Det är dags nu att ta din kropp tillbaka. Kanske har vi mönster sedan generationer bakåt av att se kroppen som något att skämmas över och att dölja. Skammen du bär kanske inte ens är din, den kan vara att arv efter kvinnor som gått före. Du kan inte ändra historien för dessa människor, men du kan ändra känslan i dig själv i förhållande till din kropp, du kan återta friheten över din egen kropp och det kommer hjälpa de unga kvinnor som kommer efter.
Så hur återtar vi relationen till vår egen kropp?
Jag tror det första vi kan göra för varann, våra döttrar, systrar, mödrar, väninnor … är att sluta döma varandras kroppar och varandras handlingar. Sluta dela ut skam helt enkelt. Och det inbegriper såklart den egna kroppen också, sluta se ner på den och hur den ser ut. Låt den vara som den är. Ge tillbaka friheten till kroppen, minns den som den oskyldiga nakna bebiskropp som en gång föddes, se att samma oskuld finns i din kropp nu också. Det är inget fel på din kropp och den har inte gjort dig något ont. Din kropp är din vän och följeslagare genom livet. Time to appreciate!
Det finns många vägar till att ta tillbaka din kropp, jag förespråkar ett andligt synsätt till att börja med, insikten att något gudomligt skapat dig och att du är skapad till fulländning – you are a masterpiece! Sen behöver många av oss korrigera vårt synsätt, tankar och känslor till kroppen – bestämma oss för en positiv attityd. Och så hjälper det oerhört mycket att beskåda andras kroppar, andras naturliga kroppar, jag må vara ett fan av Kardashians men att tro att deras opererade och korrigerade kroppar är ett ideal är inte en klok väg att gå om du vill återta glädje i din egen kropp, däremot så är det oerhört läkande att se att din kropp ser ut som många andras, och att andras kroppar inte heller är ”perfekta” – and that’s the beauty of it all!
Följ mig gärna på Instagram, Facebook och YouTube för mer inspiration. Och var gärna med i Savitas Celebration där vi varje fredag delar bilder på våra kroppar för att visa att min och din kropp är naturlig, normal och vacker som den är.
Time to shine sister, time to shine!
Kroppshets, att jaga ett ideal som anses sunt, ofta förknippat med att vara lång, smal, vältränad, lagom solbränd och ung. Men idealet förändras, från att ha inneburit jakt på större bröst, plattare mage och mindre rynkor så ska nu även kroppen vara svarvad med getingmidja, fyllig och rund rumpa, men givetvis fast och vältränad sådan, plutiga läppar, markerade bryn och långt hårsvall. Och det räcker inte med att du kontrollerar kroppen men strikta dieter och hårda träningspass, idealet når ändå inte perfektion utan injektioner och kirurgiska ingrepp.
Det blir en jakt efter något vi inte har, ingen av oss ser ut som idealet vi eftersträvar. Ingen. Inte ens Marilyn Monroe, Sophia Loren eller 90-talets supermodeller skulle passa in i dagens ideal. Ingen av oss ser ut så som vi eftersträvar. Så varför denna jakt och hets efter något som anses sunt? Och hur kan det anses sunt när det inte är naturligt och normalt?
Vad gör denna hets och jakt efter detta ouppnåeliga ideal med oss?
Genom att bli medveten om att det du eftersträvar inte är bra för din självkänsla och självförtroende är en bra början. Du behöver också se att denna hets och jakt som ofta leder till kontroll av både kost och träning påverkar dig negativt, det ger en känsla av att du aldrig är bra nog. Du ser fel och brister i din kropp men också i din personlighet. Det leder ofta till nedstämdhet, depression och isolering, dvs du drar dig undan ditt eget liv och omgivning. Du känner dig ensam.
Att leva i ett sunt förhållande till sin kropp är att förstå att den är normal, precis som den är. Du är normal och det är inget fel på din kropp, ingen kropp är perfekt, och att eftersträva någon sorts perfektion (en perfektion som alltså inte finns) leder till ohälsa.
När du istället börjar se dig omkring i badhus, på badstranden, i kroppspositiva konton på sociala medier så ser du kroppar som de ser ut i verkligheten, du ser kroppar som är naturliga och normala. Du ser små rumpor, celluliter, stora magar, mindre magar, mörkhyade, ljusa, inga ögonbryn, stora ögonbryn, rynkiga, släta, håriga, skalliga, korta och långa … du ser att alla kroppar är olika. Helt olika. De är unika. Var och en har sitt unika signum, och det är det som är det vackra.
Och när du vänder hetsen efter något ouppnåeligt ideal till att vara glad och tacksam för den kropp du faktiskt har, så får du energi och frihet till att leva. Leva och njuta av den kropp och det liv du har.
……………………………………………………………………………………
Ta gärna del av min videoserie BodyLove på YouTube för att stärka kärleken till din kropp.
Sök på hashtagen #savitascelebration och #shinesistershine för att se bilder på kvinnors kroppar som jag samlar ihop varje fredag i syfte att visa att vår kropp är normal, naturlig och vacker som den är oavsett storlek, ålder, färg eller form. Du är givetvis också välkommen att vara med med din bild.
Jag gjorde en video om vikten av att läka skam till vår kropp – kroppsskam. Vi behöver ge vår kropp tillåtelse att vara som den är, acceptera den och älska den. Vi behöver också kroppen till vårt högre syfte att leva det liv vi är ämnade att leva.
BODYLOVE & SAVITAS CELEBRATION ledde mig hit, till att skapa ett forum där vi kan mötas för att stärka, lyfta och glädjas med varann på vår resa.
Allra mest vill jag att vi syns och verkar utanför gruppen, eftersom det är då vi bidrar mer till andra. Låter andra ta del av vår resa och inspireras att gå efter.
Men kanske finns det också ett behov av avskildhet, där vi kan få vara lite slutna och den som känner sig osäker kan få börja mogna i sitt nya/rätta jag inom trygga väggar.
Vi får se vart det leder. Nu följer jag energin som ledde mig att skapa denna grupp.
Välkommen att vara med!
Sök på: Shine sister shine
Ps: gruppen enbart för tjejer och kvinnor.
Shine sister, shine
Jag märkte hur jag höll på att dyka in i vassen och gömma mig, ett gammalt mönster jag bär med mig när beachsäsongen sätter igång.
Men så bestämde jag mig istället för att nu är det dags, att än mer stärka och LÄKA relationen med min kropp. Sluta mata den med skam och istället ge den min kärlek och omtanke.
Så på lördag startar jag en videoserie på YouTube som jag kallar BodyLove ❤
Kanske vill du vara med. Bäst koll får du om du prenumererar på min YouTube-kanal.
Ps Sprid gärna videoserien, om du har någon i din närhet som du tror kan vara intresserad.
Jag gjorde en liten film om vår yogadag 10 maj vid Siljan, Rättvik. En magisk dag med härliga deltagare, solsken och Siljan som gnistrade bedårande. Så tacksam för allt jag får uppleva och bidra med genom Yogan. Livet är vackert.
Här kan du se mina senaste filmer på YouTube, äntligen har spärren släppt och jag känner så mycket glädje och mening att spela in videos. Prenumerera gärna på min YouTube-kanal.
Jag fick ett meddelande för två veckor sedan där en kvinna skrev och tackade mig för mina youtubeklipp och berättade hur mycket mina videos hjälpt henne. Jag brukar få meddelanden som dessa lite då och då och blir alltid rörd och glad av dem, de ger mig en känsla av tacksamhet att jag kan hjälpa. Och det känns så meningsfullt för mig.
Samtidigt så känner jag skuld över att jag inte levererat fler klipp, för att anledningen jag inte gjort det är att jag inte vill synas i bild för att jag inte trivs med hur jag ser ut. Jag har känt mig ful, fet och fel och får spunk på hur jag ser ut och låter. Så min självupptagenhet i hur jag ser ut har hindrat mig från att vara till hjälp för andra. Och hjälpa på ett sätt som faktiskt passar mig väldigt bra, jag har kunskap, erfarenhet och verktyg att dela med mig av och jag kan göra det hemifrån så att jag även kan vara tillhands mycket för mina barn och det är i ett forum (youtube) som är öppet och tillgängligt för alla, oavsett ekonomi eller samhällsklass. Det kan liksom inte passa mig bättre – förutom att jag har denna totala låsning att vara i bild.
Så efter år av stiltje i videoproduktionen så bestämde jag mig bara att nu, nu kör jag, jag gör en Live varje dag på Instagrams händelser. För att Live är Live, det går inte att redigera eller ta om, det sänds och spelas in direkt. Boom! Klart! Och jag får lära mig att leva med hur jag ser ut, att jag sa fel, stakade mig eller glömde bort något.
Sagt och gjort, jag började sända Live varje dag i 21 dagar som en Challenge till mig själv. Med målet att bli av med min kameraskygghet och bli avslappnad för att sedan kunna börja leverera videofilmer på min youtubekanal igen.
Efter någon dag hörde en vän av sig och sa, det är helt underbart att följa din process, det är bara så synd att det försvinner efter 24 timmar (händelser på Instagram fungerar så) så jag tycker du ska börja göra Live på youtube också.
Och jag kände ärligt talat precis som hon, att detta vill jag bevara. Och till min förvåning kände jag mig plötsligt redo för youtube, bara efter några få dagar in i min Live Challenge.
Så här är jag nu och sänder Live varje dag på youtube och jag måste berätta det mest fantastiska som hänt mig – jag älskar det! Fullkomligt älskar det! Jag förstår det inte själv, efter åratal med motstånd till detta och sådan skam jag haft till min egen kropp och hur den ser ut, så har motståndet bytts ut till massa flow och glädje, jag känner lycka framför kameran och det bästa av allt jag känner kärlek till mig själv, jag tycker kvinnan jag ser i bild är härlig, vacker och genuin – jag tycker så himla mycket om henne.
Så jag vill tacka er vänner som sett detta före mig, pushat, stöttat, visat vägen. Sett och trott på något som för mig varit en blindfläck. Och tack till er som skrivit under alla dessa år och berättat om hur mina videos hjälpt dig – det har hjälpt mig. Jag har er alla att tacka, ni har varit en stor del i min resa att finna kärleken till mig själv och tänk att jag skulle göra det framför kameran och tänk att jag också där fann kärlek till att synas och verka i detta forum – jag känner mig hemma i mig själv och hemma framför kameran.
Jag har gett mig själv en egen 21-dagars challenge på Youtube, där jag under 21 dagar sänder Live för att utmana min rädsla att stå framför kameran och min egen obekvämlighet i min egen kropp. Och efter bara några få dagar och live, så lossnar något. Jag märker att jag älskar det och jag känner mig hemma i mig själv – framför kameran!
Du ser alla klipp på min youtube-kanal.
Jag har svårt att finna ut betydelsen i att älska mig själv, ordet älska känns så stort, diffust och ogreppbart på nått vis. Jag förstår att jag ska älska mig själv men det lär mig inte hur. Jag vill alltid veta – hur.
Så såg jag ett klipp i morse på youtube med Mimi Ikonn och då ramlade liksom poletten hela vägen ner. Jag kommer inte hela vägen till att älska mig själv för att jag fortfarande dömer mig själv. Daaa, det var som ett halleluja-moment!
Så jag tänker att okey, jag letar efter dömandet först. Ser jag mitt dömande och min självkritik så vet jag vart jag ska lägga in dosen med acceptans, för acceptans är nämligen vägen till självkärleken.
Vad är det jag inte accepterar med mig själv?
När dömer jag mig själv?
Vad dömer jag mig själv för?
Jag kan se att jag (fortfarande) dömer mitt utseende och min vikt. Jag dömer mig själv när jag är lättretlig eller tappar humöret. Jag dömer mig själv som lat och obeslutsam. Jag dömer till och med mig själv för att jag inte orkar allt jag vill. Jag dömer ibland mina tankar och mina beslut.
Det finns som sagt mycket utrymme för kärlek här. Svepa över mig själv med acceptans, förståelse och tillåtelse till att vara som jag är. Vara den jag är.
Att älska sig själv är att acceptera sig själv. Acceptera både det ljusa och det mörka, det höga och låga, det bubbliga och det sega. För inget är rätt eller fel. Och ingen är perfekt. Alla sidor finns inom oss alla. Och min förmåga att älska mig själv avgörs i min förmåga att acceptera mig själv. Och hur kommer jag till acceptans – jag slutar döma.