Hand i hand 2012

Lilla Izabelle går fortfarande under namnet fröken Harmoni här hemma, lugnet som hon funnit den senaste tiden är långt ifrån det tillstånd hon hade när hon kom och vi känner att vi är på rätt väg med att stärka hennes trygghet här hemma. Jag ger henne massor av kärlek och närhet så att vår anknytning skall fördjupas. Jag ser henne känslomässigt som min egen dotter som jag missat de första 10 månaderna med och som jag nu behöver jobba hårt för att återskapa, att vi tillsammans behöver bygga upp den känslomässiga tilliten och jag som mor är den som visar henne vägen vi skall gå. Vägen till det innersta av varandras hjärtan. Och givetvis är jag medveten om att det kan ta lång tid att komma dit, men jag ser henne som min dotter oavsett om hon kommer att bo hos oss för alltid eller inte. Själsligt har vi ett band, det känner jag, det vet jag.

Och någonting har hänt med oss alla den senaste tiden. Jag vet inte vad det är men det är underbart att få uppleva det. Oscar verkar så lycklig och glad, han sjunger och pratar….och pratar. Han skrattar och busar. Han är verkligen i sitt esse. Vi har aldrig sett honom så lycklig som han varit den sista tiden. Glädjen han utstrålar har stärkts hela hösten och den glädjen sjunger i mitt hjärta.

Likaså är det med Maya. Hon har än mer av sitt lugn, sin trygghet, sin coolhet inför livet. Och även när hennes 6-års trots bryter igenom så kan jag bara le inombords till hur söt hon är. Jag vill ju av respekt för hennes trots inte visa att jag ler såklart. Jag spelar med i trots’utbrotten’ (känns verkligen inte som utbrott vill jag poängtera) som en besvärlig förälder så att hon i alla fall får känna av att det finns gränser och dumma föräldrar att protestera emot.

Nogge och jag fortsätter att mötas i vår relation och har regelbundet träffar med våra terapeuter. Dessa stunder ser jag som universella gåvor till oss att vårda det fina vi har, varandra och vår familj. Jag är så tacksam för att vi går hand i hand in i 2012.

Och så jag själv. Jag kan väl inte vara annat än lycklig Snigelmamma som mitt liv ser ut just nu. Men faktum är att under hösten så var jag inte tillfreds med balansen mellan familjeliv och min längtan efter att jobba. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men nu har det lagt sig, den känslan av obalans. Nu känner jag tillit till att det är så här livet skall vara just nu, det är det här jag har drömt om, mitt Snigelmammeliv. Kreativiteten blommar där inne, jag känner den, den skall få blomma ut någon dag också – någon dag är det dags, jag låter det bero. Livet kommer att visa mig när tiden är mogen. Just nu stannar jag här och njuter av allt det goda jag har att njuta av.

Tack

 

4 kommentarer till “Hand i hand 2012

  1. Fia

    Tack för att ni alltid finns där, ibland som stöd och ibland med heja rop – er värme går verkligen fram!

    Ps Åsa, jag träffar dig gärna och när vi ses så glömmer jag all jobblängtan i skenet av din energi.

    Kram Fia

  2. Åsa Klyftell

    Jag kan komma och hälsa på lite så får du lite av det tråkiga jobblivet så kan du enbart njuta av det du har hemma. Kram på dig och ditt underbara JAG.

  3. Lena Landby

    Familjen verkar ha funnit harmoni och barnen sina alldeles egna platser i familjen/livet och vad är bättre att ha än en Snigelmamma, som finns där för att trösta, stötta, blåsa på sår, hjälpa med läxor, fika med i stearinljusets sken en mörk decembereftermiddag och ge alla en trygghet – för i dina ord utstrålar du just Trygghet, Värme och enorm Kärlek till de dina och livet ni lever alldeles just nu och det är det som är så märkligt när det gå högre vågor på livets hav mellan varven: Att allt är exakt som det ska och allt kommer exakt när det ska <3

  4. Christina J

    Låter som en härlig familjekrönika, håll i – endel dar är det tyngre andra lättare men ni / vi är väl alla på väg mot ett harmoniskare liv – ha ett gott nytt familjeliv och kram på er imorron, så ses vi på onsdag….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *