Resor
Harmoni
Lyssna till ditt hjärta, följ ditt hjärta vad som än händer – ett tillstånd av fullständig enkelhet, som kostar mer än allting …
Att vara enkel är svårt, därför att enkelhet kostar dig allt du har. Du måste förlora allt för att kunna vara enkel. Det är därför människorna väljer att vara komplexa, de har glömt bort enkelheten.
Men det är bara ett enkelt hjärta som pulserar hand i hand med Gud. Bara ett enkelt hjärta sjunger i djup harmoni med Gud.
För att nå dit måste du finna ditt hjärta, finna din puls, finna dina hjärtslag.
Osho – Zen Tarot
Indien; Rädslorna
Så vad hände då med mig på resan? Jag kände redan innan jag åkte iväg att denna resa skulle utmana alla mina rädslor och jag bad innerligt att när jag mötte dem så skulle dessa försvinna. Men är det sant? Försvinner rädslorna när vi vågar ta in dom helt och fullt. Stanna och ”face the fear” istället för att fortsätta försöka springa ifrån den.
Det är så lustigt tycker jag, att när jag försöker fly undan och rusa ifrån rädslorna så är det som att med hopbundna ben försöka springa ifrån en maratonlöpare. Hur jag än springer och springer så är ändå maratonlöparen mer uthållig och fokuserad. Så på denna resa bestämde jag mig för att sluta springa med andan i halsen och istället lugnt och stilla stå och invänta rädslan.
Den första lilla utmaningen kom i Bombay när vi skulle byta flyg och ta oss vidare till Calcutta.
Bagagebandet blev luftigare och luftigare och där stod jag utan min resväska och hade bråttom till ett inrikesflyg. Japp, jag fick snabbt göra en anmälan av Borttappat bagage och hasta tomhänt vidare till Calcutta.
Så när jag väl tagit mig fram till Ghatal och Ashramet där vi skulle gå Sunyogakursen så kände jag mig lite tomhänt.
Och insåg det jag fruktat att jag skulle bo väldigt primitivt och enkelt. Hittade en rumskompis extra i sängen när jag skulle sova, en brun liten snabb Kackerlacka och ännu en i väskan. Så började min första kväll i Indien.
Allt mitt skydd i form av Myggnät (emot Kackerlackorna), eget påslakan, ficklampa för ljus vid strömavbrott, myggmedel, solskydd, toapapper, magmedicin, vätskeersättning, yogamatta och för att inte tala om alla mina fina kläder jag skulle ha på mig, det var ju ändå en inspelning av en Dokumentärfilm som väntade, blev jag strandsatt utan.
Och vad händer. Jag andas. Tar in det som ÄR och tackar gudarna för att min nyfunna vän Shanti från Malaysia fått en ”feeling” att packa ner ett paket extra av 7-pack engångstrosor – Halleluja! Shanti har också med sig tvättmedel så att jag emellanåt kan tvätta upp den enda klänning jag har. Svettas ju några liter om dagen i denna värme och luftfuktighet. Hon låter mig också låna en sjal att skyla mig med om natten och T-shirt att sova i. När min klänning hänger på tork så får jag även låna en tunika.
Och vad lär jag mig av detta; att allt är som det ska och jag skall givetvis uppleva Indien utan mitt LaDolceVita-kit och se att det går jättebra och jag kan njuta av varje minut ändå!
Och jag vet ärligt talat inte vad som hänt med mig med djuren och ”små”krypen (dom som är små här hemma är ju lite större där). Jag är inte rädd en enda gång, trots Kackerlackor i sängen och på toaletten. Och spindeln i taket sitter där hela veckan och gör mig ingenting. Det enda som är kvar av mina gamla rädslor är minnet av dom. Minnet, men inte känslan. Jag är fri och det är SÅÅÅÅ härligt!
Min vän Prem har en vän som jobbar åt Jet Airways och han hjälper mig leta efter väskan. Den återfinns under nästa sista dagen i Bombay. Och det är liksom ingen idé att få den nu. Utan han ser till att den flygs till Kolkata Airport och när jag väl beger mig hemåt till Sverige igen så kommer så återfår jag min väska.
Jag skrattar och tackar Universum för min prövning och det den lärt mig. Tack!
Indien; Gurublogg
Här kommer en länk till (gurun) Prem Nirval´s blog och hans berättelse om Sunyogakursen
Heliga ko
Njut av och värdesätt din familj
Din gåva är att vara/bli förälder eller att ha en god relation med dina föräldrar/familj
Med familj menas de som du räknar som familj.
Allergi mot mjölkprodukter – rädslan över att vara förälder och att ej vara tillräcklig som sådan eller rädslor hopkopplade med dina egna föräldrar. Slut fred med dig själv/dina föräldrar.
Djurens Språk – Solöga
Indien; Guru´s
Jag kommer berätta mycket ifrån min resa här på bloggen, jag skriver inläggen allt eftersom jag landar. Jag kommer givetvis berätta om Sunyoga, dokumentärfilmen, rädslorna och mycket mer.
Guru
Mannen som arrangerade hela kursen Sunyoga Advance Course i Ghatal (12 mil från Calcutta) Indien heter Umashankar och kallas Sunyogi. Han ser sig själv inte som en guru. Han säger att han inte är någon guru. Gurun finns inom oss alla, säger han. Men jag väljer ändå att kalla honom guru, i mina ögon är han en högt medveten och upplyst man.
Han visar sig vara kärleksfull, vänlig, ödmjuk och verkar leva helt utan ego. Ett exempel är när jag för tredje dagen i rad sover som en stock på hans lektioner. Så fort han börjar prata med sin indiskengelska med stark brytning så är det som jag vaggas till sömns av en gonattvisa. Jag bannar mig själv, inte för att jag missar teorilektionerna, utan mestadels för att jag känner mig nonchalant och oartig. Hur jag än vänder och vrider i stolen, dricker vatten, knaprar halstabletter, antecknar och nyper mig själv i skinnet så somnar jag ändå. Det är fler som sover, inte bara jag. Är det hans brytning? Är det värmen? Är det lunchen vi nyss ätit? Det kommer jag aldrig till klarhet i. Det jag däremot beundrar med Sunyogi är att han fortsätter sin lektion och sprider sin kunskap vidare (till dom som är vakna) med oerhörd energi och sprudlande ögon. Och inte en gång han ser på mig med besviken blick eller låter mig få en pik eller banning. Hans ögon ser på oss alla med kärlek. Vi är hans systar och bröder.
Direkt när vi ses så märker jag också hans glädje och humor. Han har en ljuvlig humor och nära till skratt. Vi skrattar mycket på kursen, skrattar så det gör ont i magen, skrattar så tårarna rullar. Det är högt i tak och han bjuder verkligen på sig själv, vilket får oss alla att slappna av och tillåta oss att vara som vi är även om vi sover på lektionerna.
På kursen hade jag förmånen att träffa två upplysta män. Den andra gurun (ingen av dom kallar sig eller vill bli kallade guru´s) heter Prem Nirval och lär på kursen ut KriyaYoga. Jag ska berätta mer om honom sedan eftersom han fascinerade mig oerhört. KriyaYoga´n som han gör med oss varje morgon är baserad mycket på andningsövningar, meditation, medvetenhet och stretch – den gör gott i kroppen och knoppen!
HatiBabae – Umashankar – Prem
HatiBabae (Elefantpappa) är från Schweiz och visar sig besitta inspirerande kunskap om Indien, traditionerna och upplysning. Han är en gammal Hippie som även varit TranceDJ och nu sitter på sitt rum och röker och uppdaterar hemsidan och annat administrativt åt Sunyogi. Pustar sig upp till taket ibland och deltar på Sunyoga. Det blir spännande kontrast till guru´sarna med honom, men när dom är tillsammans så ser man verkligen att dom är bröder och bästa vänner!
Indien; männsikorna
Det viktigaste från min resa måste jag ändå börja med och jag kommer att återkomma i ämnet;
Människorna
Det finns inga ord som kan beskriva den kärlek jag fått ta emot av dessa underbara människor som jag träffat. Det enda sättet att någorlunda förstå är att se in i mina ögon när jag berättar om dom. Kärlek!
Jag och dokumentärfilmaren Henric var dom enda från väst. Sen var det ett par från Malaysia och resten lokalbefolkning. Någon kunde några ord på engelska. Nästan alla ingen engelska alls. Utan att kunna kommunicera med ord så har vi funnit varandra så djupt. Kärlek syns i ögonen och känns i hjärtat. Det räcker. Det räcker långt. Det räcker gott.
Kvinnan på bilden och jag fann varandra direkt. Hon heter Jomuna och hon är helt underbar! Vi busade, skrattade, smågnabbades, fnittrade, kramades och höll ofta varandras händer. Hennes son Soumadip var så söt. Mjuk, varm, ödmjuk och kärleksfull. Han påminde mig mycket om Oscar.
Hela hennes familj var så kärleksfulla. Här är en bild på Jomuna, hennes man, mor, mormor, son och systerson.
Sista dagen skulle vi bege oss från Ashramet till byn Lachipur. Vi var uppe 03.00 för avfärd. Vi skulle åka tidigt för att där kunna göra ceremonin Agnihotra, som är en fin eldceremoni för att hedra Solen som vi gjorde varje morgon vid soluppgång. Jomuna och hennes familj skulle inte följa med den sista dagen. Men hon, hennes mor, bror och son gick alla upp för att ta avsked från mig. Så där står dom så trötta alla fyra för min skull kl 03.00 på morgonen. Och när jag skulle åka ville jag krama den alla och såg jag inte hennes son. Jag frågade var han tagit vägen. Då berättade brodern som kunde lite engelska att han grät och sprang undan. Jag grät jag med. Tårarna bara forsade och hjärtat värkte av Kärlek!
Song of life
I am not the body; the body is not mine,
Shivoham, I am Shiva!
I am not the mind; the mind is not mine,
Shivoham, I am Shiva!
I am not the memory; the memory is not mine,
Shivoham, I am Shiva!
I am not the intellect; the intellect is not mine,
Shivoham, I am Shiva!
I am not the karma; the karma is not mine,
Shivoham, I am Shiva!
I am not the ego; the ego is not mine,
Shivoham, I am Shiva!
I am Shiva; You are Shiva, we are Shiva, all are Shiva!
Amaroham, Madhuroham,
Shivoham, I am Shiva!
Shivoham; Shivoham,
Shivoham; Shivoham!
Prem Nirmal
Kärlek
till Indien
Jag har verkligen njutit av varje minut på min resa och upplevelserna har varit många och känts i djupet i mitt hjärta. Jag kommer att göra mitt allra allra bästa för att skildra min resa så som jag har upplevt den, men jag är inte säker på att jag förmår detta, för den har berört mig djupt i mitt inre och värmen i mitt hjärta är stark när jag minns tillbaka på mina dagar i Indien. Jag är nyss hemkommen och det mycket att smälta och ta in, så efter en skön natts sömn i min egen säng så kommer jag imorgon att börja min berättelse om Sunyoga och Indien.
Varmt välkommen att läsa den…
Kära läsare
Nu åker jag mot fjärran land och är tillbaka om en vecka.
Du är i mina tankar och jag återkommer givetvis till bloggen när jag väl är hemma och berättar om min upplevelse. Och har jag möjlighet så kan det hända att jag skriver här under vistelsen i Indien. Men jag lovar inget. Jag följer mitt flöde och stannar i det som bjuds. Och att släppa kontrollen och kontakten med min vanliga vardag är en del i min inre resa.
Kika gärna in och låt dig inspireras av Inspiration för dagen som läggs ut varje morgon (har redigerat i förväg) och njut av din vecka!
VarmKram Fia
Mother Teresa
Faith in action is love
and love in action is service
