Jag ler, vänder ansiktet mot skyn och knäpper händerna vid bröstet och tackar för…
boendet, maten, vädret, människorna, gråten, skratten, tystnaden, samtalen, yogan, dansen, månen, djuren, naturen, eken, mantran, kramarna, andarna, insikterna, svetten, baden, kirskålen och maskrosbladen (som vi ätit), solen, regnbågen, elden, skriken, natten …
Tack Gud att du välsignat mitt liv med så mycket gåvor och upplevelser. Tack från djupet av mitt hjärta. Jag kan verkligen inte begära mer, jag kan bara sjunka ner i stor tacksamhet och ödmjukhet över att jag är vald att leva mitt liv ♥
Efter Dynamic (Osho-meditation) och frukost sprang jag och Ulrika ner till Mälaren för ett dopp. Väl på bryggan hade en utländsk man redan tagit plats med sitt fiskespö, så vi frågade: Can we have five minutes in private. Han gick iväg på grusvägen och ställde sig och tittade in i en kohage medans vi skrämde iväg alla fiskarna när vi skrikande och nakna (Ulrika hade iaf trosor på sig) plaskade i Mälaren.
Det är lilla Fia i mig som älskar sådana här spontana galenskaper. Egentligen är det ju inte alls något galet för lill-Fia att hoppa i den iskalla sjön 6 maj men den tråkiga vuxna delen i mig ser gärna hinder i det mesta skoj, det är henne jag vill krackelera och få den nyfikna och livsglada flickan att ta mer plats i livet igen. Jag är på god väg emellanåt, några fler kalldopp får nog den tråkiga delen av mig att ta skydd och den vilda lilla flickan att ta mer plats. Det är tid för omvända (inre) roller i mitt liv.
Sunyogi har varit med mig mycket i tanken den senaste tiden och jag tänker på hans livsglädje och nyfikenhet, hur han slängde sig ner på gräsmattan i förtjusning och fotade maskrosor – han har verkligen barnet i sig i kombination med en medvetenhet och visdom som de flesta av oss behöver livstider för att finna. Han är speciell. Lill-Fia är speciell hon med minns jag, det är dags att lära känna henne igen.
Fullmåneceremonin med den utlovade Supermånen blev fantastisk även om vi inte såg en skymt av den. Däremot värmdes vi av både eld och gnistrande solsken. Till och med regnbågen reste sig över oss.
Vi hade förberett oss genom att skriva ner vad vi var redo att släppa, gamla tankesätt, värderingar, spänningar… vi tog dem med oss högst upp på en bergsknalle, tände en brasa (vid eldplatsen) och fjuttade på alla våra lappar. Vi stärkte varandra med våra affirmationer och släppte loss i Ronjaskrik över klippkanten. Skred sen sakta hemåt i den solupplysta aftonen, men fortfarande ingen måne i sikte. Tur vi ska upp tidigt imorgon, då kanske vi kan få oss en skymt …
Morgonen inleddes med morgondopp för Ylva, själv vågade jag mig inte i …
därefter gick vi vår egen mindfulnesspromenad innan frukost, en sagolik stund.
Vi har givetvis yogat, haft silence (som sig bör på en retreat) några timmar mitt på dagen och dansat loss i yogarelease. Nu skall vi alldeles strax mötas upp för en månskensceremoni, månen är ju inte bara full i natt har jag hört utan det är visst Super Fullmåne 😉
Går grusgången från logen, det doftar kylig sommarkväll och det känns i luften att det kom några regnstänk under kvällen. Biskops Arnö ligger stilla, hör bara några röster bakom husknuten och knastret under fötterna. Det är så fridfullt här. Jag tassar upp till Norra Flygeln och rum nr 7 (mitt själsnummer) med utsikt över den stora gårdsplanen, huvudbyggnaden och Södra Flygeln.
Mina kära deltagare såg nöjda ut när de lämnade logen, de såg så där mossiga och harmoniska ut som man kan känna sig efter ett yogapass. Vi har haft en fin uppstart, men det har inte varit fokus upp eller känts som något startat, jag skulle istället beskriva det som att vi gjort en fin buklandning rakt ner i jordens mylla – vi är här.
Dagen har förgyllts med Soulwalk & talk, sharing, sankalpa, yoga, eye to eye meditation och skönt häng i salen med thé, änglakort och pendel. Jag känner mig oerhört nöjd, lycklig, tacksam och faktiskt väldigt trött. Nu ska jag skriva lite för min egen del och sen slocknar lampan.
Landar på Biskops Arnö som välkomnar med vitsippor, gröna gräsmattor och sol för en tredagars yogaretreat. Glädjetårar…
Vill påminna om att det inte är någon yogaklass söndag den 6 maj.
Och jag passar även på att påminna om att de sista yogaklasserna för vårterminen är 23 och 27 maj (vecka 21), därefter gör jag ett uppehåll under sommaren förutom spontaninsatta klasser vid Gammelgårdens gräsmatta när vädret tillåter och lusten faller på.
Jag har bett universum om en ny yogalokal som är lämpligare i storlek (den nuvarande har väldigt stort utrymme bakom själva yogasalen) men framför allt ligger annorlunda till, i ett fristående hus eller kanske en lokal vid ett industriområde, där vi även kan släppa loss i dansen till hög musik. Så jag har tagit mod till mig och sagt upp den nuvarande lokalen till den 31 maj, för jag har en stark tro att något nytt först kommer till mig när jag vågar släppa det gamla.
Tackar ’L’ för inspirationen till kvällens yogapass med att släppa stress och fokus på magen. Vi tände vår agni (eld) genom kraftfull pranayama (andning) och gjorde stärkande och stretchande asanas (positioner). Jag har fortfarande nu några timmar efter passet en skön värme i magen och i sinnet är det lugnt och fridfullt.
Namaste