Min flod

Jag känner inte igen mig själv nuförtiden, och med det menar jag dom senaste veckorna. Jag är inne i en transformation och jag förändras mycket. Eller egentligen kanske jag inte förändras allt, jag hittar nog bara in – djupt in i mig själv. Och det jag finner där inne är annorlunda än vad jag är van vid.

Jag skalar av skal på löken… och är nyfiken på vad som finns där inne i kärnan. Och det bästa av allt, när skalen faller av, så blir jag lite förvånad över mig själv att jag har sån acceptans och skön känsla till det.

Förvåning och nyfikenhet är tillstånd jag är i mycket just nu och det känns himla bra!!!!

Den största skillnaden är att jag förut forsat fram på forsen. Liksom surfat på vågorna och försökt manövrera min nedfart till dit jag har velat åka. Styrt, fokuserat och hållt målet hela tiden i sikte. Livrädd att tappa kontrollen. Livrädd att ramla i plurret.

Nu ser jag mig själv flyta fram på floden i en lagom skön fart. Farten är perfekt, jag hinner se vad som naturen visar mig längs vägen, samtidigt som det fläktar lite i håret. Jag har ingen aning om vart floden för mig. Men jag känner mig trygg i min färd och litar fullt till att jag kommer dit jag ska till slut.

Tack floden som för mig säkert fram!

 

3 kommentarer till “Min flod

  1. Elin J.

    Tack för att du delar med dej, Sofia! Det är så underbart att läsa det du har skrivit! 🙂

    Jag har också bokat det resesättet! Har bara inte riktigt hittat fram till fordonet än, -men snaaaart! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *