Personligt
Yogadag
12 april
Livsenergi och glädje
Välkommen till en dag med Yoga och meditation i syfte att öppna upp Din livsenergi och glädje. Då Yogan är mjuk och enkel behöver Du ingen förkunskap i Yoga, utan enbart en önskan att ge Dig själv en dag av närvaro med Din kropp och Ditt inre. Vi möts tillsammans över en kopp thé klockan 09.00, för att sedan ägna dagen åt yoga, meditation och reflektion med paus för god lunch. Känn Dig varmt välkommen till en vacker dag.
Plats
Kolbäcks Gästgivaregård
När
Lördag 12 april kl 9-16
Kostnad
550 kr inkl lunch och fika
Anmälan
Senast 7 april
info@kolbacksgastgivaregard.com, 0220-40360
Boende
Önskar Du förlänga upplevelsen så kan du bo kvar på Kolbäcks Gästgivaregård. Vid bokning uppge Yoga Workshop och Du får 10% rabatt på priset.
Låter mig ledas
Det är så spännande livet. Jag väljer medvetet varje dag nu att släppa taget om mina egna tankar om framtiden, kontrollbehovet och önskan att veta. Ber om att få gå i tillit – med varje steg. Jag vill inte veta. Massor av gånger, år efter år, har jag försökt planera och styra upp livet. Lilla jag, arrangera livskraften. Hur ska jag någonsin kunna skapa livet, ändå vet jag att jag är både skapelsen och skaparen men så fort jag vill skapa och styra upp livsvägen så vet jag också att jag begränsar mig i mitt lilla jag och låser fast inte bara stegen utan även livskraften. Den är fri och böljande, så som jag. Livet skapar sig själv, i all tid, oavsett om jag lever i den här kroppen eller inte så skapar livet sig självt om och om igen… varje dag. Så varför engagera mitt lilla sinne (ego) med att försöka mig på något som jag inte klarar av. Mycket hellre följer jag med i den svävande och böljande livsenergin och låter den leda mig. Hur som det än är så tog den mig hit, in i den här kroppen och till det här livet. Och själva livsenergin lär föra mig vidare sen också, när det här livet är slut. Och tills dess vill jag leva var dag, öppen och nyfiken med full av förväntning på vad livet vill ge mig och vart stegen för mig.
Jag ställer mig frågan som Simran Singh gav mig: What is the moment asking for? Om jag frågar mig, vad vill livet visa mig, vad vill nuet, så vet jag vad jag ska göra. Livet blir så mycket mycket mer spännande om jag vägleds än om jag stångas och envisas med vart jag ska. Jag är säker på att livet har större och underbarare livsplan för mig än jag någonsin skulle kunna fantisera ihop själv. Jag litar på livet. Jag litar på Gud. Livet vill gott. Efter mer än 40 år i eget sinnesförvar så vet jag att jag inte alls alla gånger är att lita på, jag förvillar mig ofta och trasslar knut på mig själv. Snubblar på samma målsnöre liksom. Men livet lyfter mig bortom knutar och trassel, visar mig glädjen och meningen med mitt liv. Jag ser vägen så fort jag släpper kartan i mina egna händer. Jag ser, ett steg i taget. Där går jag nu… och det är den mest spännande av vandring jag någonsin gått – vandringen i tillit.
Blessing
Giving
The secret of living is giving
Kan just det som Du själv behöver och önskar ges till någon annan? Genom att ge så får Du. Fundera om det Du är i behov av kan ges av Dig till någon annan.
Känner Du Dig ensam, kan Du ge närvaro till någon annan. Önskar Du att någon ser Dig och lyssnar till Dig, fråga Dig vem Du kan se och lyssna till. Känner Du sorg, finns det någon med sorg vars sida Du kan finnas vid. Är Du i behov av materiellt stöd, finns det något Du kan skänka andra. Önskar Du att känna Dig älskad, se vem Du kan dela Din kärlek med.
Vi öppnar inte bara hjärtat till varandra i mötet med andra, utan till hela universum. Hela livet är en gåva och just genom givandet så skänks Du själv Dina gåvor. Genom att ge av det Du har så öppnas hjärtat och välmåendet tillåts strömma och skänka frid.
Savita
Döden inpå
Semesterlunken öppnade upp min sorg. Tårarna har flödat mycket och ofta. Det har inte känts tungt utan naturligt. Även om längtan efter mamma är med mig var dag så känns det som hon är kvar – är alldeles intill mig när jag sörjer. Men sörjer det gör jag.
Fick tips här på bloggen att läsa boken Döden är livsviktig för ett tag sedan, den är skriven av psykologen och sorgebearbetaren Elisabeth Kübler-Ross och handlar om hennes möten med döden. Så fantastiskt vacker bok, skriven med kärlek till livet och döden. Och hon hjälpte mig att förstå skillnaden mellan sorgearbete och sorg. För mig känns det som sorgearbetet gjorde jag innan mamma dog och nu flödar sorgen. Jag är inte rädd för att sörja, det är som det ska, jag stannar med det som är – samtidigt som jag ber bara om hjälp att ta mig ur och visas tillbaka till ljuset och glädjen igen när jag är klar. Men tills dess stannar jag med det som är.
Jag vill verkligen, verkligen rekommendera boken om du just nu möter döden. I all synnerhet om den knackat på men ännu inte blivit definitiv. Läs den om du själv är döende eller har någon i din närhet som du följer till döden. Den är vacker och den ger insikter och hopp. Hopp om att hantera livet i mötet med döden och tiden efter och hopp om livet på andra sidan.
Och som av en händelse fick jag återigen information om kursen Lic. Sorghanteringsinstruktör – Practitioner som går av stapeln i Göteborg i slutet av mars, så igår bestämde jag mig för att gå kursen. Möta min egen sorg och min egen läkning… och med intentionen att möta andras sorg en dag.
Heart of gratitude
Ang Sang Wahe Guru
The dynamic, loving energy of the Infinite Source of All is dancing within my every cell, and is present in my every limb. My individual consciousness merges with the Universal consciousness.
Den här vackra meditationen med Mirabai Ceiba gjorde jag idag och har som intention att fortsätta att göra den dagligen ett tag… här finner du mer information och inspiration – Spirit Voyage
Deeksha på distans
Torsdag 6 mars 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan, alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta.
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Hemma
Hemma i mig själv.
Hemma var dag.
Savita
Goa Indien
Det är verkligen goa Indien! Jag fortsätter att förundras (i mitt sinne/ego) hur jag verkligen kan älska det här landet så mycket, vet inte vad det är för när jag ser mig omkring så är det rörigt, rökigt (de eldar högar av sopor här och där), smutsigt, skräpigt och ett evigt tutande på alla fordon mitt i trafikkaoset och myllret av människor – jag ser och förundras men känslan är total kärlek, hjärtat öppnar sig och slår ut som väldoftande Farangipani – i Indien känner jag mig hemma.
Det är människorna, landet och kulturen mitt hjärta klappar extra för. Jag älskar människorna här, möter så mycket värme och vänlighet i deras ögon… och glädje. Människorna i Indien är glada och trevliga.
Just den här resan har handlat om människor och relationer. Vi i vår familj har vi kommit varann närmare igen, så som vi gör när vi har lediga dagar tillsammans, det känns gott i mammahjärtat att få boosta upp familjenärvaron. Vi lärde också känna en underbar familj i Candolim, vi tog med deras barn en dag till vattenparken, det var fantastiskt att se mötet våra och deras barn emellan. Det var med sorg i hjärtat vi skildes åt när vi for hem, men med adresserna utbytta ska vi brevväxla.
Barnhemmet ASRO som vi skulle besöka för att skänka kläderna till visade sig ligga två timmar bilresa från där vi bodde. Så vi bad en taxichaufför som vi lärde känna att köra oss till ett annat barnhem i närheten men just den dagen vi gick till honom med våra väskor för att få skjuts till barnhemmet så var han på annan körning hela dagen. Då bad vi en annan chaufför att skjutsa oss till ett barnhem i Calangute. Han släppte av oss vid ett dagcenter visade det sig, en skola som heter Inspiring Light och ingår i Educators Trust India. Det är ett fantastiskt ställe, de har tre skolor (dagcenter) i Goa och varje morgon åker de runt med en buss och hämtar upp barnen i slummen. Barn som har föräldrar men vars föräldrar jobbar eller tigger på dagarna och barnen lämnas ensamma i slummen. Deras hem är bara enkla slitna vindskydd. De lever otroligt fattigt. De här barnen skjutas sedan till dagcentren och får frukost och undervisning, b la engelska och lunch. På eftermiddagen skjutas de tillbaka igen för att hämtas nästa morgon. Barnen tas även om hand hälsomässigt, tvättas och plåstras om. De tar dem till läkaren och tandläkaren vid behov. En av dagarna då vi var dit hade tre av barnen varit till tandläkaren. Det jobbade bland annat en engelsk lärarinna där som volontär, hon hade kommit dit i november efter sin pension för att jobba två månader, men hon hade förlängt det till tre, fyra.. till fem månader.
Jag kan verkligen rekommendera deras verksamhet för någon som vill jobba som volontär (från 14 dagar till hur länge man själv önskar), de har alla möjliga behov och de anpassar volontärarbetet efter ens egna egenskapar och kunskaper. Via hemsidan kan man även donera pengar till verksamheten. Vi skänkte kläder och skor som vi tagit med hemifrån och det blev väldigt uppskattat, behovet är stort, de är som sagt väldigt fattiga och har knappt egna kläder.
Mest var våra dagar lata i solen och svalkande i poolen eller havet. Goa har ljuvliga ständer. Men vi åkte även på flodtur och Krokodilsafari och fann en 2,5 meters bjässe bara någon meter ifrån båten. Du kan se hans iakttagande öga här nedan.
Familjen var nöjda efter våra två veckor i Goa, själv hade jag gärna stannat några veckor till. Men men, jag har en känsla av att vi kommer återvända en dag…
Our journey
Destination Indien
Veckan har varit fantastiskt fin. Jag har tackvare min intention lyckats vara lugn och närvarande trots intensiva dagar, vare sig stressat upp mig inombords eller i det yttre. Känner mig förankrad i mig, mitt högre jag, precis så som jag brukar känna under semesterdagar i paradiset har jag känt hela veckan inför resan – så tacksam. Mitt mantra (affirmation) som jag påmint mig om dagligen är: Jag tillåter mig att slappna av.
Nu är det färdigpackat, ska bara lyckats låsa storkofferten som är full av kläder och skor till barnhemmet ASRO (Orphanage in Goa for HIV Kids) som vi ska besöka. Fick tipset på Facebook som sade ”Det sys kläder i Indien. Handlar man där kommer det in pengar i systemet istället för att svenska kläder för svenskt klimat skall flygfraktas” och jag håller med kommentatorn men för mig handlar det om mer. Jag vill ge till barnen i Indien men jag vill också ge en större världsbild till mina barn. Vi har sådan överkonsumtion, går något sönder eller kläderna är för små så har vi möjlighet att köpa nytt, bara så där, och det urväxta och/eller omoderna har redan tappat sitt värde i våra ögon. Jag har länge velat att mina barn ska få ge, utav det de har, och upptäcka att det sätter stort värde för någon annan. Det handlar om att öppna våra (i min familj) hjärtan mer, livet är långt och jag vill gärna fortsätta längs livsvägen med hållplatser som just öppnar hjärtat och sinnet för det goda och stora i livet – ett öppet hjärta värdesätta även det lilla.
Så här bär vi iväg till Indien med en enkel packning till oss själv, som gjord för avslappnade dagar i det färgsprackande landet och en storkoffert till barnen, givetvis med kläder för deras klimat.
Bloggen tar paus, kanske gör jag en blixtvisit någon dag men annars delar jag med glädje om vår resa och besöket på barnhemmet när vi är tillbaka.
Är du intresserad av att delta på Yoga för viktminskning så kan du maila mig din anmälan, likaså finns det 2 platser kvar till Oneness Awakeninghelgen 15-16 mars.
Namaste Savita