Jag är här
På något vis har jag landat i mammalugnet, jag är här. Höstlovsveckan med de tre barnen har varit alldeles underbar och jag har verkligen mått gott. Det verkar barnen göra också, må gott. De har varit så glada och tillfreds den här veckan, de har inte ens bett om att få leka med några kompisar utan varit så nöjda med att vara hemma, vara med sina syskon och med mig. Och det har varit så skönt för mig med att få vara med dem hela dagarna. Jag har haft så mysigt i deras sällskap. Mammahjärtat har tankats upp.
Maya tycker jag tjatar mycket bara, när jag tydligen lite väl ofta var dag utbrister; Oh, vad det är mysigt att ni är hemma.
Själv är jag fascinerad av vart mitt lugn och min närvaro kommit ifrån, jag har i och för sig bett om det, men ändå känns det så ovant när det väl infinner sig, ovant och alldeles underbart skönt och harmoniskt.
Livet visar mig återigen att det jag fokuserar på, det jag ber om, ges till mig. Och jag har bett om just det här, jag har bett om tre barn, jag har bett om att de ska få vara friska, glada och trygga och jag har bett om att få var Snigelmamma till dem.
Tacksam
Härligt Sofia snigelamma!
Ska bli kul när du blir mormor och Maya kommer att säga till sina små änglar: ”Åh vad det är mysigt då ni är hemma”…
Det finns stunder då jag ler stort inombords som mamma/mormor då jag känner igen mina egna (fina) kommentarer…i tredje generation <3
Konservera känslan/måla av energierna och använd dem som dagliga affirmationer då du behöver påminna dig. Tilliten blir större och större för varje ggr vi tror på det vi får i gåva efter att vi bett om något. Universum är fantastiskt och dragningskraften är enorm <3