Tänk om vi skulle mäta livet i vår förmåga att njuta och leva, istället för att vi mäta i karriärsteg, banksaldo och snabbaste distansen. Jagar vi inte fel saker här i livet? Om vi vänder på det, tills de sista dagarna i livet, vad skulle vi velat uppnått under en livstid. Kanske någon av oss ser visionen av något storstilat, minnesvärt och hedersamt. Men rent krasst så kommer de övervägande flesta av oss lämna tyst och stilla. Och efterlevas i minnet av några nära och kära. Minnas och talas om under någon generation (i bästa fall) för att sedan vara bortglömda.
Så det jag vill komma till är att jag lever för min egen skull. Jag har givits gåvan att leva och möjligheten att skapa det liv jag mår bra av. Och den finaste gåvan vi kan efterlämna våra barn är väl förmågan att njuta av livet så länge det varar, eller?
Missförstå mig rätt, jag lever givetvis också för mina barns skull. Men jag vill inte ge dom känslan av att mamma lever genom dom. Och att barnet har ansvar över mammas glädje och frid. Jag vill visa mina barn att jag har en relationen med livet, och ser livet som en gåva att njuta av. Att livet är min vän, min gåva, min glädje.
Du kan skapa det liv du älskar. Universums lag om attraktion är här, verksam för oss alla vare sig vi är medvetna om den eller inte, och du attraherar det du fokuserar på.
Jag har medvetet skapat Snigelmammelivet med barnen, just genom att jag fann ut min innersta önskan att vara en närvarande mamma som har tid till barnen. Det räckte så gott som så, att veta att det var det jag önskade… några månader senare gavs jag möjligheten att vara hemma med barnen och har så förblivit under många år.
Minns också när jag gick min coachutbildning och under utbildningstiden köpte mig en stilig Filofax i skinn just med syftet att boka in coachingklienter. Uttryckte min intention om att vara eftertraktad och fullbokad. Ett halvår senare var önskan uppfylld. Ps med fulltecknad agenda så insåg jag att intentionen var mig övermäktig och jag finjusterade min ansökan till Universum.
Nu attraherar jag in (mer) skönhet i mitt liv, just genom att jag var sann med min önskan om att känna mig belåten, snygg och sexig. Och lär mig att skönhet har inget med vare sig vikt eller utseende att göra – utan att det är en känsla. Känslan av skönhet den älskar jag, den eftersträvar jag i mitt förhållningssätt, min energi, mina kläder … jag ser skönhet i vårt hem, vår bil, våra resor, snigelmammelivet. Överallt. Min intention är ett liv i skönhet.
Nu letar jag efter en ny intention till mitt förtagande, jag letar efter det jag vill känna och skapa – den energi jag vill att företagandet ska ge mig. Jag vill växa och expandera och behöver lämna en tydlig beställning till universum. Hur den beställningen ska se ut håller jag på att forma just nu.
Vad vill du skapa i ditt liv?
Vad har du för drömmar?
Vad vill du känna och uppleva?
Hur kan du uttrycka dem tydligt till universum?
Uttryck dem som intentioner, min intention är ….
Om kvällarna när huset stillar sig och barnen kommit i säng så sätter jag mig gärna och skriver, kontemplerar och mediterar. Under kvällsmeditationen ikväll så kom dessa ord till mig
Det bästa sättet att visa din kropp att du älskar den,
är att njuta i och av den.
Samma sätt till livet.
Du visar att du älskar guds gåva – livet,
genom att njuta av det.
Din förmåga att njuta,
visar din förmåga att älska.
Och jag förstår att jag har en bit kvar till min kärlek till kroppen, det går fortfarande att lära och växa mer i självkärlek. Jag vill bli en professionell livsnjutare, men än är jag bara en rookie. Bara ett exempel, nyss så drack jag ett glas vatten och då kände jag hur vattnet svalkade mig medan jag drack det, hur det svalkade mig på insidan – det kändes så häftigt och jag njöt. Och jag förstår att det finns så oerhört mycket att njuta av i och genom våra kroppar. Det där vara bara några klunkar vatten, det finns en ocean av njutning (och alltså kärlek) oupptäckt i min kropp och mitt liv.
Min väg till självkärlek ….
Förut så tänkte jag att om jag bara ändrade mina tankar så ändrades mitt resultat. Men jag förstod snabbt att ändra tankarna inte var så lätt som jag önskat. Tankarna verkar leva ett eget liv. Och via Oneness så fann jag frid till mina tankar, de fick helt enkelt vara som de var, glada, deppiga, dömande, uppmuntrande … de fick komma och gå och jag lärde mig vara den som betraktar.
Likaså försökte jag göra mirror work dvs ställa mig framför spegeln och uttrycka självkärlek. Ge min kropp pepp, beröm och kärlek. Det funkade inte heller, jag blev bara mer missnöjd när jag stod framför spegeln.
Min väg till att tycka om mig själv kom genom min kärlek till ord och min förmåga att känna energi. Jag sökte ett ord (man kan ha flera) som fick mig i den energi (vibration/känsla/feeling) jag önskade mig. För mig började det med belåtenhet. Jag ville känna mig belåten med mig själv, min kropp och mitt liv. Och när jag nu bara tänker – belåten – så är jag där, jag är nöjd och tillfreds med mig själv och när jag går förbi spegeln så stannar jag ofta till och känner mig snygg.
Så om det är så att vi är här för att njuta av livet och njuta av oss själva – vad är det som hindrar dig från ditt välbefinnande?
Är det relationen, barnen, ekonomin, orken, hälsan, vikten, jobbet, orten, åldern, årstiden, grannen … vart har du lagt makten till ditt mående?
Jag har skyllt på allt detta, var det inte maken så var det barnen, och bara det blev sommar, eller när jag kom i jeansen, fann det rätta jobbet, fick tillbaka energin – då skulle jag må bra. Njuta. Blomma. Trivas med mig själv och livet igen.
Men det har faktiskt inget med yttre omständigheter att göra. Att må bra och njuta av livet är ett beslut. Ett beslut du tar. Och livet kan te sig precis som förut, låt det vara som det är, låt kroppen vara som den är – förändringen sker inte där, den sker inom dig. Välmåendet börjar genom att du väljer välmående.
Allt handlar om energi och det jag upplever så starkt just nu är energin och känslan i belåtenhet och frid. Och som jag skrivit om tidigare så har jag upplevt det förut b la under mina vistelser i Indien, men nu så är jag i den frekvensen mest hela tiden och om jag brusar ut så har oerhört lätt att tona in mig igen. Det är som en radiokanal och det verkar som jag funnit den exakta inställningen.
Mitt starka coachingsinne vill ju gärna planera och strukturera, vill veta vart jag ska och hur det ska gå till. Vill veta vad det ska bli av mig när jag blir stor. Men här i den här frekvensen så känns det sekundärt, jag tror faktist att om jag bara stannar i den här energin så kommer livet mig till mötes. Här är jag i stark kontakt med min själ och den attrahera automatiskt in det jag behöver till mig och mitt liv. Och även om jag skulle ha fel med den där attraktionsdelen så spelar det igen roll för när jag i kontakt med min själ så mår jag prima, och känner mig tillfreds med mig själv och mitt liv. Vad mer kan jag önska än att njuta av det liv jag har.
Identify your soul, not your role.
Ram Dass
Jag har min grundtro till Gud, att någonting stort och kärleksfullt råder. En kraft som skapat mig, dig, jorden och galaxer. Livet är skapat i ren magi, så är det ju verkligen. Och trots att jag förstår att det är just så – magiskt – så hamnar jag ändå lätt i tvivel. Och när tvivel kryper under mitt skinn så tror jag ofta att lösningen ligger i att ta kontroll. Fast jag vid närmre eftertanke vet att tvivel motas med tillit. Tillit till att Gud råder och att allt är omhändertaget. Att jag är omhändertagen och att även lilla jag och mitt enkla liv ingår i en gudomlig plan.
Ikväll hänger jag min meditation åt att stilla betrakta vart jag håller kontroll (och alltså rädsla) och ber Gud om hjälp att släppa taget om min kontroll och lämna över allt till den gudomliga planen, planen som jag sällan ser men vill vandra i tillit. Den gudomliga planen som jag vet vill mig väl.
Musik till meditationen;
Det känns helt magiskt i min kropp och jag tror välbefinnandet kommer utav att jag gav upp kampen med kroppen. Stressen jag så länge utsatt den för med negativa tankar om att den inte är perfekt och inte bra nog. De missnöjestankarna har jag slutat ägna mig åt och istället tonat i mina feelings på belåtenhet.
Den magiska känsla jag nu upplever är som den man känner under, eller iallafall efter ett yogapass, känslan av frid och harmoni. Du vet känslan … när ett leende smyger sig fram. Man känner sig så chill, mysig och fantastisk – som ett med alltet. Den känslan känner jag nu. Den känslan kan jag tona in på nu, helt utan yoga och meditation. Mitt i surret av en stor familj, så kan jag komma i feeling. Frid.
Och jag märker hur omgivningen (surret i en stor familj) påverkas av min frid. Och jag förstår att jag är i zenmood, in the vortex, in the zone, blissmood – och utifrån denna energi skapar jag min verklighet, för här är jag sannerligen i kontakt med universum.
Och jag tackar kroppen, för den är nyckeln in i välbefinnandet. Utan kroppen kan jag inte registrera känslan av frid och välbefinnANDE. Den är min kompass på när jag är ur kurs och in the zone. Så tacksam för att jag släppt min kamp till kroppen och insett att den är gåva.
Jag vill lära mig släppa taget och inte bara till vardagen och livet i stort och smått utan även släppa taget till min kropp. I den mening att jag länge försökt utöva kontroll över den. Jag vill verkligen låta den leva i frid. Några kilon hit eller dit spelar ingen roll. Det är hur jag ser på den, hur jag dömer och granskar som förminskar dess värde, inte vågen.
Jag vill leva fridfullt och skönt. Ha ett bra liv, där jag trivs med de mina, det jag arbetar med, den jag är och med min boning – kroppen. Ett liv där jag slappnar av och förmår njuta av det livet ger men också slappnar av och njuter i kroppen.
Min kropp är magisk, den är ett skimrande energifält och när jag stillar mig så känner jag hur det glittrar in i minsta cell. Helt fantastisk är den! Och den är självgående och självläkande. Den är klok och vis. Den visar mig mina behov. Och den vill mig alltid väl.
Så sorgligt att jag sett den som en fiende och inte förstått att den är min bästa vän.
Dear body,
my intention is to relax within you and to trust your divine wisdom.
Amen