Personligt
Tårar
Det är tårfyllt att var förälder. Iallafall känns det som jag har fått närmare till gråten sen jag fick barn. Jag gråter till det mesta, fast jag undviker väldigt medvetet sorgliga öden och berättelser.
Jag gråter hellre till fina låttexter, lyckliga slut, oväntade möten och sportsliga framgångar. Inte för att jag är ett dugg sportintresserad, men glädjetårarna hos segrarens lycka stämmer jag gärna in i, likväl som lyckoruset på läktaren när matchhjälten gör mål.
Härom dagen grät jag till Black Eyed Peas framträdande på Super Bowl och ikväll rinner tårarna till QX-galan.
Lyckotårar
Offergrotta
Jag har svårt att finna den mentala balansen jag är van vid att ha. Vissa stunder känner jag mig fylld och balanserad, men många gånger dalar jag ner i det negativia träsket. Det är svårt för mig att acceptera dessa tankar då jag är så van vid att oftast de positiva tar plats.
När jag är negativ letar jag orsaker till att mitt sinne är nedtyngt. Jag försöker vingligt luta mig mot, att det är sorgen över att komma hem, fullmånen som påverkar mig, sockret jag äter, stressen som håller mig fången….
När jag väljer (för jag vet ju såklart att jag kan välja att kliva ur min offergrotta) att tänka positivt så finner jag andra lösningar på vägen ur det resurslösa tillståndet, då tar jag mig en promenad eller sätter mig och mediterar, eller som när jag ska sova och neggotankarna hopar sig så väpnar jag mig med tacksamhet. Jag börjar med det närmaste, tacksam över min säng, mitt hus, min man, mina barn…
Och jag är oerhört tacksam över att Yogan infinner sig mycket mer i mitt liv nästa vecka. Och precis just nu är jag tacksam över att månen lyser upp min morgonpromenad.
Fredag
Svängade höfter på Frank Andersson är teveunderhållningen ikväll. Jag försöker hålla mig vaken till Skavlan och sitter på laptopen i knät och jobbar lite. Barnen har somnat. Själv har jag också sovit, stupade till Amigo och nu är lite energi påfylld igen.
Det har varit en händelserik och intensiv vecka på utbildningen Kreativt Entreprenörskap i Leksand. Min hjärna processar för fullt och jag har efterskalvningar…. det dimper ner insikter så här i efterhand och jag försöker ta emot dem. Avslutet idag gav mig en positiv törn och jag åkte hem med än mer kreativitet i sinnet!
Tacksam….trött och tacksam!
Bubbelmöte
Businessmöte väljer jag att kalla det när jag blir inbjuden av min vän, illustratör och skrivarkollega att träna och relaxa med henne på Dalecarlia Spa i Tällberg – det passar så väl en ”la dolce vita-tjej” som mig!
Vi får väl inte så mycket kreativt gjort måste jag erkänna, förutom att vi trimmar kroppen på gymmet och låter den pusta ut i bubbelpoolen och bastun efteråt. Men mysigt det har vi! Och innan jag vänder hemåt så bokar vi in en ny dag för produktivt skrivande tillsammans.
… på väg upp
Det känns redan bättre! Efter en solig dag vid Siljans strand och härliga vänner på utbildningen Kreativt Entreprenörskap så kommer energin och livslusten sakteliga tillbaka. Mycket tid fanns idag till att dela varandras projekt och idéer och det är en lyx att få feedback från så kreativa och duktiga människor. Jag lär mig något nytt varje dag vi ses.
Jag kände mig lite off i mitt företagande under Baliresan och nu när jag kom hem. Fann liksom ingen ände att dra igång i. Jag kände det som jag varit i ett varmt ide. Och idag när jag delade mina projektplaner med de andra så är det tre delar som känns mer framträdande än de andra, och passionen, glädjen och energin forsar tillbaka – de tre delarna är:
*Yoga *Skrivande *Klädkollektionen
Och inom Yoga faller även skrivandet och klädkollektionen in, på samma vis som livscoachingen. Jag börjar se en helhet. Yogan är kärnan, fröet och det stora trädet som är på väg att slå ut i blom.
… lite nere
Jag har faktiskt känt mig lätt nedstämd sen jag kom hem. Tom liksom. Den fylliga känslan som vibrerat i hela mig under vistelsen i Bali är borta. Den är inte borta för evigt, det vet jag. Men just nu känns det tomt och blankt.
Jag vill så gärna finna vägen tillbaka till den känslan igen. Den kan ju inte vara långt borta, den var ju nyss här. Men jag ska inte söka den. Jag vet att jag inte finner rätt väg om jag flyr från det jag känner just nu. Och det är tomhet. Så jag stannar i tomhet och låter det ta plats.
Imorgon är det skolvecka i Leksand igen, det kommer göra mig gott. Träffa alla härliga vänner.
På tal om vänner. När jag klev ut från Arlanda i torsdags och snöstormen ven runt kroppen och allt kändes så grått och tråkigt i Sverige just då, jämfört med det jag kom ifrån. Då kom en tanke; vad gör jag här?
Svaret jag fann; alla vänner och alla fina relationer – det är de som förgyller livet!
Vernissage
Var på MandalaVernissage med min vän Elin idag. Våra vänner Erik och Ann-Marie Grind visade upp sina vackra och energifyllda mandalas.
Det är väldigt speciellt att uppleva målningarna med 3D-glasögon – då uppstår än mer magi!
Kontraster
Med enbart minnet kvar av barfota promenader på stranden klär jag nu på mig dubbla lager med underkläder och hoppar i vinterkängorna när jag ska ut och njuta av vårsolen. För nog känns det som vårsol även om det är meterhöga snödrivor och -12,5 grader.
Våren är här, jag känner dess energi!
FRIENDS
Tack för att ni finns i mitt liv
* * * * * * * * * *
Fight for you
Respect you
Involve you
Encourage you
Need you
Deserve you
Save you
Hemfärden
Det var en lång resa hem. Tiden från hotellet till vår ytterdörr var 34 timmar. Vi åkte tre flyg, varav den längsta flygtiden mellan Kuala Lumpur och Amsterdam, var 13 timmar. Barnen var som små reseänglar. Lugna och trygga och inte ett gnäll. Makalöst! Maya stackarn hade feber under natten och det enda hon gnydde emellanåt var, jag längtar till min säng. Men efter lite alvedon piggnade hon i lite bättre.
Jag är så oerhört glad att våra barn är så smidiga att resa med, bättre resesällskap finns inte!
Mammalycka
Det kändes ruggigt att landa på svenskmark, snöstorm och kyla, brrr. Det var med delade känslor vi rullade hemåt. Bali, solen och värmen finns kvar i våra hjärtan och hemma möttes vi av en igensnöad gård och ett kallt hus.
Tröttheten tog över efter uppackning och lite tvätt. Jag stupade i säng vid halv nio och barnen somnade klockan sju.
Vid tre var vi pigga igen. Tokpigga!!! Jag försökte få barnen att somna om ett tag, men kände hur klarvaken jag själv var. Så vi gick upp 03.45. Vi åt frukost, eller borde nog säga nattmacka och dom la pärlplattor….