Den underbara filmen ”Skicka vidare” går på Kanal 5 ikväll, söndag kl 21.00.
Det packas och packas här hemma.
Kläder. Massor med ombyten. Leksaker. Pyjamas. Sängkläder. Mer kläder. Ryggsäcken räcker inte. Måste utöka med en resväska.
Man skulle kunna tro att lilla Maya är på väg till Egypten igen…. men det är en natt hos mormor och morfar som det packas inför.
Drömmer mig tillbaka till Egytpen. För mig är det något speciellt med detta ökenlandskap. Känner historien ligger inbäddad i all sand och sten. Det känns som jag har minnen själv från denna plats. Gamla minnen. Minnen som jag ej minns. Minnen jag känner. Undrar om det är Cellminnen…
Jag har fått Tinnitus. Det susar och piper i mitt öra.
Mitt mål är att leva i balans i kropp, sinne och själ. Så jag har valt att lyssna på kroppen och ta bort mina klasser på Må Bättre. Att instruera med öronproppar gör att jag tappar känsla och feeling, så det funkar tyvärr inte. Jag har givetvis kvar mitt Yogapass på tisdaglunch, där spelas ju bara skön lugn bakgrundsmusik.
Längtar till ”mitt” morgon Cykelpass på Må Bättre som jag haft i flera år. Just nu trampar dom igång med min ersättare till dunket av skön musik och stämningen byggs upp….
Bloggen blir ikväll utkonkurrerad. Jag måste se på Idolfinalen och Skavlan, hur nu det ska gå till…
NattiNatti
Om du har en rädsla som du inte vill veta av eller känna till. Så kan det bli så att du springer för att hinna ifrån den. Det som händer är att rädslan fortsätter att jaga dig. Den jagar och jagar. Likt en gasell som går på Duracell-batterier, den bara jagar och jagar….
Och hur uthållig och snabb du än är, så är det ett som är säkert. Rädslan är uthålligare och snabbare!
Så ett sätt som jag använder för att hantera mina rädslor är att stanna upp – STOP – och vända mig om och se rädslan i ögonen. Och rädslor kan vara svåra att fånga ögonkontakt med, dom vill gärna flacka lite skyggt med blicken. När du ser rädslan i ögonen så är det nästan som att den blir orolig och blyg.
Men fortsätt att se den i ögonen, titta riktigt djupt in i dess ögon. Och se…
… att djupt därinne finns det kärlek. Och ju mer du möter med din blick och själv ser på den med kärlek. Så skall du märka att rädslan ändrar skepnad och istället erätts av värme och ljus.
Idag har jag brottats med känslor som väckts upp inom mig. Mörka känslor. Jag har fått jobba med tilliten till mig själv. Jag har mött rädsla att inte räcka till. Jag har till och med mött min gamla rädsla för mörker och att vara ensam i mörker.
Sitter just nu på vårat DIÖS kontor och inväntar en middag vi är bjudna på ikväll. Det är Peab som förädlat Falan Galleria som bjuder på middag och avslutar byggprojektet. Det är tomt på kontoret. Mörkt, tomt och ensamt. Knäpper och låter lite i den stora kåken. Känns ensamt och ödsligt.
Och här har jag valt att sitta ensam ikväll fram till kl 19:30 för att blogga. Huuu
Jag riktigt känner hur jag förändras och stärks… för jag tror när vi möter våra rädslor har dom en tendens att blekna och kanske till och med försvinna.
Sitter vid datorn, kollar mail, surfar runt och bloggar. Lyssnar till en till av dom skivorna jag fick hem igår. Den gör mig dåsig och meditations sugen, så det är stora chans att jag lockas in i dvala….
Jag fick en Ängel idag. Det var en av mina coachklienter som målat denna otroligt vackra Ängel till mig. Tack snälla!
Angående coaching, så fick vi coacher som har avtal med Arbetsförmedlingen idag vara på AF och presentera oss för dom arbetssökande. Det var jättebra tycker jag. Att välja coach bland oss alla coacher måste vara svårt annars. Jag själv skulle tycka det var lättare om jag fick träffa alla personligt. För mig handlar det oftast om att välja på magkänsla. Då jag följer magkänslan blir det alltid rätt.
Jag skulle välja mig själv!
Bloggabstinens har jag känt idag, huuu! Som tur är sover barnen nu, maken ligger i badet och laddar för Champions League och jag kan blogga med gott samvete.
Samvete. Detta dåliga samvete. Jag upplever att det är mest vi kvinnor som lider av det. Männen i min omgivning oroar sig mindre och verkar sällan ha dåligt samvete. Har dom samvete förresten? Skojar bara, klart dom har. Men inte för bagateller och små strunt verkar det som.
Jag lär mig mycket av min make. Att vara mer i nuet. Ta saker som dom kommer och NÄR dom kommer. Vara mer cool. Promota mig själv mer.
Ibland har dom allt lite att tillföra männen (…skämt igen)
Jag älskar kaffet ur denna kaffemaskin. Jag bjuds på detta kaffe när jag fixar naglarna. Och nu så har jag blivit kräsen, mitt vanliga bryggkaffe smakar inge gott längre. Det kanske beror på att jag förbereder mig för nyttigare kost och drar mig mer mot Raw Food. Men det kan också vara en längtan att ha denna i mitt kök. (lägger denna till min önskelista till tomten)
Kanske ska överraska Nogge och ge honom den i julklapp. Bättre att förekomma, eller?
Kommer ihåg en födelsedag då Nogge släpade hem värsta stora paketet till mig. Ivrig öppnade jag det. Där fanns ett Surround System!!!! Massa högtalar och sladdar som skulle upp i hela vårt vardagsrum. (Jag som gillar när det är lite undanplockat och inte så mycket prylar överallt) Till alla filmer vi så ofta ser (NOT). Och när vi väl ser någon film så somnar alltid jag.