Personligt
Hoppbackarna
… lockade mig tillbaka. Denna gång for jag tillbaka för att visa barnen utsikten och det blev en spännande utflykt för oss alla tre. Både jag och Oscar är lite ”lätt” höjdrädda och Maya morsk som alltid ville gärna hoppa utför. Hennes hicka som hon hade när vi kom dit försvann, så jag frågade henne om hon hade blivit rädd ändå, eftersom hickan försvann. Svarade; Nej, jag blev inge Krämd! (hon har ännu inte lärt sig säga S)
Höstlov
Har tagit ledigt med barnen resten av veckan. Det grått ute och regnet silar ner och vi pollimasar inne i pyjamas. Ritar, pysslar och lyssnar till Discomusik. Har det lugnt och skönt och njuter av vårt höstlov.
Magisk utsikt
Fick en stund över till mig själv på eftermiddagen då en klient missat på dag. Och då gjorde jag något bra för mig. Jag åkte och köpte mig en fruktsallad och for upp till Lugnets Hoppbackar. Tanken var att få se solen och kunna göra lite Sunyoga. Men solen hade precis gått ner och jag fick istället njuta av en vacker himmel.
Det var så lugnt och fridfullt att sitta där uppe och insupa av den fantastiska utsikten. Efter min egen lilla mysstund på berget åkte jag ner till JohannesKyrkan och förberedde dagens Yogapass. Tacksam över en ljuvlig eftermiddag!
Vintertid
Vaknar klockan 07.00 och smyger ner för att inte väcka dom andra. Kikar på min Iphone och ser att tiden är 06.00 och påminns om vintertiden. Känner lycka! Älskar mornar och nu känns det som jag fått en hel timme till att njuta av. Tar först min morgonpromenad och sen går jag hem tänder ljus och har morgonmys med familjen. Känns som det blir en härlig dag!
Änglaenergi
Jag känner mig lite tom sen sorgen för en vecka sedan. Mitt liv har tagit en väldigt positiv riktning efter det. Men känslan är ändå tomhet och trötthet. Min energinivå är inte detsamma. Jag känner att kroppen behöver mer tid. Tid till stillhet. Tid till eftertanke. Tid att bara vara helt enkelt.
Jag läste i boken – Kroppen talar till dig (Lise Bourbeau) om Trötthet igår och några rader som jag tog med mig är: Efter upplösningen av en konflikt kan man uppleva extrem utmattning. Om det är så behöver du förstå att tröttheten kommer att bli kortlivad och att du, när du väl återställt dina mål, kommer att känna dig laddad igen.
Att ta hand om mig tycker jag att jag har blivit väldigt bra på de senaste åren. Jag blir hela tiden bättre och bättre. Det slutar väl i värsta egolivet såsmåning om, men den dagen den sorgen, då får jag bearbeta det då…
Har inte ens haft ork, energi eller lust till mina promenader på sistone. Dom promenader jag fått till har varit med motstånd. Glädjen och lusten har inte varit detsamma. Förrens i morse, då traskade jag iväg och vips så märkte jag att jag var i flow och benen kände nästan inte marken. Allt gick lätt. Allt kändes bra. Det var så underbart! Och det fick mig att bli så tacksam över mitt grundtillstånd som mestadels är energifyllt och lätt. Det här motståndet, tröttheten och tomheten får mig att uppskatta mitt andra tillstånd mycket mer och känna tacksamhet över något jag annars tar för givet.
Idag efter promenaden tog jag en underbar Abhyanga-massage på den nyöppnade Ayurvediska Hälsocentret. Det var en 90 min lång och ljuvlig oljemassage (varm olja) som avslutades med ångbastu. Till och med håret fick oljemassage. Hela jag var mossig och gosig efter behandlingen. Nu skall oljan och massagen efterverka i ett dygn och jag ombads att inte duscha eller tvätta håret. Så det har jag gömt i en handduk.
Som avslutning på behandlingen fick jag dra 3 Änglakort
Annorlunda dagar
Mina arbetsdagar är oftast fyllda med lyssnade och stillhet. Jag har förmånen att få coacha människor mot en bättre livsstil och att få förmedla Yoga och att skriva. Jag följer mitt hjärta och är så tacksam!
Vissa dagar ter sig lite annorlunda dock. Som igår när vi arrangerade Tjejkväll i Centrala Falun. Och jag som marknadsansvarig för Falan Galleria hade den fina uppgiften att glädja människor som shoppade med en gratis Biobiljett. Hela stan var full med trevliga människor som vimlade, shoppade och tog sig tid att umgås på restaurangerna och caféerna. Riktigt mysigt! I en butik spelade DJ Peter Bröderman och Mattias Hallbom skön loungemusik. Under kvällen fanns även Nova Limousine i stan och bjöd på åktur för den som ville.
Imorse for jag iväg till Falun igen och var med på företagsfrukost som Näringslivet Falun Borlänge bjuder in till. Där vi som företagare får chans att nätverka med varandra och knyta kontakter. Jag vill gärna delta på sådana träffar, jag är mitt eget varumärke och tänker ofta att syns jag inte så finns jag inte. En annan som tydligen tänker lika var Tomas Carlquist (Limousine-chauffören) som nu hade sin fina bil parkerad utanför Grand Hotell. Eftersom jag lika mycket gillar lyx och glamour som jag gillar det enkla och naturliga så ville jag givetvis in i Limo´n och känna känslan. Och den känslan var cool vill jag lova. La dolce vita!
Våga säga nej
Lycklig fotbollskille på 6 år tar med sitt album med fotbollskort till skolan för att visa sina kompisar sina nyinköpta kort. Lyckan i att dagen innan öppnat 2 paket kort och fått sina favoriter Zlatan och Villa. Han bubblar av glädje!
En annan gosse hämtas från skolan. I bilen på vägen hem väller tårarna han hållt inne sedan eftermiddagsrasten fram. Tårarna över att blivit lurad/snuvad på sina favoritkort Zlatan, Villa, Xavi, Pique, Giggs… utav 3 killar från 3:an. Det visar sig att han och killarna har gömt sig bakom skolan för att byta kort. Han har ombetts byta 4 kort mot 1. Han har bytt bort sina favoriter med en klump i magen. Klumpen i magen som sa att han inte ville byta, men rösten som inte vågade ta ton.
Hur tröstar man ett sorgset gossehjärta, var frågan jag ställde mig igår.
Vi stannade upp. Vi lyssnade. Vi hade vår famnar öppna att gråta i. Vi tog oss tid. Vi berömde hans mod att vara ärlig och prata med oss.
Vi pratade om att säga nej. Bara göra det som känns bra i magen. Bara göra det som känns bra för honom.
Eftertanken och insikten jag tar med mig är att hur kan jag lära mitt barn detta. Hur kan jag leva som jag lär. Jag tar med mig vetskapen om att jag vill bli tydligare att säga nej själv. Enbart göra sådant som känns bra i min mage och känns bra för mig.
Våra barn gör inte som vi säger – dom gör som vi gör.
Skrivandet
Jag drömmer om ett liv med mer skrivande och förmedlande av medvetenhet. Drömmer om att skriva krönikor, barnböcker och böcker. Drömmer om att göra meditationer att lägga ut på Youtube. Drömmer om att göra fler filmer om medvetenhet och andlighet. Jag drömmer om mer Yoga i mitt liv. Helst varje dag.
Tyvärr fick jag meddelande här om dagen att Skrivarkursen jag skulle gå blir framflyttad till i vår. Det var jättetråkigt tycker jag, då jag sett framemot att få gå en skrivarkurs, få feedback och inspiration och att sen kursen var försedd med Yoga varje dag var ju som pricken över i´t.
Men jag tror ju på något högre, en mening med allt, så jag vilar i tillit att det är som det ska.
Om du som läser vet någon skrivarkurs som du vill tipsa mig om, så tar jag tacksamt emot tips!
Mina tillstånd
Energin och livsglädjen har inte infunnit sig till fullo ännu. Men den ökar för varje dag. Jag är inte orolig i att vara i andra tillstånd och utforska oro, sorg, ilska, tomhet, trötthet, nedstämdhet, som alla är ovanliga tillstånd för mig. Förr har jag flytt undan – sprungit fort och sett glad ut ända tills jag lurat andra och framför allt mig själv. Så jag har en gammal metod som tar mig till annat tillstånd. Som NLP coach har jag massor av verktyg att förändra resurslösa tillstånd till resursrika tillstånd. Men jag vill inte förändra något med sinnet just nu. Jag vill stanna. Jag vill uppleva. Jag vill vara. Jag vet att det också tar mig från en känsla till en annan. Vägen blir lite annan än den jag är van vid. Men det är ju så spännande. Det ger mig en möjlighet att upptäcka en ny väg. Se livet från en annan sida. En sida som också är jag. En del av mig.
Jag accepterar mina känslor som dom är just nu och iakttar utan att förändra.
Min tystnad
Jag njuter av tystnaden. Jag har valt att dra mig undan den här helgen. Valt omedvetet. Eller kanske valt väldigt medvetet, på ett högre plan. Det har varit så skönt att vara i tystnaden och stillheten, utan alltför många intryck. Har inte haft lust just till nå teveprogram. Inte heller lockats av tidningar eller Facebook. Tiden med mig själv och min familj har varit viktigast. Lugn och skön tid, utan jäkt, fläkt och massa folk. Telefonen har varit tyst. Datorn mestadels avstängd liksom radion och teven.
Jag mår otroligt bra av sådana här dagar märker jag. Jag tar mig nästan aldrig såna här dagar. Men nu när jag hamnat i dom så känner jag hur gott det gör. Det gör gott i hela mig. Jag läker bäst själv. Min kropp kan läka mycket själv, det handlar bara om att jag måste ge den utrymme till att läka. Utrymmet får den i stillheten. Och det är stillheten jag flytt ifrån. Rädd att den skall göra ont. Nu när jag stannar märker jag att den gör gott, den kommer med kärlek. Kärlek inne från mitt inre. Från mitt inre växer kärleken till mig själv. Och det är så underbart att iaktta den vackra processen som växer fram som en vacker blomma inom mig och uppleva hur frid vibrerar i hela min kropp.
Namaste