Personligt
Dansar loss
Nogge tittar på fotboll och själv släpper jag loss lite innan min kvällsyoga…
Shalala
Fick en härlig present av min nyfunna Yogivän Therese på kursen, en olja (essential) Joy från Young Living som låg i den fina väskan från Shalala – och när jag kikade in på Shalala´s hemsida fann jag även vackra linnen, yogaväskor och gosiga höstsjalar att vira om sig i höst.
Tack Therese för att du bringar mer Joy i mitt liv!
Inre konflikt…
… har ersatts av inre lugn. Dom här 10 dagarna har varit väldigt läkande för mig. Jag mötte det jag var redo att möta nu. Jag stannade och tog emot det. Jag gav kärlek till mig själv när det var som svårast. Jag mötte upp ”lilla-Fia” och såg att det mesta var obearbetade känslor som hon så länge burit. Jag befriade henne från så mycket börda jag förmådde. Jag var med henne när det var som jobbigast och när hennes gamla beteende var att fly hem, så stannade vi tillsammans. Ibland förmådde vi inte att stanna så länge, så vi delade upp det i 10 min sektioner, stannade dom kommande 10 min och gjorde ett nytt val och stannade 10 min till osv, så där höll vi på ”lill-Fia” och jag den dagen när det var som värst.
Och smärtan gav efter mer och mer och till slut så fanns där ingen smärta, ångest och oro kvar. Och tomrummet som blev kvar kunde istället fyllas med närvaro, kärlek, tacksamhet, glädje, skratt, lugn och framförallt harmoni!
Och mitt dömande mot mig själv som dålig mamma har genomskådats av mitt högre jag. Mitt högre jag vet att det inte är sant. Jag är en jättebra mamma till mina barn. Jag är faktiskt den bästa mamman till mina barn. Och genom att ge den här kursen till mig själv och läka mina inre smärtor så blir jag en ännu mer hel och sann människa – och när jag är mer hel och sann kan jag sprida ännu mer kärlek till mina barn.
Och genom att göra det mitt hjärta längtar efter att göra lär jag dom att värdesätta sig själva, lyssna till sina hjärtan och drömmar och ha modet att följa dom – och lyckas jag med det, så vet jag att dom har mycket större chans att bli lyckliga och det är min allra högsta önskan att mina barn ska få vara – Lyckliga!
Lyckliga barn – det är mammalycka det!
Mera Yoga
Jag boostar mig med Yoga inside and out och det känns som min väg framöver blir utstakad.
Vägen som jag gått på en tid nu blir bara rakare och rakare. Jag knyter ihop en helhet och jag ser ett sammanhang. Sammanhang inom mig i allt jag går igenom och min rötter. Jag ser också ett sammanhang i mitt sökande och får med denna utbildning ihop tåtarna med andlighet – medvetenhet – kropp – coaching – sinne – själ – det känns som jag blir mer hel. Att jag blir mer jag.
Och jag upplever också att jag får en tydligare färdriktning. Efter att under många år drivit mig själv åt fel håll i livet och därefter pustat ut och drivit vind för våg under en tid, njutit av att släppa taget, känns det nu som jag lyfter en bit och livet ger mig vingar. Jag kan flyga och känna vinden under mina vingar och även om jag inte vet eller vill veta exakt vart jag ska så känns det otroligt bra med en riktning.
Namaste
Upplevelsen av Tapas
Nu är den 2 dygn långa tystnaden bruten. Och det känns både och. Faktum är att jag njöt av att vara här på Mangalam i tystnaden och bara vara i mig själv. Men samtidigt var det världens längtan att prata med barnen.
Jag har landat mer och mer i att tillåta mig att vara här och njuta av det. Jag är fortfarande inte hundraprocent närvarande, den inre rösten är kvar, men den skingras mer och mer, som molnen på himlen. Och ju mer molnen skingras ju mer framträder solen – mitt sanna jag med den inre kraften strålandes. Och jag är så tacksam.
Tacksam att jag är här. Tacksam för lärarna. Tacksam för Mangalam. Tacksam för kurskamraterna. Tacksam för alla som är här. Tacksam för min fina familj där hemma. Tacksam för Nogge som gör det möjligt för mig att vara här. Tacksam över min kropp. Tacksam att jag är jag.
Tystnaden gjorde mig gott. Att vara här gör mig gott. Och tiden går fortare nu. I början på veckan kändes det som en evighet och nu känns det som det snart är slut. Jag finner mig tillrätta.
Intressant att i början på veckan när jag upplevde mina inre känslostormar så stormade det även ute. Världens blåst och regnoväder for över gården. Samtidigt så stod månen i sin fulla prakt. Som om väder och vind och månen var i harmoni med mina känslor – eller jag var i harmoni med dom….
Tacksam är jag ändå att jag sett solen varje dag -Solen känns som en guide för mig nuförtiden.
Tapas
Nu går vi in i tystnad i 2 dagar (torsdag och fredag) och jag kommer inte att blogga eller ha kontakt med omvärlden. Så jag återkommer på lördag och fyller på bloggen med mina upplevelser av dagarna.
Namaste
Djuren
Det är mycket djur här. En padda eller flera paddor bor i källaren där vi duschar. Jag såg en då jag duschade första dagen. Och förut har jag varit rädd för paddor och grodor, men jag kunde faktiskt tycka att denna var söt. En spindel kröp på duschdraperiet också, men jag känner kärlek till spindlar nuförtiden. Förr var jag livrädd för spindlar och skalbaggar. Men den vackra skalbaggen i källaren bekom mig inte heller, istället beundrade jag hur vacker den var.
Igår ner jag var ner och grävde i mitt mörka inre, så kom det flugor och gick på mitt ansikte under meditationerna. Jag lät dom vara och kunde faktiskt njuta av känslan när dom gick på mig, pickade i ögonvrån och pickade på mina läppar. Kändes helt underligt att jag kunde ta emot och njuta. Märker att djuren ger mig så mycket, även dom djur jag förut fruktat eller tyckt varit obehagliga.
Och i Solögas bok så vet jag att flugan kommer för att ta bort negativa tankar.
Magiskt!
Idag känns det bättre
Vill börja med att tacka för alla fina kommentarer på bloggen och via sms och Facebook – er kärlek värmer i hjärtat! Jag har så dålig mottagning här, så jag försöker fokusera på ett inlägg emellanåt. Tyvärr är det dödfött att ladda ner bilder, men jag fotar och kommer lägga ut bilder när jag kommer hem.
Nu är det onsdagkväll och allt har känts mycket bättre idag. Så tacksam för det. Jag hör min egen elaka röst om mig själv och är glad att jag äntligen hör den. Den har säkert varit här länge, den rösten, men utan att jag varit medveten. Nu är jag medveten om mitt dömande om mig själv och hur jag ibland ser ner på mig själv och mina val. Och när jag är medveten kan jag förändra. Och att vara här med denna underbara lärare som lär ut precis det jag behöver lära känns som en gudomlig gåva. Jag ber inte om stöd, utan märker att universum svarar upp ändå, genom det som någon säger eller genom lektionerna med Sky, eller genom ett djur jag ser. Tex den vackra glittrande svarta skalbaggen vid duschen, och enligt Solöga och Djurens Språk vill skalbaggen säga; att sätta sig själv främst.
Lektionerna idag har varit gudomliga och jag blir ödmjuk för hur lite jag vet trots att jag varit Yogainstruktör i 7 år, och jag är så tacksam för all kunskap jag får ta del av och sättet dom lär ut det på. Det är så mjukt, kärleksfullt och tillåtande – och jag längtar tills jag kommer hem och får sprida denna energi vidare.
Vi har haft lektioner utomhus varje dag, teorilektioner om medvetenhet. Och idag lärde jag mig Japa, som är kraftfulla mantran att säga till sig själv under meditation. Precis den kraften jag behöver fånga upp nu. Så nu skall jag träna Japa. Helst skall den sägas 108 ggr som är ett magiskt nummer.
108 ggr varje morgon under Pudjan sjunger vi Gayatrimantrat – första morgonen hade jag världens motstånd och både kropp och sinne kämpade emot. Men imorse sjöng jag mantra för mantra helt medveten och huxflux var det slut och vi hade sjungit alla 108 gånger och min kropp vibrerade från insidan. En häftig känsla!
Det är mycket som är häftig och jag känner att jag väcker upp en medvetenhet och förståelse för vad min kropp så länge längtat efter. Det här är så mycket mer än asanas -det här är så mycket andlighet och storhet. En andlighet och storhet som finns i oss alla och som yogan hjälper oss komma i kontakt med.
Namaste
Inre konflikt
Vi började i måndags och under måndagen och tisdagen upplevde jag världens motstånd. Jag hör en elak inre röst som dömer mig själv. Dömer att jag är iväg från mina barn i 10 dagar.
Mina tankar mal runt runt och svärtar ner min annars underbara upplevelse. Mina känslor väller fram i yogaövningarna och i mantrasången. Jag har lätt till gråt och det räcker med att en härligt kurskamrat frågar om jag har barn, så börjar jag gråta.
Armband med deras namn som Oscar gjort till mig
Och barnen har det så bra där hemma. Jag ringer hem och kollar minst 3 ggr per dag. Och deras papppa är den ljuvligaste och varmaste pappa jag kan tänka. Han finns för fysiskt och psykiskt för dom. Barnen har det bra. Dom har det säkert vissa stunder mycket bättre än när jag är hemma, som Maya redan påmint Nogge; När mamma är borta har vi mys äter Pizza.
Jag inser det som jag redan anat att mitt motstånd är i mig själv. Jag har en inre konflikt. Jag dömer mig själv. Jag som vill vara tillåtande och förlåtande mot alla andra. Jag ser nu att jag inte är det mot mig själv. Och i mina gråtankar så ser jag det faktum att om jag hade varit iväg på Businessresa eller konferens så hade jag inte haft sådana här tankar. Tankarna kommer för att jag gör något snällt och kärleksfullt till mig själv, något som jag länge drömt om och älskar att göra. Jag dömer mig själv i min gåva till mig själv. Jag ser det som världens gåva att vara här och i mitt hjärta är jag så tacksam.
… världens twist inside! Jag vet!
Men ju mer vi twistar kroppen och ju mer mantrasånger jag sjunger så märker jag att det släpper bit för bit. Jag börjar njuta för fullt och inser att jag behövde den här start sträckan. Vi öppnar upp mycket i yogan. Och det skall upp till ytan och städas undan. Jag behöver storstäda för att bli fri.
Så en teknik jag använder är val. Jag väljer att vara här bit för bit. Jag tar inte hela 10 dagarna i ett beslut. Jag tar inga beslut. Jag väljer stund för stund. Jag är fri att välja.
Så min lilla sammanfattning av tiden som gått hittills är att min kropp älskar det. Mina känslor får utrymme att komma i rörselse. Mitt sinne är inte helt tillfreds, det vill gärna fly undan och trycka tillbaka känslorna igen. Så det motarbetar för fullt. Men kroppen tar mer och mer överhand, känslorna släpper allt eftersom och tankarna möter jag upp med positiva tankar och kärleksfulla tankar till mig själv.
…. fortsättning följer
1:a skoldagen
Nu sitter jag på tåget mot Varberg och skall där bli upphämtad och skjutsad ut till Magalams kursgård i den Halländskaskogen.
Det är min första dag på Yogalärarutbildningen som kommer pågå under ett år. Det känns lite pirrigt. Samtidigt känner jag mig lugn och tacksam. Tacksam att mitt liv erbjuder mig att åka på en Yogautbildning i 10 dagar – min kropp kommer uppleva en underbar retreat och vitalisering. Det känns lyxigt!
Jag vill givetvis dela med mig av mina yogadagar och kommer om tid och ”mottagning” finns uppdatera bloggen emellanåt, så kika gärna in. (Och om det inte finns ngr nya inlägg så beror det säkerligen på mottagning, och då får du ge dig till tåls tills jag kommer hem)
Även Oscar har sin första skoldag idag, någonsin, han börjar 1:a klass. Nogge var med honom på upprop och samling. Och när den nya fröken ställde frågan till Oscar vad han önskade av tiden i skolan, svarade han: att få nya vänner
Det svaret gladde mig så mycket. Att han redan nu värdesätter vänskap. Kloka barn jag har. Kloka barn vi alla har. Det gäller att vara öppen och lära utav dom.
