Inre konflikt

2010-08-25

Vi började i måndags och under måndagen och tisdagen upplevde jag världens motstånd. Jag hör en elak inre röst som dömer mig själv. Dömer att jag är iväg från mina barn i 10 dagar.

Mina tankar mal runt runt och svärtar ner min annars underbara upplevelse. Mina känslor väller fram i yogaövningarna och i mantrasången. Jag har lätt till gråt och det räcker med att en härligt kurskamrat frågar om jag har barn, så börjar jag gråta.

Armband med deras namn som Oscar gjort till mig

Och barnen har det så bra där hemma. Jag ringer hem och kollar minst 3 ggr per dag. Och deras papppa är den ljuvligaste och varmaste pappa jag kan tänka. Han finns för fysiskt och psykiskt för dom. Barnen har det bra. Dom har det säkert vissa stunder mycket bättre än när jag är hemma, som Maya redan påmint Nogge; När mamma är borta har vi mys äter Pizza.

Jag inser det som jag redan anat att mitt motstånd är i mig själv. Jag har en inre konflikt. Jag dömer mig själv. Jag som vill vara tillåtande och förlåtande mot alla andra. Jag ser nu att jag inte är det mot mig själv. Och i mina gråtankar så ser jag det faktum att om jag hade varit iväg på Businessresa eller konferens så hade jag inte haft sådana här tankar. Tankarna kommer för att jag gör något snällt och kärleksfullt till mig själv, något som jag länge drömt om och älskar att göra. Jag dömer mig själv i min gåva till mig själv. Jag ser det som världens gåva att vara här och i mitt hjärta är jag så tacksam.

… världens twist inside! Jag vet!

Men ju mer vi twistar kroppen och ju mer mantrasånger jag sjunger så märker jag att det släpper bit för bit. Jag börjar njuta för fullt och inser att jag behövde den här start sträckan. Vi öppnar upp mycket i yogan. Och det skall upp till ytan och städas undan. Jag behöver storstäda för att bli fri.

Så en teknik jag använder är val. Jag väljer att vara här bit för bit. Jag tar inte hela 10 dagarna i ett beslut. Jag tar inga beslut. Jag väljer stund för stund. Jag är fri att välja.

Så min lilla sammanfattning av tiden som gått hittills är att min kropp älskar det. Mina känslor får utrymme att komma i rörselse. Mitt sinne är inte helt tillfreds, det vill gärna fly undan och trycka tillbaka känslorna igen. Så det motarbetar för fullt. Men kroppen tar mer och mer överhand, känslorna släpper allt eftersom och tankarna möter jag upp med positiva tankar och kärleksfulla tankar till mig själv.

…. fortsättning följer