Oneness i mitt liv

Det som har givit mig mest de senaste åren är Oneness

Det var när jag släppte in Oneness i mitt liv som jag började förstå livet. Genom Oneness teachings fick jag äntligen insikt i det Sunyogi Umasankar berättat om under Sunyogalektionerna i Lachipur (Indien) och jag började även få djupare förståelse för Yoga (yogan är åtta grenar, varav en gren är rörelserna (asana), det som vi mest förknippar med Yoga är alltså bara 1:8). Och mest av allt började jag förstå mig själv – det jag försökt förstå hela livet, mina tankar, känslor, handlingar. Allt klarnade. Klarnar fortfarande.

Jag hade lagt ner så mycket tid på att med mitt sinne försöka styra tankar, känslor, handlingar, när det gick upp för mig att med mitt sinne så förmår jag inte ändra på någonting. Jag är fången i mitt sinne och även om jag vill slippa ur så går det inte eftersom sinnet är både fängelset och fångvaktaren. Jag är fast av egen (o)förmåga.

Så det jag till slut, efter evigt mässande av guiderna (munkar och nunnor, typ) nere på Oneness University i Indien, började ta till mig är att jag inte kan. Jag kommer aldrig att kunna. Varken styra mitt liv eller rädda mig själv. Jag behöver lämna över till det Gudomliga. Och inte ens själva överlämnandet lyckas jag med, så jag behöver be om hjälp. Be om nåd. Be det Gudomliga att ta över.

Där ligger min frid, de dagar och stunder jag släpper taget och lämnar över. Inför alla de situationer och händelser I give up… and give in.

Och nej, det betyder inte att jag blivit ett dugg handlingsfattig, tvärtom har jag blivit en en doer, inte av egen vilja utan av Guds vilja. Kalla det Gud, Livet, Universum vad som helst, jag lämnar över mitt förstånd till den som vet. Det högre kraften. Jag ber inte den att göra det jag önskar, jag ber om förmågan och förståndet att jag ska göra det den önskar. Där i ligger min frid, de dagar jag förmår.

 

 

3 kommentarer till “Oneness i mitt liv

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *