Personligt
The path
Framgångsmala
Som en extra gåva så här på Alla Hjärtans Dag kom mitt mala (meditationshalsband) från Renée Breig idag.
Det är så ljuvligt vackert!
Nu ska jag meditera och chanta framgångsmantrat
Om namo mahashaabri shakti I
Mam arisht nivaraya nivaraya
Mam ‘amuk’ karya siddh
Kuru kuru swaha
मम अरिष्टं निवारय निवारय
मम ’अमुक’ कार्य सिद्धं
कुरु कुरु स्वाहा ll
Inre skönhet
Jag såg det i ögonen på andra, jag såg en attraktion som speglades i ögonen på dessa människor, som en gnista av ljus som sade: Jag älskar mig själv. För mig var det tydligt att det var en energi som lyste i deras ögon till skillnad från i mina. Jag såg den hos henne, henne, henne, honom mfl, såg att de såg sig själva annorlunda än jag gjorde, de syntes i deras ögon och deras kroppsrörelser.
Jag förstod att jag var vacker, att jag var skapad till skönhet – men jag kände det inte. Till skillnad från dem så stannade min kunskap vid just kunskap medans de hade funnit det, för dem var det en vetskap, en sanning – de ägde sin skönhet medans jag fortfarande letade efter min.
Det räcker med att se ett barn spegla sig, så syns denna knowing av sin skönhet. Det sänder ut sin utstrålning och de tar själva emot den – i sin spegelbild. De äger sin skönhet. De vet.
Tyvärr försvinner denna vetskap med åren, vissa bär det med sig upp i tio-tolvårsåldern men få har den kvar när de blir vuxna.
Vi föds alla med denna knowing, som gör att vi äger vår skönhet. Vi inte bara ser vårt ljus – vi är ljus.
Det misstaget vi så många gör är att vi söker oss själva genom andra och försöker vi få bekräftat ifrån dem det vi tappat bort inom oss själva.
Vi finner det inte genom att söka eftersom vi har det redan. Istället så kan det hjälpa att skala av allt det som inte är denna knowing. Genom åren har vi byggt på värderingar, föreställningar, tankar, egenskaper som alla döljer skönheten (ljuset) inom oss. Genom att skala av så finner vi det vi längtar efter – kärleken till oss själva. När vi älskar oss själva, så älskar vi livet. Inte förrens då kan vi tillfullo älska det livet vi lever.
Var glad då du ser denna knowing i andra, ser att de vet och äger sin skönhet och kärleken till själva. Var glad och tacksam, för kan du se det i deras ögon så vet du att det finns inom dig – allt du ser är en reflektion av ditt inre.
Obunden
Att vara obunden kan inte praktiseras, det måste hända dig.
Sri Amma Bhagavan
Så mycket bundenhet som funnits i min kropp och i mitt sinne. Bunden till begär efter godis, mat, kaffe. Bunden till avundsjuka, svartsjuka, ångest, rädsla. Bunden till arbete och förpliktelser. Bunden till mina egna föreställningar, kontroll och värderingar. Bunden. Bunden. Bunden. Som ett evigt maskineri fullmatat med tyckande, tänkande, görande… så evinnerligt uttröttande att leva fastankrad i maskineriet.
Alla gånger jag kämpat förgäves med att ta mig loss, insett att ju mer motstånd och förakt jag bygger upp mot maskineriet ju mer kittar jag fast.
Maktlös. Helt maktlös.
Det som fått mig att frigöras är acceptansen och insikten att jag sitter fast och inte kan göra något som helst åt det. I den stunden jag ger efter och kapitulerar inför min maktlöshet så transformeras jag… någonting händer, jag blir fri.
Avslappning – i nuet
Mitt i nuet
Det finns inget lidande i nuet. Jag vet och förstår, att i mitt nu kan inget lidande existera. Bara och endast om och när jag själv inte är där… i nuet alltså så sveper lidandet in. Oron över morgon, spänning inför mötet på eftermiddagen, sorgen över svunna tider och människor som lämnat, saker jag skulle gjort annorlunda, saker jag vill göra sen… allt är hämtat ur sinnet. Sinnet växlar mellan, dåtid och framtid. Alltid före eller efter. Alltid någon annanstans.
I nuet vibrerar själen. Livet självt. Inte bara mitt liv och min själ, utan hela skapelsen. I nuet finns bara varandet. Det vilsamma varandet. Det kan såklart innehålla handling men inget görande. Jag diskar, jag är där helt och fullt i min handling… i stunden, med det jag gör – jag är där. Jag är med mitt varande med barnen, inte mitt görande. Jag är där med mitt varande i mötet med andra, inte med gamla spörsmål och hemliga agendor, bara där med den som är. Som den är just nu.
Det är inte alltid alldeles lätt att värja sig när sinnet kämpar med sin dragkamp att rucka mig ur nuet, men det går. Jag påminner mig ofta om att här och nu är det bra. Det kan räcka med att fråga mig själv, hur känns det att glädjas i mitt nu?
Soulwalk
Det har gått några månader nu, då jag varje kväll sagt till Nogge att i morgonbitti går jag ut och går innan du åker till jobbet. Och varenda morgon har jag vaknat vid fem, kisat på klockan och slumrat om. Minns hur det var förr, då jag så gott som varje morgon knatade iväg innan familjen vaknat, men det var några år sedan jag var i mitt walkflow.
Men så plötsligt infinner sig någon energi så i söndagskväll lägger jag till och med iordning kläderna, så det skulle vara att bara hoppa i och ge sig iväg på måndagsmorgon… men inte då, jag låg kvar.
Och så äntligen händer det, jag trotsar sinnets morgongegga som säger ligg kvar och lyssnar in kroppens sprittande energi och ger mig iväg, både igår morse och idag.
Det är ju så härligt med morgonpromenader, eller gryningspromenader är det väl snarare för mig, det är bara jag och de vilda djuren som tycks vakna där vid fem. Om någon månad vaknar solen också.
Jag använder promenaderna till att prata med Gud. Ja, jag pratar högt och med mig själv, det gudomliga inom, det gudomliga i Livet – den djupa källan. Jag pratar och fyller mig med positiva tankar och känslor vartefter stegen slingrar sig fram. Det gör mig gott, vitaliserar kroppen, tystnar sinnet och får själen att sjunga. Love it!
Walk and talk with God
Förutom att promenaderna väcks till liv så har jag också blivit smått förtjust i Tabataträning, bara 4 min lång.
Ingen uppkoppling
Tekniken blir hemma när vi åker till Indien, vi har bestämt oss resa utan att vara uppkopplade. Semestern är för att stärka banden med varandra, vara tillsammans och umgås utan distraktion. Beslutet tog emot både för mig och herrarna i familjen, de hade hoppats att via WiFi se OS-Hockeyn och för min egen del så vill jag gärna ha med datorn för att kunna blogga och ifall inspirationen flödar fram kunna skriva på mina böcker.
Men förutom dessa sinnets önskningar så är det ju självfallet att semestern ges mer närvaro och gemenskap utan teknik. Själen behöver sitt – varande – och som jag ser det så mår vi människor oftast bäst när vi tillåts bara vara med varandra, utan att prestera och göra… utan att stimuleras (fly) med annat.
Så med det bestämt så har jag nu ett skrivflow, eller snarare eld i baken, att skriva lite till på böckerna. Skriva av mig. Och för säkerhetsskull ska jag köpa med mig en (kanske två) anteckningsbok, man vet ju som sagt aldrig när skrivlusten knackar på.
Men hur begeistrad jag än är i mitt skrivande och läsande och hur gärna jag än segar vid Facebook så är det ändå en distraktion ifrån det viktigaste av allt. För livet är nu och här… med dem man har kär.
Lyckan är det som bor i nuet
när vi tar oss tid att känna det.
Sanna Ehdin
Närvaroblick
Det drar ihop sig inför Indienresan, om en vecka är hela familjen i Goa. Jag önskar alltid att inte allt ska hopa sig på slutet men ändå sitter jag nu här med en fullspäckad vecka framför mig. Jag vet att allt sker i mitt sinne, det är där packningslistor, bockaavinförresanlistor, utvecklingssamtal, möten och fix rullar förbi i en rasande fart. Men någonstans där bortom så görs en annan del av mig mig medveten om att det finns ingen tid. Allt är omhändertaget och allt är bra. Det finns ingen stress. Det är alltså där i mitt andra medvetande det inte finns någon stress och ingen tid – där är allt bra. Och så länge jag upplever veckan (livet) från sinnets medvetenhet så stressar jag vidare med andan i halsen men skiftar jag fokus så upplever jag harmoni.
Så jag bestämmer mig för att byta fokus. Jag ska inte hålla andan tills jag slår ner rumpan i flygplansstolen, räknat in alla barnen och öppnar blicken med närvaro – nej, närvaroblicken slår upp idag samtidigt med mitt andetag.
Du skapar din egen verklighet; ingen kan klandras för detta.
Sri Amma Bhagavan
Det gudomliga
Du behöver inte söka någonstans efter Gud. Allt du behöver göra är att titta på ditt eget liv och du skulle se Honom. Genom hela ditt liv har en Gudomlig hand hjälpt och väglett dig. Du är bara inte medveten om det. Om du skulle kontemplera på ditt liv, skulle du upptäcka en högre intelligens, en högre energi, som har varit där med dig hela tiden. När du ser denna sanning, upptäcker du närvaron av Gud i ditt liv.
Sri Amma Bhagavan