Indien; Rädslorna

Så vad hände då med mig på resan? Jag kände redan innan jag åkte iväg att denna resa skulle utmana alla mina rädslor och jag bad innerligt att när jag mötte dem så skulle dessa försvinna. Men är det sant? Försvinner rädslorna när vi vågar ta in dom helt och fullt. Stanna och ”face the fear” istället för att fortsätta försöka springa ifrån den.

Det är så lustigt tycker jag, att när jag försöker fly undan och rusa ifrån rädslorna så är det som att med hopbundna ben försöka springa ifrån en maratonlöpare. Hur jag än springer och springer så är ändå maratonlöparen mer uthållig och fokuserad. Så på denna resa bestämde jag mig för att sluta springa med andan i halsen och istället lugnt och stilla stå och invänta rädslan.

Den första lilla utmaningen kom i Bombay när vi skulle byta flyg och ta oss vidare till Calcutta.

Oroväckande tomt

Bagagebandet blev luftigare och luftigare och där stod jag utan min resväska och hade bråttom till ett inrikesflyg. Japp, jag fick snabbt göra en anmälan av Borttappat bagage och hasta tomhänt vidare till Calcutta.

Så när jag väl tagit mig fram till Ghatal och Ashramet där vi skulle gå Sunyogakursen så kände jag mig lite tomhänt.

Prinsessa på bädden

Och insåg det jag fruktat att jag skulle bo väldigt primitivt och enkelt. Hittade en rumskompis extra i sängen när jag skulle sova, en brun liten snabb Kackerlacka och ännu en i väskan. Så började min första kväll i Indien.

Allt mitt skydd i form av Myggnät (emot Kackerlackorna), eget påslakan, ficklampa för ljus vid strömavbrott, myggmedel, solskydd, toapapper, magmedicin, vätskeersättning, yogamatta och för att inte tala om alla mina fina kläder jag skulle ha på mig, det var ju ändå en inspelning av en Dokumentärfilm som väntade, blev jag strandsatt utan.

Och vad händer. Jag andas. Tar in det som ÄR och tackar gudarna för att min nyfunna vän Shanti från Malaysia fått en ”feeling” att packa ner ett paket extra av 7-pack engångstrosor – Halleluja! Shanti har också med sig tvättmedel så att jag emellanåt kan tvätta upp den enda klänning jag har. Svettas ju några liter om dagen i denna värme och luftfuktighet. Hon låter mig också låna en sjal att skyla mig med om natten och T-shirt att sova i. När min klänning hänger på tork så får jag även låna en tunika.

Och vad lär jag mig av detta; att allt är som det ska och jag skall givetvis uppleva Indien utan mitt LaDolceVita-kit och se att det går jättebra och jag kan njuta av varje minut ändå!

Och jag vet ärligt talat inte vad som hänt med mig med djuren och ”små”krypen (dom som är små här hemma är ju lite större där). Jag är inte rädd en enda gång, trots Kackerlackor i sängen och på toaletten. Och spindeln i taket sitter där hela veckan och gör mig ingenting. Det enda som är kvar av mina gamla rädslor är minnet av dom. Minnet, men inte känslan. Jag är fri och det är SÅÅÅÅ härligt!

Min vän Prem har en vän som jobbar åt Jet Airways och han hjälper mig leta efter väskan. Den återfinns under nästa sista dagen i Bombay. Och det är liksom ingen idé att få den nu. Utan han ser till att den flygs till Kolkata Airport och när jag väl beger mig hemåt till Sverige igen så kommer så återfår jag min väska.

Jag skrattar och tackar Universum för min prövning och det den lärt mig. Tack!

Glatt återseende

 

Kommentarer till “Indien; Rädslorna

  1. Åsa Landpers

    Fasen vad bra gjort, Sofia! Det är ju oerhört lätt att bryta ihop vid en sådan situation. Beundransvärt! Ska bli spännande att läsa mer om resan! Ha en skön midsommar! Kram från åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *