Personligt
Mammas närvaro
Min mammas närvaro, glädje, famn, skratt och stora hjärta är hela tiden med mig. Jag känner henne inom mig var dag sedan hon dog. Hon vägleder och hon talar. Hon ger mig beskydd och känslan av att vara älskad – mer än jag någonsin känt förut. Det är vackert. Hon är vacker. Hon är inte borta, hon är sannerligen kvar, i mitt minne, i mitt hjärta – var dag. Just idag tar vi avsked från hennes fysiska form och vi samlas för att hedra henne, minnas så som hon var… så som hon är för mig även idag – för mig är hon kvar.
Poota Mata Kee Asees – Oh, child this is the mothers blessings
Söker ljus
När vi av hela vårt hjärta söker ljuset spelar mörkrets djup ingen roll.
Agneta Sjödin
Det nya
Det är som att jag är mitt i skiftet. Vi har begravning imorgon och jag undrar om jag inte håller på att begrava något i mig själv också, ta avsked av mitt eget gamla jag. Det händer så mycket, från dag till dag. Det är en djupgående process och jag är mitt i den så än vet jag inte vad det bär, men jag känner mig redo att ta steget, öppna dörren, gå mot ljuset i tunneln – jag känner äntligen modet i mig att gå min egen väg.
Jag känner föraning om våren. Det börjar redan knoppa fram nya människor, nya uppdrag, ny energi och ny inspiration i mitt liv. Jag känner mig så hoppfull och glad där jag nu står på tröskeln mellan död och liv, mörkt och ljust, gammalt och nytt. Jag känner vibrationerna av det nya… det är på väg, håller på att förlösas.
Jag tror det nya är jag – mitt sanna jag.
Det gamla
Jag känner mig redo att gå igenom det jag möter nu, det är mycket gammalt som kommer upp och rensas ut. Beror säkert på att det är sådan ’tid’ nu, vi som tror på hur universella energier påverkar oss vet att det är mycket omvälvande energier just nu som ger sig tillkänna. Och så är det givetvis min egen högst personliga process med min mammas död som för mig bakåt i tiden och låter det gömda få nytt sken, det vill upp nu, det vill visa sig för mig så att jag vet vad jag har i bagaget – uppleva det.
Jag vill inte sitta och hålla i mitt bagage nå mer. Jag vill komma ut ur garderoben och det utan bagage… så jag känner det. Jag vill omfamna livet och jag vill leva det fullt ut, sprakande och gnistrande som jag innerst inne är. Det är tryggt för ’de gamla’ om jag sitter kvar, både för mig och vissa andra, men jag tänker inte leva för andra nå mer, förstå mig rätt, leva som medberoende till andras mående, jag tar ansvar över mitt liv, det liv jag lever och att jag lever så hängivet och innerligt jag bara förmår.
Jag lever, och ju mer jag tänker på att mamma dött desto mer förstår jag att jag måste leva mitt liv så som jag innerst inne vill leva det – så som jag vill leva det. Det handlar inte bara om mamma, det handlar om döden, den vill tala om för mig att jag ska leva.
För mig är den stora livsläxan att leva livet fullt ut. Min tunga ryggsäck är att jag har så många åsikter från andra på axeln, jag bär dem med mig år in och år ut, fast jag vet att jag egentligen är fri från både ryggsäck och bagage, egentligen… så eftersom jag inte känner det som helt sant håller jag nu på att packa ur och se på det – ordentligt.
Jag känner att den nya tiden kommer, en dag är jag redo att komma ut, på riktigt… att leva! Den dagen känns mycket nära måste jag säga. Det är rädslorna som hindrar mig och dem möter jag nu en efter en…
Renar mig
Andlighet för mig är att vara i min sanna essens. Leva, vara fri och låta livet flöda igenom mig. Fri från mina egna rädslor, präglingar, agendor. Fri från sinnets kontroll och begär. Det är inte lätt att välja kärlek när rädslan gnyr där inne. Rädslan arbetar på hela tiden, rädd som den är. Den tar lätt över. Och innan man förstår vad som hänt så har den styrt om livet igen med sitt eget kontrollsystem, bommat igen hjärteporten, skylt fönstren och stängt av kanalen till det goda, det rena, det sanna – har man tur så hör man fortfarande ett brus från källan och kan orientera sig fram igen… till sig själv – det gudomliga inom – kärleken.
Jag flyr inte rädslan nå längre. Jag stannar och lyssnar till den, försöker förstå den. Rädslan är som en fångvaktare till mitt inre och när den ges förståelse och respekt så slappnar den av, den ger vika. Även rädslan får en famn att vila emot. Den vill inte känna sig ensam. Jag tar rädslan med mig. Jag håller den i handen när vi åker berg o dalbana genom livet, det är okey att känna rädsla när livet kittlar men jag vill inte att den håller mig fången och gömd. Jag vill att äventyret pulserar i halsgropen, jag vill omfamna människor, jag vill känna friheten i håret – jag vill leva!
Jag vet att när jag fyller mig själv med det goda så stärks min andlighet, alltså min närvaro med mitt högre jag. Likväl om jag smutsar ner mig med misskötsel/bruk (shopping, socker, bekräftelse, kaffe, arbete), energitjuvar, stress och annat så klingar kontakten av.
Mina påminnelser till mig själv är att jag mår bra av;
Dricka mycket vatten, gärna kokt silverthé
Vistas i sol och dagsljus
Äta från naturen, frukt och grönt
Omge mig med närande relationer, människor som väljer det goda för sig själv och andra, människor som har nära till glädje.
Promenader
Yoga, meditation och dans
Oneness Blessing (deeksha)
Bidra/ge till andra
Min andliga närvaro ökar när jag fyller mig med det goda. Det är som att det grumliga glaset renas bara jag fortsätter att spola i rent och fräscht vatten. Det jag fokuserar på växer. Jag blir som jag umgås – jag väljer noga! Det är mitt liv och det är min livskraft och mina val avgör hur mycket liv som som tillåts strömma genom mig.
Yogalycka
Vi har yogat, mediterat, chantat, dansat, gråtit och skrattat tillsammans. Det är en välsignelse för mig att varje måndag få möta upp med alla härliga människor och deras närvaro. Jag skulle behöva nypa mig i armen för att vakna upp och förstå att det är mitt jobb men jag håller hellre drömmen levande – den är så fantastiskt och magisk och överträffar alltid mina förväntningar.
Tacksam, så tacksam!
Tack alla yogisar för den här terminen ♡
Onenesskväll
Varmt välkommen till årets sista Onenesskväll.
Så här i juletid så kan det vara väl kommet att fyllas med frid och närvaro i det inre.
Måndag den 16 dec kl 18.00-20.00, Borlänge
En kväll med meditation och Oneness Blessing (deeksha).
Här kan du läsa mer.
Godhet
Idag landar jag i hemmets lugna vrå, ska chilla, bara vara och åka madrass med Izabelle – inget mer. Helgen har varit tokintensiv med barnens aktiviteter och tackvare hjälpsamma föräldrar till barnens kompisar har jag lyckats få till ’roddandet’ trots att Nogge varit bortrest. Tacksam för alla vänliga själar i mitt liv, så tacksam.
Inspireras av godhet t ex Kevin Walker som vann Idol, vilken fin människa han verkar vara, genom program efter program har han bevarat sitt lugn, sitt leende och mött med vänliga ord trots ris och ros. Tacksam att han vann, även om jag tyckte att andra sjöng bättre, för det visar att godhet kommer långt… ibland längst. Och ja, jag förstår att många röstat på utseendet men jag tycker att det som gör honom så snygg är hans fina inre.
Här i Borlänge och Falun arrangerar eldsjälen Martina Bergman insamling av julklappar och annat till behövande familjer. På en speciell facebooksida så söker ensamstående föräldrar och andra människor med behov av hjälp, hjälp med mat, kläder och klappar. Människor engagerar sig i den mån de kan och vill för att uppfylla deras önskningar innan jul – det är som en sprudlande tomteverkstad i cyberspace. Love it! Tag kontakt med mig eller Martina på Facebook om du vill vara med i gruppen, kanske behöver just du och din familj hjälp eller så kanske du känner i hjärtat att du vill bidra (och/eller ge) med det du kan.
The secret of living is giving.
Dömande
Varför fäller vi domar mot varandra? Hur kommer det sig att vi människor tar oss rätten att bedöma en annan människa. För egen del är det något jag tycker är så vedervärdigt, att bli (be)dömd, jag känner hur hela jag stelnar till inombords, livrädd att göra fel, säga fel, vara fel – vara jag.
Min rädsla att bli dömd har många gånger gömt mig i mitt skal. Och trots att människor som dömer mig inte förtjänar vare sig mina tankar, min ångest eller min närvaro är det just sådana människor jag ställt mig förfogande till. Knäböjt, krupit och tassat på tå för att behaga och passa in – bli älskad för att jag är jag.
Nu förstår jag bättre. Att den kärleken (bekräftelsen) jag vill att andra ska ge mig ska jag givetvis ge mig själv. Och så tror jag att människor som dömer andra troligtvis inte älskar sig själva eller livet. De är kanske ensamma och rädda inombords, vad vet jag. Jag vet bara att när jag dömer och förtalar någon annan så är det för att jag själv känner mig liten och osäker. När jag är fylld av kärlek till mig själv så älskar jag andra mer och då accepterar jag dem som de är – och mig själv som jag är.
Nu med ålderns vishet lär jag mig att domaruttalanden från andra kan jag inget göra något åt. Jag bör inte förakta dem heller, för då är jag själv fördömande. Det bästa jag kan göra är att fylla mig själv med kärlek, påminna mig om att jag är älskad och omge mig med människor som låter mig vara precis som jag är och kanske har jag turen att de också älskar mig för att jag är just jag…
Jag ber varje dag om modet att vara som jag är. Älska mig själv. Tillåta mig själv. Leva ut det liv jag vill leva. Jag ber om förståndet att sluta döma andra och i synnerhet mig själv.
Jag tror på människor som ser det ljusa och vänliga i andra. Lyfter istället för stjälper. Omfamnar istället för vänder ryggen till. Jag tror på det goda i andra och i mig själv. Jag tror på det ljusa. Jag ber om förmågan att se och välja in människor i mitt liv som har funnit detta. Mitt liv är för kort och glädjerikt för att jag ska hämma mig själv och krypa inför domarna.
Min dag
Bunkrat upp mig i soffan med tjejerna och katter för fredagsmys, maken är bortrest och Oscar fick åka med en vän på Leksandsmatch. Sven härjar fortfarande, det är mysigt när det knakar i husknutarna.. jag har skottat idag, men inte allt, sparar lite tills imorgon och en del packade jag ner genom att köra fram och tillbaka över gården med bilen. Jag är inte så noga nuförtiden, chillar mer än stressar, nu kan jag slappa i soffan en fredagskväll även fast det är ostädat hemma och vi äter mat från pizzerian.
Det bästa idag var Oscars glada energi när Stefan kom och hämtade honom för hockeykvällen OCH myslunchen bara jag och Izabelle på restaurang OCH när jag och Maya (Izabelle hade slagit ro med John Blund) låg omslingrade i famnen på varann till Idol, låg kvar reklampaus efter reklampaus trots att jag var kissnödig… mammalycka.
Nu har jag kvar en gobit, Books & Dreams kom i brevlådan idag…
