Vill påminna om Välgörenhetskvällen som Zonta arrangerar imorgon, torsdag kl 18.00-21.30 i Johanneskyrkan, Falun. Jag håller en prova-på-klass i ’Yoga som mindfulness’ och berättar om min resa till Indien. Varmt välkommen!
Om du vill läsa mer.
Massagen igår rensade ut en förkylning som jag idag välkomnar med Sancho´s droppar, Ingefära och massa omvårdnad. Som tur var sov Izabelle i 3 timmar på förmiddagen och jag kunde också vila på soffan. Min fina vän Eva kom sen med lunch och lite påfyllning till kylskåpet och glatt sällskap och se nu mår jag genast bättre.
Solen lockar och jag sätter Izabelle i vagnen och tar en skön tur ute innan vi hämtar barnen vid skolan.
Food is your medicine and sleep is your therapy.
Janesh Vaidya
Flydde glatt ett hus som genomsyrades av lätt små kaos och åkte till Ulrika & Kicka´s för att bli varmt omhändertagen på deras varma (värmedyna som madrass, loooovley) massagesäng. En hel timme med två fantastiska massörer som faktiskt till min stora förvåning och lycka bjöd på riktigt ömsinta handlag. Bara någon gång jag skrek jag till och höll på att ömsa mig ur sängen, annars så låg jag mest och småslumrade lycklig som ett litet barn.
Det är lätt att dröja sig var hos dem efteråt, vi har så mycket andligtsnack att dela med varann. Men jag skyndade mig så småningom hem, ville ju absolut inte komma sent till veckans viktigaste möte …
Varje tisdag mellan 20.00-21.00 sätter vi oss ned, jag & Nogge och möter varann. Delar vardag, jobb, tankar, livets mysterium eller sitter bara och ÄR utan att tala. Det är så fint, jag älskar såklart dessa stunder. De sprider sig som ett kärleksregn över hela veckan. Tänk att det behövs så lite för att öppna upp så mycket. Det är återigen i det lilla och enkla jag känner mig som mest lycklig.
Yogapassen formas intuitivt i stunden, de senaste veckorna har bl a haft tema Kraft, Höfter, Kreativitet och ikväll hade vi ett pass för Kronchakrat, som vi balanserade med jord, dvs rötter (bl a fötter) och för kvällen betydde det balans. Passet avslutades med meditationen och healing.
Glädjespridaren Christina tyckte att det var dags för lite samvaro och hade tagit med thé och änglakort, så efter kvällens yogapass slog vi oss ner vid altaret och frossade i änglakorten och frukt som Eva bjöd på. Det blev en härlig kväll med otroligt mycket skratt.
Jag är så tacksam och lycklig över mitt liv och alla ni som förgyller det.
Under helger har jag en vana att kika i min kalender, använder fortfarande min Filofax, för att se vad som är inplanerat kommande vecka. Varje gång jag gör det så känner jag ett kroppsminne av obehag, en osynlig knut i magen som drar ihop sig. Och så kikar jag lite rädd på veckodagarna och inser att de glesar tomt mellan raderna och när det väl står något där så är det fina saker som skänker mig glädje, tex yoga, medialasittningar, seans och som nu till veckan Välgörenhetskväll med Zonta.
Vips så minns kroppen att jag lever ett annat liv nu, kroppsminnet är gammalt och förbrukat och den osynliga knuten löses upp i ett mirakel och en våg av lättnad omfamnar mig.
Jag går inte längre till jobb som jag inte jag mår bra av. Jag omger mig inte längre med människor som får mig att känna mig osäker. Jag lever det liv jag vill leva. Jag är Snigelmamma i fin kombination med mitt företag Inspire och mitt skrivande. Jag rör mig i nya marker, marker som känns så rätt och så hemkära. Jag lever en fridfull vardag.
Så tacksam
Vilken myskväll! Igår blev vi bjudna till vännerna Siraj på Indisk buffe med lassi & naanbröd, brödet var glutenfritt till min stora lycka och därefter bjöds vi en vansinnigt god paj som värdinnan kallade ’knäckig/kladdig äppelpaj’. Jag kände mig lika gravid som Marie när jag rullade hemåt, helt däst men fantastiskt lycklig över den fina stunden med dem.
Jag är tacksam över att jag är rofylld i mitt inre (större delen av tiden åtminstone men absolut inte alltid) och kan njuta och uppleva sådana här fina stunder till fullo. Fyra timmar igår bara försvann och jag var bortom tiden, det är en skön känsla.
Känns lite annorlunda att cykla till lekparken på sportlovet, men det har vi gjort flera gånger den här veckan och inte mig emot, jag älskar att våren tittar fram tidigt. Barnens lov har varit precis som jag önskat, full med närvaro och ta-dagen-som-den-kommer utan ’måsten’ och tider att passa. Vi har inte gjort något speciellt och jag märker att mina barn mår gott av tid till att få vara, tid hemma, tid med familjen, tid till sig själva och varann.
Förr stressade jag på mitt liv och fyllde det med massa aktiviteter och gasade på i rädsla att stanna upp och känna på tomrummet. Jag är glad att jag släppt på gasen, jag är säker på att mina barn mår bättre när jag som mamma lever livet lugnar. Först trodde jag att de skulle sakna det fyllda vardagslivet men nu vet jag att det inte är sant. De behöver inte uttrycka i ord hur de mår, jag vet att de mår bra. Jag känner deras lugna energi, jag hör deras skratt, jag ser tryggheten i deras ögon. Vi är mer hemma i oss själva nuförtiden och mitt största ansvar som mor är att ge dem utrymme att vara kvar där.
Som jag brukar säga till Maya när jag frågar henne om hon älskar mig och hon svarar snabbt nej, ”Jag ser det på dig”. Och då ler hon så sött och jag jagar henne genom huset i jakt på pussar.
Upplevelsen av gårdagens yogapass med tema Kraft var fantastisk för många av oss. Vi släppte fram elden (agni) i oss och kände livsenergi (prana) flöda i hela kroppen. Och det viktigaste av allt var att acceptera det som kroppen kände under passet, kraft och stryka eller kanske kraftlös och orkeslös. Acceptera utan att döma. Utan att jämföra. Utan förväntningar på hur vi vill att det ska vara. Bara omfamna det som kroppen kände just då.
Det är det som är det fina med yoga, att den är så kärleksfull. Den dömer ingen. Den välkomnar bara acceptens helt utan prestation. Inget yogapass är det andra likt i upplevelsen. Vi bara välkomnar det som kommer och litar till att yogan och framför allt kroppen guidar oss kärleksfullt genom passet (livet).
Ibland reflekterar några av deltagarna sina upplevelser här på min hemsida, varmt välkommen att läsa om gårdagens Kraftpass.
Känns som jag virvlar runt i en spiral, jag är verkligen i min Vortex, allt snurrar på lätt, snabbt och ansträngningslöst. Jag har ju kommit till en punkt där jag väljer hur jag vill leva, Snigelmamma, författare, yogalärare, arrangera retreater och andliga sammankomster och vips så faller allt på plats…
Yogaklasserna är fulla. Utkast till böckerna kommer på pränt. Yogaretreaten har under ett dygn fått 4 anmälda och 1 prel.bokning. Soultalk är fullbokad i mars och det finns 4 platser kvar i april. Bokad på välgörenhetsdag med Zonta. Barnen är lyckliga. Huset är färdigbyggt. Jag och Nogge flätas samman allt djupare. Jag som Snigelmamma är nöjd hemma mest hela tiden.
Det kanske inte verkar så märkvärdigt för dig som inte känner mig, men ni som lever i min närhet vet hur många år vi satt fast i ett beslut om huset, bygga ut eller flytta? Ett enkelt beslut kan tyckas men som gyttjade oss fast i flera år. En annan del är mina böcker, jag skrev och skrev, hade massor av idéer men gjorde inget helt klart. Har drömt sedan jag var barn om att äga en retreatgård = tvärtrög energi. Och nu när jag insett att en fysisk plats, att förvalta med ansvar och sömnlösa nätter ärligt talat inte är min dröm. Drömmen är snarare att vistas i sådana ljuva miljöer där någon annan sköter marktjänsten och jag kan komma in med mina själavänner och njuta av en retreat tillsammans och sen packa ihop och åka till nästa ljuva ställe. Känna friheten i rörelsen, dvs låta mig vara i min Vortex.
Jag älskar att vara i min Vortex. Jag älskar när det går undan och livet rullar fram lätt och enkelt. Jag älskar att jag faktiskt har ett val att göra det jag älskar att göra.
min yogaretreat
Det började med en längtan att arrangera en fin weekend där likasinnade kan mötas och spegla sig i varandra. Inse att vi alla är ett och hämta tillbaka visdomen från vårt inre. Komma i kontakt med vårt sanna jag, vår källa, källan som är densamma för oss alla. Det är ingen vanlig yogaretreat, även om vi använder yoga, meditation och rörelser som hjälp att öppna upp.
Du känner i ditt hjärta om det här är vad din själ längtar efter och är redo för, det är 2012 och vi alla är på väg hem. Hem i våra hjärtan. Min önskan och tro är att du efter helgen känner dig trygg i att du är på rätt väg och fortsätter gå din livsväg i full tillit till att livet bär dig.
Home is a feeling where your mind wants to return.
Janesh Vaidya