Personligt
Mitt skrivande…
Här är inspirationen på topp, energin och idéerna flödar och jag gör mitt bästa att fånga dem och bearbeta dem. Skrattar åt det jag skrev förra veckan om att jag hade både sena kvällar och tidiga mornar till mitt förfogande, och vad har hänt efter det inlägget? Jo att jag är toktrött om kvällarna, somnar oftast redan vid åtta och sover så länge det bara går (det har blivit typ till halv sju), så den goda idéen med att skriva på dessa tider stoppade mitt kära ego. Jag är helt säker på att jag inte är ett dugg trött, har ju varit pigg hela hösten och längre än så, men nu när jag skulle följa mitt hjärta och skriva på, skriva på… då slår egot (läs: rädslan) i handbromsen för min framfart.
Jag lirkar mig runt, skriver iallafall. Även om armen krampar. Jag redigerar mina texter. Skriver ner nya. Skriver när jag känner den röda tråden och skriver i total förvirring. Antar att det är precis som det kan vara. Skriver fast jag har ont i armen, tror mest smärtan beror på mitt eviga flyende till facebook i mobilen och inte alls för min flitighet med texterna.
Jag skulle inte säga att jag kämpar, för skrivandet är så mycket glädje för mig. Tangenterna smattar och idéerna blommar. Men jag förstår att det som fortfarande har ett litet grepp om mig är rädslan att helt följa mitt hjärta, rädslan att släppa fram passionen och glädjen fullt ut – som om jag inte vore värd det, att ha det så skoj. Må så bra som jag gör när jag skriver.
Tacksam att jag är medveten om hur mina rädslor försöker stoppa livsflödet, jag låter rädslorna vara där de är samtidigt som jag tillåter mig att vara en del av livet och låta livsflödet pulsera genom hela mig. Jag ser med förväntan fram emot 2014, det känns som det kommer föra mycket glädje och passion med sig.
I am abundance
Diggar loss till en hel kavalkad av Karen Drucker låtar – Spiritual Happy Music
Och den här affirmationsvideon känns som en toppenstart på dagen!
Deeksha på distans
Nyårsönskningar 2014
Onsdag 1 januari kl 21.50-22.00
Förbered dig under dagen genom att skriva ner dina önskningar inför 2014, de kan t ex beröra andlig utveckling, hälsa, relationer, arbete, ekonomi… 5-10 min innan Oneness Blessing (deeksha på distans) så sätter du dig skönt tillrätta och lägger dina önskningar intill. Du kan även tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Fyll ditt hjärta med intention, önskningarna för 2014, och be om blessing (nåd). Avsluta gärna med att tänka eller säga orden, ske din vilja.
Jag förbereder med en meditation och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Yogastart
Kära yogisar, måndag den 20 januari börjar vårens yoga. Känn Er varmt välkomna!
Du kan följa den här länken för mer information.
Jag håller endast en yogaklass per vecka just nu (i livet), jag känner fortfarande att min största tid och närvaro ska vara här hemma med barnen. Möjligtvis utökar jag med ytterligare en yogaklass till hösten, för er som undrar och ni som står i kö. Tills dess är min tanke att ge utav yogan via egen yogafilmer, kortare och förhoppningsvis längre och att även erbjuda yoga-workshop med teman någon gång (eller några gånger) i vår. Och under våren kommer jag även arrangera en Oneness Awakeningkurs igen, fylld med yoga, meditation och själslig närvaro. Så är du intresserad så håll gärna utkik här på min hemsida/blogg och Facebook.
Namaste
Savita
Största rikedomen
Att bara göra det vi gillar är att hantera sinnet.
Att gilla vad vi än gör är frihet.
Sri AmmaBhagavan
Hur mycket jag än drömmer så är det så här jag känner mig, nöjd med det som är. Passionen och lusten bubblar men jag är också tillfreds med att det livet är som det är – precis som det ska. Mitt tidigare karriärsdriv förde ofta ett missnöje med sig att vara hemma och att vara hemma med barnen gjorde mig rädd att missa allt, slira av karriärsvägen och tappa drivet. Jag var helt besatt (åtminstone förblindad) av arbete och uppdrag.
Jag vet att jag skrivit om det här förut, stressen att jaga titel, pengar, karriär och alltså bekräftelse men jag känner att det kan vara viktigt att dela med sig av igen, då jag tycker mig se många som är där och rusar på den förslitande workroad. Många kvinnor upplever jag att det är också, som precis som jag såg det att jobben och uppdragen kommer först, sen kan jag ta hand om mig själv och barnen.
Tappar orienteringen av vad som är viktigt, ser inte skogen för alla träden. Glömmer att stanna och andas, för nu är livet, precis just nu. Jagar vidare, rusar på.. i hopp om att en dag blir en annan dag och då…
För min egen del kom som tur var insikten när barnen var ganska små, Maya var tre om jag minns rätt. Då hade jag alltså missat fem år av Oscars första år och tre år av Mayas. Jag hade dem med på både jobbmöten, affärsresor, mina utbildningar och telefonen ringde hela tiden då jag var hemma med dem så nog för att jag var fysiskt där med dem men absolut inte närvarande och sällan mötte jag dem på deras villkor utan de fick oftast anpassa sig efter mina, så därför säger jag att jag missat deras första år.
Jag insåg inte alls vikten av anknytning på det sättet som jag ser det nu, att de första åren är så viktiga för ett barns grundtrygghet och att den tryggheten behöver jag ge, givetvis inget jag kan förvänta mig av förskolan. Jag behöver stanna och förankra mina fötter, ta de där andetagen och komma till ro med vem jag är och vart jag är, alltså mamma och hemma, för att barnen ska ges en möjlighet att finna sina rötter och trygghet genom mig – och till livet.
När man sitter vid någons dödsbädd så förstår man vad livet verkligen handlar om – relationer. Nära och kära. Min mamma sa att hon var rik, hon var rik på just relationer och kärleken ifrån dessa. Att lära utav andra är väl den finaste gåvan. Själv behövde jag lära av mina tidigare felsteg, och allra helst när någon nära påtalar dem. Minns än idag då min vändning började, då jag valde en annan väg att den med rusningstrafik och letade mig fram längs grusvägarna i skogen istället, det var Maya som väckte upp mig ur yrseln i ekorrhjulet då hon lekte mamma och gick med en telefon vid örat. Där och då, började jag att välja vilken sorts mamma jag skulle vara, välja för min och barnens skull inte för storleken på plånboken och höjden på karriärstegen.
Jag väljer fortfarande, påminner mig allra bäst (inte alltid) dagligen om att vara här, vara närvarande och möta mina barn. Tiden går fort och snart är de inte barn nå längre, jag vill vara med dem då de växer upp – det är den största rikedomen och som jag är säker på ger avkastning ända till min dödsbädd.
Själslig närvaro
Mitt skrivande pockar på, jag ställde mig frågorna som jag la ut på bloggen igår och på frågan vad jag skulle göra med mitt liv om jag visste att jag hade tre månader kvar att leva så insåg jag såklart att jag skulle vara så mycket som möjligt med min familj, kvalitetsumgås med barnen, hänga med Nogge på kvällarna och skriva som attan på nätterna, med ambitionen att efterlämna mig en bok som berättar om det jag så innerligt tror på att själen lever förevigt och det är alltså detsamma som att jag kommer leva förevigt, den boken skulle jag vilja efterlämna till barnen… och världen. Den boken vill jag skriva nu, den som handlar om den själsliga närvaron i livet, i synnerhet detta liv men även den själsliga närvaron efter detta.
Jag fångar stunderna när dom kommer, även om de är korta och få mitt i vardagslivet med tre barn. Kroppen och livspulsen har länge erbjudit annan skrivartid, nämligen senare kvällar och tidiga mornar. Min kvällströtthet har de senaste åren övergått till energi och morgonpiggheten visar sig än tidigare, framåt fyra och oftast vid fem är jag alltid pigg och alert, även om jag gärna latar mig och slumrar på. Känns som det är dags att trotsa såhärbordedetvaratankarna och istället fånga stunderna som ges – dom känns kreativa och lustfyllda måste jag medge.
Create it!
You will find meaning in life only if you create it.
It is not lying there somewhere behind the bushes,
so you can go and you search a little bit and find it.
It is not there like a rock that you will find.
It is a Poetry to be composed.
It is a Song to be sung,
it is a Dance to be Danced…
Osho
What is your calling?
Inför det nya året så kanske du som jag vill ställa dig några få men väl så viktiga frågor. Jag kände direkt mina svar, de bara poppade upp som sanningar, vissa obehagligt ärliga… men ack så välmenade.
Ex på frågor som Steven Pressfield och Oprah ställer är;
What is your calling?
What would you do if fear was not a factor?
What would you do if money was not a factor?
What would you do if you knew that you gonna die in three months?
You have to be aware of it…
Get up earlier and earlier and get stronger and stronger… in manifesting your dream.
Oprah
Jul, jul strålande jul
Julefriden ligger skön och jag känner mig belåten med dagen och förväntansfull för kommande.
Önskar er alla en strålande jul med mycket värme och omtanke.
Jul, jul, strålande jul,
glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus,
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid!
Jul, jul, strålande jul,
glans över vita skogar!
Kom, kom, signade jul!
Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo!
Kom, kom, signade jul,
sänk dina vita vingar.
Min närvaro
Jag känner mig lugn och förberedd inför julen. Inte alls så att kylskåpet är välfyllt med egeninlagd sill och hemgjord rödbetssallad, utan det är mer på ett själsligt plan. Jag känner att jag verkligen kommit långt i min andliga utveckling, jag är trygg med det som är. Jag har skalat av kraven på mig själv, ett efter ett. Good enough, känns som bra uttryck för hur jag ser på mig själv. Jag förstår att hur andra mår har inget med mig att göra, och att hur jag mår har bara med mig att göra, i synnerhet om jag mår dåligt av en fylld diskho, trafikstockning och gråregnig jul. Den smärttröskel jag förr brukade snubbla på kliver jag nu över med lätthet. Jag vet att det är för att jag med flitighet jobbat med mitt inre mående och att jag fördjupat mig i mig själv – det är det som nu visar resultat. Det ser inte alltid så självklart ut, för vissa dagar funderar jag om jag någonsin kommit någon vart. Men ser jag till sånt jag går igenom och på vilket sätt jag möter livet (i synnerhet det inre livet i mig) så måste jag medge, att jag kommit en bit. Kommit närmare kärnan. Stormens öga, där det är lugnt oavsett vad som sker omkring.
Att vistas där är ett dagligt val, en färskvara. Jag behöver välja att var medveten om vad som händer. Jag måste ha modet att uppleva vad som pågår i mitt inre och att stanna kvar med det. Inte agera ut det, utan möta det i mig själv. Ju mer jag möter, det som kommer och går, desto mer upptäcker jag vad som består. Tankar, känslor, personligheter, kroppen är allt föränderligt – det förändras exakt hela tiden. Jag kan stanna kvar och se förändringen som automatiskt sker, och jag kan fråga mig vem är det som betraktar allt detta. Om jag inte är allt som förändras, utan den som består, vem är jag då?
Jag kan inte veta nu hur julen kommer att bli men jag har bestämt mig, som alla andra dagar, att möta det som sker med så mycket närvaro jag förmår. Och den närvaron börjar på en enda plats, i centrum av mitt inre. Jag hoppas så innerligt att jag ska vara fullt närvarande med Nogge och barnen i jul men först börjar det med att jag närvarar med mig – inom mig.