Personligt
Kärlek
till Indien
Jag har verkligen njutit av varje minut på min resa och upplevelserna har varit många och känts i djupet i mitt hjärta. Jag kommer att göra mitt allra allra bästa för att skildra min resa så som jag har upplevt den, men jag är inte säker på att jag förmår detta, för den har berört mig djupt i mitt inre och värmen i mitt hjärta är stark när jag minns tillbaka på mina dagar i Indien. Jag är nyss hemkommen och det mycket att smälta och ta in, så efter en skön natts sömn i min egen säng så kommer jag imorgon att börja min berättelse om Sunyoga och Indien.
Varmt välkommen att läsa den…
Kära läsare
Nu åker jag mot fjärran land och är tillbaka om en vecka.
Du är i mina tankar och jag återkommer givetvis till bloggen när jag väl är hemma och berättar om min upplevelse. Och har jag möjlighet så kan det hända att jag skriver här under vistelsen i Indien. Men jag lovar inget. Jag följer mitt flöde och stannar i det som bjuds. Och att släppa kontrollen och kontakten med min vanliga vardag är en del i min inre resa.
Kika gärna in och låt dig inspireras av Inspiration för dagen som läggs ut varje morgon (har redigerat i förväg) och njut av din vecka!
VarmKram Fia
Sunyoga
Reser mot Indien imorgon. Landar i Calcutta ett dygn senare och tar mig vidare 12 mil till Ghatal. Och där väntar en Advancecourse Sunyoga under 5 dagar med detta schema;
04.30-05.30 Energy exercise (Qigong/Thi Chi)
05.30-06.00 Agnihotra (vet inte vad det är, men berättar efteråt)
06.00-07.00 Kria Yoga
07.00-08.30 Sunyoga practice
08.30-09.30 Frukost
09.30-10.30 Sunyoga practice advance students (får se om jag klarar av denna klass)
10.30-11.00 Break
11.00-11.30 Teori
11.30-13.00 Akupressur
13.00-15.00 Lunch
15.00-18.00 Sunyoga
18.00-18.30 Break
18.30-19.30 Eye to Eye Mediation
19.30-20.30 Kria Yoga
20.30 Middag (puh!)
Jag har knappt vågat kika på detta schema innan, men nu är det snart dags att kavla upp ärmarna. Jag tar en uppgift åt gången och jobbar på total närvaro. En liten utmaning blir hettan (ca 40 grader) och att jag samtidigt filmas för dokumentären.
Jag känner fortfarande tillit och trygghet – I´m blessed och jag skall inte klaga – jag lever i tacksamhet!
Lugn
Känner mig så lugn just nu. Hade en släng av (res)feber och oro igår, höll i sig några timmar. Men nu är lugnet tillbaka och jag är förvånad och tacksam. Förvånad eftersom jag inte förväntat mig detta lugn, det är inte likt mig, eller så är det detta som är mitt sanna jag. Jag känner att jag är i någon sorts djup förankring. Förankring i mig själv, förankring i Moder Jord, förankring i Gud – var inte så noga, förankringen är väldigt skön, lugn och trygg – jag känner tillit!
Och denna förankring sprider tacksamhetskänsla i hela mig!!!! Tack Tack Tack
Idag har jag skjutsat/hämtat ett gäng pojkar på fotbollsskola och Maya på dagis. Timmarna däremellan hann jag in på jobbet 2 tim för att slutföra lite. Jag hann också införskaffa valuta inför resan. Och sen har jag bara boostat mig, med Färg och Ljusbehandling, en meditation i Torsångs Kyrka och en morgonpromenad i morse. Det känns så bra!
Solen skiner, barnen leker och jag skall laga middag. Jag är närvarande och harmonisk – Love it!
Resfeber
OjOjOj, nu har den slagit till, min resfeber. Har nog inte höjt temperaturen i kroppen. Men däremot bubblar magen, hjärnan är ofokuserad, pirrar i hela kroppen och jag känner mig orolig och rädd. Hjälp!
Tur jag har min tro. Nu ber jag som aldrig förr till högre makter att beskydda min resa och skänka mig kärlek och lycka i Indien. Jag ber om beskydd och glädje till min familj här hemma. Jag ber om närvaro och att jag vågar möta Indien med både rädslor och tacksamhet.
Jag ber om att det inte ska bli som mina värsta mardrömmar. Jag ber om att resan skall överträffa mig nå så kopiöst med lycka och harmoni att jag är oändligt tacksam i evighet efteråt.
Gode Gud och alla högre makter i Universum – hör min bön!
Lyssna till
radioprogrammet Centralen P4 och hör mig berätta om min Indienresa!
Bad hair day
Igår hade jag tid hos frissan för att bleka min utväxt, yes I´m a fake blond, och då föreslog hon att vi skulle bleka hela utväxten istället för att göra slingor. Jag sa att jag tyckte det blev för ljust förra gången vi slingade utväxten, så jag bad henne göra håret någon nyans mörkare denna gång.
2 timmar senare, stressad och lite sen till ett studentfirande ser jag att resultatet inte blev som jag förväntat. Det blev en superalbinoblondmatta över hela hjässan, hjääälp!
Skrämde livet ur halva släkten på studentfesten fast jag gömde kalufsen under ett brett pannband àla 90-tal.
Imorse kände jag att jag verkligen måste agera, frissan från igår är borta hela helgen och kan inte reparera skadan, så jag tar bilen och drar iväg strax efter nio i morse, letar febrilt igenom stan efter en öppen salong. Hjälpen visar sig och en vänlig dam bjuder in mig för att färga mörkare slingor. Tacksam.
Hon pressar in mig i slinghättan och luvar mig så tårarna vattnas i ögonen. Den som vill bli fin får lida pin, poängteras som alltid. Efter en halvtimme med färgen sköljer hon bort den och jag får kika i spegeln – PANIK ovanpå min platinablonda kalufs och den plastigahättan spretar en hel skalle med LILAtofsar!!!!!!
Hon räddar snabbt situationen och erbjuder sig att färga dom lilaslingorna bruna. Jag svettas och vandrar runt, runt, runt i salongen medans hon blandar färgen. Tårarna trycker på. Jag frågar gång på gång om hon är säker på att det lila kommer gå bort. Vi får hoppas, svarar hon medlidsamt. Medlidande från en frisör känns inte bra!
På med färg och efter ytterligare en stund sköljer vi bort och jag är livrädd när jag sätter mig framför spegeln. Och det har jag all rätt att vara, mitt fakeblonda hår är nu förvandlat och jag är en brunett!
Men gud, det är alldeles för mörkt flämtar jag fram. Och börjar gråta lite smått (jag vet, to much, men känslorna bara vällde fram). Ingen fara säger hon serviceinriktat och vänligt, jag bleker på lite nya slingor uppe på.
Stunden senare sitter jag med folieslingor som täcker dom värsta mörka partierna. Blekningen tar. Och efter sköljningen är nyanserna många, men jag ser trots allt bättre ut än igår, och jag känner mig mellanblond, inte blond, inte brunett, egentligen en ganska bra blandning för mig. Men till min fasa har luggen bränts av och det återstår bara avbrända korta fransar.
Gråtande och med svidande hjässa lämnar jag salongen.
Nu 5 timmar senare och med olivolja insmord på hjässan och en sjal lindad runt håret har jag återhämtat mig från värsta chocken. Jag intalar mig ständigt att det bara är hår. Det växer ut igen. Det blir friskt och fint igen. Och jag börjar helt ärligt ta till mig min pappas ord; ”varför kan man inte ha den färg man har”
Längta hem
Nu är det inte många dagar kvar innan resan. På onsdag bär det iväg till Indien och Calcutta. Väl på flygplatsen möter vi upp 2 st kursdeltagare från Malaysia och sen blir vi upphämtade av någon som kör oss dom 12 mil till Ghatal där vi skall tillbringa veckan.
Allt känns välorganiserat och beskyddat från ovan och jag reser i full tillit till att allt blir bra. Oavsett om jag går in i rädslor och vad jag än möter på för motstånd inom mig eller runt omkring mig så känner jag tillit att även det är det som jag skall möta.
Förundras över att jag lyckas vara närvarande i nuet och inte fara iväg i tankar och känslor allt för mycket. Utan på något vis är jag här och nu. Jobbar jag så är jag i mötet med klienten. Är jag hemma så är jag närvarande i hemmet och med familjen. Och är jag ensam så möter jag upp mig själv. Det är en otroligt trygg känsla jag har och jag kan inte minnas många och absolut inte långa stunder jag lyckas vara så närvarande som jag är just nu.
Jag hoppas också att när jag väl är på resan och i Indien att jag lyckas vara där. Och inte drömma mig hem. Förr i tiden har jag varit expert på att längta efter svalka när det är varmt och längta efter värme när det är kyla. Längta efter egentid när jag är med barnen och längta efter barnen när jag ensam. Längta mig bort när jag är hemma och längta hem när jag är borta. Suck, blir trött bara jag skriver detta nu. Puh! Snacka om slöseri med energi. Och medans jag slösat med all denna energi så har jag missat livet. Missat barnen. Missat sommaren. Missat mig själv. Missat resan. Missat hemmet.
Nu skall jag satsa på att träffa Indien. Träffa mig själv. Träffa människorna. Vara i yogan. Vara i det som livet ger mig.
Och livet börjar inte på onsdag när jag reser iväg – det pågår just nu ….
Lyx
Trots att jag ska till Indien och damma runt i haremsbyxor i 40`värme bland råttor och kackerlackor så vill prinsessan i mig vara vacker, så idag fick jag njuta av en skön ansiktsbehandling hos vännen Annika. Det var superskönt och jag känner mig sååå fräsch!
Lite lyx gör gott!
Apropå prinsessa; När vi skulle välja vilket foto på Annika som jag skulle lägga ut på bloggen kunde vi inte välja… haha, så Annika sa, ta vilket du vill. Och det tänker jag inte, så jag lägger till hennes stora protest ut båda. Tack för idag Annika, det var ljuvligt skönt!
Skolavslutning
Första skolavslutningen – Oscar går ut förskoleklass!
Ni är säkert många som kommer ihåg er första skolavslutning. Och ni är säkert många som nu får ta del av era barn och barnbarns stora stund.
För mig är det en känslosam upplevelse med mycket lycka och glädje och tårarna rann när barnen kom och gick i långt led från skolan till Gammelgården. Och när dom sen sjöng ”han tog av sig sin kavaj och sparka av sig båda skorna” så brast det totalt – jag älskar den sången!
Vilken ljuvlig dag!
