Personligt
Inget jag planerat
Det går tider då jag planerar och strukturerar, försöker få nån sorts kontroll som jag skrivit om tidigare. Jag vill veta vägval, yrken, boplatser, framtidsutsikter … jag vill veta!
Men när jag ser tillbaka så är det många gånger det bästa i mitt liv bara givits till mig, helt utan min vetskap. Ta mitt skrivande till exempel, det var inget, absolut inget jag varken förutsåg eller drömde om, men så en dag (för ca 15 år sedan) bad min dåvarande chef (och nuvarande bästa vän) mig att skriva ledarorden till vårt Kupolen Magasin då jag jobbade som centrumledare på Kuplen. Det var genom att skriva dessa ledarsidor varje månad som jag upptäckte att jag kunde skriva, att jag hade gåvan och ordet, och att människor uppskattade det jag skrev. Nu fullkomligt älskar jag mitt skrivande, jag känner mig passionerad och förälskad i att skriva.
Med yogan samma sak, jag såg den knappt komma, det var inget jag sökte eller så utan mer en ”grej” till att börja med. En grej att prova på. Och nu 14 år senare är jag så hemma och trygg i yogan. Och jag är den tacksam, den ger mig så fina gåvor och sidovinster. Men som sagt, inget jag planerade eller strävade efter att bli yogalärare.
Nu känner jag nått liknande med mina texter att älska och njuta av kroppen och oss själva. Jag vet inte hur det hände, men någonting stort är satt i rullning och jag försöker göra mitt bästa att ta emot text, efter text som kommer till mig dagligen. Det bara flödar. Jag känner mig så hemma i mig själv när jag förmedlar detta, det känns som en gåva och en kallelse. Och jag ser med förtjusning på dess fortsatta resa.
Det jag vill påminna mig själv om och inspirera till genom detta inlägg är att släppa taget och ta emot vad livet bjuder på. Det kanske är (som jag tror) en gudomlig plan med allting – som vet precis vad vi både behöver och får mest glädje. Låt oss alla få förmågan att ta emot det livet vill ge oss.
Skam kring mat
Jag märker hur skammen över hur min kropp ser ut blir mindre och mindre. Trots att jag väger mer än jag någonsin gjort innan så känner jag mig belåten, fridfull och snygg i min kropp. Det är en sån härlig känsla att tycka om kroppen! Jag har som mål att komma till att jag fullkomligt älskar den och faktiskt blir förälskad i den, jag börjar känna dom vibbarna till mig själv. Wow, tänk att få bli kär i sig själv!
Däremot har jag svårare att släppa tankar om skam och skuld när jag äter. Nu äter jag när jag vill äta och vad jag vill äta, men ändå så ligger skulden där och lurar. Tankar om att jag borde hålla igen, skärpa mig. Tankar som vill locka mig in i någon diet och kontroll. Egot vill verkligen ta kontroll över maten märker jag.
Jag låter mig inte lockas dit, jag vill inte in i någon matfålla (borde stå fälla) igen, jag vill vara fri. Men som sagt tankarna – de fortsätter jag mig.
Har inte kommit till någon lösning där än, men vet att den kommer ges mig. Känner mig gudomligt vägledd och omhändertagen i min ”älska mig själv-resa” så jag förstår att även skuld och skam kring mat kommer försvinna. För när vi älskar oss själva fullt ut så känner vi ingen skam eller skuld över våra kroppar, hur de ser ut eller det faktum att vi äter. När vi älskar oss själva så gör vi det villkorslöst, utan förpliktelser. Jag behöver inte vara på ett visst sätt, ha en viss vikt eller storlek för att älska mig själv – kärlek är kärlek. Den är villkorslös. Punkt.
Unna mig
Nog måste det vara lite svenskt och mellanmjölk över att unna sig saker. Vi ska liksom vara förtjänta av vår njutning. Den ska helst komma till genom blod, svett och tårar för att avsmakas bäst – njutningen. ”Jag unnar mig” och ”Du förtjänar detta” säger vi, orden som ska ge oss tillåtelse till det där lilla extra.
Jag tror inte på det lilla extra, lägg dig på gräsmattan en klar sommarnatt och se ut över den magiska stjärnhimlen, inget litet extra… utan stordåd. Se på mars och vår egen måne, kalt och avskalat och så se hur jordklotet prunkar över i sin skönhet … stordåd.
Vi har fått gåvan av liv, på den mest magiska plats människan skådat – jorden. Och vi räds döden mer än vi njuter av livet. Vi är tryggare i vår egen skugga än i vår skönhet och härlighet. Vi pratar lågmält istället för att tjohoa ut vår glädje. Vi håller igen, som om vi sparar oss till något lämpligare tillfälle.
Det är inget fel i att unna dig, jag vill bara säga att du behöver ingen ursäkt eller förklaring för att ta för dig av livets goda – du kan göra det bara av den anledningen att du älskar det. Livet är till för att älskas. Levas. Njutas av.
Kontrollbehov
Kontrollbehov, vad är det egentligen för behov vi uttrycker när vi söker kontroll. Söker kontrollera oss själva, maten vi äter, andra människor, ordning på jobbet … kan det vara så att kontrollbehov egentligen är vårt sätt att söka skapa trygghet och att det då egentligen är trygghet (inte kontroll) som är behovet.
När jag ser till mig själv och mitt liv och de gånger jag faller in i kontroll (vilket är ett av kännetecknen för medberoende för övrigt) är jag ofta i ett skede av otrygghet, kanske känner mig otrygg med en viss persons beteende, otrygg i jobbet, med ekonomin, framtiden, otrygg med mina egna känslor. Och kanske där ser den enda lösningen till min otrygghet är att skapa kontroll.
Tänker att det blir en falsk trygghet när jag söker skapa trygghet i (alltså genom att kontrollera) ekonomin, jobbet, dieten, träningen, relationen … mig själv.
När jag är på en bra plats i mig själv vilar min trygghet i min tro att någonting större råder, som har en gudomlig plan med mig och mitt liv, och som vill mig väl. Och när jag stillar mig, saktar ner och tystnar kan jag känna den närvaron, av min själ/gud/universum – och där känns det tryggt på riktigt. Det är en trygghet som inte är flyktig utan stannar kvar med mig genom livet, hela livet och även in i nästa fas.
Detta inlägg skrivs med inspiration från en vän och tankar som kom upp i ett samtal vi hade.
Tillåtelse
För mig är det som att jag väntat på att någon ska ge mig tillåtelse till livet. Tillåtelse att säga ja, tillåtelse att säga nej, tillåtelse att njuta och tillåtelse att ta för mig och lysa.
Jag börjar tydligt se att jag väntat på denna tillåtelse från någon. Att denna någon ska säga till mig att det är okey, stick iväg och ha skoj nu, ta inte livet så allvarligt, njut och ta för dig. Njut och var du, var så mycket du som bara du kan. Världen behöver dig. Du behöver dig.
När jag nu tränar mig att omfamna orden – jag tillåter – så händer nått, jag blir den som tillåter mig själv att vara som jag är. Framför allt vara mer av den jag är. Slut gömma, förminska eller ursäkta mig. Jag tillåter mig själv att gå ut, leva, ta för mig och njuta av bara den enkla anledningen att jag älskar det. Njuta av mig själv, min kropp, min personlighet, mina val och mitt liv.
Jag tror det är dags att kliva ur skuggan och in i ljuset nu alla vänner, om du inte gjort det redan så hoppas jag du inspireras att ge dig själv tillåtelse att vara så himla härlig som bara du kan.
Andliga vättern
Vi drog på campingsemester och började i Göteborg eftersom Oscar spelade Gothia Cup. Sen åkte vi på tips ifrån vänner upp till Hjo och fina Hjo Camping där vi fick oss en husvagnsplats alldeles vid Vättern. Vill verkligen rekommendera Hjo som turistmål, det är så så mysigt där.
Jag kände lugnet omfamna mig helt, och när jag såg ut över Vättern kände jag samma starka energier som vid Siljan. Det är nått magiskt över dessa sjöar. Och jag blev påmind om att det är så här det ska (eller iaf kan) kännas, så här ljust, eteriskt och andligt. I love it!
På väg hem så skulle vi stanna till i Askersund för att äta lunch, och när vi for genom stan så såg jag en Kristallbutik och bara kände att här måste jag in. Så jag hoppade ur nästan i farten och övriga i familjen åkte vidare för att leta lämplig parkering med husvagn på släp. Inne i butiken möttes jag av Eva som var så genomhärlig, också så där ljus och andlig som jag upplevt Vättern, och hon visade mig sitt rum där hon tar emot för sittningar och seanser och energin var så stark så jag fick rysningar över hela kroppen.
Åter hemma så är jag så tacksam för denna semestertur som gav så fina stunder med familjen men också tacksam för att jag känner mig påfylld energimässigt. Påfylld och inspirerad att arbeta mer med energier (igen).
Skuld och skam
Matad med skuld och skam.
Oj, vad jag matat mig själv med skuld och skam när jag ätit. Sällan har jag njutit till fullo, oftast strösslat måltiden med känslan av skuld. Att svälja ner skuld och skam, måltid efter måltid, dag efter dag, det bara måste vara förgiftande för kroppen. Undrar om inte det ger kroppen mer att processa negativa tankar än den mat man just ätit.
Att träna mig i att tycka om kroppen är en sak. Men att träna mig att acceptera det jag äter är en annan. Jag förstår allt om hälsa, att socker orsakar fetma och transfetter är cancerframkallande men jag vill inte gå in där nå mer, i äta-rätt/äta-fel-fällan. Det är precis den som ger mig skuld och skam.
Där jag är nu i min ”vara belåten över mig själv-resa” så handlar det om tillåtelse. Tillåta min kropp att se ut som den gör, tillåta mig själv vara som jag är, tillåta mig att känna mig belåten, tillåta mig att känna mig snygg, tillåta mig att äta det jag äter. Tillåta mig att bara va, helt enkelt.
Jag har nog alltid fängslat in mig själv med skuld och skam i många av livets avseenden, det är så härligt nu att glänta på den dörren och se friheten på andra sidan, friheten i att vara som jag är. Vara jag.
Love my body
It’s not a matter of why I should love my body … it’s a question of why not?
Såg att Allison Kimmey skrivit detta på sitt Instagram idag och det fick mig att tänka till ännu djupare. Det är så sorgligt att jag letat fel på min kropp under alla år, och alltid tyckt mig finna något som inte är bra nog; vikt, längd, hårkvalite, rynkor, blemmor, ärr … Stackars kropp. Tänk att ständigt bli utsatt för detta dömande, nedlåtande, nedvärderande. Hemskt!
Kroppen är som den är. Den gör sitt allra allra bästa för att göra mig tillfreds och nöjd. Den försöker omedelbart återställa balans och hälsa då jag varit sjuk eller ansträngt mig för mycket. Den signalerar mina grundläggande behov av mat, vatten, sömn, gemenskap och aktivitet. Den vill mig väl. Så väl. Den är min ständige följeslagare genom detta liv, och min enda livslånga relation.
Självklart ska jag ge den all min kärlek. Den förtjänar min vänlighet, förståelse, empati och tacksamhet. Oerhört med tacksamhet förtjänar den.
Att älska kroppen är ingen förälskelse som drabbar mig, det är ett val och ett beslut jag gör. Jag väljer att känna mig belåten och tillfreds. Att acceptera min kropp som den är – det är en kärleksfull handling. Jag kommer till ro med min kropp. Friden infinner sig, kärleken sprider sig. Att älska kroppen är ett val och ett beslut jag tar.
word
Vilka är dina ord?
Jag har som jag skrivit tidigare fokuserat på fel ord, tex smal när det gäller att bli tillfreds med kroppen och känna mig snygg. Att byta ut smal till belåtenhet gjorde min vändning. Lika så är det med ekonomi och pengar, att attrahera till mig mer pengar har svagare vibration än att attrahera till mig livsstil a’la dolce vita.
Jag försöker hålla koll på vilka ord som höjer min energi och stämmer med min passion och innersta önskan. Några av dem är;
Belåten, skönhet, liv i skönhet, snigelmamma, la dolce vita, framgång, frid, eterisk, snygg, tillfreds, välstånd …
Vet jag vilka ord som ger resonans med mitt innersta så är det mycket lättare att få till rätt affirmation. Tex använde jag under lång tid affirmationen: Jag lever det liv jag vill leva, jag lever la dolce vita. Samt har jag genom Snigelmamma attraherat in oerhört mycket tid och närvaro med mina barn.
Jag märker hur stor skillnad det blir för mig när jag använder rätt ord, så jag ska sätta mig och meditera och kontemplera över mina innersta önskningar, och utforma nya affirmationer som stämmer med där jag är nu i livet och vad jag vill skapa (attrahera).
Belåten
Jag tog ett beslut den dagen att bejaka skönhet. Att vara smal som jag så länge eftersträvat var inte det jag egentligen sökte, jag sökte att känna mig tillfreds, belåten och snygg i min egen kropp. Och när jag ändrade mitt fokus från att försöka bli smalare och istället bejakade min skönhet och valde att känna mig belåten – då skiftade allt.
När jag känner att jag börjar må dåligt i min kropp igen, känna mig pluffsig eller ful, och börjar tänka att jag behöver gå ner i vikt – då vet jag att jag fallit tillbaka i gammalt mönster. Då skiftar jag bara tanke och fokus igen, väljer att tona in på belåtenhetskänslan och vips så är jag i bättre mående och tillfredsställande spegelbild.
Det sitter inte i hur jag ser ut, vad jag väger eller storleken på mina kläder. Det sitter i mina tankar och vad de ger mig för känslor. Belåtenhet ger mig bra vibrationer. Belåtenhet får min spegelbild att bli le. Belåtenhet får mig att slappna av och sluta jaga lösningar i dieter och träningsformer. Belåtenhet får mig att känna att allt är bra – även jag.