Här kan du lyssna när jag berättar om min Indienresa i Radio Dalarna P4
Resan till Indien ramlade mer eller mindre över mig när jag sökte runt i cyberspace – och så fort jag fått syn på Sunyogakursen visste jag i mitt hjärta att jag behövde åka. Det som också direkt kommer över mig var en minnesbild från mitt inre om mig själv i en dokumentärfilm i Indien. En bild som jag hade tillit till när jag ringde upp Henric Hemmerlind för att fråga om han ville följa med till Indien och filma. Vi kände inte varandra innan resan, jag hade bara fått tag i hans nr och ringde. Vi visste inte innan resan vad för sorts tema som filmen skulle få, vi bara litade fullt till att det skulle visa sig. Vi skulle känna det på plats.
Och väl på plats i Indien så inser vi att det finns mycket att filma. Henric filmar mycket och ändå finns det tid för honom att delta i kursen och uppleva den själv och det känns så rätt, ju mer vi upplever, ju mer förstår vi vad som är viktigt att förmedla med filmen. Intrycken är många. Sunyogan. Guru´sarna, Kriyayogan, Agnihotran, Meditationerna, Maten, Människorna, Närvaron, Lugnet för att nämna några.
Det som berört mig mest är intervjuerna med dom 2 guru´s vi träffade och som också var lärare på kursen. Sunyogi Umasanker och Prem Nirmal. Här gör vi intervjun med Prem och han berättar om bla Sunyoga, andlighet, medvetenhet, 2012.
Sista dagen när vi var i Sunyogi Umasankars hemby Lachipur så filmade Henric honom. Det kändes så rätt att filma honom i hans uppväxtmiljö som bidragit så mycket till den medvetenhet han har idag. Här finns hans trygga rötter. Och att det är hans födelsedag just denna dag är som pricken över i.
Under intervjun sitter han utanför sitt hem, framför en damm med grönt vatten och fåglarna kvittrar i palmerna. Det är varmt och hett. Det är magiskt!
Och det jag minns starkast från intervjun är när en kvinna från byn strosar förbi, kikar på oss med väldigt förundrad blick. Och med all rätt. Känns som vi från väst och en filmkamera är väldigt felplacerade i denna miljö. Hon strosar iallafall förbi och låter inte oss eller kameran störa hennes bad. Utan går förbi Sunyogi och ner till dammen. Sätter sig ner i vatten och tvättar sig.
Jag ber till högra makter att vi med filmen lyckas förmedla det magiska vi upplevt i Indien och att någon inom mediavärlden förstår och känner budskapet och vill hjälpa oss sprida det.
Namaste Savita
Imorgon (tisdag) är jag bjuden till Radio Dalarna P4 kl 11.00 för att berätta om min Indienresa.
Känner tacksamhet och glädje att få dela med mig av mina upplevelser om Indien och Sunyoga!
Yogapasset i Gammelgården ikväll blir tyvärr inställt. Inte pga av regn. Däremot har vi i familjen fått en härligt erbjudande att segla med min bror och hans familj på Mälaren idag. Och det vill vi såklart jättegärna!
Det kommer fler sköna pass ute i sommar, så om du är intresserad håll utkik här på bloggen/hemsidan.
Önskar dig en skön dag!
Yogapass på gräsmattan vid Gammelgården, Borlänge
Söndag den 4 juli kl 18.00. 60 min. Kostar 50 kr. Medtag yogamatta el filt.
Varm välkommen!
(Inställt vid regn)
Om du vill läsa mer om Sunyoga Solar Healing Center
Har fått en meddelande från en läsare som uppmanar mig att kolla med en optiker och/eller ögonläkare vad för skador som kan uppstå om man kikar på solen. Och givetvis skall jag göra det, tack för omsorgen!
Spontant så känns det bra att göra Sunyoga tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Det känns som med solning, att man bör göra det med måtta och skydda sig som bäst mitt på dagen när solen är som starkast.
Jag forsätter dock mitt utövande med försiktighet och korta stunder och när solen känns mild – effekterna som jag hittills märkt är enbart positiva.
Tänk att mitt hjärta tog mig till Indien. Jag har hört att någon säga att vi borde lyssna mindre på hjärnan och mer på kroppen. Det börjar bli ganska tydligt för mig att det är min väg att gå. Min väg till bättre hälsa och välmående. Min kropp talar allt tydligare. Den har nog alltid talat för den delen, problemet har mer varit att jag inte lyssnat.
Magen säger mig när något är fel.
Hjärtat säger mig när något är rätt.
Öronen tjuter när jag är stressad.
Öronsuset tystnar när jag är i balans.
Magen säger mig vad den vill äta.
Kroppen säger till mig när den vill sova.
Fötterna säger mig vad dom vill gå i för skor.
Det är så många exempel i mitt liv på hur lätt alla beslut och alla val blir att ta om jag följer min kropp. Då är allt så enkelt och jag hamnar där jag ska.
Utmaningen ligger däremot i att sluta lyssna till min hjärna och dess tankar. Få tyst på dom för en stund, för det är när deras surr avtar som jag hör den rätta rösten från mitt inre och min kropp.
Så för mig är det viktigt att vara mycket ensam just nu. Stilla mig. Det gör jag bäst med meditationer och yoga. Stilla mig och få paus mellan tankarna. Pauser som förhoppningsvis blir längre allteftersom. Och lyssna till den andra rösten, den som kroppen uttrycker sig med och givetvis be om mod att våga följa den.
Namaste
Läs gärna mer om Sunyoga på Sunyogi Umasankars hemsida
Så vad är då Sunyoga som jag har varit till Indien och lärt mig för något? Det är ingen fysiskyoga som jag själv hade fått för mig, utan det är en meditation som går ut på att man sitter i meditationsställning, dvs med rakryggrad på en stol eller på marken. Först sitter man med slutna ögon och guidas av Sunyogi Umashankar till djup meditation och målmedvetenhet.
Att titta på solen kräver målmedvetenhet, kärlek till solen och mod. Många av oss här i Sverige är rädda att se på solen och tror att det skadar synen, men det hävdar Sunyogi att den inte gör och nu efter eget utövande så märker jag ingen skada, däremot massa positiva effekter.
När man nått djupare avslappning så guidas man till att öppna ögonen och se upp mot solen. Man ser egentligen 2-3 cm ovanför solen och tittar med blicken uppåt/inåt. Man ser alltså upp mellan ögonbrynen, ser från sitt tredje öga, men med öppna ögonlock. Under kursen pågick meditationen Sunyoga ca 30 min skulle jag uppskatta. Men det var lång tid för mig som är ovan. Jag kan ännu bara se kortare stunder åt gången, från 10 sek och i bästa fall upp till ett par 5-6 minuter innan ögonlocken far igen och sluts. Det är som att dom vill skydda sig, skyla sig. Men det handlar mycket om inprogrammerad rädsla tror jag, iallafall känns det så för mig. Så jag tränar mig mycket i tillit till att solen gör mig gott.
Efter själva solskådningen så blundar man. Kniper och pressar ihop ögonen hårt 3 ggr. 3 ggr gnuggar och värmer man även handflatorna mot varandra och lägger sedan den varma handflatan mot varsitt ögonlock och masserar ögonlocken och området omkring. Gör en personlig tackhälsning till Solen. Och lägger sig sedan ner och vilar.
Jag har nu övat Solskådning några veckor, jag började ca 2 veckor innan Indien på min egen hand. Nu när jag lärt mig rätt teknik känns det tryggare och bättre. Och det är väldigt svårt för mig att skåda solen mitt på dagen, så jag väljer tidig morgonsol eller sen kvällssol, det är lättare.
Dom positiva effekterna eller förändringarna jag märkt dom senaste veckorna är bla att jag har mer energi, så pass mycket att efter hemkomsten från Indien att jag inte påverkats av Jetlag alls och känner mig väldigt pigg. Jag har gått ner 2 kg. Jag har utmanat en hel bunt med rädslor och varit utsatt för dem utan att påverkas, tvärtom har jag aldrig varit mer lugn och harmonisk. Jag har kontakt med min kropp. Jag känner mig balanserad. Jag känner mig glad och lycklig. Jag känner mig trygg.
Dessa positiva effekter kan också bero på massa andra saker, men jag tror helt ärligt att mycket kommer ifrån Sunyoga. Och jag fortsätter med min träning minst en gång om dagen, då den är lätt att göra och just nu finns energikällan till överflöd även för oss nordbor.