Meditativ promenad

2010-10-10

Jag älskar att promenera. Det är den bästa motionen för mig. Jag upplever ofta mina ensamma promenader som meditation. Igår eftermiddag gick jag en promenad vid älven. Nogge gjorde middagen medans jag gick iväg, och tanken var att jag skulle vara tillbaka inom en timme.

Utan telefon och klocka, men med kameran i högsta hugg begav jag mig iväg. Och där någonstans försvann tid och rum. Det är det jag upplever som meditation. Jag fotade. Jag upplevde. Jag var närvarande med naturen. Jag var närvarande med djuren. Jag var närvarande med mig själv.

Jag stannade upp länge vid vattnet och iakttog Änderna. Jag satte mig på en bänk och mötte solen, gjorde min Sunyoga. När jag väl kom hem stod middagen uppdukad fint på bordet, men de andra hade redan ätit, jag hade varit ute på min promenad i en och halvtimme.

Förr skulle jag blivit ångerfull och skamsen. Känt att jag gjort fel. Men alla var mätta och belåtna. Maten var fortfarande lite varm. Och jag mådde bra i både kropp och själ. Jag insåg att alla mår bra. Och jag hade gett mig själv en otroligt fin stund och upplevelse. Så jag vände tanken och gick in i tacksamhet istället.