Resor
Tystnad dag 1
Måndag
Klockan är snart 08.00 och jag inväntar frukost. Vi har sjungit vår jappa vid gryningen och sen gjort solhälsningar. Det silade ner några regndroppar innan molntäcket sprack upp och vi fick njuta av den vackra soluppgången. Magiskt!
Det går lätt för mig att vara här när vi är aktiva, när vi göra asanas och andra fysiska pass. Jag har däremot problem, eller så att säga mindre lätt, med stillheten och lyssnandet. Bad Svamij (Yogaläraren den äldre) om ursäkt igår efter som jag alltid somnar på hans klasser. Han håller 2-3 vedantatalks per dag. Men han var så ljuvligt förstående och bad mig vara öm med mig själv. Det var så fint och det kändes så befriande. Han dömer mig inte för att jag somnar, det är bara jag som gör det.
Natten var full med besök. Råttorna sprang kapplöpning på halmtaket och geckoödlan skrek intill min säng flera gånger. Jag kan inte med mitt förstånd förstå att jag härdar ut att vara här. Det är som att vara mitt i ett djungelzoo. Men bönerna jag bett har verkligen gjort verkan, jag kan inte se det som nått annat. Jag har ju inte flytt, jag har stannat. Stannat i min rädsla och i min smärta. Stannat och bett. Bett om beskydd runt min säng, bett om att få sova djupt och tryggt. Och det värsta ljudet av råttorna har dämpats med öronproppar. Ljudet kan jag hålla på avstånd. Men rädslan har jag mött och varit i, det är som jag alltid kommer fram till att rädslan är en illusion, den försvinner när man ser djupt på den.
* * *
Har solat och badat i havet på lunchen, det svider i skinnet. Imorgon har jag beställt massage, det är två söta kvinnor som går runt här omkring resorten och erbjuder våra ansträngda kroppar massage.
Förmiddagsklassen idag var höftöppnare, känns som vi gjorde mycket höftöppnare igår också. För jag har känslan av att dom är uppbändade med en domkraft eller nått, de sitter hårt åt. Där inne i höften sitter undangömda minnen från barndomen. Men när höften väl släpper efter så lossnar det känslomässigt också, som det redan har för mig. Så lite öppna lär dom allt vara ändå.
Tystnad
Nu går vi in i tystnad i två dygn så jag kommer stanna i den och återkomma till bloggen på onsdag.
Namaste
Möte
Oj, vad jag får möta. Känslor som flyter upp till ytan redo att frigöras. Jag släpper ut så gott jag förmår. Jag stannar, har ju inte så mycket val, även om jag stundvis är sugen på att åka hem. Det är jobbigt nu. Men jag vet att det är bra saker för mig att gå igenom och jag kan inte vara i en bättre miljö, jag blir så omhändertagen, alla sluter upp med en kram eller strykning på kroppen när jag gråter – det är så fint och kärleksfullt – mina kursvänner är underbara.
Jag har gråtit mycket idag, det väcker så mycket inom mig. Det började i natt när vi hade besök av råttor, åtminstone en av dom sprang i vårat innertak. Jag var så rädd! Låg inne i min säng omgiven av myggnät och grät och bad. Min rumskamrat Anna är en skänk från ovan, hon kröp in i sängen med mig och tröstade mig som ett litet barn. Det var så skönt!
Jag är livrädd för råttor och att ha dem på rummet är en plåga. Jag behöver tydligen möta detta nu. Jag är kanske redo. Mina böner hjälper. De gör stöd och kraft när rädslan är för övermäktig.
Jag bad om att råttorna skulle gå iväg och att jag skulle få sova tryggt. Och det måste ha funkat, för jag vaknade på morgonen och hade somnat om ganska direkt och inte hört några fler råttor.
Min landning
För varje timme så landar jag mer och mer. Jag känner mig ännu inte fullt närvarande och tillfreds, men jag känner att lugnet och välbehaget sveper som en varm bris genom min kropp och jag hoppas det breder ut sig slår sig till ro under hela vistelsen.
Dagarna är fullspäckade från tidig morgon till sen kväll med Yoga, Vedanta-talks och chanting. Ett guldkorn i schemat, förresten är hela schemat ett stort guldkorn, är ändå den längre lunchpausen på två och en halv timme, då passar jag på att slumra lite i solen och hoppa i plasket.
Yoga på Bali
Det blir svårt att beskriva omgivningen där vi är. Det är så otroligt vackert, inbäddad i djup grönska och ljudet av vågorna som slår mot stranden.
Vi bor i villor/bungalows med 1-4 bäddar. Det är rustika möbler och det känns som hela hotellet är pyntat med kärlek. Det bor inga andra här, utan vi 15 elever och våra lärare fyller stället.
Yogastudion ligger en våning upp, en stor terrass med havet som gigantisk vy. Mjukt och skönt trägolv med breda brädor att tassa runt på.
Första yogaklassen var gudomligt skön! Min kropp fick med i kärlek och full vördnad sträcka ut. Jag känner att hela jag andas i rytm med min kropp, med mig själv. Jag börjar verkligen landa i mig själv och min kropp mår redan så bra.
Det finns trådlöst internet här och jag fotar mer, så bloggen blir uppdaterad emellanåt…
Buffel i julklapp
* * *
Spädbarnshem – Tanzania
Akut förlossning – Kongo
Glasögon – Afghanistan
Vitaminer – Moldavien
HIV/Aidskurs – Central Amerika
Traktor – Kambodja
Skolmat – Kenya
Skolmaterial – Brasilien
Buffel – Indien
Toalett – Indien
Kycklingar – El Salvador
Oxe – Uganda
Välgörenhet
Höstens yogapass i Falun var i vackra JohannesKyrkan. Jag fick låna kyrkan utan hyra. Och som tack har jag nu skänkt 2 000 kr till ägarens välgörenhetsprojekt med kvinnor i Indien.
The secret of living is giving
Bidra
Är på skolan i Leksand (Kreativt Entreprenörskap) och sitter i datasalen och söker information om hur man startar ett välgörenhetsprojekt i Indien. Har precis mailat skatteverket och hoppas få klarhet i några frågor. Det behöver ju vara någon sorts 90-konto (tror jag det heter) så att människor och företag kan bidra med pengar till projektet.
Träffade en härlig kvinna på Yogafestivalen i helgen. Hon sålde kläder, vackra tunikor och blusar uppsydda av kvinnor i Indien. Jag ställde massa nyfikna frågor, intresserad som jag är. Och det visade sig att hon stöttade ett Barnhem med Hiv-smittade barn i Goa tex så hade hon samlat in pengar och köpt barnhemmet en dator.
Jag blev så rörd och inspirerad – nu vill jag också sätta fart och Ge & Bidra!
Boktips – Vedanta
Jag är så inspirerade att fördjupa mig i de Vediskatexterna och detta är en bok som min yogalärare Sky rekommenderade och ofta läste ur på lektionerna. Det är intervjuer med Swami Dayananda som hans elever har översatt till engelska och samlat i denna bok.
The goal of Vedanta is a state of self-realization or cosmic consciousness. (källa: Wikipedia)
Och jag fängslas redan av kapitlen; Freedom from Sadness, Freedom from Want, Freedom from Action, Harmony, Prayer – Inner Freedom, Peace, Leadership and Self-Image, Management in the light of Vedanta, Success in Day-to-Day Living, You are Unic – för att bara nämna ett fåtal.
Mala
Det här vackra halsbandet fick jag från en vän i Indien, Hatibabae. Han gav det till mig när jag skulle åka hem. Jag visste att halsbandet var speciellt, men inte på vilket sätt.
Så jag är så tacksam att jag nu under Yogautbildningen fick lära mig att halsbandet heter Mala. Och det har 108 ”kulor”, och används för att hålla räkningen när man mediterar och säger/sjunger/chantar sitt mantra. Man håller halsbandet i handen och för fram en ”kula” för varje mantra. Och när man chantat 108 gånger så kommer man till tofsen och vet att man är klar.