Vitmånad

2012-05-01

Nu har det gått 30 dagar med min stora omläggning av kosten, jag har tagit bort socker, godis, pasta och bröd. De sista dagarna har varit både upp och ner, det gick bra på lördagen men söndagen var jag otroligt sugen hela tiden. Jag kokade mig faktiskt pasta, om än en väldigt liten portion och åt till min vegetariska köttfärssås. Jag tänker att suget hörde ihop med Vajra Paatra helgen på något vis, jag orkar inte analysera så mycket i vad som är vad just nu. Så länge jag känner mig trygg i min målsättning och fortsätter gå vägen mot bättre hälsa så spelar det för mig ingen roll om jag äter en liten portion pasta någon gång, mumsar 81 % choklad en dag eller kommer i kontakt ilska en annan.

Jag väljer att vila i tillit till att allt är som det ska. Vissa dagar är jag mer stark att möta det jag känner och vissa dagar gömmer jag mig bakom suget eller några koppar kaffe för mycket. Hur som så vet jag att det oftast hör ihop med vad jag känner, hur mina känslor svallar upp. Jag möter dem i så stor utsträckning jag förmår och jag försöker att vara snäll i tanken mot mig själv för det jag inte vill möta i stunden. Jag vet att det kommer fler chanser, jag behöver inte se och möta allt med en gång, jag låter det vara en process och tar det en bit åt gången. Oavsett så är jag på rätt väg, jag är inte i reträtt jag är på frammarsch även om det verkar snigla sig fram ibland.

Jag har klarat en hel vit månad, 30 dagar utan godis, bröd och pasta (om jag väljer att bortse från portionen pasta i söndags och det väljer jag såklart), jag är så stolt och glad att jag lyckats med detta och samtidigt blivit konfronterad med mitt koffeinberoende. Vilket jag troligtvis kommer att välja bort ur mitt liv i framtiden, inte just idag men ganska snart har jag en känsla av. Jag vet i allafall vad kroppen och universum vill nu, nu inväntar jag kraften att styra om sinnet.

30 dagar gick snabbt och ansträningslöst, även om jag mötte en del sug och massa känslor som jag förr dämpat, skyfflat undan med socker och koffein, så måste jag säga att det gått lätt. Jag är trygg numer att möta det jag känner, jag orkar inte känna allt alla dagar men jag känner, även det jag inte vill känna.

För mig var det inte en månad, även om det kanske var det i inledningen så svängde det snabbt om till en inre väg att följa, jag fortsätter givetvis den väg jag börjat gå. Jag kommer att vara snäll emot mig själv och säkerligen frångå kostrestriktionerna några gånger, för jag ser dem inte som restriktioner , jag ser dem som en sund väg i livet och vissa dagar kanske det är mer sunt för mig att vara social och smaka av det som bjuds även om det innehåller socker.

Mitt mål är att njuta av livet på alla plan, både inre och yttre njutning av det fina som livet erbjuder mig.