Drar mitt ok
Jag är Snigelmamma… allt skulle kunna vara så bra om jag inte dragit ett tungt ok av dåligt samvete efter mig under hela dagen.
Idag hade jag behövt en stor portion med tålamod och harmoni men den var som bortblåst och eftersom det hade varit bra att ha till hands då lill-trollet varit småkinkig och gnölig så fyllde jag på mitt ok med dåligt samvete över det. Och när sen det var dags för oss att avsluta den krävande dagen så kom hon inte till ro och då fick jag riktigt med dåligt samvete för att jag inte lyckades förmedla lugnet till någon av oss.
Och min längtan var att med en älvas närvaro skönt bädda ner henne för att sen tassa ner och se julkalendern med de stora barnen och prata lite om ditt och datt, det är ju så mysigt att prata med dem, och sen bre dem en varsin macka och lyssna när Oscar läser sagan ur sin läsläxa…
Men det slutade med att jag var uppe och vyssjade i en hel timme och barnen satt ensamma och bleka framför teven och när jag för en kort stund hann ner för trappen i hopp om att hon somnat så slog vi upp Oscars läsläxa och han började så sött att läsa… då fick jag rusa upp igen. Där satt han själv vid köksbordet med läxan och väntade. Maya låg utslagen i soffan och jag var uppe och försökte få Izabelle att somna medans tårarna rann nerför mina kinder.
Fybubblan vad jag tycker det är svårt att räcka till ibland….
Tillägg
Nogge var på möte ska kanske nämnas. Hans möte avslutades tidigare som tur var och han ringde hem och då kunde jag snyfta fram mellan tårarna att han måste skynda sig hem. Jag grät och barnen grät. De grät för att jag grät sa de… och då blev oket än tyngre.
Men vi fick ett fint avslut, Izabelle somnade så småningom sött, Nogge och barnen tog kvällsfika och jag kunde lyssna klart på Oscars saga. Jag fick stryka Oscar på ryggen och busa med Maya innan Nogge och jag bäddade ner dem, visserligen en timme senare än det var tänkt, men med mycket bättre känsla i magen.
Nu skall jag bara fundera på var jag tömmer mitt ok och allra helst gör mig av med det för gott.
Några tips?
fågelmyra är mitt tips 😉
Tack underbara själar för era kommentarer här och på Facebook – hoppas ni känner i ert hjärta vilken fin styrka och insikt ni har gett mig genom att dela era tankar med mig. Tack!
Massa kärlek till er alla!
Kram Fia
Åh fina Fia, ingen annan mamma är så bra som du till dina barn! Men visst tvivlar man ofta på sig själv och det dåliga samvetet kommer titt som tätt. Men jag är säker på att dina barn vill ha dig precis så som du är, även när du inte är på topp så är du deras bästa mamma! Kram på dig <3
Fina Fia.
När jag gick igenom min skillsmässa gick jag hos en psykolog i nästa ett år som dessutom var barnpsykolog. Hon var min räddning. All min rädsla, smärta och enormt dåliga samvete över att jag inte lyckats hålla ihop min familj och att jag inte fanns till för Elin varje dag var och är det värsta jag varit med om. Vid ett av tillfällena hade jag extremt dåligt samvete för att Elin sett min sorg och känt av att jag hade dåligt tålamod sa hon:
Barnen föds inte med empati. Vi lär dom det.
Att lära sina barn empati är att våga visa dem känslor både glädje och sorg.
Barnen behöver lära sig att vänta ibland, att det finna andra än just de som är viktigast ibland för den stunden men att i helheten av livet är det nummer 1,
Du och Nogge har lärt era barn empati, därför delade dom dina tårar i kväll och den gåvan är det finast vi kan lära våra barn förutom att det är oändligt älskade varje minut av livet.
Näe, ibland räcker man helt enkelt inte till. Det måste få vara så. Och barn är kloka. Det är väl lika bra att de också ser att det är ok, man duger gott trots att man inte alltid räcker till. Kram till dej.
ojojoj – vilken kväll, vet du att barnen klarar någon enstaka katastrof kväll, för dom får så mycket av din/er tid alla andra dagar. Dom har en buffert för att klara sånt här, och släpp den här upplevelsen och ta nya tag imorron. Klart att du är besviken för att inte lyckades men det kommer nya guldkvällar som blir som du önskar – KRAM
Vännen…Att ha dåligt samvete är något vi skapar, vi ”vet” hur det idelaa familjelivet är, men sanningen överensstämmer inte helt. Bilden av en bullbakande, saftande, syltande mamma som hinner med att sprida glädje och samtidigt steka köttbullar medan de har en plåt med bullar i ugnen och hjälper de rena nykammade barnen med deras läxor, medan hon gullar med ett tredje barn på armen existerar inte. Andra får oss att tro hur det ska vara isf att låta varje sekund vara som den är/blir, sekunderna blir minuter och timmar och vi kan bara göra vårt bästa hela tiden i varje stund, mer kan ingen.
Jag har varit ensamstående mamma åt mitt äldsta barn och detta innan hon blev född och flera år efter. Jag plågades av samma fenomen av dåligt samvete och undrade ”ska livet verkligen vara så här – upp 5 varje mrg för att gå till dagmamma, jobba och hämta henne efter jobbet, hon somnade i vagnen och jag fick mata henne sovande….varje helg vaknade hon 5 och jag ställde mig ofta frågan: Ska det verkligen var så här…..Hade jag bara då vetat (när jag var 19 år) att jag gjorde det bästa jag kunde i situationerna som var, så hade jag förmodligen inte smittat henne med mina energier av dåligt samvete. Jag var/är inte perfekt och som tur är inte du heller Sofia, för hur vore vi då?
Jag återkommer till det jag lärt mig: Andra har lagt på oss åsikter, påståenden och det är upp till oss att tro dem eller inte. Ska vi då inte se sanningen istället och förstå att vi gör allt för våra älskade barn – på de nivåer vi befinner oss i livet. Vi kan inte göra mer än så och det är enormt gott att veta….Så Sofia, gå ut i skogen – vråla och kasta ditt ok en ggr för alla – Tag befälet om dina tankar, dina känslor och därmed smittar du barnen och de runt dig med exakt det du bestämmer dig för. Tillåter du dig tryckas ner av Egot, så måste du tyvärr inse sanningen att du måste fejsa samma samvete igen och igen.
Jag gillar mänskliga människor, jag gillar dig och önskar av hela mitt hjärta att du bestämmer dig för att du duger exakt så som du är – det är stort nog <3
Go for it vännen
Men kära Fia. Du är världens bästa Mamma! <3
Nästa gång som det inte blir som du har tänkt och i hjärtat vill så ta några djupa andetag och vet att allt är som det ska.
De stora barnen förstår att du måste trösta den lilla just då och där.
Det kommer ju inte vara så för alltid och Oskar och Maya vet ju att du älskar dem och gör ditt bästa för alla.
Varm Kram fina Du <3