Personligt
Ängelsberg
Under flera flera år har jag haft Ängelsberg i mitt hjärta. Det är en del av mitt hjärta. Och minst ett par gånger per år vill jag gärna åka dit. Jag vill inte göra något speciellt. Det jag vill är att strosa runt, andas och bara vara.
Jag strosar gärna i Skulpturparken. En slinga runt dammen med vackra konstverk i naturen.
Familjedagen i Ängelsberg gjorde gott i sinnet – tacksam!
Thaimassage
Har precis avnjutit en skön Thaimassage hos min vän Siwanat.
Ljuvligt skön och stundom lite smärtsam. Perfekt balans på en massage tycker jag.
Min kropp är mör och avslappnad. Härlig känsla!
Siwanat Eliasson 070-367 67 60
Yogastudio
I höst är det 2 år sedan jag sålde Må Bättre. Och ända sedan dess har jag drömt om en egen liten yogastudio. Inte alls nå stor. Fokus på kvalité och närvaro mer än kvantitet. Min kropp och mitt sinne har behov av Yoga. Jag behöver det för att må bra. Och jag vill gärna sprida yogan till andra. Dela med mig av verktygen som ger mig sinnesro och harmoni, dvs yoga, meditation och medvetenhet.
I mina drömmar ligger yogastudion i en lada. Ladans innerväggar är vitmålade och givetvis är takbalkarna kvar. Efter hela långsidan så har jag panoramafönster ut mot naturen. Med blickfokus rakt in i djupa skogen eller ut över en stilla sjö.
Så drömmer jag. Och varje dag så gott som ”sänder jag ut” till universum att ge mig min yogastudio.
When you follow your heart universe rises up to meet you
Så nu äntligen uppfyller universum mina drömmar; I fredags blev erbjuden en lokal!
Mitt hjärta sjunger Ja!!! Äntligen!
Min hjärna skriker Nej! Vart är ladan? Vart är sjön? Vart är naturen?
Det är nämligen så att lokalen är på Hagavägen i Borlänge, på Bullermyren. Den har stora panorama fönster som vetter rakt in på bostadsområdet. Lokalen är inte som jag trott att den skulle vara. Men den är där. Den har ”rätt” energier och i magen känns det bra. Det är inte som jag tänkt mig. Men jag tänker ofta fel nuförtiden. Det är när jag går på känsla det blir rätt.
… fortsättning följer
Amsbergs kapell
Vi har varit på två dop i juli och frågorna kommer om vart våra barn är döpta. Oscar är döpt i Torsångs kyrka och där var ett utav dopen, så den känner han igen. Men Maya ville se den kyrka som hon var döpt i. Och föreslog själv att vi skulle besöka den på hennes födelsedag. Så i förmiddags besökte vi det lilla söta kapellet, Amsbergs kapell och berättade för barnen om Mayas dop.
Jag älskar att gå in i en tyst kyrka och uppleva stämningen som finns där.
Maya 5 år
Tiden går så fort, ta vara på den här tiden, sa många äldre till mig när barnen var spädbarn. Jag log och höll med. Men sanningen var att jag fnös lite åt gamlingarna inom mig. Tiden går fort, haaa! Har dom glömt vilken evighet det kan vara att vara ensam hemma med ett spädbarn, tänkte jag. Vissa av dagarna minns jag som veckolånga. Helt ärligt, tyckte jag ibland att tiden stod stilla.
Men visst hade dom rätt. Så här i efterhand kan jag ju se det. Jag kan till och med höra mig säga orden själv till nyblivna föräldrar; Ta vara på tiden. Njut. Det går så fort.
Hoppas dom lyssnar till mina råd istället för som jag, fnysa åt dom. För om jag nu hade kunnat backa bandet så hade jag njutit mycket mer. Med den visdom jag nu besitter så hade jag tagit till vara tiden bättre tror jag. Men jag kan inte backa något band. Jag kan bara acceptera det som varit. Och nu kan jag välja att agera annorlunda. Nu väljer jag att stilla mig mer och vara mer i nuet med mig själv och med min familj.
För här i nuet har jag en ljuvlig liten dam, en liten prinsessa som inte alls är så liten nå längre, hon fyller nämligen 5 år!
Och idag firar vi hennes födelsedag!
Egentligen är det lite förvirrande för stackars lilla Maya, hon fyller år imorgon den 1 aug, men har familjekalas idag och barnkalas om några veckor. Men vi tror hon har förstått fördelen med utspridda festligheter dvs paket och är nöjd!
Dagen blev lyckad. Solen strålade. Uppvaktning av nära och kära. Ansiktsmålning till alla barn. Tårtan lika god som den såg ut. Alla glada och mest glad av alla var nog Maya. Barnen kvittrade glatt hela dagen och somnade sött till natten.
Mammalycka
Thure
När jag var till frissan här i juni och blev misslyckad i håret, så träffade jag ett par som berättade om en äldre man som utövar yoga varje dag och är över 80 år. Jag blev så nyfiken på mannen att jag bad om hans namn och nummer. Min tanke var att jag kunde intervjua honom för att få inspiration själv och även kanske skriva om hans motivation till yoga. Jag ringde honom är om dagen och berättade att jag ville träffa honom. Och vi hade vår träff igår.
Vi träffades på hans klinik. Jo, han är minsann verksam än, i en ålder av 87 vårar som han uttryckte det själv. Han har en kiropraktorklinik på Bullermyren i Borlänge. Thure som han heter kom i kontakt med Yoga för ca 50 år sedan, han gick på Sturebadet och tränade yoga 2 terminer för Dr Goswami, en lärare som då var 90 år.
Thure erkänner att han hoppar över yogan ibland, men annars utövar han yoga varje dag. Inte så kraftfull fysisk yoga nuförtiden.
Direkt när jag ser Thures leende ögon när han står vid dörren och tar emot mig känner jag i hjärtat att besöket blir så berörande som jag väntat. När jag kliver in till kliniken doftar det rökelse och jag möts av andliga symboler på hyllorna. Och den första frågan från Ture är om min andlighet. Och när jag svarat att jag tror på något större, och att jag tror allas våra religioner är egentligen från samma källa, så känner jag att jag får hans godkännande.
Det blir ingen intervju om yoga. Vi pratar som gamla vänner som inte träffas på livstider. Vi pratar om livet, familjen, andlighet, resor, vänner, kost, arbete och lite om yoga.
Jag kan inte förstå att våra vägar inte möts förrens nu, jag som uppvuxen i Borlänge och Thure som bott i Borlänge nästan lika länge som jag. Tiden var väl inte mogen. Och så minns jag det en medveten vän sa till mig innan Indienresan, att 2010 är ett år som det händer mycket. Vi gör avslutar projekt. Vi ändrar inriktning. Vi storstädar i våra liv. Vi avslutar relationer. Vi möter nya vänner. Vi möter vänner i vår själsgrupp. Vi gör oss redo för 2012 helt enkelt.
Och redan nästa vecka ska jag och min just funna gamla vän möts igen, och då på min mottagning. Och Thure avslutar med att säga; vi tar väl en långsittning då igen.
Tacksam över mitt besök hos frissan i juni som jag trodde var ett misslyckat besök, visar sig vara en gåva större än jag kunnat ana. Med ett leende på läpparna och en värme i hjärtat rullar jag hemåt och längtar redan tills vår nästa träff.
Turist hemma
Vi turistar lite på hemmaplan och njuter av det som finns till hands.
Igår kväll såg jag och Maya på vackra bilar när det var cruising i Falun.
Idag tog vi oss så äntligen till Falu Koppargruva för ett besök djupt ner i Moder Jord. Länge, länge har barnen velat gå hit och vi har liksom inte kommit oss för. Det var värt all väntan, mysigt, spännande och lite pirrigt…
Nya jeans
Jag inte har min trivselvikt just nu. Jag väger 2-3 kg för mycket för min lovely-feeling.
Ni kanske minns att jag spräckte flera par jeans i våras, så nu har jag inga favvojeans kvar. Jo, jag har ett par som jag kommer i när jag går ner 2 kg.
Och så har jag nu hittat ett par supersnygga Lee som har den där tvätten jag tycker så mycket om, tighta upptill och sen snygg bootcut. Lee känns som dom är sydda efter min kropp – sitter som en smäck!
Jag provar storlek och 26 tum sitter perfekt. Med lite bök och knöl så kommer jag även i 25:an. Så hur tänker jag då, när jag köper 25 tum?
Jo, att det är min morot till att gå ner dom där 2 kg, för då sitter dom perfekt och jag kan även andas när jag använder dom, haha! Så nu ”sänder” jag ut mentalabilder på mig själv, där jag strosar runt i mina snygga jeans och känner mig nöjd. Jag andas och jeansen sitter löst i midjan.
Så till hösten kan jag förhoppningsvis använda jeansen och njuta av dom, fast just nu trivs min kropp alldels förträffligt i att strosa runt i tights eller lös klänning – det är så skönt för magen!
Ps Jag bad Nogge fota min valk på magen. Men han vägrade, tyckte inte jag skulle lägga ut bild på ”den” på bloggen, så jag gjorde mitt bästa att fota den själv….
Fullmåne
Bakom molnen sken månen sin fulla glans, trodde vi. Så vi samlades några tjejer för att göra en mysig Fullmåneceremoni igår kväll. Vi såg aldrig månen, men det bekom oss inte. Vi litade fullt till att dess kraft sändes ner till oss ändå.
Systrarna Annika och Christina hade arrangerat myskvällen med brasa, musik, ljuslyktor, änglakort och annat smått och gott. Och kvällen blev över förväntan. Vattnet låg stilla. Vinden var mjuk. Regnet försvann. Skratten bubblade. Närvaron var total.
Vi mediterade stilla vid vattnet. Dansade frigörande dans. Gjorde KriyaYoga och en mental eldceremoni. Och jag kanaliserade in budskap till oss. Det kändes som vi kunde ha fortsatt hela kvällen, så mysigt var det. Men när skymningen kom och klockan tickade på över tio så packade vi ihop och åkte hemåt.
Tacksamma över en underbar kväll!
Hästens budskap
Fick ett tydligt budskap imorse när jag var ute och gick. Sanningen var den att jag tvekade att gå ut då det regnade. Men kände intuitivt att jag skulle gå. Och när jag väl traskade iväg kände jag hur skönt det var ute, varmt och behagligt med härligt småregn som silade ner från himlen.
Fortsatte följa min intuition i val av promenad väg. Och när jag precis svängt av till vänster en bit in i byn hörde jag hovar som sprang på asfalten. Emot mig kommer 2 hästar glatt springandes. Dom stannar till vid dikeskanten och betar gräs. Energin var glad och uppsluppen och dom verkade spralliga att vara på fri fot.
Lyckades fånga en utav hästarna och leder in den i en tom hage intill vägen. Den andra hästen sprang glatt undan när jag kom emot den. Så jag lät den vara en stund och gick för att leta efter dess ägare.
Jag knackade på några hus. Till slut öppnade en äldre herre och sa att dom troligtvis hör hemma hos grannen. Knackade på ljudligt och länge hos grannen. Ingen hemma. Såg hagen som dom smitit ut ifrån och log inom mig. Vilka busfrön.
Tänkte att jag får väl leda dom till den rätta hagen själv. Men när jag kom bort till den provisoriska hagen fann jag även den tom. Hästen jag nyss stängt in där hade återigen lyckats smita. Haha! Stod och betade intill med sin busiga kompis.
Snäll som den var lät den sig fångas in igen och jag ledde den hemåt. Den äldre herren hade tagit sig ut till min hjälp. Hittade en grimma till den busiga hästen som sprang runt i friheten. Andades lugnt, sände ut lugn och stillsam energi och gick för att fånga in den.
När vi kom gåendes mot den hagen och den andra hästen gnäggade dom mot varandra – friheten var slut för denna gång, men roligt var det så länge det varade.
Ge dig hän. Inse att du är fri att tänka, känna och göra det du vill och önskar.
Din gåva är total frihet.
Hästar stärker friheten hos dig själv.
Djurens Språk – Solöga