Mitt svar

2012-01-06

eller rättare sagt, Min väg!

Jag fick ett fint mail igår, från en kvinna som upptäckt min blogg via Facebook. Hon skrev till mig eftersom hon kände att vi levde liknande liv, att jag gått den väg hon ville gå… och när jag skrivit mitt svar till henne så kände jag att svaret kanske kan inspirera andra.

Tack för ditt mail! Roligt att du tar kontakt och känn dig inte närgången, jag lever så öppet jag kan med mitt liv och hur det ter sig, jag vill dela och inspirera i båda medvind och motvind och det är därför jag bloggar. Så när du berättar att du ’funnit’ min blogg och blivit nyfiken så känner jag att min målsättning når fram och längre än jag anar. Så tack!

Jag bestämde mig för några år sedan att sluta jaga egots väg, sluta lita på mina tankar och istället följa mitt hjärta, min passion och ha full tillit till att ’livet’ vägleder mig. 

Livet för mig är Gud, Universum, en högre kraft som finns inom oss alla och det är den som vibrerar i min kropp och sjunger i mitt hjärta… när jag väl bestämmer mig för att lyssna.

Och vägen tror jag för oss alla är att följa den där passionen, sången i hjärtat. Följa den väg som går lätt och ansträngningslös. Säga nej, eller sluta gå den väg som inger motstånd i livet och i kroppen.

Jag blev coachad av en vän här i våras om mitt liv som mamma, efter som jag inte vill hamna i den stressade manteln nå mer, den stressade mamman som går på högvarv och är lättretlig… jag ville vara en Snigelmamma, en mamma som har tid med barnen. Kan gå till skolan med barnen i lugn och ro, i deras takt i jämförelse med innan sladda in med bilen i sista sekund. En Snigelmamma har tid, är närvarande. Lyssnar. Ser. Fångar upp barnens mående och det dom är i. En Snigelmamma som har råd att vara hemma…

… och i höstas så blev jag trebarnsmor, vi blev familjehem åt en flicka (då 10 månader) och nu är jag hemma den första tiden med henne på heltid och vips så hade Universum gett mig det jag bett om. Tre barn (har jag önskat sen jag var liten) och råd och tid att vara Snigelmamma.

Mitt hjärta sjunger också om att skriva barnböcker och krönikor. Yogan är givetvis den största delen i mitt liv, den genomsyrar ALLT, min mammaroll, mina relationer, mitt skrivande, min hälsa – den lever i mig för alltid !

Jag har ingen aning om hur jag ska försörja mig efter den här sk mammaledigheten, men jag väljer varje dag att ha tillit och inte låta oro och ängslan fånga mina tankar igen. Jag väljer att gå in i 2012 och framtiden i full tillit till att jag går på rätt väg (eftersom jag följer min själassång) och att så länge jag går den vägen så så är allt omhändertaget, allt går lätt och ansträngningslöst – allt kommer till mig!

Så mitt råd är att först kanske lyssna till blockeringarna i kroppen – i livet – där det går trögt och där dörrarna stängs. Där du får kämpa och dräneras av energi. DÄR är du (enligt min tro) på fel väg. Där skulle du vänt om, tänkt annorlunda för länge sedan… det kan du reparera nu genom att göra RÄTT.

Och sedan när blockeringarna skingras och prana (livsenergi) börjar flöda inom dig och i livet igen. Då flödar du med framåt i livet, i FULL TILLIT, till att Livet för dig fram och när du står inför val, så stannar du upp och lyssnar inåt. Lyssnar efter sången. Kanske du känner passionen. Kanske du märker livets flöde runt omkring och litar till vad det vill visa dig. 
Tänk dig att du är ute och åker bil och den väg du tänkt ta är stoppad i din riktning, det bildas långa köer och du ’tvingas’ ta en annan väg, som sinnet inte tänkt från början, och när du rullar in på den vägen så skingras köerna (blockeringarna) och trafiken flyter på, allt går lätt och du upptäcker något nytt, en ny väg eller kanske får ett nytt mål i sikte.

… jag kan hålla på hur länge som helst som du märker, snacka om roman. Men jag har sagt det mitt hjärta ville dela.

Önskar dig allt gott!

Kärlek & Solsken
Sofia Savita Norgren