Resor
Sunyoga
Reser mot Indien imorgon. Landar i Calcutta ett dygn senare och tar mig vidare 12 mil till Ghatal. Och där väntar en Advancecourse Sunyoga under 5 dagar med detta schema;
04.30-05.30 Energy exercise (Qigong/Thi Chi)
05.30-06.00 Agnihotra (vet inte vad det är, men berättar efteråt)
06.00-07.00 Kria Yoga
07.00-08.30 Sunyoga practice
08.30-09.30 Frukost
09.30-10.30 Sunyoga practice advance students (får se om jag klarar av denna klass)
10.30-11.00 Break
11.00-11.30 Teori
11.30-13.00 Akupressur
13.00-15.00 Lunch
15.00-18.00 Sunyoga
18.00-18.30 Break
18.30-19.30 Eye to Eye Mediation
19.30-20.30 Kria Yoga
20.30 Middag (puh!)
Jag har knappt vågat kika på detta schema innan, men nu är det snart dags att kavla upp ärmarna. Jag tar en uppgift åt gången och jobbar på total närvaro. En liten utmaning blir hettan (ca 40 grader) och att jag samtidigt filmas för dokumentären.
Jag känner fortfarande tillit och trygghet – I´m blessed och jag skall inte klaga – jag lever i tacksamhet!
Lugn
Känner mig så lugn just nu. Hade en släng av (res)feber och oro igår, höll i sig några timmar. Men nu är lugnet tillbaka och jag är förvånad och tacksam. Förvånad eftersom jag inte förväntat mig detta lugn, det är inte likt mig, eller så är det detta som är mitt sanna jag. Jag känner att jag är i någon sorts djup förankring. Förankring i mig själv, förankring i Moder Jord, förankring i Gud – var inte så noga, förankringen är väldigt skön, lugn och trygg – jag känner tillit!
Och denna förankring sprider tacksamhetskänsla i hela mig!!!! Tack Tack Tack
Idag har jag skjutsat/hämtat ett gäng pojkar på fotbollsskola och Maya på dagis. Timmarna däremellan hann jag in på jobbet 2 tim för att slutföra lite. Jag hann också införskaffa valuta inför resan. Och sen har jag bara boostat mig, med Färg och Ljusbehandling, en meditation i Torsångs Kyrka och en morgonpromenad i morse. Det känns så bra!
Solen skiner, barnen leker och jag skall laga middag. Jag är närvarande och harmonisk – Love it!
Resfeber
OjOjOj, nu har den slagit till, min resfeber. Har nog inte höjt temperaturen i kroppen. Men däremot bubblar magen, hjärnan är ofokuserad, pirrar i hela kroppen och jag känner mig orolig och rädd. Hjälp!
Tur jag har min tro. Nu ber jag som aldrig förr till högre makter att beskydda min resa och skänka mig kärlek och lycka i Indien. Jag ber om beskydd och glädje till min familj här hemma. Jag ber om närvaro och att jag vågar möta Indien med både rädslor och tacksamhet.
Jag ber om att det inte ska bli som mina värsta mardrömmar. Jag ber om att resan skall överträffa mig nå så kopiöst med lycka och harmoni att jag är oändligt tacksam i evighet efteråt.
Gode Gud och alla högre makter i Universum – hör min bön!
Lyssna till
radioprogrammet Centralen P4 och hör mig berätta om min Indienresa!
Längta hem
Nu är det inte många dagar kvar innan resan. På onsdag bär det iväg till Indien och Calcutta. Väl på flygplatsen möter vi upp 2 st kursdeltagare från Malaysia och sen blir vi upphämtade av någon som kör oss dom 12 mil till Ghatal där vi skall tillbringa veckan.
Allt känns välorganiserat och beskyddat från ovan och jag reser i full tillit till att allt blir bra. Oavsett om jag går in i rädslor och vad jag än möter på för motstånd inom mig eller runt omkring mig så känner jag tillit att även det är det som jag skall möta.
Förundras över att jag lyckas vara närvarande i nuet och inte fara iväg i tankar och känslor allt för mycket. Utan på något vis är jag här och nu. Jobbar jag så är jag i mötet med klienten. Är jag hemma så är jag närvarande i hemmet och med familjen. Och är jag ensam så möter jag upp mig själv. Det är en otroligt trygg känsla jag har och jag kan inte minnas många och absolut inte långa stunder jag lyckas vara så närvarande som jag är just nu.
Jag hoppas också att när jag väl är på resan och i Indien att jag lyckas vara där. Och inte drömma mig hem. Förr i tiden har jag varit expert på att längta efter svalka när det är varmt och längta efter värme när det är kyla. Längta efter egentid när jag är med barnen och längta efter barnen när jag ensam. Längta mig bort när jag är hemma och längta hem när jag är borta. Suck, blir trött bara jag skriver detta nu. Puh! Snacka om slöseri med energi. Och medans jag slösat med all denna energi så har jag missat livet. Missat barnen. Missat sommaren. Missat mig själv. Missat resan. Missat hemmet.
Nu skall jag satsa på att träffa Indien. Träffa mig själv. Träffa människorna. Vara i yogan. Vara i det som livet ger mig.
Och livet börjar inte på onsdag när jag reser iväg – det pågår just nu ….
Live it
Wish it, dream it, live it
står det på min lilla Aygo. Och det kändes helt rätt att jag som coach skulle ha den texten på bilen, för jag vet att det är ju så det funkar. Drömmar och visualiseringar slår in. Det enda man behöver göra är att tro på dom och leva dom. Leva sina drömmar.
Fick obehagsklåda när jag såg min bil för ett par månader sen. Tänkte; Hur tänkte jag? Hade verkligen ingen förankring i budskapet i mig själv just då. Jag var i en ”down”period som varade 3-4 veckor. Som tur var har jag lärt mig att stanna i ”downs” och inte bara på stubinen fly upp. Utan stanna och iakkta. Stanna och betrakta. Stanna. Stanna. Stanna.
Och när jag stannar tillräckligt länge så kommer så solen in i livet igen och allt känns bara bra. För vi är ju människor utrustade med känslor för att vi ska KÄNNA dom.
En insikt i min ”down”period var att jag måste leva som jag lär. Det står Följ ditt hjärta på väggen i min mottagning. Jag har som drivkraft att stötta människor i det varje dag. Men min insikt var att jag själv stod med pausknappen nedtryckt och väntade på rätt tillfälle att leva mitt liv som mitt hjärta ville.
Så jag släppte upp Pausknappen och bokade mig en resa till Indien. Jag planerade in mer tid med mig själv för att utforska min kreativitet, jag bokade av andra saker jag inte ville göra, jag sa nej till åtaganden som inte kändes rätt och jag valde mer tid till min familj.
Och tro mig det hopar sig snabbt lite rädslor när man kör på Play istället för Paus. Rädslorna ser jag som rop från egot; ”lugna ner dig nu, hallå, ställ dig på paus igen och chilla lite, gör som du alltid brukar, gå in i dina gamla invanda mönster, det är så tryggt där”
Och jag iakttar och lyssnar till rädslorna men nöjer mig med att lyssna. För jag hör även mitt hjärtats viskningar nuförtiden och nu är tiden mogen att följa dess väg.
I etern
Tacksam över att jag fick berätta i radion om min Indienresa. Alltid lika roligt att få vara med i radion, jag har varit med flera gånger nu. Det är så skön stämning i studion med Centralengänget Johan, Sofia och Jon dom är så vänliga och avslappnade – blir alltid många skratt! Snacka om att förgylla dagen att få träffa dom!
Tack till er alla som lyssnade!
SR Dalarna
Jag är så glad att jag får vara med i Centralen P4 och berätta om min Indienresa – tiden i etern är ändrad och det är imorgon måndag kl 11.00 jag är med i programmet.
Tacksam!
Hälsocheck
Mår så alldeles fantastiskt bra just nu. Allt har landat runt omkring mig och inom mig. Jag känner att jag är i mitt flöde. Livet är upp och ner i känslor och jag har mod att stanna i nedgång, det hade jag inte förr. Men just nu är det Upp och jag njuter av mitt sanna rätta jag och min familj och mitt Liv. Jag lever just nu precis mitt Liv så som jag vill och för mig är det väldigt stort!
Jag har tryckt på min ”Play” knapp och slutat stå på ”Pause” och vänta. Min affirmation som jag myntade förra våren behövde ca 14 månader på sig att ta uttryck, men vad gör väl det, den som väntar på nått gott…
Jag lever det liv jag vill leva – jag lever la dolce vita!
Balans
Beslutet som känts rätt från första början i hjärtat, men som skapade oro i sinnet och flöde i kroppen, har nu balanserats. Nu äntligen kan jag känna att min kropp, mitt hjärta och mitt sinne är i total balans med resan till Indien. Och det är en sådan lyckokänsla! Wow!
Nu är allt förankrat i alla delar inom mig och tilliten jag hela tiden haft har hjälpt mig fram emot detta tillstånd. Jag är så tacksam.
Och jag är tacksam att jag vågade stanna upp och se, möta, känna alla rädslorna. Mitt i min rädsla, trötthet och förvirring så stärktes det som skulle stärkas. Och tack ni (om än få) som väckt min osäkerhet och fått mig att se vad som jag var rädd att se. Som genom era tvivel och ert ifrågasättande fick mig att se mina egna tvivel och frågor.
Och tack alla ni som ändå från början stöttat och puschat mig. Ni som hjälpt mig bekräfta mitt sanna jag och mitt hjärtats önskningar.
Och mitt största kärleksfulla tack vill jag rikta till min familj som ser mitt sanna jag och låter mig vara den jag är och älskar mig för den jag är!
Jag älskar att leva livet! Jag älskar livet!
