Kalhygge

2010-09-06

Efter min första dag på utbildningen Kreativt Entreprenörskap känner jag mig lite mossig och trött, lite ovant för mig att sitta stilla i ett klassrum. Men det är helt OK, jag vet att utbildningen är väldigt praktisk, så det kommer gå bra.

Väl hemma har barnen varsin kompis med hem. Maten står och väntar på att bli tillagad. Och maken står och väntar på att få åka på sin träning.

Och jag möts av ett kalhygge… min make har frågat äldre familjemedlemmar om hjälp att gallra vår syrenhäck. Den är nyligen klippt av grannen i lagom stakethöjd  efter att sett ut som långa träd under sommaren. Höjden var nu perfekt, men gallringen återstod, skulle tunnas ur helt enkelt.

Kommunikationen hade inte fungerat. Ironiskt, eftersom jag själv haft ämnet kommunikation idag, och lärt mig hur viktigt det är att det du vill kommunicera blir emottaget. Istället för att gallra häcken så tog dom helt enkelt bort den helt!!!!

Jag känner på stämningen att den missade kommunikationen har diskuterats livligt. Barnen är förvånade. Stämningen är tryckt, när de äldre åker hemåt och min upprörde make åker på träning. Och själv har jag 4 hungriga barn att utfodra och min egen kurrande mage och ångrar djupt att jag lovat barnen lasange idag.

Mitt huvud är uppvärmt ordentligt och när maken kommer hem från träning så struntar jag i promenaden och tar istället cykeln och hojjar i full fart runt stan… och det hjälper, hjärnan kyls av och tankarna får andrum, jag känner frid och lycka och skrattar glatt – det är ju trots allt bara en häck!

Vi förklarar för barnen vad som hänt, och maken lovar att ringa och be dom äldre om ursäkt för sin upprördhet… fast först om någon dag.