’ve been everywhere, man
Looking for you babe
Looking for you babe
Searching for you babe
Where have you been
Cause I never see you out
Are you hiding from me, yeah?
Somewhere in the crowd
Where have you been,
All my life, all my life
Where have you been, all my life
Where have you been, all my life
Where have you been, all my life
Where have you been, all my life
Where have you been, all my life
You can have me all you want
Any way, any day
To show me where you are tonight
I’ve been everywhere, man
Looking for someone
Someone who can please me
Love me all night long
I’ve been everywhere, man
Looking for you babe
Looking for you babe
Searching for you babe
Vitmånad
Nu har det gått 30 dagar med min stora omläggning av kosten, jag har tagit bort socker, godis, pasta och bröd. De sista dagarna har varit både upp och ner, det gick bra på lördagen men söndagen var jag otroligt sugen hela tiden. Jag kokade mig faktiskt pasta, om än en väldigt liten portion och åt till min vegetariska köttfärssås. Jag tänker att suget hörde ihop med Vajra Paatra helgen på något vis, jag orkar inte analysera så mycket i vad som är vad just nu. Så länge jag känner mig trygg i min målsättning och fortsätter gå vägen mot bättre hälsa så spelar det för mig ingen roll om jag äter en liten portion pasta någon gång, mumsar 81 % choklad en dag eller kommer i kontakt ilska en annan.
Jag väljer att vila i tillit till att allt är som det ska. Vissa dagar är jag mer stark att möta det jag känner och vissa dagar gömmer jag mig bakom suget eller några koppar kaffe för mycket. Hur som så vet jag att det oftast hör ihop med vad jag känner, hur mina känslor svallar upp. Jag möter dem i så stor utsträckning jag förmår och jag försöker att vara snäll i tanken mot mig själv för det jag inte vill möta i stunden. Jag vet att det kommer fler chanser, jag behöver inte se och möta allt med en gång, jag låter det vara en process och tar det en bit åt gången. Oavsett så är jag på rätt väg, jag är inte i reträtt jag är på frammarsch även om det verkar snigla sig fram ibland.
Jag har klarat en hel vit månad, 30 dagar utan godis, bröd och pasta (om jag väljer att bortse från portionen pasta i söndags och det väljer jag såklart), jag är så stolt och glad att jag lyckats med detta och samtidigt blivit konfronterad med mitt koffeinberoende. Vilket jag troligtvis kommer att välja bort ur mitt liv i framtiden, inte just idag men ganska snart har jag en känsla av. Jag vet i allafall vad kroppen och universum vill nu, nu inväntar jag kraften att styra om sinnet.
30 dagar gick snabbt och ansträningslöst, även om jag mötte en del sug och massa känslor som jag förr dämpat, skyfflat undan med socker och koffein, så måste jag säga att det gått lätt. Jag är trygg numer att möta det jag känner, jag orkar inte känna allt alla dagar men jag känner, även det jag inte vill känna.
För mig var det inte en månad, även om det kanske var det i inledningen så svängde det snabbt om till en inre väg att följa, jag fortsätter givetvis den väg jag börjat gå. Jag kommer att vara snäll emot mig själv och säkerligen frångå kostrestriktionerna några gånger, för jag ser dem inte som restriktioner , jag ser dem som en sund väg i livet och vissa dagar kanske det är mer sunt för mig att vara social och smaka av det som bjuds även om det innehåller socker.
Mitt mål är att njuta av livet på alla plan, både inre och yttre njutning av det fina som livet erbjuder mig.
Solenergi
Lördagen erbjöd mig en väldigt utrensande process, precis som jag bett om, och därför var det helt underbart att komma hem till mitt kära Solduva och få en bunt med vackra teckningar som min prinsessa ritat åt mig. Vilken healing ♥
Kurshelg
Under helgkursen i Vajra Paatra kommer jag att möta min rädsla (mina rädslor), omfamna min ilska (och säkerligen fler känslor) och frigöra min livskraft och glädje … mer förväntningar än så har jag inte 😉
Jag tänker mig att både sinnet och kroppen är tömd när jag vänder hemåt om kvällarna och jag bestämmer mig nu för att bloggen kommer att pausa åtminstone fram till söndagkväll men mer troligt till måndagmorgon.
Önskar er alla en underbar helg, det ska i allafall jag ha!
Kärlek & Solsken
Sofia
En bättre dag
Jag är verkligen tokberoende av kaffe och min dag går åt som för andra missbrukare att planera för nästa intag. Det är verkligen inte sunt och mitt humör pendlar upp och ner i samma takt som kaffet slinker ner eller uteblir. Jag ser det, jag förstår det, jag känner det men som sagt jag vill ännu inte sluta. Jag inväntar väl helt enkelt en bättre dag, en djupare insikt, en stark motivation.
Det är inte ett hopplöst konstaterande utan tvärtom ett klokt sådant (tror jag i allafall). Jag försökte bli vegetarian under många år och så vips en dag satt beslutet där inne, hjärnan var omprogrammerad och med på noterna och allt gick lätt och ansträngningslöst. Lika så med sockret, oändligt med många söndagar jag lovat mig själv att sluta med godis, att åtminstone enbart äta till helgen för att senare samma dag eller om det var en bra dag så höll jag mig till dagen efter innan det slank ner gósaker igen. Och nu så fick jag oväntad inspiration och motivation så där hux flux bara och se, nu har jag varit socker och godisfri i 27 dagar – makalös känsla! Helt osannolikt för några månader sedan men än en gång lätt och ansträngningslöst. Så jag inväntar startsignalen där inne, jag väntar på att nya nervbanor skall bildas eller hur det nu kan gå till. Jag litar till att processen är igång, jag kan inte tro annat och har tillit till att jag vaknar upp en dag och väljer bort mitt kaffe med lätthet och helt utan ansträngning – bara för att må bra och ta än mer hand om mig.
Inför den morgonen har jag förberett hemmet med vackra thémuggar med heliga kor och visa elefanter …
Skrivkramp
Under massagen igår så kom jag med Kickas hjälp till än mer insikt. Jag började se klarare på vad som stoppar mitt (skrivar)flöde, vad jag är rädd för. Och eftersom min underarm (även kallad musarm) krampar och smärtar när jag ska till och skriva på min bok så blir det väldigt lätt för mig att sluta skriva och istället bädda in mig själv ännu en kväll under offerfilten i soffan.
Intressant var det imorse när jag och Gunilla var iväg på Företagsfrukost och jag berättade för Gunilla som faktiskt arbeter med ergonomi om min sk musarm, jag sa att jag vet att det inte är ergonomiskt, det är helt klart en mental/känslomässigblockering. Och då frågar Gunilla mig om jag känner av smärtan och blockeringen när jag bloggar också och då hörde jag en polett trilla ner inom mig – men jisses, det känner jag ju inte! Det är aldrig blockering och smärta när jag bloggar bara när jag öppnar ett av mina byrålådsalster (läs: worddokumnet) och sätter mig för att skriva. Blockeringen, och tro mig den starka smärtan i underarmen, skiljer sig alltså stort mellan att öppna datorn och skriva på bloggen och att öppna datorn och skriva i word. Så himla löjligt kan tyckas, men ändå så sant. Kropp, sinne och själ är ju starkt sammanlänkade. Jag öppnade mina favoritböcker och läste på om Arm och här är lite axplock som jag känner stämmer in på mig.
Smärtor i armarna signalerar att du inte längre känner att du är till nytta, och att du tvivlar på din egen kapacitet … Höger arm står för givande. Råd ges att omfamna möjligheten med öppna armar.
Om du tvivlar på din förmåga eller vilken nytta du egentligen gör, inse att denna mentala inställning är reslutatet av att du lyssnat på den lilla rösten i ditt huvud som göds av egot. Lita till att Universum endast ger dig vad du kan hantera och att du kommer att nå dina mål med stillsamt självförtroende och kapacitet. Gör dig av med smärtsamma tankesätt och ladda dig själv genom att omfamna livet till fullo.
Kroppen talar till dig
Lise Bourbeau
Representerar möjligheten och förmågan att ”ta in” livserfarenheter. Affirmation; Kärleksfullt, obesvärat och glatt bevarar och omfamnar jag mina upplevelser.
Du kan hela ditt liv
Louise L Hay
När jag gick till sängs igår så tog jag fram ett A4-block för att skriva (alltså inte ett worddokument) och jag klarade knappt skriva en sidan innan krampen tog över. Jag ser verkligen framemot helgens Vajra Paatra-kurs och att min kropp så kärleksfullt visar mig vad för något som hämmar mig från att leva det liv jag vill leva, leva livet fullt ut. I helgen ber jag att få möta och på så vis läka mina blockeringar och öppna upp mig för mitt skrivande och livet. Jag ber om att få nycklarna och släppa ut min soulvoice.
Den här texten plitade jag ner med stor ansträngning igår. Texten flödade fram men det stakade sig som sagt i armen.
Jag minns att det började som en viskning inom mig. ”Befria mig! Släpp ut mig. Du är fångvaktaren och jag vill ut nu. Med mig utsläppt kommer ditt liv te sig helt annorlunda. Det finns inget att vakta. Jag ska göra även dig fri från dina förpliktelser och din tristess, om du bara släpper ut mig”
Jag såg ner in i mörkret bakom gallret kom rösten ifrån. Jag kände mig osäker. Någon som är inlåst bakom lås och bom och som jag blivit ombedd att beskydda borde jag inte lyssna till. Jag började dra öronen åt mig som många gånger förr. Jag vill inte höra nå mer för idag. Om jag inte hade helt fel så gnatade rösten bakom gallret varje dag, så även imorgon. Jag höll krampaktigt om min nyckelknippa och gick min väg.
Dag 26
Vaknade med en stark dröm, en fin och insiktsfull dröm, det kändes som jag fick motta ett budskap. Skön känsla att vakna berörd av något magiskt. Tacksam!
Hela dagen har varit mycket bättre än igår. Jag har fokuserat mer på maten, dvs att äta bra och äta rätt. Jag har varit närvarande och lugn, inga utbrott idag inte. På eftermiddagen när Nogge kom hem åkte jag på ljuvlig massage hos Kicka, jag fick både massage, själaro och en andligsession under de 60 minuterna. När jag gick hem så kändes fötterna som nya, kroppen utvilad och inspirationen (till mitt skrivande) på topp.
Jag har verkligen ansträngt mig med maten idag, inspirerad av LCHF-tidningen jag köpte igår gjorde jag sparris & parmesanost till lunch, mandelpannkakor till middag och så har jag gjort en hel plåt med god musli som jag kan äta med turkiskyoghurt till frukost eller när suget sätter in – jag håller mig på stigen …
Mer fjärilar
Påminns än en gång om fjärilar när jag läser veckobrevet från Mayas förskolefröknar, jag letar upp budskapet och tar in det igen;
Fjärilars liv
Under vårterminen jobbar F-klasserna med temat
”Fjärilars liv”.
Barnen får följa tistelfjärilens (Vanessa cardui) utveckling från larv till fjäril. Den är liten och har klara färger. Tistelfjärilen finns över hela världen och genomgår en fullständig förvandling på 3-4 veckor …
Tålamod
Jag ber om att finna modet att gå vidare i min process och tåla det som processen rensar ut …
Var tålmodig med dig själv
När du först blir medveten om erfarenheten av ditt högre jag, kanske du känner dig stark,
fri och kreativ för ett ögonblick,
och i nästa ögonblick blir du slängd tillbaka in till förvirring och osäkerhet.
Detta är en naturlig del i processen.
Vid dessa tillfällen är det viktigt att du älskar dig själv medan du känner dessa ytterligheter.
Jag litar till min egen process.
Reflections in the light
Shakti Gawain
Jag är frisk
… men kanske inte normal!
En frisk och normal människa vill väl inte tillbringa livet instängd i ett litet rum och fästa ord på papper?
Paul Auster