Illustratörskan

2010-11-25

Mitt liv bara flödar på. Emellanåt tar det givetvis stopp. Då är det något jag skall stanna upp och möta. Och när jag väl gjort det så känns det som om det flyter på igen, livet.

Att jag bara för någon månad sedan fann Malin i Tällberg känns helt magiskt! Och att min föreläsningen hos Rotary hade henne med som en gåva. Det bara klickade! Vi känner knappt varandra, har bara träffats 3-4 ggr och ändå surrar vi som om vi alltid varit tillsammans. Det kallar jag flöde!

Idag var då vår typ 4:e träff. Vi har bestämt möte på deras företag Mindhouse för att börja vårt kreativa samarbete. Hon skall nämligen illustrera min barnbok. Boken som ”kom till mig” förra måndagen under min tidiga morgonpromenad. Berättelsen om Lilla Mi och Stora Mig. De karaktärerna skall Malin illustrera.

Lycklig åkte jag mot Siljan i morse och påmindes om Siljans Måsar som på allvar hjälpte mig igång med mitt skrivande förra hösten. Sen dess har det minsann hänt väldigt mycket måste jag säga. Nu flödar kreativiteten och orden för fullt!

Väl framme bjöd Malin på fräsch frukost innan vi började skissa på karaktärerna.

Jag skissar ju såklart inte. Jag berättar om personerna och deras speciella egenskaper och Malin snappar upp direkt vad jag menar. Vips så flyter pennan över pappret och hon har skissat fram Stora Mig. Jag blir tårögd! Det känns så rätt!

När vi känner att vi hittat formen lämnar vi det tillsvidare.

Nu sätter vi oss vid varsin dator och börjar skriva.

Jag skriver vidare på mitt blogginlägg om Barnens vita jul, förlänger den texten till en krönika och skickar iväg den direkt till några tidningar, i hopp om att de som jag tror på att sprida dessa ord inför den stundande julen. Malin är inte bara en otroligt duktig tecknare och konstnär, utan hon är också en begåvad blivande författare, så hon skriver på sin kommande barnbok.

Vi gläds båda två åt varandras sällskap. Det är lite lurigt att ta sig tiden och verkligen skriva. Det blir så lätt att andra oviktiga saker pockar på. Vi skrattar åt att vi båda två är i behov av en övervakare, en som håller fingrarna vid tangenterna. Och inser att vi idag lyckats med precis just det, övervaka varandra och det gav ju gott resultat!

Skrivarlycka