Personligt
Räv
I förmiddags gick den här vackra räven runt på gården, den var så närvarande och fin i sin energi. Kändes så medveten, på nått vis.
Lita helt och fullt på Dig själv och Dina förmågor.
Din gåva är att ha ett kreativt sinne.
Räven lärde mig att inte tvivla på mig själv, min väg eller min gåva.
Den visade mig att rävar klarar sig så bra just genom att de känner full tillit till sig själva och sina förmågor.
Djurens Språk
Solöga
Understand life
Sometimes you need to talk to a two year old
just so you can understand life again.
Unknown
Give in
Det är lite stiltje i mitt huvud idag.. och igår (kan iof beror på att det är tokmycket vardagsbestyr som kilar i varann), sällan jag behöver fundera kring bloggen och vad att skriva om men nu är det trögt. Jag som alltid brukar längta efter att skriva längtar just nu som mest efter att lägga ut mig i position ’surrender’ på yogamattan en kvart eller så och sen göra mig en fruktsallad och sjunka ner framför Fest hos Bagge (ja, jag gillar sådana där plastglammiga program) – så det tänker jag göra.
Surrender som jag lärt mig inte betyder give up utan give in. Jag ska give in, be om att få ’go all in’ i den stora universella kraften, släppa min stora jagvetbästattityd och kapitulera inför att jag inte har en aning om vare sig livet, min riktning eller vad att skriva om.
Livets flöde
Livet rullar på i högre tempo, Oneness Awakeningkurs, yogafördjupningsklasser, onenesskväll, yogaartikel med fotosession i Köpenhamn, möte med filmare, blockflöjtskonsert, dansuppvisning, hockeymatcher, hantverkare och så stundar mammas begravning.
Jag såg fönster med adventsstakar och det slog mig plötsligt att det är första advent… puh! Tacksam att jag av någon väldigt underlig anledning redan köpt de flesta av julklapparna(!) och även paketen till Oscar som fyller tio nästa vecka.
Älskar att mitt arbete blomstrar och ska be om mer flöde i det jag företar mig, men först ska jag be om andaktsfulla dagar och en livgivande jul. Jag mår som allra bäst när passionerade dagar växlas med stillhet. När vila varvas med aktivitet. När dag blir skymning. När solen stiger efter en mörk natt.
Onenesskurs
Dagarna vid Siljan gav mig så mycket. Jag påminns när jag delar Oneness med andra hur mycket Oneness har förändrat mitt liv, så väl i det inre som det yttre. Det är så naturligt i mig, så det är först när jag lyfter fram det utanför mig själv som jag upptäcker det.
Oneness har bara erbjudit mig verktygen och kunskapen, att sen leva i kontakt med den själsliga närvaron det är en intimt möte med mig och min själ. Oneness pekade tydligt ut riktningen. Det är det jag är så tacksam för, att jag genom Oneness fann vägledning, att förvirring upphörde och sökandet försvann.
Passionen väcks när jag delar det med andra. Så efter den här Oneness Awakeningkursen så landar jag återigen i tacksamhet över att fått kontakt med min inre glädje, visdomen inom Oneness och fått sprida det vidare till andra.
You will not see the light
Until you offer it to all.
A course in miracles
Våga skratta
Det blir så klart för mig nu när jag är i sorg och möter andra att jag förväntas (av andra eller kanske mest av mig själv) att sörja med smärta och tårar. Det är som att jag letar ursäkter och förklaringar till vart mitt lidande är. Och jag ser klarare bakåt längs min livsväg att sorg, tårar, känslighet alltid funnits där. De har legat som en slöja över hela min varelse, i allafall är det så det har känts för mig. Vemodet och djupet har dolt något, fyllt sitt syfte… att dölja skratten och livsglädjen. Det är det jag är rädd för att släppa fram. Jag bannar inte mig själv när jag sörjer och är ledsen, nej, däremot har jag någonstans mellan liten och stor fått för mig (kanske lärt mig) att det är glädjen jag måste dölja.
Det är livsglädjen som skrämmer andra och det är livsglädjen som är stötande att trycka upp i nyllet på folk. Den håller man minsann i schack, den ska tyglas och pryglas. Den får inte släppas fri. För hur skulle det se ut… som näckrosor letar sig fram i asfalten och vildrosor som rämmar hela huset… den kraften är inte att leka med, den bör inte blomma fram. Man ska inte tro att man är något, inte vara för glad – det passar sig inte.
Min inre kritiker mal på och mal på. Jag är tacksam att den är igång så här på kvällskvisten så jag får höra det den alltid mässat bakom ryggen på mig. Orden den tyglat mig med. Jag är tacksam för att jag får se att det är inte tårarna som skrämmer mig, inte heller smärtan i bröstet, nej jag är livrädd för att skratta högt, vara livfull och leka som ett barn. Jag är rädd att vara jag. Rädd att blomma ut. Rädd att vara glad även en sorgens dag.
Dagar vid…
Slängt mig ner på hotellsängen med en kopp silverthé bredvid. Klockan har inte ens hunnit bli sju och jag har redan sagt gonatt till de andra, kvällarna är inte min socialatid, jag drar mig hellre undan för mig själv. Njuter av stilla egentid.
Siljan har strålat emot oss idag. Jag vet att jag tjatar, men det är magi här. Stod nyss ute på den totalt nattsvarta bryggan, såg upp mot den stjärnklädda himlen, hörde vågorna klucka – man blir lätt hänförd här, jag blir det varje gång.
Jag vilar i tacksamhet över en vacker dag, den har varit vacker både på insidan och utsidan.
I prefer happy
Oneness vid Siljan
Incheckad på Stiftsgården i Rättvik för min Oneness Awakeningkurs. Oneness är en gåva som jag lutar mig emot, som jag kan vila i. Oneness har visat mig vägen in i mitt hjärta och själ.
Närvaron lever i mig när jag delar den med andra, inte förr. Jag kan inte låsa den inne och hålla den för mig själv, det är sinnet som vakar över ’sitt’. Närvaron i själen vibrerar som mest när den kommer till gagn för andra. Jag tänker ge närvaron en riktning i helgen, min intention är att förstärka den i de andra. Det som jag ger ges naturligt även till mig. För så är det med närvaron, det är inget jag har, det ges till mig när jag ger den till Dig. Jag ser den i mig när jag speglas i Dig.
Peace is an attribute in you.
Våga säga Ja
Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu. Jobba inte för mycket, låt inte känslorna stanna i bröstet, prata, bråka aldrig om pengar, våga säga nej och våga säga ja.
Kristian Gidlund
Jag önskar jag kunde säga att jag är mitt bästa jag på att leva, men det har jag inte varit fram till idag. Jag har ännu mycket att lära om livet. Jag skrattar inte fullt ut, jag bryr mig fortfarande om vad människor tycker och jag låter inte min själ dansa loss för mitt eget sinnes dömande, jag är skygg att vara jag, rädd att säga nej, vågar inte alltid säga ja. Och ja, jag har bråkat alltför många gånger om pengar, jobbat för mycket och hållit känslorna fångna.
Till mitt hopp ligger min stora medvetenhet om livet, jag vet att livet är till för att levas, det är kanske därför jag inte är räds döden, jag är som mest rädd för att leva som den som är jag.
Jag kommer att be om mod att leva varje dag, inte sparsmakat, lågmält och lagomsvenskt för det kan jag redan, jag ska be om mod att leva fritt, flygande, böljande och fullt ut skrattande i varje andetag.