Ikväll börjar jag min inventering av året, tack Ingrid Berndtson för inspirationen. Jag ska använda årets sista veckor till att begrava det som jag är klar med. Förr har jag alltid varit så snabb med att jaga efter det nya men nu ska jag stanna upp och se vad jag ska släppa taget om… innan jag öppnar famnen och skålar in det nya året – 2014 som kommer med 7:ans energi, jag är full av förväntan eftersom det också är mitt själsnummer.
Min önskan är nu att alla prenumeranter gör tid i sina almanackor för analys och eftertanke om vad detta år har inneburit. Hjälp mig i min strävan att rensa ut det som inte längre tjänar dig eller dina medmänniskor.
Tag god tid på dig att fundera på vilka människor som du har omkring dig. Hur ser dina relationer ut? Är de tillfredsställande och glädjerika? Är de fyllda med nya och oväntade äventyr för gemensamt växande? Eller har de fyllt sin funktion och går på tomgång? Kanske tom dränerar dig på energi. Våga förändra!
Hur trivs du med ditt jobb, dina studier, dina fritidsintressen?
Ställ samma ärliga och modiga frågor till dessa aspekter i ditt liv. Hur har din relation till den skapande kraften utvecklats under året?
Är du nöjd med den du är, det du har, gör och hur du förverkligar din potential?
Utdrag ur Numerologiskt nyhetsbrev december, Kunskapsnyckeln.
Det finns två sidor i oss alla, en ljus en mörk, en god en ond, en givmild en snål, en stark en svag… jag brukar säga att det är som ett mynt som flippar från sida till sida. Jag slutar mer och mer att döma mina sidor. Jag kommer tillfreds med dem. Jag måste acceptera dem även om alla inte är vackra och domaren inom mig vill döma, men det är så här jag är och det hjälper inte att varken försvara eller döma – däremot acceptera den jag är.
Det händer något med acceptens, det är som trolleri… magi – det omvandlas till kärlek. Myntet som jag ser det handlar egentligen om kärlek eller rädsla. Jag kan välja att se situationen med rädda ögon eller med tillitsfulla. Jag kan möta Dig med rädsla eller kärlek. Jag kan ta emot det jag upplever med värme eller kyla. Jag kan göra motstånd mot livet eller omfamna det. Jag kan sitta med kontrollerande hand och hålla i det som sker eller ta emot det som är med öppen famn. Jag kan döma dig eller fria dig. Jag kan vistas i ljuset eller förbarma mörkret. Jag kan gömma mig i skuggan eller känna friheten fladdra i håret.
Jag kan klaga över det jag saknar eller tacka för det jag har. Jag kan kämpa emot eller flyta med. Jag kan paddla själv eller låta vinden ta vid. Jag kan tacka… ju mer jag tackar desto enklare blir livet och mer får jag att tacka över. Tacksamhet är kärlekens uttryck. Jag kan bestämma mig för att varje gång myntet flippar sida vända det tillbaka igen, jag måste bara bestämma mig för att se livet från den ljusa sidan. Att leva livet med värme, glädje och tacksamhet. Det är inte krångligare än så, inte alls, men det kräver mod. Mod att välja det ljusa och det varma… men det är inte långt borta, det är inom oss alla och det handlar inte om tankar och gott och ont, det handlar om inställningen och attityden jag väljer att ta.
Du behöver inte kämpa
Bara Du har bestämt Dig!
Navid Modiri
Nog märker jag av min sorgeprocess även om jag känner mig totalt förankrad i nuet, accepterar och förstår min mammas död och känner frid med den, så visar sig det omedvetna, grumlar upp till ytan. Jag drömmer starka drömmar, jag drömmer om mamma och att jag träffar mamma. Det är turbulent vissa nätter och jag sover kort, vaknar oftast tidigt vid fyra. Jag får fundera lite extra när jag ska säga mitt fullständiga namn, mitt flicknamn Pettersson kommer först i tanken. Och begäret efter kaffe och sötsaker är stort, jag har inte druckit en dropp kaffe sedan 30 september (10 veckor) men suget de senast två veckorna har varit sååå starkt.
Alla begär är bara begär efter kärlek.
Sri Bhagavan
Jag förstår att jag innerst inne är liten och i stort behov av kärlek, och nu när min mamma inte är kvar i livet så kan jag komma till insikt att jag behöver finna den famnen och källa av kärlek inom mig själv. Det jag längtar efter är inget vare sig mamma eller pappa kunnat ge mig eller skulle gett mig, det är något jag måste våga leta efter själv. Det är en ensam väg att gå men den leder till en känsla av fullkomlighet, jag är säker på det. Sorgen gör mig hel, den har satt ljus på det jag ska finna… inom mig själv.
Det gör inte stegen lättare, jag skulle gärna hålla min kaffekopp i ena handen och en chokladkaka i den andra. Men jag har bett om modet att gå själv, med öppen famn och tomma händer. Jag vill känna det här, jag vill vara närvarande. Och jag både vill och behöver se det mitt omedvetna rensar ut, det är en gåva att få se det – det är ett tecken på att jag läker.
Jag sörjer inte, jag kan inte säga att det är lidande jag upplever eftersom jag känner sådan total tillit till min process och det jag går igenom. Jag vet att en människa lämnar jordelivet den dagen det är meningen, allt är genomtänkt och omhändertaget in i minsta detalj, jag känner ingen som helst tvekan till det. Och hon må ha lämnat sin kropp men med mig är hon varje dag, hon lyser upp de steg jag tar…
Avslutar höstens yogatermin med 3 gånger Yoga Deepening, 120 minuter yoga, meditation, chant och dans med temat ’Släppa taget’. Under kvällens pass har jag sett ut över en fullsatt kyrksal med yogisar som släppte loss helt i Osho-mediationen Dynamic (the meditation from hell, som min make kallar den), så nu sitter jag helt slut i fåtöljen och orkar inte röra mig men kan inte sluta le – det var så skoj!!!
Jag får varje måndag träffa världens underbaraste yogisar, det är så mycket kärlek och närvaro i rummet så till och med Dynamic tar de sig an med ett leende och uppkavlade ärmar.
Jag älskar Yoga och just ikväll i kombination med Yoga fick den bortträngde aerobicsintruktören inom mig vakna till liv – hon har inte varit aktiv på ett tag men jag har en känsla av att hon vill återuppväckas fler gånger…
We danced too wild, and we sang too long,
and we hugged too hard, and we kissed too sweet,
and howled just as loud as we wanted to howl,
because by now we were all old enough
to know that what looks like crazy on an ordinary day
looks a lot like Love if you catch it in the moonlight..
Pearl Cleage
Äntligen Oneness Blessing igen, den här gången var jag bra trött innan, tänkte många gånger att jag borde ha en tidigare tid, men jag höll mig vaken och jag var givetvis närvarande när det väl begav sig. Tacksam för er fina uppslutning, det är speciella kvällar för mig, jag uppskattar Din närvaro så mycket. Tack.
Budskapet har närmat sig under hela dagen, tänkte först skriva det som ett separat blogginlägg men kände sedan att det är nog budskapet till kvällens Oneness Blessing som pockar på.
Du är älskad
Inför den situation Du står inför eller med hänseende till den intention Du valde inför deekshan ikväll så bör Du påminna Dig själv om att Du är älskad. Du är älskad av livet (gud, universum, själen eller vad Du vill kalla det). Ta in det i djupet av Ditt inre att Du är älskad och alltid kommer att vara det och alltid har varit det. Livet vill Dig väl, så väl att endast det bästa är gott nog. Lita till livet, släpp taget och vila i total tillit att allt är omhändertaget och allt är bra. Låt det som ska ske får ske. Släpp taget och ge livet full mandat att ge sitt bästa till Dig. Livet vill säga Dig, att leva som om Du är älskad – Du är älskad.
Savita
Söndag 1 december kl 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Jag är inte ’all natural’ även om jag helst väljer det ekologiska alternativet. Jag älskar glamour och skönhet. Jag vet att många yogisar söker det naturella, låter håret växa under armarna, doftar sin egen doft och gör tandkräm själv, men för mig är skönhet en mix av glamour och naturlighet. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det, men jag rakar mig där jag tycker det behövs och är snyggt att vara rakad, jag använder deo hellre än att lukta svett, jag går regelbundet och gör mina naglar och jag färgar håret. Jag älskar skönhetsprodukter vilka allra helst får vara naturprodukter men för mig försvinner feeling’n när jag kladdar ihop min egen ansiktsmask med ingredienser från kylskåpet, jag öppnar hellre en snygg förpackning där innehållet är slätt och doftar gott.
Jag vill ha sköljmedel när jag tvättar, likaså såpa i vattnet när jag torkar golven, ljuset får gärna dofta och bubbelvatten känns lyxigt ibland. Jag är en livsnjutare, så enkelt är det. Och jag vill njuta av livet så länge kan, så det är där någonstans jag balanserar mellan att njuta av livet och att leva det länge.
Jag kan dra upp exempel efter exempel på hur jag är vegetarian men ändå äter kött ibland, hur jag lever utan alkohol men ändå njuter av ett glas rött någon gång om året, hur jag älskar moder jord men ändå vill flyga till varmare land, hur jag tackar nej till vaccin men ändå tar en alvedon om det värker.
Förut har jag trott att jag behövde nischa mig helt i något fack men jag har förstått att jag har rätt att vara precis så som jag är, göra de val jag gör. Jag är medveten och naturell på insidan, i tanke och hjärta. Det kommer aldrig någonsin att betyda att Du upplever min medvetenhet eller sanning och det är inte det jag eftersträvar heller, för mig är det gott nog om jag blir mer medveten om mig själv. Och människor kommer alltid att döma varann, förvänta sig mer av den andre och vilja ställa andra i samma led som sig själv men jag jobbar som bäst med att sluta döma mig själv, sluta förvänta mig mer av mig själv än det jag vill och klarar av och att finna modet att gå min egen väg istället för att snällt stå i led.
Det blev en lyckad dagstur till Köpenhamn igår. Fotosessionen gick strålande, teamet var så professionella och modellen Hannah var van yogi så mitt jobb i att instruera henne i yogapostionerna till artikeln jag skrivit gick galant. Det var som att hålla en PT-klass, det var mysigt.
Jag vände hemåt med glada steg och fylld av tacksamhet.
Fick också tillbringa några timmar på Kastrup och Arlanda, det förgyllde dagen ännu mer – jag är så förtjust i flygplatser. Händelsernas centrum, en plats som aldrig är stilla, full av förväntan och magi – precis som livets självt. Och där sprang jag rakt in i en totalförälskelse till – Rituals. Jag kunde inte slita mig från dessa ljuva under (med namnen Laughing Buddha, Shanti Chakra, Yogi flow, Sunrise) – total bliss ♡
Det har varit så roligt och givande att skriva yogaartikeln. Jag är tacksam för uppdraget och idag känns det ännu mer skoj då jag åker till Köpenhamn för fotosession, jag ska instruera modellen i yogapositionerna.
Jag åker lätt, fram och tillbaka över dagen, så en pocket (köpte en i kyrkan igår vid Mayas blockflöjtskonsert) och min anteckningsbok får göra mig sällskap på tåget och flyget. Men jag kanske fastnar med att sitta och kika på människor, älskar flygplatser och dess livliga energi – lucky me!